nu får det vara nog.

Har försökt att göra inlägg på bloggen från iPad men det har inte funkat, har bara kunnat skriva överskriften och sedan har detvarit stopp. Men nu testar jag att skriva inlägget först, får se om det får någon överskrift.

Det är min lediga dag och jag inte gjort allt för mycket. Suttit vid datorn en hel del. Söker efter boende i Göteborg för en kurs som jag ska på i mitten av juni. Har hunnit tvättat någrat tvättar ohc fler ska det förhoppningvis bli innan dagen är över.

Det är en ganska biffig vecka på jobbet, så det känns skönt att få vara ledig en dag.

I går hade jag handledning 9.45 till 10, utvecklingssamtal kl 10, 11, 0ch 12. lektion mellan 13.20-15.20, konferens mellan 15.30-17.00. Städade salen 17.00-18.30, hem, åt, veckohandlade, nattade barnen och sedan var jag trött.

I dag är jag ju ledig emn det behöver ju fixas lite hemma också, just nu har dottern 2 kompisar här.

I morgon är det lektioner så gott som hela dagen, plus extra lektion för att jag måste vikariera för en kollega, plus ett samtal med vår nya rektor.

Torsdag tror jag att dagen ser ut som den brukar på tordagar och på fredag dags för ytterligare ett utvecklingssamtal.

Ser fram emot att få åka på kurs till Göteborg under nästan 10 dagar, det har jag aldrig gjort förut. En kurs i mönsterkonstruktion i två delar. Hoppas att det blir roligt.

i övrigt då...

Besöken hos naprapaten har gett resultat, huvudvärken är nästan helt borta, känner av den i bland men inte alls varje dag och konstant fom förut. Samtalen som jag slutade gå till ska jag börja med igen fast på ett annat ställe och med en annan samtalspart. Just nu känns det inte som om jag har ett jätte strot behov av det, när huvudvärken försvann mår jag ju bättre igen. Men samtidigt kanske det är så att det är när jag mår hyfsta som jag ska jobba med det för att inte halka dit igen eller för att föstå varför jag får mina svackor.

Den stora stötestenen och det som gör mig mest deprimerad just nu är som vanligt vikten.

Jag har aldrig varit så här tjock.

Men nu tror jag att jag närmar mig en vändning. Har åter fått hem boken "Hjärnkoll på maten" och tänker göra ett försök utifrån de ideer som finns i denna.

Det är helt otroligt vad dåligt man kan må över sig själv utan att klara av att ta tag i det. Jag börjar känna mer och mer avsky för min kropp och mig själv. Hur kan jag stoppa i mig mera när jag ser ut som jag gör, när jag gråter varje morgon jag ska klä på mig, när jag får panik varje gång jag blir bortbjuden. Varför fortsätter jag att äta onyttigheter när jag skäms över min kropp, äcklas av min stora byst, stora mage och gropiga lår. VARFÖR gör man så hä rmot sig själv?

Läser om framgångshistorier på viktklubb och andra ställen, möts av det överallt, men jag har ju försökt, jag har ju testat. Visst har det funkat, men inte länge! I min garderob hänger kläder i storlekar från 38 till 48, nu börjar 48 bli små. MItt BMI närmar sig kriterierna för operation. Men jag ligger på gränsen så jag kan inte bli lovad pengarna tillbaka för en operation i tyskland.

Sömnutredningen har jag inte fått svar på, röntgen visade ingenting. Jag är helt enkelt bara en fet, lat och otacksam person. Bara att konstatera och accepter och ta tag i livet. Bara.....