2010

Morr. Började skriva ett inlägg härom dagen men när jag inte hann skriva färdigt det så blev datorn stående och när jag kom tillbaka var allt jag skrivit borta.
Orkade inte börja om från början utan stängde av.

I dag är det lördag och vid den här tiden brukar jag få ha 2 timmar för mig själv. Mannen brukar spela innebandy med gänget och då följer barnen med, deras kompisar följer med sina pappor.

Men idag blev det inte så. Dottern har en kompis här och de bestämde sig för att stanna här istället. Så nu har jag blivit syfröken på en lördag. De har fått lov att använda symaskinen och jag har tagit fram en liten kasse med lite tygbitar. Så nu knåpas det för fullt. Men de vill ha hjälp mest hela tiden.

För att vara lite ego och skriva om mig då.

Har ju gått på tabletter ett tag nu och om några veckor är det dags för ett nytt besök hos min läkare. Tror att resultatet blir att jag kommer trappa ner på tabletterna eftersom jag inte känner minsta förändring. Är inte särskilt deppig, inte särskilt glad. Ingen berg- och dalbana med andra ord, men jag håller mig på den nedre skalan.

Vikten då. Jag tog mod till mig härom dagen och ställde mig på vågen. Det var ungefär lika illa som jag trodde. Jag gissade fel på resultatet med ett halvt kilo, vågen visade lite mindre än jag befarat.

Det värsta är väl att jag inte känner inspiration till att göra just någonting. Sopporna, är jag frestad att ta till, vet ju att det blir snabbt resultat. Men jag vet också att efter tre tappra försök så går jag upp alltihop efteråt och kroppen klarar inte det just nu. Den tar stryk av min jojo bantning. Dessutom har jag inte pengar till soppor och betalning till Lifeclub.

Jag förstår att jag måste ändra mina matvanor, komma igång med rörelse osv men jag känner inte att jag orkar ta tag i det. samtidigt som jag deppar ihop över min viktökning. Har gått upp alla de dryga 20 kilo som jag gick ner våren 2008. Då har jag ändå kört en omgång soppor under våren 2009 också. Kläderna passar inte och jag skäms över min kropp. Orkar inte se den och mina veck stör mig rent fysiskt. Ändå, trots att jag snart när tresiffrigt på vågen och vägen mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller nyförlöst orkar jag inte ta tag i situationen.

Har senaste veckan varit förkyld och då orkat ännu mindre än tidigare. Ingen rörelse alls, bara mat och annat gott. Nu är dock skåpen tömda. Finns inget mer sparat från julen. Bra på sätt och vis.

I går kväll satt jag länge och lyssnade på min ljudbok som var så spännande att jag inte kunde sluta lyssna. Hade svårt att somna när jag väl la mig och kunde inte sluta tänka på framtiden på olika vis.

Kom fram till några saker.
Ska verkligen göra mitt bästa för att komma i säng tidigare under de närmsta veckorna. Jag har helt vänt på dygnet under lovet och går ständigt trött. Det var jag innan lovet också.
Men nu ska jag försöka sikta på att lägga mig vid 22 tiden och inte senare än 22.30. Måste få min sömn, verkar har ett omättligt behov av sömn.
Då kanske jag orkar liter mera.

Maten då? Jag vet inte vad jag ska göra, känner att jag inte borde göra för stora förändringar utan små till en början som jag klarar av. Enligt min samtalscoach ska jag försöka att inte ska mina egna misslyckanden, det är jag nämligen bra på. Samtidigt som van vill ha ett snabbt resultat och är frestad att ta i med hårdhandskarna. Mitt förnuft säger mig att jag måste gå på de små förändringarna, annars halkar jag bara tillbaka till mitt gamla beteende. men kläderna, spegeln, egot och självförtroendet säger att jag behöver bli av med en massa och det snabbt.

Vad gäller rörelse måste jag hitta något som roar mig. Efter Let's dance igår tänkte jag i mitt stilla sinne att dans kanske vore något. Men jag har lite svårt för pardans. Så det får bli någon annan dans. Får klura på det.
Skulle ju kunna kolla om aerobics skulle funka, men jag vill gärna se vad det är jag ger mig in på innan jag gör det. Måste se om det ser ut att vara något som jag klarar av, men på gymmet får man inte kolla på under passen. Klura, klura.

Jobbet. Började egentligen i torsdags, men eleverna kommer först på måndag. Har dock varit hemma med förkylning och ögoninflammation. Så på måndag börjar allvaret. Lite ångest känner jag, det måste jag erkänna. Vet ju att jag vill ändra på så mycket i mitt sätt att undervisa men kommer inte fram. Orkar inte, hinner inte, är lite rädd osv osv. Känner inte någon panik att skaffa ett nytt arbete, men tankarna går ändå åt det hållet. Jag vill inte känna ångest för något som tar en så stor plats i mitt liv och tar så mycket av min tid. Man blir inte yngre.

Ja det var starten på 2010. NU gäller det att sätta far på skutan.

Längesedan

Det har inte duggat tätt mellan min inlägg det sista.
Det beror inte så mycket på att jag mått jätte dåligt utan att jag har haft en del för mig.
Betygen skulle ju sättas och det var stressande, mannen har varit i Brasilien i 10 dagar, barnen har varit sjuka, jag har varit krasslig mm mm. Som det kan vara ibland helt enkelt.

Vikten är katastrof, planen var att jag skulle ha godisförbud fram till jul, men det sket sig kan man väl lugnt säga. Jackan jag köpte i höstas för att ha i vinter kan jag med nöd och näppe dra upp dragkedjan på.

Annars så knallar det på. Jag har ökat dosen på mina tabletter men det känns ingen skillnad alls.
Min samtalscoach berättade förra gången att hon kommer att gå i pension i April. Jag kände lite panik. Får jag gå till någon annan? Får jag klara mig utan samtal? Kommer jag inte vara i behov av samtal?
Men varför ta ut det redan, det är ju flera månader kvar.

På jobbet går det ok. Jag ska fortsätta till våren. Fram till mitten av oktober tyckte jag att det var hemskt, sedan gick det bättre. Men nu det sista har det varit lite tufft igen. Eleverna känner av att det är jul och lov snart, några är oroliga för sina betyg, andra bryr sig inte ett dugg. De som fått ett annat betyg än de hoppats på känner sig orättvist behandlade och går på ganska hårt. Man måste vara beredd att försvara sitt omdöme och betyg. Får niorna är det ju dessutom slutbetyg i slöjd. Tufft och jag mådde inte helt ok efter att ha blivit mer eller mindre påhoppad av flera elever som högljutt protesterade över sina betyg.

Här hemma har jag inte orkat hålla ordning, får liksom inte så mycket gjort. Faller lätt tillbaka i gamla vanor. På morgonen tänker jag att "i kväll ska jag....." när kvällen kommer är man färdig. när barnen somnat kommer den stora tröttheten över mig och jag ids inte göra mycket mera än att sitta en stund vid datorn, titta på Tv eller lösa korsord.
Jag kan komma på mig själv med att jag inte ringt mina vänner på en evighet. Jag har börjat hålla mig för mig själv. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har så länge jag kan minnas varit hur social som helst, både irl och per telefon.
Så fast jag ser en miljard saker som behöver göras får jag inget gjort, och ju mindre jag gör desto mer blir det som behöver göras. Moment 22.

Det är torsdag och jag är ledig. Har varit på biblioteket och lånat böcker. Har handlat åt min sjuka mamma och lånat hennes bil. Vår gamla bil som jag hade hemma idag gick inte att komma in i nu när det är -7 ute. Jag fick cykla med dotterns till skolan i morse.
I morgon ska jag på samtal och efter det lämna blod. Så jag drar mig till jobbet strax före 12. har lovat elever som inte är klara att jag ska finnas där i morgon. Är inställd på ett mindre kaos för det har det varit förut i veckan.
I tisdags råkade en elev ställa i från sig strykjärnet lite tokigt och det stod emot min jacka. Det blev ett fult märke på den men det var på ett ställe som inte syntes så mycket så jag sa att det var lugnt. Sedan upptäckte jag att det var ett sort märke till, som syns och att dragkedjan smält. Så i dag har jag varit och köpt en ny jacka. En som jag kan få om mig. Skolan ersätter. Så då löste sig problemet med för tight jacka.

Nu måste jag ta hand om köket. har frostat av frysen idag och nu måste resten tas hand om.

Igen

Ja nu sitter jag här igen. Tänker att det vore på sin plats med ett inlägg men vet inte vad jag ska skriva om. Brukar känna så ibland men så kommer jag i gång och det blir värsta inlägget.

Jag har min lediga dag, sonen och jag är hemma som vanligt, fast idag är han sjuk.
Barnen har varit krassliga från och till i 2 veckor nu. Det börjar bli trist.
Får verkligen hoppas att de blir bättre snart.
Ska försöka vaccinera barnen idag men jag vet inte om de går med på att sonen får sprutan när han är förkyld.

Annars....

Jag började med tabletter igen för snart tre veckor sedan. Känner ingen skillnad ännu men det är väl i sin ordning. Jag sökte för min övervikt och ville ha hjälp med tabletter men de ville att jag skulle ta tabletter mot min deppighet igen. Jag tycker ju inte att livet känns lika mörkt som för ett år sedan men jag känner ju vart åt det barkar så jag började med en annan sort än förra gången, de andra mådde jag ju inte bra av. Det är lite bättre koll denna gång dock. Läkaren skrev ett upptrappningsschema och jag ska ha kontakt med läkaren med jämna intervaller. Den förra läkaren skrev bara ut tabletter och sedan var det bra med det. Det känns tryggare denna gång och jag trivs jätte bra med min nya läkare. Hon tog min oro på allvar och berättade varför hon inte ville ge mig tabletter för min vikt. Så det är ok.
Förra året när jag fick tabletter mådde jag så dåligt. Tabletterna gjorde mig totalt likgiltig och efter några veckor fick jag en reaktion på tabletterna, jag låg hemma i en vecka och sov nästan dygnet runt. Men det var förmodligen det min kropp behövde jag hade kört slut på mig själv men fortsatt fullt ös ändå. Det ska inte hända igen och därför gick jag med på att börja medicinering igen.

Ja det var ju upplyftande läsning.......

I går var jag på körövning, helgen den andra advent har vi vår julkonsert och det börjar ju närma sig. Kan inte fatta att jag äntligen får plocka fram mina stjärnor och ljusstakar redan nästa helg. Hur fort går tiden?
Det ska bli mysigt att få fram alla ljus och saker, det lyfter ju helt klart denna gråa och regniga period. Måste få koll på gardiner och sladdar, hm, skulle verkligen behöva den där nya mattan som jag önskat mig.....knallgrön matta funkar ju fint till knallgröna gardiner mm men till röda gardiner och pynt.....nja. Den svarta som jag spanat in skulle göra sig mycket bättre. Måste till IKEA! Men först måste jag få lön!

Dags att ta hand om den krassliga sonen!

Läget.

Våra sängar kom förra torsdagen, det var lite ovant att sova i sängarna de första nätterna. Den är så mycket hårdare än vår gamla "hängmatta". Men nu funkar de bra. Det är väl lite pensionärsvarning på oss när vi sitter där med sängändan upphissad, men det bjuder vi på.
Varför vänta tills man är pensionär med att skaffa sina drömsängar.

Efter förra veckans intensiva kontakt med vårdcentralen så är de nu lite lugnare.
På torsdagen var jag på livsstilsmottagningen. Jag fick svara på en del frågor, vi pratade lite om hur jag mådde mm. Jag fick ta blodtryck, puls, väga mig, cykla på motionscykel med pulsmätare och de mätte mina knän och handleder. Det gick bara. Inga dåliga värden förutom på vågen.

När det gäller att försöka förändra sina rutiner och vanor så gäller det att göra det långsamt och med små steg. Jag skulle förmodligen må bättre om jag försökte gå ner ca 0,5 -1 kg i månaden. Suck, det skulle innebära 2-4 år för att nå min målvikt. Å andra sidan skulle jag förmodligen klara av att hålla mig vid den vikten sedan. Men jag vill ju gå ner lite mera, just nu. Kommer ju inte i mina kläder.
Men jag förstår ju vad hon säger.
Som hon sa så kan en macka mindre varje morgon ge resultat. Det är ca 12 limpor på ett år. Man får inte ringakta de små sakerna.
Jag ska försöka att komma ut ca 15 minuter på lunchen, behöver inte bli svettig utan det är framför allt för ljusets skull jag ska komma ut, och för att kunna släppa den stressiga miljön.
Låter överkomligt.
Sedan behöver jag lära mig att ta mig tid till motion. Det behöver inte vara mycket i början, utan det är viktigare att jag lägger mig till med vanan. Så 5-15 minuter på min X-trainer varje dag varje dag räcker till en början, när det känns som om jag fått koll på detta så kan jag öka lite i taget. För även om det låter lite så är det bättre att röra på sig lite varje dag och inte sätta ribban för högt. Jag ville helst gå 30 min varje dag, men redan nu känner jag att det känns betungande och då blir det inte av. 15 min känns enklare. En viktig del i det hela är ju att jag ska klara av det och inte gå ut för starkt och sedan inte klara det, då blir det så negativt.

Jag har haft svårt att a mig ut på lunchen, det är inte så att jag inte hinner, men det blir inte av, svår vana att bryta med andra ord.
15 minuter på X-trainern har jag lyckats bättre med, kanske inte varje dag men nästan.

Ett annat bra råd jag fick var att unna sig ibland. Ingen nyhet men det gäller att ha en strategi.
En strategi skulle kunna vara att man får köpa 5 godisar på lördagen, då måste man välja de man helst vill ha. Likadant om man kommer bort och det bjuds, ta 5, lägg på en servett framför dig. Dessa är dina och resten av skålen låter man bli. Låter bra men är inte så lätt som det låter, för mig. Hur ska jag resonera kring allt godis jag äter på veckan. Jag kan ju inte hålla mig till att äta godis en dag i veckan bara så där. Kanske köra samma grej, 5 godisar, inte en påse. Hm. Just nu är jag pank så det blir inget godis alls.. Får se hur jag överlever det.

Får väl sätta ut lite saker på tradera och blocket och se om jag kan få in lite extra pengar. Men bara att ta kort på prylarna tar emot, jag är inte så haj på att flytta bilderna till datorn osv.

Nu kom jag från ämnet.
På fredagen träffade jag samma läkare som för några veckor sedan. Hon ville ju att jag skulle börja med medicin igen. Själv tycker jag inte att jag mår alls lika dåligt som jag gjorde för ett år sedan. Men jag har ändå tänkt över det hela och i fredags hade jag tid hos henne igen. Det är en väldigt bra läkare tycker jag. Hon skrev ut tabletterna, rekommenderade mig att börja med en halv tablett om dagen första veckan för att sedan öka upp till en tablett. Efter 2-3 veckor ska jag ringa henne för att hon vill hålla koll på hur jag mår av tabletterna.
Den läkare som skev ut tabletter åt mig förra året gav inga sådan tips, jag mådde ju skit ett tag när jag började på de tabletterna. Så denna gång känns det bättre. Har börjat med en halv tablett men känner inte av dem något ännu. Men det kan ta några veckor innan man gör det.

Ja det var det.

Äntligen

Ja i morgon kommer förhoppningsvis sängarna. Ringde företaget som sålde sängarna och de svarade att de räknade med att kunna köra ut dem i morgon. Jippi!!!

Jag har jobbat måndag och tisdag och är ledig resten av veckan. Det är gott. Och det behövdes.
Men lugnt blir det aldrig.
Jag ska boka in två utvecklingssamtal, så jag måste ringa lite.
Måste skriva omdömen till åttorna senast den 1 november så jag har lite att göra.

Denna veckans tema har blivit Vårdcentralen.
I måndags ringde jag tidsbokningen för att få tala med en specifik läkare. Denna kunde inte höra av sig förrän under tisdagen. Så jag talade med vårdcentralen tre gånger måndag och tisdag, plus en gång med läkaren.
I dag har vi besökt VC för att dottern behövde lämna mera blod för tester.
I morgon ska jag till Livsstilsenheten för ett samtal och konditionstest.
På fredag ska jag träffa läkaren.
Synd att mitt frikort gick ut i förra veckan.
Men sedan hoppas jag att det dröjer ett tag innan jag behöver dit igen.

Jag återkommer väl om resultatet på min undersökning senare.
Och hur bra de nya sängarna var i verkligheten.

Varför?

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Tog lite paus i städandet och hamnade framför datorn.
Kollade alla andra bloggar jag följer och eftersom jag måste logga in med mitt "andra" login för att kunna kommentera vad ni andra skrivit så tänkte jag skriva lite själv också. Men jag vet inte riktigt om vad.

I torsdags var jag och mannen min lediga tillsammans, lillebror var ju hemma från dagis eftersom det är min lediga dag, men storasyster fick snällt gå till skolan, dock slapp hon ju fritids.
Vi gav oss iväg till en liten avkrok mitt ute på slätten och skulle där hitta en sängbutik tillika sängfabrik. Och tro det eller ej, vi hittade dit utan GPS. Hon som hjälpte oss kunde sin sak och vi hittade varsin säng som passade oss fint. Vi hade extra tur, mellan 21/9-21/10 hade de 25 % rabatt, vi var där den 22/10 men på grund av ett fel i en annons skulle erbjudandet gälla tills den 1/11. Så vi fick rabatt. Vi slog till och köpte sängar med ställbar huvud och fotända. Min säng blev en extra fast, visste inte ens att det fanns. Eftersom jag gärna ligger på mage så var det bra med en fast säng. Leverans beräknas till nästa vecka.....åh jag vill a dem nu. Fatta vad besviken jag blir om det dröjer ytterligare en vecka....

I går var jag lektionsfri, det var gott. Jag lämnade barnen på dagis och fritids, åkte sedan till mitt samtal på vårdcentralen. Tänk att en timmas samtal kan gå så snabbt! Det känns som om jag pratar och pratar, orden bara bubblar. När coachen flikar in frågor och tankar kan jag ibland svara på en gång, ibland blir jag helt perplex och vet inte vad jag ska säga, jag har inte tänkt tanken och kan inte tänka den heller. Det är väldigt skönt att få olika synvinklar av min coach.
Nu diskuterar vi åter igen att sätta in tabletter på grunda av att jag är på väg ner i en svacka igen. Vissa dagar är helt outhärdliga andra helt ok, vissa dagar börjar det bra för att sedan gå brant utför och jag mår jätte dåligt. Jag klarar inte stressen alls, antingen struntar jag blank i att jag inte hinner med eller så blir jag jätte stressad och fräser och är jätte irriterad. Tabletter skulle kanske få mig på ett jämnare humör, vilket skulle var skönt för både mig och min omgivning. Mina barn och min stackars man har ju fått stå ut med mina humörsvängar.
Det känns främmande att börja med tabletter igen, jag tycker ju åter igen inte att jag mår SÅ dåligt. Men det verkar som om jag ändå kan vara hjälpt av dem. Dessutom så finns det en svag förhoppning att jag kan ta tag i min vikt om jag mår lite bättre. Då borde jag i alla fall inte fortsätta att gå upp i vikt. Jag har ju gjort raketen på vågen. Har gått upp minst 15 kg sedan mitten av juli. Det känns i kroppen, min hud svider och kliar, jag börjar känna av alla hudveck och kläderna sitter illa, i de fall jag kommer i dem.

I nästa vecka ska jag till vårdcentralens livsstilsenhet för att se om de kan hjälpa mig. Jag fick själv välja om jag ville vara med på ett konditionstest. Det var frivilligt och det var inte alla som ville göra detta. Jag vill gärna, då får jag ju möjlighet att få svart på vitt om jag gör framsteg.

Åh jag tror jag blir tokig.....
Grannen håller på att lägga om sin plattgång. Nu "paddar" han för att få det jämt och fint. Det vibrerar i hela huset. Har extremt svårt för dessa dova vibrerande läten. HU!

Kämpar vidare.

Det var inte i går jag skrev senast precis.
Har tänkt skriva flera gånger men det har liksom inte blivit av.

Men nu så tar jag mig lite tid.

Jag har åter igen större humörsvängar. I dag har varit en ganska bra dag, har haft två jätte bra lektioner idag.
I morgon blir det en intensiv dag eftersom jag måste vikariera hela förmiddagen och sedan har en långkörare på eftermiddagen. Lektion 11.50 -15.15 är inte helt skoj. Det ska vara 5 minuter mellan passen men det blir det ju aldrig. Men på torsdag är jag ledig, då ska vi åka och kika på sängar.
Fredag är jag inte ledig men har inga lektioner. Då har jag bokat in samtal men min coach, sedan utvecklingssamtal med två av mina handledarelever.

Nästa vecka har eleverna lov men jag jobbar måndag och tisdag.
Mannen åker till Göteborg för begravning på måndag och sedan åker han vidare till Schweiz några dagar på konferens. Nu återstår bara att se om han ska till Brasilien på konferens i December. Jippi!!!!!

Jag har bestämt mig för att söka nytt jobb. Det har jag kanske skrivit förut men så är det. Det kostar inget att söka och man kan alltid tacka nej om man skulle mot förmodan bli erbjuden ett jobb och man inte våga ta det.
Men jag måste bort från skolan ett tag. Jag orkar ju vare sig med mig själv eller min man och våra barn efter en dag på jobbet. Jag är för mesig och eleverna märker det på en gång. Då kör de över mig direkt. Jag vet att jag borde tuffa till mig men det är bara inte sådan jag är.

I lördags var jag på bröllop. Makens kusin gifte sig. Det är andra bröllopet i samma familj sedan slutet av augusti och bla därför kunde/ville jag inte ha samma klänning som då. Dessutom är den lite tight nu, har ju rusta iväg på den berömda vågen. Ville inte gå på bröllopet, skyllde på allt möjligt. Jag orkade inte, hade inte lust, jag hittade inget att ta på mig, hade egentligen inte pengar att köpa kläder för heller. Osv osv. Men så hittade jag en klänning som gick om mig. Då hade jag ju inte det att skylla på längre. Började ställa in mig på att jag ändå skulle gå.
Då ringer en god vän, jag får erbjudandet att följa med till en fotografering under just lördagen. man blir sminkad och blir sedan fotad.
Detta har jag velat göra SÅÅÅ länge och ville inte missa detta tillfälle. Jag vet att det finns i Göteborg också men nu skulle de till grannstaden och det var ju såååå roligt.
Jag valde därför att göra fotograferingen och sedan stressa till bröllopet.
Och så blev det. Korten visar jag någon annan dag, för den som har mig som vän på Facebook så finns de där.

Min man köpte mig en X-trainer i söndags. Det var det enda jag gjorde när jag gick till gymmet. Använde X-trainern i 45 minuter. Nu har jag en hemma och har inte någon bra ursäkt till att inte röra på mig. Suck!!!! Fniss. Körde på den i 30 minuter i söndags, är ju lite ringrostig har inte varit på gymmet på många månader. I går jobbade jag till klockan var 21.30, så då skippade jag att träna, i dag har jag spelat badminton i 60 minuter så i morgon är det dags att köra ett nytt pass.

Har försökt att skärpa mig med godiset i några dagar och det har gått hyfsat. Jag äter en rejälare frukost på morgonen och det gör lite skillnad.
Just nu väger jag samma som jag gjorde när jag började med extravaganza sopporna för över ett år sedan. Jag gick ju ner i vikt under våren med sopporna också men har gått upp nästan 15 kg sedan slutet av juli. Det har gått extremt fort och resulterat i att huden kliar, jag inte kommer i några av mina kläder och mår ganska dåligt. Provade 46 på flera klänningar i förra veckan och fick inte upp dragkedjan. Jag satte mig ner i provhytten och grät en skvätt.

Nu gör jag så att jag hellre tar en macka en en godis, inte det bästa men det håller mig någorlunda i schack, jag frossar inte i godis i alla fall.
På torsdag i nästa vecka ska jag till livsstilsenheten på Vårdcentralen. Jag kommer att få svara på ett frågeformulär innan dess och jag kommer i samband med detta besök att bli erbjuden ett konditionstest. Det var frivilligt men jag vill. Det brukar vara det enda sättet för mig att förstå att jag förbättrat mig, att det finns svart på vitt.

Nu måste jag ta mig en dusch och sedan sova.