Då var det kört igen

Hemma efter en vecka på resande fot.
Jag vet ju att den veckan är en av de värsta, ur matsynpunkt, på hela året. Jag lyckades hålla mig i skinnet under början av veckan men sedan gick det snabbt utför. Släppte helt på alla måsten och "unnade" mig det jag ville ha. Nu sitter jag här och vågen pekar på mer än när jag började med Viktklubb, har ett sockersug som heter duga och känner mig deppigare än på länge. Hur reagerar kropp och knopp på det?! Jo hjärnan smider hela tiden planer på hur ag ska komma över min sockerkick. Jag sett till att det inte finns något fikabröd eller godis hemma. Men just nu vill jag bara dra något gammalt över mig och helt gå i ide för ett tag fram över.
Och då har jag ändå nyss vaknat efter en lång eftermiddagslur.

Jösses jag borde sättas på avvänjning på klinik. Känner mig rastlös och hispig. Varför finns inte plåster och tabletter mot socker när det finns mot nikotin. Jag blir ju helt nipprig. Det värsta är att jag inte tar mig för något. Borde städa, plocka in mer från husvagnen, tvätta lite, vika in ren tvätt osv. Men jag blir helt passiv, sitter bara och får inget gjort,allt cirkulerar kring mitt sug och min frustration att inte får tag i något sött. Det är ju verkligen helt sjukt.

Börjar sakta få lite ångest för att vi bjudit hem gäster i morgonkväll, jag måste städa, jag måste få i ordning i huset, jag måste laga en massa mat. Gud jag ids inte. Jag har ingen lust att städa, orkar inte vara trevlig, orkar inte ha gäster. Vad är det för fel på mig. Nu måste det snart vända annars blir det inte bra.

Semesternoja

Det har gått ganska bra med viktklubb tycker jag. Måste bara arbeta fram en strategi för hur jag ska förhålla mig till fika, glass, godis och mat. Det brukar ju bli en hel del av den varan under husvagnssemestern med gänget.

Provräknar på lite olika varianter för att ha lite koll.
Jag vet att jag kan äta crispy caesar sallad på McD om jag utesluter brödet.
Jag har just räknat på hemmagjorda hamburgare och de goda Friscobröden och alla tillbehör, det funkar också men det blir inget mera, möjligen en sallad vid sidan om.
Måste fortsätta att räka och ha koll, i alla fall så här i början. Märker att jag inte alls haft koll, inte tillstymmelse till koll. Ingen nyhet men det jag blev förvånad över var hur mycket kalorier det bli och hur mycket kalorier jag får i mig utan att ens äta godis.

Det är inte konstigt att jag ser ut som jag gör eftersom jag ätit som jag gjort, men ändå förvånas jag. Jag känner mig samtidigt inte riktigt nöjd, suget efter det söta, det goda, småätandet ja allt det där är med mig hela tiden. En del går att avstyra genom att jag faktiskt har tillgång till datorn hela tiden och även min iPhone så att jag kan kolla vad jag ska äta och direkt kunna lägga in om jag tar en knäckemacka att gnaga på. Varje nektarin läggs in osv. Det är nödvändigt för att jag ska hålla koll, för att komma förbi ovanan med att småäta gör jag inte i första taget. tyvärr.

Gött!

Det är söndag och jag fick sovmorgon idag också. Skönt.

Fuskade lite och ställde mig på vågen i morse. Och den visar nedåt, det är positivt. Jag måste erkänna att jag fuskat på annat sätt också, har inte skrivit in allt jag ätit på Viktklubb, men jag har inte frossat, men det är en ful ovana som jag måste försöka bryta.
Försöker att hela tiden följa ett matschema så att jag inte ska få för mig att äta en massa onyttigt. Det går hyfsat, och snart är det dags för sallad till lunch.

Det är nog bäst att jag går och fixar den meddetsamma.

Nytt försök.

Soppdieten funkade inte denna gången heller. Jag gav upp. Vågade mig på en vägning i går kväll och trots att jag slarvat en hel del så måste förmiddagens soppor ändå gett lite resultat. 3 kg sedan midsommar. Men det kändes inte rätt att hålla på som jag gjorde. Soppor funkar kanske bättre när man jobbar och har lite fasta rutiner. Eller inte. Har soppor för en hel vecka kvar så jag får väl ta soppa som mellis emellanåt. Eftersom den nya soppan var så lättlöslig och dessutom god kan jag tänka mig att köra den i stället för glass i sommar. Gäller bara att grunda med riktigt kallt vatten till soppan så blir det helt ok. Hoppas jag.


Så hur tänker jag nu då?
Tre riktiga mål mat och däremellan två mellisar. Ska göra mitt yttersta för att hålla koll på kalorierna. Gick med några månader i Aftonbladets Viktklubb för att få lite hjälp på traven. Får se hur det går denna gång men jag ger det i allafall tre månader. Gjorde en meny för idag redan i går kväll, det kändes bra att få den planerad i förskott. Min plan är att inte gå riktigt efter viktklubbs indelning av fett, protein och kolhydrater utan försöka för de tre tårtbitarna ungefär lika stora. I går misslyckades jag kapitalt, tårtbiten som visade fett var överrepresenterad, och jag tycker inte att jag lagt in så mycket feta saker. Där är jag nog en ledtråd på spåren....

Jag har börjat göra "to-do"-listor för varje dag. Inga oöverkomliga utan helt rimliga. Det känns så gott att kunna slå ner ändan i soffan framåt eftermiddagen/kvällen och känna att man förtjänat det. Men jag följer dem inte slaviskt, i tisdags kväll ringde kompisarna från stugan ute på ön och ville att vi skulle komma dit på onsdagen. Och så fick det bli, alltså blev inte mycket gjort på onsdagen men det flyttades till torsdagen i stället. I går slarvade jag lite så en del saker står med på dagens lista också.

Cyklade till biblioteket häromdagen och lämnade några böcker och lånade några nya. Lånade och läste en bok av Charlotta Flinkenberg som hette "Viktiga boken: från godisråtta till storlek 38. Hon tyckte att hon var ett fetto när hon vägde 86 till sina 174 cm. Bara det var ju lustigt. Kom igen. Men jag fortsatte att läsa boken och kände igen mig i väldigt mycket. Hon beskriver hur hon frossar, fuskar och kämpar. Det tog henne 18 månader att gå ner 25 kg. Det gav mig lite perspektiv.

Jag hoppas på mirakler med soppan, finns ju inte en chans att gå ner till en vettig vikt innan husvagnssemestern. Soppan är ju bara en nödlösning. Jag vet det och visste det när jag började för några veckor sedan. Men ändå övertalar jag mig själv att börja på sopporna. Det Charlotta skriver om är ju just det jag själv tänkt. Att byta livsstil, inte allt på en gång utan lite i taget och till en sådan stil som jag kan tänka mig att leva med utan att det känns om en diet. Man kan inte gå på diet hela livet.

Under mina deppigaste stunder har jag egentligen bara velat ta en kniv och skära bort allt som finns på framsidan. Stora otympliga bröst som hänger, en fläskig mage som bubblar över och är i vägen. Fy vad jag hatar dem. Var hos frissan härom veckan och hon plattade mig krulliga hår. Jag brukar trivas i rakt hår men inte när jag är fet, då blir mitt ansikte så himla stort och jag tål inte att se det. Fy vad jobbig jag är mot mig själv. Men det är så jag känner. Ful, fet, lat och otacksam. Det är fyra ord som jag tycker stämmer bra in på mig själv. Bara så äckligt. Bläsch.

Samtalen som jag började med i juni kommer jag inte att återuppta förrän i slutet av augusti, men jag ser liksom fram emot dem på något konstigt vis. Trots att de kommer att kosta mig 500kr /gång. Suck.

Näpp, nu har jag tre hungriga barn som väntar på lunch och själv ska jag ta mitt första mellanmål. Knäcke med makrillfilé. Nu kör vi!