Piss

Ja det är så det känns.
Plötsligt känns det för lågt tills nästa samtal med min samtalscoach.
Jag skulle behöva buras in. Sättas i karantän, sockerkarantän. Det här går bara inte. Jag klarar inte att hålla mig ifrån det söta, det goda. Planen är att jag inte ska ta bort det helt heller, men jag kan ju inte byta ut det mot mat.

Jag är en matmissbrukare, jag förstår det, men vad hjälper det. Jag är fet, jag är överviktig. Jag har ett BMI som är direkt hälsovådligt. MEN, jag är inte fetast, jag har inga större problem med hälsan och BMI? det är bara en omdiskuterad siffersats.


Jag vill inte se ut som jag gör, må som jag gör.
Det borde vara tillräckligt som motivation. Men så katten att jag tar mig ur skiten.
Har lånat några böcker att läsa om ätstörningar och depression, böcker om självhjälp. Men jag ids inte, orkar inte läsa dem. När jag börjar läsa känns det som om jag inte fattar ordens innebörd, jag fattar inget, tar inte till mig. De hjälper inte. Det lilla jag nu läst.

Jag är medlem i viktklubb. Försöker bokföra allt jag äter, jag väger och är noggrann, bara för att sedan balla ur helt och spräcka min matbudget så det stänker om det. Varför gör jag så här? Varför misshandlar jag mig själv på detta vis? Varför känns det som om jag måste ha något i munnen hela tiden? Varför är jag sugen hela tiden? Jag fattar inte varför!

Ja ni stackare som läser har ju hört mitt gnäll förut, inget nytt. Men jag måste skriva av mig, det brukar kännas liiiite bättre efter att jag vräkt ur mig mina gnälligast tankar.

Jag inbillar mig inte att jag ska bli lycklig om jag går ner i vikt, jag inbillar mig bara att det vore en sak mindre att deppa över. Jag förstår också att även om jag går ner allt jag vill gå ner så är det bara inledningen. Att hålla vikten kommer att vara själva matchen och den är låååång.
Kan inte förstå hur jag kan låta det gå så långt? Varför lägger jag inte "bara" i bromsen när jag gått upp några kilon. Jag leker struts ändå fram tills "tjockis-kläderna" börjar strama. Va katten! Jag vill bara slå något hårt i huvudet på mig själv.

Jaja, det är bara jag som kan ta mig ur detta.Det är jag som har ätit mig hit. Jaja, det är bara att äta mindre och träna mera. Det är bara att ta sig i kragen. Låter busenkelt. Så varför är det inte det? En enkel ekvation, förbränn! Om du inte förbränner så mycket så dra ner på maten!

Vädret tillåter en lång cyckeltur, men jag ska på styrelsemöte klockan 19. Jaha, det är om två timmar och tio minuter, cykelturen tar 1 timma. Då har jag ändå tid att eftersvettas och duscha. Det finns alltså ingen ursäkt. Se där. Bara att ge sig iväg.....eller? Det blåser väldigt, det var urjobbigt när jag cyklade sist, hur mycket blåste det då om jag jämför med idag? Har inte minsta lust. Inte ork. Ja får se hur det blir.