Har inte varit ute på bloggen på evigheter...
Har inte lust, har inte ork, har inte något vettigt att skriva om.
Har inte hindrat mig förr men nu gör det det.
Spiralen nedåt har accelererat ganska snabbt den sista tiden och i går ringde jag min läkare på vårdcentralen för att boka in ett besök. Vi pratade en liten stund och kom fram till att jag nog skulle må bra av att försöka komma i gång med samtal igen. Det tror jag skulle vara bra.
Har sedan i höstas sakta dragit ned på min medicin men fick nu rådet att börja trappa upp lite försiktigt. Inte kul men så här kan jag inte må.
Vikten är en del av bekymret. Jag är frestad att ta till sopporna men förstår någonstans innerst inne att det bara är en temporär lösning och att min kropp inte mår bra av att gå ner 20 kg varje vår för att sedan lägga på sig allt ihop igen. Men jag vill ju inte se ut så här....
Planen var att träna mig i form. Jag började lite försiktigt och det kändes ganska ok, men så plötsligt så fick jag ont i benet, tog det lugnt i några dagar och skulle sedan gå iväg till gymmet i går. Då fick jag en total härdsmälta på morgonen. Fick utbrott på sonen, på mig själv och gick och lade mig och sov i flera timmar. Läkaren frågade om jag kunde sova eller om jag behövde hjälp med det....Nix är det något jag kan så är det att sova.
Lever lite i en verklighetsflykt. Gör saker som får tiden att gå utan att jag gör något eller tänker så mycket. Orkar inte ta tag i livet helt enkelt. Trist inlägg, men jag hoppas att det vänder.... ska försöka komma ut på lite mera promenader nu när det inte är så isigt....
Kram på er
PS:Jag lever.
