Längesedan

Det har inte duggat tätt mellan min inlägg det sista.
Det beror inte så mycket på att jag mått jätte dåligt utan att jag har haft en del för mig.
Betygen skulle ju sättas och det var stressande, mannen har varit i Brasilien i 10 dagar, barnen har varit sjuka, jag har varit krasslig mm mm. Som det kan vara ibland helt enkelt.

Vikten är katastrof, planen var att jag skulle ha godisförbud fram till jul, men det sket sig kan man väl lugnt säga. Jackan jag köpte i höstas för att ha i vinter kan jag med nöd och näppe dra upp dragkedjan på.

Annars så knallar det på. Jag har ökat dosen på mina tabletter men det känns ingen skillnad alls.
Min samtalscoach berättade förra gången att hon kommer att gå i pension i April. Jag kände lite panik. Får jag gå till någon annan? Får jag klara mig utan samtal? Kommer jag inte vara i behov av samtal?
Men varför ta ut det redan, det är ju flera månader kvar.

På jobbet går det ok. Jag ska fortsätta till våren. Fram till mitten av oktober tyckte jag att det var hemskt, sedan gick det bättre. Men nu det sista har det varit lite tufft igen. Eleverna känner av att det är jul och lov snart, några är oroliga för sina betyg, andra bryr sig inte ett dugg. De som fått ett annat betyg än de hoppats på känner sig orättvist behandlade och går på ganska hårt. Man måste vara beredd att försvara sitt omdöme och betyg. Får niorna är det ju dessutom slutbetyg i slöjd. Tufft och jag mådde inte helt ok efter att ha blivit mer eller mindre påhoppad av flera elever som högljutt protesterade över sina betyg.

Här hemma har jag inte orkat hålla ordning, får liksom inte så mycket gjort. Faller lätt tillbaka i gamla vanor. På morgonen tänker jag att "i kväll ska jag....." när kvällen kommer är man färdig. när barnen somnat kommer den stora tröttheten över mig och jag ids inte göra mycket mera än att sitta en stund vid datorn, titta på Tv eller lösa korsord.
Jag kan komma på mig själv med att jag inte ringt mina vänner på en evighet. Jag har börjat hålla mig för mig själv. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har så länge jag kan minnas varit hur social som helst, både irl och per telefon.
Så fast jag ser en miljard saker som behöver göras får jag inget gjort, och ju mindre jag gör desto mer blir det som behöver göras. Moment 22.

Det är torsdag och jag är ledig. Har varit på biblioteket och lånat böcker. Har handlat åt min sjuka mamma och lånat hennes bil. Vår gamla bil som jag hade hemma idag gick inte att komma in i nu när det är -7 ute. Jag fick cykla med dotterns till skolan i morse.
I morgon ska jag på samtal och efter det lämna blod. Så jag drar mig till jobbet strax före 12. har lovat elever som inte är klara att jag ska finnas där i morgon. Är inställd på ett mindre kaos för det har det varit förut i veckan.
I tisdags råkade en elev ställa i från sig strykjärnet lite tokigt och det stod emot min jacka. Det blev ett fult märke på den men det var på ett ställe som inte syntes så mycket så jag sa att det var lugnt. Sedan upptäckte jag att det var ett sort märke till, som syns och att dragkedjan smält. Så i dag har jag varit och köpt en ny jacka. En som jag kan få om mig. Skolan ersätter. Så då löste sig problemet med för tight jacka.

Nu måste jag ta hand om köket. har frostat av frysen idag och nu måste resten tas hand om.