Nu?

I dag har jag klippt mig. Det blev inte helt som jag tänkt mig men nästan. Det får duga i alla fall, och dessutom så vänjer jag mig och håret kommer att växa lite.
Men på det stora hela är jag nöjd.

När jag satt hos frissan och väntade på min tur skulle jag böja mig ner och knyta skorna och inser att jag är så fet att jag nästan inte når........
Har inte klarat att hålla mig till LCHF, men maken har fortsatt att laga LCHF-mat. Fet mat i kombo med godis......ni kan ju ana er till effekten.
Men så i dag när jag verkligen kände att magen hindrade mig.....jag måste sätta stopp för detta. Vad ska jag göra? Har några soppor i skåpet, kanske ta några dagar på soppa....nee. Usch jag vet inte.

Men något måste jag göra.
Insåg i dag på allvar att jag har väldigt förvirrande tankar kring min kropp. Att jag är överviktigt, ja det vet jag. Att jag kräver stora storlekar, ja det är jag helt på det klara med.
Men någonstans i min hjärna finns en bild av en smalare BantarUlle. Inte smal men smalare. Det är så jag ser mig, lite kraftig men inte fet. Men så ser jag bilden i spegeln, magen som verkligen ser ut som en gravidmage. Jag är verkligen en storperson. Har bara stirrat på vågen och kilona, men plötsligt slås jag i full kraft att jag verkligen är fet. Jag har ju vetat det länge men känslan jag har är en annan. Jag känner mig sprängfet! Magen spricker snart. Den känns som en ballong.

Har ett BMI på 37 nu. Det har jag inte haft mer än när jag varit gravid och då har det ju funnits en orsak till det. Men nu? Godis, för mycket mat och för lite motion.
Usch.