Slut på lovet

Det är söndag kväll och sista lediga dagen på lovet går mot sitt slut.
Trist.
Men jag ska inte klaga, ska bara jobba i en vecka för att sedan ha en veckas föräldraledigt i fjällen.
Fick besked från CSN i veckan att de godkänner min ansökan om studielån och bidrag. Har meddelat min rektor beslutet och det visade sig vara lite svårare att fixa en ersättare än vi först trott. Men det är ju egentligen inte mitt bekymmer. Men jag bryr mig eftersom det är jag som förhoppningsvis ska ta hand om eleverna till hösten igen.

Så från och med 1 mars är jag tjänstledig 30% och arbetar 45% och bara på en skola.
Det ska bli skönt. Jag känner mig nöjd med mitt beslut och hoppas fortfarande att jag ska kunna ta tillvara på tiden på bästa sätt.

Jag har mått riktigt bra sista veckan. Börjar allt mer känna igen mig själv och mina egna tankar. Det känns skönt och lite oroväckande, mina gamla tankar börjar göra sig påminda. Men för stunden känner jag att jag kan ta det bättre än tidigare.
Mina samtal med min "stödperson" på VC är också bra. Får lite andra infallsvinklar på mina tankar. Hon ger mig andra sätt att tänka på. Låter konstigt kanske. Men jag menar att om jag nämner hur jag känner för något eller någon så kommer hon med förslag på hur det skulle kunna vara, inte bara hur jag ser på det och upplever det. Ofta frågar hon, -skulle det kunna vara så här också? Och då funderar jag utifrån det, och i bland ger det mig andra persepktiv på saker. Och det känns bra. Har ju sett allt så mörkt under en längre tid. Så samtalen värderar jag högt.

Så jag mår på det hela mycket bättre. Jag har ju perioden som ligger bakom att jämföra med och då kan jag säga att jag mår bra. För fy vad dåligt jag mådde för några veckor sedan. Det var inte roligt.
I dag har jag huvudvärk och det är säkert för att jag spänner mig inför morgondagens arbete. Det brukar jag ju göra. Lite oroväckande att huvudvärken hängt i hela dagen men jag tror ändå att det kommer att försvinna.

Ska strax ta ett bad med mannen, det brukar vi göra på söndagskvällarna, det är så gott att kunna sitta ner och prata. Kan ju inte gärna prata i telefon med andra när man badar och datorn gör sig inte heller så bra i badet. Det är vår lilla oas och ger oss möjlighet att ventilera tankar och funderingar i lugn och ro.

Ska försöka skriva en lista över vad som behöver göras innan vi reser på söndag. Måste tvätta en del och börja packa sådant som går att packa i förväg. Dessutom ska jag laga två middag att ta med. Vi är ju flera familjer så vi lagar två middagar var för att bara värma i stugan.
På lördag ska jag träffa mina gamla vänner från högskoletiden, det ska bli roligt. Så det händer lite i veckan som kommer.

Städning

I går gjorde vi slag i saken, vi bjöd in vänner för första gången på länge. Så gott.
Vi ringde dem i går kväll, i dag ringde några andra vänner och ville bjuda oss, så jag bjöd in dem också. Det var längesedan vi var två familjer här. För omväxlings skull ser inte huset ut som ett slagfält utan det har varit lite städning som gällt.
Jag har tagit mig tid att samma och fin lira lite. Det var en evighet sedan.
Så nu har jag badrummet och köket kvar, sedan kan jag i lugn och ro svabba golven och göra mig i ordning. För första gången på jag vet inte när kommer jag förhoppningsvis slippa stå med svabben i handen när gästerna kommer. Och jag kommer inte stå där eftersvettig efter hetsstädningen och snabbduschen heller. Möjligheten finns att jag slipper detta idag. En bra dag.
Ok, kontoret ser inget vidare ut men man kan inte få allt på en gång. Jag har ju avverkat större delen av tvättberget så nu ser man en ände på det också.
Nu hoppas jag bara på beviljande av studielån och att det löser sig med ersättare på jobbet. Och att jag kan klara av att disponera min tid på ett vettigt sätt så att jag hänger med bättre i skolan.

En skön lördag...just nu. Kanske jag kan hinna med ett varv i elljusspåret. För att få ljuset och den friska luften. Den gör mig minst lika gott som rörelsen.
God lördag på er alla!

Nu har jag bestämt mig.

I dag har jag skickat in min ansökan till CSN.
Det har suttit långt inne, men eftersom hösten och julen varit som den varit har jag nu bestämt mig.
Jag arbetar 45% på en skola 30% på en annan skola och pluggar 50% på halvfart.
I våras gjorde jag samma sak plus att jag skrev ett examensarbete utöver mina redan pågående studier, och så gick jag ju på min soppdiet. Det var för mycket inser jag nu. Då hade jag bara sommarlovet i sikte. Bara jag klarade det till sommarlovet så skulle allt ordna sig.
När sommarlovet var slut fanns det inte några krafter kvar, jag ville inte börja jobba. Inte bara så där lagom som man kan känna efter semestern. Jag ville verkligen inte jobba.
Men jag har slitit på berg- och dalbanan har mest varit dalar för mig och innan jul fick jag nog och sökte hjälp.
Nu börjar mina känslor komma tillbaka, jag börjar kunna tänka lite igen. Det har varit 6-7 veckor som jag varit avtrubbad och mått förhållandevis dåligt.
SÅ nu kände jag att det var läge att sätta mina planer i verket.
Om CSN godkänner min ansökan så kommer jag från och med vecka 10 att ta tjänstledigt från min ena skola. Jag kommer då att jobba 45% och plugga50%. Jag tror att det blir bra. Det räcker nog så för en stund. Min kurs på universitetet är ju klar i juni så det blir bara halva terminen jag tar studielån.

Det känns så skönt att jag tagit det beslutet. Hoppas att det går igenom. Har fått 95% grönt från min rektor.
Nu gäller det bara att ta till vara på tiden på bästa sätt, hoppas jag klarar det. Jag har ju inte världens bästa självdisciplin. Men om jag ska kunna jobba vidare som textillärare så måste jag försöka få ordning på min struktur och planering.

I går gjorde jag något som jag känner mig barnsligt stolt över.
Har ju inte gjort så mycket här hemma det sista. Mest sovit och vilat.
SÅ i går hade jag bestämt, jag ska göra en lista över saker som behöver göras. Men inte på allt som behöver göras. Jag skrev ner 4 enkla saker som jag tyckte att jag skulle hinna med.
Innan jag satte mig i sängen för att zappa på TV skulle jag ha gjort mina saker. Så jag satte igång och fixade allt utom en sak. Som jag gjort i dag i stället. Enkelt, kanske banalt men stort för mig. Om det hänger i? Ja det får vi se men jag klarade det en dag. Nu ska jag snart göra en liknande lista för dagen. Fast jag har redan fixat en av punkterna.....tvättar för fösta gången på länge. Det börjar ta på vårt tvättberg. Jippi!

Börjar vända

Har jobbat hela veckan, så gott som.
Hade en tid på vårdcentralen i onsdags så då jobbade jag halva dagen men annars har jag jobbat som vanligt. Visst har jag varit trött, men inte som förra veckan.
Läkaren hade inget vettigt svar att ge. Det var inte samma läkare som sist och denna läkare trodde egentligen inte på dessa mediciner i samma utsträckning som den jag träffade i december. Han sade att man kunde må som jag gjorde under den första tiden på dessa tabletter. Hade jag träffat honom i förra veckan hade jag bett honom sjukskriva mig för då orkade jag inte inte någonting. Men som det känns just nu så tror jag att det har börjat vända lite. Jag orkar mera och känner mig lite piggare. Men ändå är känslorna blandade. I början kände jag mig ju så avtrubbad och likgiltig, nu tycker jag att lite av mina gamla tankemöster kommer igen. Att jag inget kan och att jag är tjock igen, osv. Men att ta mera tabletter...nej det kommer inte på frågan.
För säkerhets skull fick jag lämna ett blodprov för att de skulle kolla blodstatus. Men jag vet redan att allt kommer att se bra ut. De skulle kolla ämnesomsättning, vitaminer och järn mm.

Men nu måste jag ta mig samman och komma i gång med att leva lite. Jag köpte mig en korsordstiding i går, mot bättre vetande. jag vet ju att jag har svårt att ta mig tid att göra annat när jag kommit i gång med mina korsord. Men jag kände att jag behövde det.
Orken har ju inte funnits alls på länge men i dag ska jag försöka att ta en promenad med en väninna för första gången sedan december. Det är verkligen på tiden.
Veckan som kommer ska jag ta tag i LCHF på allvar. Min man har kämpat på och hanhar lagat mat enligt denna plan, men vad har det hjälpt mig? Jag har ju ätit hans mat, men sedan köpt godis, då har ju dieten helt omvänd effekt. Fet mat tillsammans med socker och kolhydrater.
Men så i helgen försökte jag verkligen, men så gick jag förbi en godisskål och utan att jag tänkte på det stoppade jag i mig godis. Jag blev så förvånad när jag upptäckte att jag tuggade på någonting. Snacka om att vanan har hårda starka klor.

Ska försöka göra lite läxor denna omgång, ska till Linköping vecka 12 igen. Då vore det bra omjag hade jobbat i kapp lite. Har ju dessutom vecka 9 att se farm emot, då åker vi till Branäs för att åka skidor en vecka. Har inte fått svar på om jag får ledigt ännu, men det hoppas jag. Som lärare är jag ju ledig vecka 7 för sportlov, men vi får väl se vad rektorn säger.
Det blir trots allt en vår med många avbrott.
Började jobba vecka 2, var i Linköping vecka 3, sjuk vecka 4 jobbade vecka 5, ska jobba vecka 6, ledig vecka 7.
Jobbar vecka 8, ledig (hoppas jag) vecka 9.
Jobba veckorna 10 och 11, till Linköping vecka 12, jobba två veckor för att sedan ha påsklov vecka 15.
Sedan blir det jobbigt ;) då ska jag jobba nästan 10 veckor innan sommarlovet.
Får väl se hur våren blir.

Men på det stora hela känns det bättre. Så nu håller jag tummarna för att det får fortsätta uppåt.
Det vill säga att det går uppåt med livsgnistan och inte på VÅGEN!!!!! För nu måste det bli ett slut på kilona som vräker sig på. Ser på kort sedan sommaren och gråter nästan.

Suck

Dag för lite uppdatering.
Inte mycket att skriva om.
Har mått så otroligt kass den sista veckan.
Om jag sov mycket under julen så är det inget mot vad jag gjort det sista.
I förra veckan,(v3) blev jag förkyld och låg hemma med feber måndag och tisdag. Tisdags kvällen bar det av mot universitetet för nästa del i min kurs. Jag sov urdåligt, missade sömntåget varje kväll. jag var trött vid 20 tiden och vi pluggade till 21-22. sedan kunde jag inte sova. Sov oroligt och vaknade flera gånger under natten, det brukar jag inte göra.
Men jag klarade dagarna i Linköping hyfsat, hade dock inte gjort mina läxor så jag fick stå där med skammen när jag skulle redovisa. Trist, ja men jag orkade inte bry mig så hårt som jag brukar.

På fredagen bar det av hemåt igen och det var skönt att komma hem. Lördagen innebar lite arbete i kyrkan, vi håller på att ordna ett barnrum för alla barnen där. Så jag städade ett förråd. Det tog större delen av dagen att fixa i kyrkan, på kvällen bjöd vi goda vänner på plankstek.
Söndagen var det möte i kyrkan, mot slutet var jag så trött att jag inte riktigt kunde hänga med på någonting. Väl hemma gick jag och la mig. Somnade ca 14, väcktes fram på eftermiddagen, åt lite och gick och la mig igen. Sov tills klockan ringde på måndag morgon. Var som en zombie hela dagen på jobbet, mådde så dåligt. Sjukskrev mig på tisdagen och har sovit hur mycket som helst. Kände mig något piggare på torsdag kväll och hyfsat på fredagen. Bestämde mig för att följa med till IKEA under lördagen. Och gissa vad......jag är helt slut i dag.
Var tog mina krafter vägen?????

Har ringt vårdcentralen för att kolla med en doktor varför jag mår så konstigt, har förstått att man ibland måste byta medicin för att alla inte passar alla. Får se vad de säger. Har i drygt en vecka gått med en så konstig känsla. Som om jag tagit en stark halstablett, mentolen brukar ju göra så att det känns lite kallt och friskt, så känns det i min hals och näsa. Men jag har inte tagit någon tablett och inte någon nässpray heller, känslan har sedan spridit sig och jag känner av den i huvudet. Känner en kall svidande känsla i huvudet fran och till. Extremt jobbigt,m en ingen jag frågar förstår vad det kan bero på. Kanske medicinen.

Det är jobbigt att inte förstå vad som händer med en själv, är inte sugen på mat alls men ge mig gärna godsaker av alla de slag. Det var inte det jag hade tänkt mig. Suck igen.
Vågar inte ens ställa mig på vågen, men en sak är säker, det finns inte mycket kvar i min garderob som jag ha på mig och till sommaren blir det en ny omgång kläder igen om inget görs.

Har försökt att gå på LCHF, vilket jag tror på men jag klarar ju inte av att hålla mig borta från godsaker.

Det var ju ingen uppmuntrande rapport precis men det är så här läget är just nu. Hoppas att det vänder.

Det har blivit ny vecka och jag börjar känna jobbångesten krypa sig på. Försöker övertyga mig själv om att vårterminen kommer att gå hur snabbt som helst. Jobbar en och en halv dag denna veckan, två dagar nästa vecka, för sedan bär det av till universitetet. Jobbar 3 veckor innan sportlovet, jobbar en vecka efter sportlovet, ledig vecka 9 för att åka skidor, vecka 12 till Linköping igen. Vecka 15 är det påsklov. Sedan är det oftast inte så mycket kvar innan sommarlovet. Det både skrämmer och känns bra på samma gång.

Jag har de senaste dagarna försökt att analysera hur jag mår. Det är inte det lättaste. Jag känner mig inte direkt avtrubbad, för mig betyder det att jag vore drogad och så känner jag mig inte. Jag känner att jag nog ändå har "kontroll". Men jag är konstigt lugn. Känner mig varken glad eller ledsen. Humöret är jämnare, jag får inte utbrott lika mycket som tidigare, är inte lika "stingslig". Men jag känner mig inte lika deppig, men inte heller lika glad. Jag känner mig "likgiltig". Bryr mig inte så mycket om vad som händer. Så kanske är jag avtrubbad och drogad? Men det vill jag ju inte. Men samtidigt är det skänt att känna att man ligger stilla och inte hela tiden är en vandrande berg och dalbana. Får se vad mitt samtal på fredag gör och vad hon säger om mina känslor för medicinen.

Det som varit värst det här jullovet har nog varit att jag är så trött, ständigt trött, skulle kunna sova hur mycket som helst. OM det har med medicinen att göra vet jag inte. Eller är jag bara trött, kroppen kanske säger ifrån nu, har ju slitit hårt ett tag och nu vill den kanske inte mera. Vad vet jag. Men hjälp! Hur ska jag klara av att jobba när jag är så här trött utan att göra någonting speciellt?

Ja det är väl så det är just nu.

2009

Första dagarna på det nya året.
Vi har haft det jätte trevlig under helgerna som varit. Vi har umgåtts mycket med våra vänner och familjer. Jag har helt släppt alla tankar på maten. Så till vida att jag ätit precis som jag velat.
Vet med mig att det inte är någon idé att göra för stor affär av maten under helgerna. Men när jobbet kommer i gång i nästa vecka så gäller det att göra ett nytt försök igen. Börjar jobba den 7 januari så det är mitt i veckan. Men innan dess är det ingen idé tycker jag.

Jag har gått i tre veckor på medicinen nu men känner igen skillnad. Vet inte vad jag ska känna heller? Ska på mitt nästa samtal om en vecka. Det första samtalet kändes bra men inte som jag tänkt mig. Det ska både bli spännande och lite jobbigt att gå igenom detta men jag tror att det kommer att göra gott i sista ändan.

För övrigt, vet jag inte vad jag ska säga. Jag kommer att avsluta XV i februari och i samband med det kommer jag att avsluta mitt medlemsskap på gymmet. Det kostar i nuläget 500 kr/mån för något som jag inte utnyttjar. Kan ju fortfarande gå och träna om jag vill, fast betala per gång. Jag köper kanske en crosstrainer att ha här hemma för pengarna i stället. Det är ju i stort sett det enda redskap som jag använt på gymmet.

I dag har vi varit vid dammen och åkt skriskor med barnen och några vänner, det är ganska skoj men oj vad ont i fötterna jag fick, behöver nya skridskor men det tar emot att köpa när man inte använder dem så ofta. Å andra sidan skulle det förmodligen bli de sista skridskorna som jag köper och någon dag kanske dottern kan ta över dem i så fall. Får väl kolla runt lite. Finns det skridskor för ankfötter, jag har ju så breda fötter.