igen

Det är förvånansvärt att jag ens bryr mig om att skriva om skiten. Tack för era värmande kommentarer. Men jag måste få det ur mig. Måste få spy ur mig allt som gnager mig.

I dag ska jag ut med tjejerna på middag. Ser inte fram emot det alls. Jag vet att det blir bra när jag väl är där men just nu har jag ingen lust.

Jag har väl just inte lust med någonting. Det är en del av min sjukdomsbild säger läkaren. Men det gör ju inte saken bättre. Jag vill ju inte känna så här. Jag tycker ju just inte att något är särskilt skoj.
Nej jag har inga självmordstankar. Inte över huvudtaget. Men ibland skulle man ändå inte vilja finnas, bara få försvinna. Så känns det just nu.

Äh, jag går och lägger mig igen. Då går jag i alla fall inte lös i skafferiet.