Det var väl märkvärdigt....

Det är över en vecka sedan jag skrev mitt förra inlägg, då var ju tanken att ta tag i livet, men ännu har jag inte gjort det.

Att det ska vara så svårt att rycka upp sig.

Fick efter lite påtryckningar reda på svaren av min sömnutredning. Jag har några korta andningsuppehåll under natten men inte så stora problem att det är behandlingsbehov.
Däremot frågade läkaren mig om jag vaccinerat mig mot svininfluensan, och jo ja det gjorde jag väl hösten 2009. Men jag kan inte minnas när tröttheten kom. Den har liksom smugit sig på.
Jag ska till läkaren på vårdcentralen på fredag i nästa vecka för att ta nya prover så får vi se vad som händer.
Enligt läkaren på sömnapnémottagningen kunde man utreda vidare om jag lider av en mildare form av narkolepsi. Men då måste jag till Göteborg och göra en annan sorts test än den jag nu gjort.

Vi får helt enkelt se vad som kommer fram på fredag.
Har läst en del om B12 brist och undrar om det är något sådant som jag har. Vet att proverna visar att jag ligger inom normalvärdet men väldigt lågt. Får nog sluta att läsa om sjukdomar man blir ju hypokondriker... men att jag läst om just b12 var en slump då det stod som en rubrik på ett familjeforum som jag brukar vara inne på ibland. Handlade om hypo...... någonting.

Annars då.
Jo den tuffa veckan är avklarad, jag har så sent som i går klarat av det sista av mina utvecklingssamtal, för den här terminen. Nu återstår snart "bara" att sätta betyg på eleverna innan den 10/6. Skönt att det ska vara avklarat tills dess, för den 12/6 åker jag till Göteborg på kurs. Det bidde inget hotell för min del, inget vandrarhem heller. Det bidde husvagn, så jag får dra ner husvagnen till Göteborg på söndagen efter som kursen börjar på måndag morgon. Ser faktiskt fram emot det.

Har fått två kommentarer på mitt förra inlägg:
Lena: Det klart att jag gärna kommer och hälsar på!!!!
Annoym: Du har helt rätt! Jag vet att jag måste må bättre inombords, men det är inte så lätt att nå dit. Jag vet inte hur. Ska påbörja nya samtal i början av juni och jag hoppas mycket på dem men samtidigt så vet jag ju inte riktigt vad jag ska ta upp. Allt är så diffust.

Jag har ju gått ner i vikt med hjälp av soppor under ett antal vårar, men i år orkar jag inte, har inte råd och har inte lust. Samtidigt som ångesten kommer krypande. Kollegorna och väninnorna pratar bikini, jag pratar parasoll. Finns inte en chans att jag tar på mig ens en tankini i år. Det blir shorts och linne och läsa en bok i skuggan. Jag som inte ens äger några shorts och som inte har några linnen som passar. Nä fy farao nu tjuter jag snart. Det här går inte............

Vår nya familjemedlem Stumpan har varit hos oss i snart en månad. Denna lilla pälsboll till kanin är söt som socker men har ett temperament. Bits i bland. Den är ju inte så gammal ännu men jösses vad svårt det kan vara att uppfostra en kanin. Det är så roligt att se den skutta omkring i sitt koppel på gräsmattan och dottern som får springa efter så att kopplet inte sträcks för mycket.

Just nu ser jag fram emot 5 dagars ledig het i nästa vecka. Torsdag-måndag plus min lediga tisdag. I helgen har vi klassfotboll, sonens klass spelar på lördag och dottern på söndag så det blir fotboll hela helgen. Inte det roligaste jag vet men man vill ju vara med för barnens skull.

Så nu börjar det verkligen ta på terminen.....
snart bara en arbetsdag kvar denna veckan,
2 arbetsdagar nästa vecka och
3 arbetsdagar veckan därpå, sedan bär det av på kurs...
Jag har alltså bara lektioner i 6 dagar till om jag inte räknar med idag.
Gôtt!

Låter jag arbetsskygg? Mmm kanske. Men jag är bara så trött.
Kommer att behöva jobba under lovet för det är ingen annan som städar salen och alla skåp och fixar med planering osv. Men någon regnig dag kan man ju åka till jobbet..

nu får det vara nog.

Har försökt att göra inlägg på bloggen från iPad men det har inte funkat, har bara kunnat skriva överskriften och sedan har detvarit stopp. Men nu testar jag att skriva inlägget först, får se om det får någon överskrift.

Det är min lediga dag och jag inte gjort allt för mycket. Suttit vid datorn en hel del. Söker efter boende i Göteborg för en kurs som jag ska på i mitten av juni. Har hunnit tvättat någrat tvättar ohc fler ska det förhoppningvis bli innan dagen är över.

Det är en ganska biffig vecka på jobbet, så det känns skönt att få vara ledig en dag.

I går hade jag handledning 9.45 till 10, utvecklingssamtal kl 10, 11, 0ch 12. lektion mellan 13.20-15.20, konferens mellan 15.30-17.00. Städade salen 17.00-18.30, hem, åt, veckohandlade, nattade barnen och sedan var jag trött.

I dag är jag ju ledig emn det behöver ju fixas lite hemma också, just nu har dottern 2 kompisar här.

I morgon är det lektioner så gott som hela dagen, plus extra lektion för att jag måste vikariera för en kollega, plus ett samtal med vår nya rektor.

Torsdag tror jag att dagen ser ut som den brukar på tordagar och på fredag dags för ytterligare ett utvecklingssamtal.

Ser fram emot att få åka på kurs till Göteborg under nästan 10 dagar, det har jag aldrig gjort förut. En kurs i mönsterkonstruktion i två delar. Hoppas att det blir roligt.

i övrigt då...

Besöken hos naprapaten har gett resultat, huvudvärken är nästan helt borta, känner av den i bland men inte alls varje dag och konstant fom förut. Samtalen som jag slutade gå till ska jag börja med igen fast på ett annat ställe och med en annan samtalspart. Just nu känns det inte som om jag har ett jätte strot behov av det, när huvudvärken försvann mår jag ju bättre igen. Men samtidigt kanske det är så att det är när jag mår hyfsta som jag ska jobba med det för att inte halka dit igen eller för att föstå varför jag får mina svackor.

Den stora stötestenen och det som gör mig mest deprimerad just nu är som vanligt vikten.

Jag har aldrig varit så här tjock.

Men nu tror jag att jag närmar mig en vändning. Har åter fått hem boken "Hjärnkoll på maten" och tänker göra ett försök utifrån de ideer som finns i denna.

Det är helt otroligt vad dåligt man kan må över sig själv utan att klara av att ta tag i det. Jag börjar känna mer och mer avsky för min kropp och mig själv. Hur kan jag stoppa i mig mera när jag ser ut som jag gör, när jag gråter varje morgon jag ska klä på mig, när jag får panik varje gång jag blir bortbjuden. Varför fortsätter jag att äta onyttigheter när jag skäms över min kropp, äcklas av min stora byst, stora mage och gropiga lår. VARFÖR gör man så hä rmot sig själv?

Läser om framgångshistorier på viktklubb och andra ställen, möts av det överallt, men jag har ju försökt, jag har ju testat. Visst har det funkat, men inte länge! I min garderob hänger kläder i storlekar från 38 till 48, nu börjar 48 bli små. MItt BMI närmar sig kriterierna för operation. Men jag ligger på gränsen så jag kan inte bli lovad pengarna tillbaka för en operation i tyskland.

Sömnutredningen har jag inte fått svar på, röntgen visade ingenting. Jag är helt enkelt bara en fet, lat och otacksam person. Bara att konstatera och accepter och ta tag i livet. Bara.....