Glad Påsk

Kände att det var dags att uppdatera, men har inget vettigt att skriva om.
Känner mig lite som en föregångare idag. Mitt förra inlägg går helt i linje med en artikel på Aftonbladet.se idag. Är jag kanske rent av ganska normal som har mina tankar?!
Inte är jag ensam i alla fall.

Solen strålar och vädret är fantastiskt, barnen har valt att ta ett dopp i badkaret efter att ha hoppat sig svettiga på studsmattan. Vi har hunnit städa sonens rum, vika en massa tvätt och lagt in den samma i garderober. Nu ska vi ta det sista i dotterns rum, ta tag i städandet av badrum, hall, vardagsrummet, köket mm. Gästerna kommer klockan 18 och innan dess ska det städas, rullar köttbullar, och duschas.
Det borde gå, det är inte hysteriskt stökigt och smutsigt, men ordning vill jag ju ha innan gästerna kommer.

Just nu har jag kopplat bort mat biten. Fick gallstenskänningar förra helgen, två dagar i rad, så nu har jag dragit ner på fettet och äter som jag gjort tidigare. Knäppt att ha känningar av gallan nu när jag opererat bort den.

Så mitt största problem de sista veckorna har varit att jag ätit min mans feta mat och där emellan fuskat med mitt godis. Resultatet är en raket ökning på vågen, inte så konstigt, eftersom jag tror på teorin att kolhydraterna ger fettlagrande signaler, så fet mat tillsammans med kolhydrater borde vara värsta tänkbara scenario. Nu bler det mindre fett för mig, men har gått över till mina efterlängtade grova smörgåsar. Veckan efter påsk ska jag på allvar sätta mig in i viktklubbens tankar igen. Det behövs.

Jag mår just nu mest dåligt över min vikt. Inser att jag gått upp nästan allt jag gick ner förra våren. Jag får inte på mig mina kläder och jag förstår att jag omöjligt kommer att kunna plocka fram mina fina sommarkläder som jag köpte förra sommaren, för det finns inte en chans att jag kommer i dem.
Att börja soppa igen är lockande på ett sätt och inte alls lockande på många andra sätt. Jag har inte råd och för modligen inte ork att gå igenom det igen. Dessutomså tror jag inte att det är bra att göra samma resa så snabbt igen. Men visst vill jag gå ner i vikt igen så att jag kan mina fina kläder och känna mig något mera tillfreds på standen i sommar. Men detär bara att inse fakta, det kommer att bli en tuff vår och en jobbig sommar, att behöva klä sig i tunnare och mer avslöjande kläder och att gå till stranden är ju något som jag kommer att tycka är jätte jobbigt nu igen. Suck. Men det är jujag själv som satt mig i sitsen, så det är väl bara att bita ihop.
Men idag kommer jag att äta som vanligt och jag kommer att äta påskgodis, sedan måste jag ta mig i kragen. Annars är det ingen ide att jag klagar om jag inte försöker göra något åt det.

Dags att ta tag i städnigen!
Ha en trevlig påsk!

Frustrerad!!!!

Ja det är väl det minsta man kan säga.
Min man har upptäckt fördelarna med att äta en striktare GI diet. Han håller nere på kolhydraterna och satsar på fett i stället. Han behöver inte gå ner i vikt, men han håller sin vikt och han känner sig så mycket piggare än tidigare.
Själv tror jag egentligen på konceptet men klarar inte av att hålla mig från godis och smörgåsar, detta gör mig så frustrerad och tankarna går åter igen till att jag ska gå över till viktklubben på internet.
Jag klarar inte att hålla mig borta från kolhydrater, det är bara så.
Jag kan bli så grinig på alla olika riktningar som dieter tar.
Det är GI, ISO, det är VV det är Viktklubb, det är soppor mm mm. Det finns snart enm sort för varje person, hur i hela friden ska jag veta vad som är bra för just mig och vad som är det bästa på lång sikt och för hälsan.
Jag vill bara veta vad jag ska göra.
Som jag känner just nu så vill jag sätta i gång med viktklubb igen. Där får man äta allt så länge man gör det med mått och håller lite koll på kalorierna. Det känner jag vore det bästa för mig just nu.
Men eftersom mannen kör fet mat och lite kolhydrater så är såserna inte snälla om jag ska hålla kalorierna nere. Suck, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har snart gått upp allt det jag gick ner förra våren och jag tänker inte gå på soppor igen. Har varken råd eller lust eller ork för det. Det är bara en tillfällig lösning för mig i alla fall.
Så fort jag äter kolhydrater får jag dåligt samvete för det, det håller inte i längden.
Jag har försökt tala om det för min man tidigare och han brukar stötta mig, men i detta fallet tycker han ju att det är så bra med den dieten han går på. Saken är den att jag också innerst inne tror att det är en bra diet men jag klarar inte av den själv just nu. Jag blir deppig av att äta det jag enligt denna diet inte ska äta och jag blir deppig av att inte äta det.
Jag tycker maten känns fattig och trist trots att vi anväder både grädde och smör. Jag är verkligen ingen potatis tjej men pasta och ris gillar jag.
Saken är den att jag även tror på det som stod i tidnigen för ett tag sedan. En av de viktigaste sakerna med en diet är att man kan klara av att följa den under en längre tid, kanske till och med låta det bli en livsstil. Det tror jag är det enda för mig. Hitta en ny livsstil. Då känner jag att jag måste följa mitt hjärta, jag vill inte leva hela livet utan smörgår, pasta, ris och frukt eller grönsaker som väcer under jord. Det låter inte som något jag skulle klara resten av livet. Men att få äta av allt men måttligt, känns rimligt. Det borde jag klara av.

Åh vad jag svammlar, det är inte alltid så himla enkelt att sätta ord på sina tankar.
Men jag hoppas ni hänger med på vad jag vill ha sagt.

Jag vill inte vara något offer, jag vill ta tag i mitt liv, inte ha dåligt samvete för allt jag äter, för att jag inte kan hålla mig till en omöjlig diet. Jag mår ju dåligt av att gå upp upp i vikt igen, jag mår dåligt av att känna att jag äter fel.
Jag vill gå ner i vikt, men inte få tillbaka den igen. Jag vill må bra över det jag äter och att mina beslut inte gör mig deppig. Jag vill röra på mig mera, JAG VILL MÅ BRA!
Det är inte så att jag mår jätte kass just nu men detta gnager mig varje dag. Måste hitta en lösning på det. För just nu blir problemet bara större och tar så himla mycket energi, energi som jag behöver för att läka efter min operation, för att få orning på så mycket annat som rör sig i min lilla lilla hjärna, energi som jag behöver för att ta han om mig och min familj och för att orka jobba.
Att det ska behöva vara så vansinnigt meckigt det här med vikt, kan ingen bara lösa det?

Så, nu har jag skrivit av mig lite, nu kanske jag kan ta det lungt en stund.

Trevlig helg på er alla.!

Hemma igen.

Jaha, då var man hemma igen.
Pust och stön, jag har ont.
Skulle vara på sjukhuset klockan 07.10 på torsdags morgonen. Fick ta bussen dit, 05.45. Så tidigt.
Men det gick fint.
Fick byta om, träffa narkosläkare och kirurg, fick tabletter och höll modet uppe.
Sedan blev det dags för operationsalen. Nybyggd och jätte fräsch, om nu en operationssal kan vara det.
Men så upplevde jag det. Operationsbritsen var uppvärmd och behaglig. Jag började känna av nervositeten först där på bordet. Blev stucken i amen och och fick något för att lugna. Jisses vad snurrig jag blev, men inte länge sedan kom narkosen och jag somnade som ett barn.
Operationen skulle inte ta så lång tid, jag vaknade upp på uppvaket lite senare. Vad klockan var? ingen aning. fick ju inte ha klockan på mig och inte glasögon heller, så jag har ingen aning om när jag sövdes eller när jag vakande. Kom upp på avdelningen klockan 4 ungefär.
Fick dropp men så erbjöds jag en macka. Åh gud så god den var. Men glädjen blev kortvarig, den tog samma väg upp igen. Suck.
Det var svårt att sova, dels för att jag hade lite ont, och inte hittade någon bra sovställning, att jag sedan sovit större delen av dagen bidrog säkert också. Jag sov korta stunder under natten. löste korsord vid halv fyra i morse och somnade sedan igen.
Läkarna kom ronden, jag blir sjukskriven i 10 dagar och ska ta det lite lugnt.
Operationen hade tagit 155 minuter, betydligt längre än de förväntat sig. Gallblåsan var kroniskt inflammerad, full av stenar och dessutom varit så de hade svårt att få loss den. Glad att jag sov.
Nu är jag hemma igen och hoppas att jag får lite mindre ont för var dag som går.
Det är inte roligt.
Men jag har fått behålla min mat.
Det kostar på att kosta, nysa, rapa och hicka, ujuj vad ont det gör. Har hållt mig vaken större delen av dagen och gått från sjukhuset till parkeringen så jag hoppas att natten kommer att gå lite snabbare än den som var, ska ladda med smärtstillande innan jag kojar.
Ha det så gott alla vänner.

Grrr, Morr och jippi?

Suck!
vilken skit dag!
I går gav jag mig i väg för att kika på en vävstol.
Jag bestämde mig för att köpa den men kunde inte ta med den hem eftersom den var för stor för att få plats i bilen.
Fick i dag låna min pappas släpkärra för att hämta vävstolen.
Det gick fint, jag fick på kärran och åkte mot jobbet. Funderade hela vägen dit var jag skulle kunna parkera. Jag är inte så haj på att backa med kärra. Hittade en gräsplätt bredvid parkeringen. Den blev väl bra....Men det visade sig att det var en fel chansning. Det var inte gräs, det var lera.
Så slurp sa det sen satt jag fast med bil och kärra i gegga. Kunde inte komma loss. Rolig start på dagen.
Att lillebror sedan fick vara hemma idag igen för tredje omgången halsfluss gjorde inte starten på dagen bättre.
Jaja, jag fick hjälp att komma loss och hann precis in till lektionen. Så det ordnade sig.
Jag har stuckit mig på varannan nål jag tagit i idag och det kan ju kännas tufft vilken dag som helst.
När sedan sekreteraren kom med en gammal faktura och frågade om jag fått de varorna fattade jag ingen ting. De hade jag ju beställt i november, det klart jag fått dem.
Men då hade scanningsföretaget som kommunen anlitat för att scanna alla fakturor slarvat bort min faktura, och först nu hade de fått en påminnelse, bett företaget att skicka ut en ny faktura.
MEN VAD I!!!!!!
Så här är det.
Jag har en budget på 18000 på ett läsår för att köpa material till min slöjdverksamhet i skolan. Så långt är allting helt OK.
Mot slutet av året försker jag att använda de sista slantarna efter som inga pengar kan sparas till följande år. Så principen är ungefär. köp innan pengarna brinner inne.
Så gjorde jag i slutet av 2008 också. Beställde för de sista 4000 kronorna.
Detta gjorde jag i november för att jag säkert skulle få fakturan på 2008 års budget och inte på 2009.
Nu hittar det en gammal faktura på 4000 kronor som plötsligt ska gå på årets budget, allts å brann 4000 inne 2008 för att belasta min budget i år. Att de redan tagit 3000 kronor för att kommunen måste spara gör ju inte saken bättre. Det är ju för all sin dar slutet av mars...... Kunde de inte kollat upp detta lite tidigare, då hade jag ju priorierat helt annorlunda.
Som en lite gullig gräddklick på moset fick att höra från en småsur sekrterare att vi hade ju faktiskt köp stopp i hela kommunen så hur kunde jag gjort beställningen i det läget.
????????
Köp stopp???
Det har ingen berättat för mig.
Hon tyckte jag var jätte löjlig som skylldepå det. Men det var ju sant.
Frågade min kollega och han visste inte heller om detta.
Nog för att jag bara jobbar 2 dagar i veckan på denna skola men jag arbetade ju hela hösten på ytterligare en skola och jag har inte hört det någon stans.
SÅÅÅÅÅÅ sur jag blev.
Alltså har 3000+4000 redan försvunnit från mina 18000. Det är 11 000 kvar. Jag köpte ett välbehövligt dataprogram för 3000 långt innan jag visste att jag tydligen skulle bli av med 4000 utöver de första 3000. Då är vi nere på 8000 kronor. PÅ ett år.
Att jag sedan ska ha pengar kvar vid årets slut är också ett krav. Men hallååååååååååå! tror de att eleverna ska väva sitt eget tyg att sy kläderna i slöjden eller?
Just nu funderar jag allvarligt på att köpa upp för alla pengarna redan nu, för resten av året. Vem vet när nästa köpstopp slår till om vi redanhar fått neddragningar...
SUCK!
Nu måste jag ta hand om en kissig son. Han har kissat på sig nästan varje natt i en vecka ibland två gånger per natt.
Nu har jag snart inte några rena lakan torra. Denna gången blev hela madrassen våt, suck, vilken underbar dag.
GE MIG GOOOOOOODIS!!!!!

Välbehövligt

Ojoj, det var nog ett tag sedan jag rörde på mig.
Under mina samtal som jag har varannan vecka har vi talat om att jag behöver komma ut lite mera för att röra på mig.
Sedan jag fick mitt gallstensanfall i höstas har jag inte rört på mig mycket, och sedan började jag ju må allt för dåligt.
Nu är jag ju på väg tillbaka och skulle må bra av lite mera promenader. Så enligt de ganska traditionella rekommendationerna ska jag försöka att promenera minst 30 minuter om dagen. I alla fall 5 gånger i veckan. Det borde jag verkligen klara av nu när jag gått ner i tid.
Men så är jag ju som vanligt stressad när jag ska till universitetet och förra veckan blev det inga promenader. Inte hittills heller, men idag, i det underbara vädret gick jag en stund. Följde dottern till simskolan och gick ett drygt varv i elljusspåret som ligger bredvid badhuset. Gick lite drygt en halvtimma, hade som tur var tagit på mig vårjackan. Sopade dessutom trottoaren när jag kom hem och nu sitter jag här och eftersvettas, så att jag kom ut i solen och fick röra på mig var inte en dag för tidigt. Otroligt gott och välbehövligt.

Ska titta på blocket om vävstolen jag spanat på finns kvar. Låter som om vag vore en gammal pensionerad dam, men saken är den att det är ganska avkopplande att väva. Gick en vävutbildning på folkhögskolan i Grebbestad för.......12 år sedan. Har inte vävt sedan dess eftersom jag inte har tillgång till någon vävstol. Nu när vi har haft vävning som kurs på universitetet har jag tyckt att det var roligt, så jag kan tänka mig att skaffa en. Om lite drygt en månad flyttar vår inneboende till egen lägenhet och då finns det även plats för en.

Ha det så gott, och ha en trevlig helg!
Suck måste bara beklaga att Morgan åkte ur Let's Dance i går, jag gillade honom skarpt!

jo då jag lever

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det har varit en del att göra och även om jag kollat alla andra bloggar så har jag varken kommenterat eller skrivit något i min egen.
Nu är det dags. Jo då jag har annat att göra egentligen men nu tar jag mig lite tid.

Vad är nytt sedan sist?
Jo jag möblerade om i min slöjdsal, hade ju som vanligt egentligen inte tid men jag gjorde det ändå. Jag blev nöjd, ska bara få hem en del saker som jag beställt så ska det bli ännu bättre. Det ser jag fram emot.
Jag vävde allt som skulle vävas inför kursen på universitetet, hade inte gjort alla skriftliga uppgifter men känner mig ändå ganska nöjd.
Har hittat ett sätt att pärla på som var roligt och som kommer att bli min nya avkoppling framöver. Skoj.
Annars är det väl som vanligt i största allmänhet.

Jag mår fortfarande ganska bra, under det sista samtalet med min "stödperson" var jag dock hemskt okoncentrerad, det brukar jag vara innan jag ska till universitetet. Men jag hade inte trott att det var så illa. Jag kunde inte samla tankarna alls och visste inte vad jag tänkte eller kände. Så konstigt.
Vi kom fram till att jag ska fortsätta med mina tabletter ett litet tag till innan jag börjar trappa ner på dem. Jag måste hinna bli stabil och hitta mig själv innan det är dags att sluta. Hon tror att jag kommer att behöva dem lite till helt enkelt. Och så får det väl bli.

Njuter av att solen kommer fram allt oftare, det är så gott.
Hepp, nu måste jag jobba lite igen.

Hemma igen

Hur är det möjligt att en vecka kan gå så snabbt. Jag har redan kommit hem, och jobbar mina två dagar.
Är verkligen semestern redan över.
Men vi har haft det bra.
Stuga mitt i backen, solen har visat sig några timmar varje dag och temperaturen har legat strax under nollan. Helt ok.
Så det var en go vecka, och jag gärna om det igen. Lite trist att det inte fanns någon snö här hemma när vi väl kom tillbaka. Barnen tyckte det var så roligt att leka i snön.

Lördagen innan vi åkte till Branäs började jag gå igång på hur jag skulle vilja möblera om och fixa i min slöjdsal. Låg en stund på morgon kvisten och funderade, blev sedan stående i duschen och funderade mera. Det känns gott att bara ha en skola att focusera på. I min andra slöjdsal har jag möblerat om tidigare har ju jobbat där i 4 år.
Men i denna slöjdsal har jag "bara" varit i ett och ett halvt år. Har inte "boat" in mig. Men nu är det dags. Som vanligt så har jag annat som borde göras. Ska till universitetet om mindre än två veckor och har uppgifter att göra.
MEN jag kan inte vänta nästan tre veckor med att möblera om. Jag har krupit runt och mätt alla vinklar och vrår i min slöjdsal, jag har mätt alla skåp på bredden och djupet. Sedan har jag ritat upp salen på ett papper och haft rosa utklippta bitar som motsvarat alla möblerna i salen.
Så nu har jag möblerat klart på papper och vill sätta i gång in real life.
Ska åka dit i morgon för att väv på min uppgift men .......jag tror att jag börjar flytta om lite. Gör jag det inte nu när jag brinner för det så kommer det säkert inte att bli av. Så jag gör det i alla fall.

Jag mår fortfarande bra. Jag trivs med mina samtal som jag har på VC, de ger mig så mycket. Även om jag hela tiden tycker att jag känner mig som "vanligt" igen och att de "gamla " tankarna kommer till baka så kan jag också känna att jag inte helt är som förut. Jag kan släppa saker som besvärat mig tidigare, är inte lika känslig för det längre.
För ett år sedan hade det varit en omöjlighet för mig att åka till fjällen med mina gamla pjäxor sedan 20 år tillbaka. Men i år brydde det mig inte ett dugg. jag åkte med mina gamla pjäxor och hade inte alls ont, vilket jag hade med de hyrda förra året. Mina gamla skidor fick också följa med och det gick bra det med. Lite rostiga var de, men det försvann efter ett tag.=)
Att jag redan dag 1 fick inskaffa gaffatejp för att laga mina pjäxor som sprack av överraskningen att ha blivit fram plockade ur sin gömma, det bekom mig inte det minsta. Jag lagade glatt mina pjäxor och hoppades att de skulle hålla veckan ut, och det gjorde de.

Nu måste jag laga sen middag, kom hem sent och har just nattat barnen. Sjukt att sätta sig vid datorn innan jag äter. Fniss.