Läget

Jag sitter på jobbet och borde inte skriva inlägg på min blogg, men jag ska strax ge mig iväg ut i regnet för att lämna in symaskiner för reparation och köpa in lite garner och mönster till några elever  och dessa butiker öppnar inte ännu på en liten stund, så jag bloggar ändå.

Läget då?
Struts, halvbra och hyfsat.

Vad gäller vikten så har den helt hamnat i skymundan när jag mått som jag gjort för jobbets del. Jag har dessvärre återgått till stor del i mina gamla vanor, inte i lika stor utsträckning som tidigare men dit åt.
Ska ner till Alingsås om 1 ½ vecka och det vore bra om det inte var + på vågen då, men fortsätter jag som nu så kommer det att vara det. Så jag måste börja äta enligt mitt schema och komma ut på promenader igen, annars är det ingen fara på taket ännu.
Det jag oroar mig mest för är att året med stödet i Alingsås snart närmar sig sitt slut och paniken gror lite eftersom jag känner att jag inte är klar ännu. Men egentligen borde jag klara det själv. Undrar hur länge jag kan ha kvar min våg??? Den vill jag gärna ha kvar om jag inte får mina träffar i Alingsås.

Jobbet då...
Jag är sjukskriven 50% september ut, sedan får vi se. Det går hyfsat att ta sig till jobbet men det är inte med någon glädje alls, det är av ren plikt. Det vore lättare att ta sig till jobbet  om jag visste att det är för en viss tid, till exempel fram till 1 nov. Då ser jag slutet, nu är det bara diffust, jag vet inte hur länge jag ska behöva vara här, hur länge jag ska stå ut.... men som det ser ut på arbetsmarknaden så ska jag ju egentligen vara väldigt tacksam att jag redan har ett jobb. Är inte behörig att söka ett enda jobb som finns på arbetsförmedlingen, förutom lärare då, men det är ju det jag inte vill jobba med just nu...
Har sökt några jobb ändå, men förväntar mig ingen respons.
Min vikarie som jobbar i stället för mig de pass som jag inte jobbar är en friskt fläkt dock. Härlig människa med mycket inspiration men dock inget stöd i just de frågor som jag har mest behov nämligen kurs/läroplaner. I övrigt är hon guld!

Ja det är väl så det ligger till för tillfället..
Om några veckor fyller jag år och jag kan inte bestämma mig för om jag ska fira det stort eller litet. Många frågar om jag ska fira och flera förväntar sig partaj, jag har lite olika tankar...
Ett mindre släktkalas och sedan ett stort kalas för alla vännerna.
Bara ett lite mindre kalas för närmsta familjen typ 20 pers.
Slå ihop mitt stora kalas för vännerna med 2 andra vänner som fyller i slutet av oktober.
Finns flera alternativ men jag orkar inte skriva dem alla.
Äh, jag kan inte bestämma mig, det är ju lite att fixa med.... Vilka ska bjudas, vad ska det bjudas på, ska man önska sig presenter till sig själv eller andra? då menar jag att gästerna kan donera pengar till olika hjälporganisationer. Det blir så stort plötsligt. Tänk när man fyllde år när man var liten....jag vill bara få lite god tårta och lite paket med papper och snören runt.
Nu måste man planera, fixa och dona och de presenter man får är sällan inslagna eller så vet man i förhand vad man får.... Jag vill bli överraskad!!! Barnsligt men sant!!!
Är ändå tacksam för min familj och mina vänner så misstolka inte mitt inlägg, utan dem vore jag ingenting.