Soppdieten funkade inte denna gången heller. Jag gav upp. Vågade mig på en vägning i går kväll och trots att jag slarvat en hel del så måste förmiddagens soppor ändå gett lite resultat. 3 kg sedan midsommar. Men det kändes inte rätt att hålla på som jag gjorde. Soppor funkar kanske bättre när man jobbar och har lite fasta rutiner. Eller inte. Har soppor för en hel vecka kvar så jag får väl ta soppa som mellis emellanåt. Eftersom den nya soppan var så lättlöslig och dessutom god kan jag tänka mig att köra den i stället för glass i sommar. Gäller bara att grunda med riktigt kallt vatten till soppan så blir det helt ok. Hoppas jag.
Så hur tänker jag nu då?
Tre riktiga mål mat och däremellan två mellisar. Ska göra mitt yttersta för att hålla koll på kalorierna. Gick med några månader i Aftonbladets Viktklubb för att få lite hjälp på traven. Får se hur det går denna gång men jag ger det i allafall tre månader. Gjorde en meny för idag redan i går kväll, det kändes bra att få den planerad i förskott. Min plan är att inte gå riktigt efter viktklubbs indelning av fett, protein och kolhydrater utan försöka för de tre tårtbitarna ungefär lika stora. I går misslyckades jag kapitalt, tårtbiten som visade fett var överrepresenterad, och jag tycker inte att jag lagt in så mycket feta saker. Där är jag nog en ledtråd på spåren....
Jag har börjat göra "to-do"-listor för varje dag. Inga oöverkomliga utan helt rimliga. Det känns så gott att kunna slå ner ändan i soffan framåt eftermiddagen/kvällen och känna att man förtjänat det. Men jag följer dem inte slaviskt, i tisdags kväll ringde kompisarna från stugan ute på ön och ville att vi skulle komma dit på onsdagen. Och så fick det bli, alltså blev inte mycket gjort på onsdagen men det flyttades till torsdagen i stället. I går slarvade jag lite så en del saker står med på dagens lista också.
Cyklade till biblioteket häromdagen och lämnade några böcker och lånade några nya. Lånade och läste en bok av Charlotta Flinkenberg som hette "Viktiga boken: från godisråtta till storlek 38. Hon tyckte att hon var ett fetto när hon vägde 86 till sina 174 cm. Bara det var ju lustigt. Kom igen. Men jag fortsatte att läsa boken och kände igen mig i väldigt mycket. Hon beskriver hur hon frossar, fuskar och kämpar. Det tog henne 18 månader att gå ner 25 kg. Det gav mig lite perspektiv.
Jag hoppas på mirakler med soppan, finns ju inte en chans att gå ner till en vettig vikt innan husvagnssemestern. Soppan är ju bara en nödlösning. Jag vet det och visste det när jag började för några veckor sedan. Men ändå övertalar jag mig själv att börja på sopporna. Det Charlotta skriver om är ju just det jag själv tänkt. Att byta livsstil, inte allt på en gång utan lite i taget och till en sådan stil som jag kan tänka mig att leva med utan att det känns om en diet. Man kan inte gå på diet hela livet.
Under mina deppigaste stunder har jag egentligen bara velat ta en kniv och skära bort allt som finns på framsidan. Stora otympliga bröst som hänger, en fläskig mage som bubblar över och är i vägen. Fy vad jag hatar dem. Var hos frissan härom veckan och hon plattade mig krulliga hår. Jag brukar trivas i rakt hår men inte när jag är fet, då blir mitt ansikte så himla stort och jag tål inte att se det. Fy vad jobbig jag är mot mig själv. Men det är så jag känner. Ful, fet, lat och otacksam. Det är fyra ord som jag tycker stämmer bra in på mig själv. Bara så äckligt. Bläsch.
Samtalen som jag började med i juni kommer jag inte att återuppta förrän i slutet av augusti, men jag ser liksom fram emot dem på något konstigt vis. Trots att de kommer att kosta mig 500kr /gång. Suck.
Näpp, nu har jag tre hungriga barn som väntar på lunch och själv ska jag ta mitt första mellanmål. Knäcke med makrillfilé. Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar