Mycket nu

Det är en av de få gånger som jag skrivit på min blogg på jobbet. Men jag var på jobbet till klockan 19 i går, bara för att åka hem och laga färdigt köttfärssåsen som maken börjat med. Ska åka lite skidor i helgen och då lovade vi att göra ett storkok. Nattade sedan barnen och därefter skrev jag omdömen tills klockan var lite efter midnatt.
I dag jobbar jag till 20. Sedan måste jag hem för att tvätta lite, måste ju ha lite rena kläder att ta med till skidåkandet.

Vill börja med att tacka för de awars jag fått. Jag har fått två lika och jag läser kanske bara 4-5 bloggar så jag tackar och bockar men skickar det tyvärr inte vidare.

I dag känner jag mig lite deppig. Inte så farligt men lite nedstämd ändå.
Det känns så hopplöst med vikten. Det borde inte vara så svårt, men det är det.
Förutom vikten så mår jag just nu riktigt bra. Det beror nog på flera olika saker och jag är tacksam för att jag mår bättre. Men vikten grumlar lyckan.
Orkar inte ens klaga mer över vikten just idag.

Får väl städa efter mina elever, i kväll kommer elever från åk 6 hit med sina föräldrar för att få se de olika valalternativ man har när det gäller elevensval i åk7.
Känns lite fånigt att jag ska behöva visa det, jag har inte ens sjuorna och vet fortfarande inte om det är jag som kommer att vara slöjdlärare på denna skola i höst. Men det är väl bara att gilla läget.

Städa lite alltså.
Hm.... det känns lite skumt att få hit en massa okänt folk. Jag har ju aldrig gjort detta förr, ska jag plocka fram lite saker att visa? Vad i så fall? På pappret som elever och föräldrar kommer att få står det att man bland annat kan prova på quiltning och batik mm. Jasså, oj, det hade jag int en aaaaning om. Det har ingen berättat för mig. Jag har bara varit här sedan augusti men visste inte att det var så det var tänkt. Vill börja fundera över hur jag skulle vilja ha det till hösten, men det vill jag ju inte göra förrän jag vet om jag få vara. Jaja det ordnar sig nog, och jag har ju en stund på mig att fundera på hur jag vill göra i kväll. Det är ju 3 timmar kvar. Men jag åker inte hem i mellan.

Städa var det alltså....

OK

Det blir inte av att jag skriver så ofta. Men jag följer alla andras bloggar varje dag. Det som är lite fånigt är att jag måste logga ut från ett konto och in på ett annat för att kunna lägga kommentarer. Låter inte svårt och jobbigt men ändå är det en av orsakerna till att jag sällan kommenterar. Måste försöka bli bättre på det.

I dag är det min lediga dag. Har sedan augusti varit ledig på torsdagar. Det är gott att få en liten paus. Men sen sista tiden kan jag väl inte klaga på att jag inte fått några pauser.
Älskar ju att få kvällarna för mig själv, under OS har jag verkligen fått det. Jag har suttit vid tv.n i sovrummet och mannen vid tv.n i gillestugan.
Båda var vi lediga under vecka 7. Förra veckan jobbade jag måndag och tisdag, sedan stängdes skolan för snön. Det var rasrisk på några ställen och kommunen kunde inte garantera säkerheten när taken skulle röjas. Så onsdag och fredag blev vi hemma med uppgifter.

Denna veckan jobbade jag i måndags, i tisdags var jag ledig för att ta sonen till sjukhuset. Han skulle operera in rör i öronen och skrapa bort en körtel. I går var jag åter på jobbet. Dagens sista lektion blev en hit. Fyra elever, resten var på prao. På fredag har jag heller inga elever på grund av prao, men jag har gott om saker som jag behöver göra ändå så det passar ganska bra.
På måndag är det kompetensutvecklings dag och inga elever.
Fredagen veckan därpå är jag ledig för att åka till Branäs. Vecka 12 blir nog en hel arbetsvecka och vecka 13 har vi lov. Total röriga veckor med andra ord.

Runt påsk hoppas jag få reda på hur det blir till hösten. Det jag kan få reda på är om jag får behålla tjänsten. Personen som jag vikarierar för måste bestämma sig innan påsk om hon vill vara kvar på den tjänst som hon provat på nu under ett år. Hon vill gärna fortsätta vet jag men det beror ju på om hon kan få en tjänst där. Får hon det så är chansen stor att jag får stanna kvar. Om jag inte får stanna kvar så vet jag nog inte så mycket mer om hösten förrän framåt juni. Just nu känns det som om jag vill stanna kvar.

Tycker att det mesta är ok just nu. Det är en skön känsla. Det största problemet är väl min vikt. Men det jobbar jag ju med lite. Med betoning på lite. Det funkar inte just nu helt enkelt. En föredetta kollega petade mig i magen i förra veckan och frågade om det var tillökning på gång. Jag blev lite ledsen först. Men dagen därpå hade jag släppt det. Hon såg mig ju under min viktnedgång för två år sedan då jag gick ner över 20 kg. Jämför man så är jag ju enorm nu. Väger mer än när jag började med sopporna våren 2008. Man får väl se det som en spark i baken!!! Och den behöver jag ju uppenbarligen. Men jag får det inte att funka.

Har väl hamnat i en sen trotsålder eller kanske det är 40-års kris. Rimmar illa med att jag mår bättre än på länge men så är det. Gjorde ingen direkt tonårsrevolt så det är väl den som drabbar mig lite sent! Fniss

Nå ja, dags att ta itu med livet. Tvätta, städa, gå till biblan, virka mm.

Jaja

Snön vräker ner, det som inte kommer uppifrån kommer från sedan tidigare uppskottade högar. Mycket snö blir det.

Har varit ute en kort sväng till affären men annars tror jag vi håller oss hemma. Det känns ok det också. Tacos i kväll till melodifestivalen ser jag fram emot.

Hur går det med maten då?
Som väntat.
Har ju varit ledig denna veckan, det brukar påverkar mycket och sällan till det positiva.
I måndags var jag hos en kusin som jag sällan träffar, prioriterade att ta en kaka.
I tisdags träffade jag gamla kompisar från högskoletiden, vi träffas ca en gång om året. Prioriterade en macka med dem.
I onsdags var vi i skövde och badade med barnen då tror jag att jag skötte mig hyfsat.
I torsdags var vi i falköping och träffade goda vänner till min man, dem känner jag inte så väl så då åt jag det som serverades.
I går skötte jag mig ganska bra fram till kvällen då vi hade tjejmiddag.

I dag har det gått bra ännu så länge. Jag tycker att det är lättare att hålla mig till min diet när jag jobbar så att det skulle bli lite si och så denna veckan var jag inställd på.
Eftersom jag har slarvat några dagar innebär det att jag klarar helgen med de soppor som jag hade i skåpet. Skulle till gymmet för att köpa soppor i dag men de hade stängt kassan på grund av snön. Men jag klarar mig tills i morgon. Det hade jag inte gjort om jag inte slarvat, fniss.

Men på måndag jobbar jag igen och då måste jag ta tag i det igen.

Känner mig ganska nöjd med det hela, trots att jag fuskat en smula. Att vara ledig med barnen och även mannen är lite speciellt och då får det bli så här.

När jag läser kommentarerna som jag får på min blogg så är det ju oftast andra bloggare som jag "känner" som kommenterar. Men ibland när det står anonym så tycker jag att det är lite synd att man inte kan få chansen att veta vem det är eller kolla om de också har en blogg som man kan läsa.

Men nu börjar det dra ihop sig till en sen lunchsoppa. För jösses vad det knorrar i magen.

PS: Sedan så tror jag inte att jag är ensam om att använda min blogg som lite klagomur, det är här jag fritt får utlopp för mina tjuriga tankar.DS

Varför?????

Åh jag blir så frustrerad!!!
Tycker att jag kommit fram till en bra variant av soppdiet och ändå få äta lite.
Det går bra när jag jobbar men helt uruselt när jag är hemma. Vilken tur att jag har sportlov i drygt en vecka nu då!
Jag har abstinens, det kliar i kroppen och jag är orolig, rastlös och kollar i skafferiet flera gånger i timman. När jag är ensam hemma orkar jag inte stå emot frestelserna och småäter lite i alla fall.

Tittar på TV där de gör reklam för godis, chips och annat som jag är sugen på. Eller varför inte en solresa?? Eller de underbara reklamerna för rökare som vill sluta. VARFÖR finns det stöd och hjälpmedel för att slippa röka men inte för att bli kvitt sitt sötsug??? VARFÖR???? Jag håller på att få panik här och mår dåligt av att misslyckas hela tiden. Skulle nästan göra vad som helt för lite choklad just nu.

I morgon ska jag ställa mig på vågen, har inte vägt mig sedan jag började i måndags. Har inte några större förhoppningar om att det ska bli så mycket neråt men jag hoppas verkligen att det visar något nedåt i alla fall! Det enda positiva är väl att jag för fösta gången verkligen inte vägt mig varje dag som jag brukar.

Nu måste jag rusa till köket för att fixa maten till familjen.

Lite bättre

Det är drygt en månad sedan jag sist skrev.
Har tänkt skriva flera gånger men det blir liksom bara inte av.
Men nu ska jag försöka få ner några ord. Kanske till och med många.

Besöket hos läkaren som jag skrev om i förra inlägget resulterade inte alls i det jag trodde.
Både min läkare och några av mina närmsta väninnor tyckte nog att jag verkade må bättre.
Jag fortsätter med tabletterna ett tag till.

Jag har dock fortsatt min negativa resa med godiset och annan onyttig mat och vågen visar nu på en rekordvikt. Så här mycket har jag nog nästan aldrig vägt utan att vara gravid eller nyligen fått barn. Inte bra.

Jag är frestad att ta till sopporna och kommer nog på sätt och vis göra det också men inte fullt ut. Jag kommer att ta soppa till frukost och lunch men äta middag med min familj, under kontrollerade former förstås. Då kommer jag att hålla nere kalorierna men ändå inte avstå allt vad mat heter. Kan äta med familjen som jag tycker är viktigt. Kan äta om jag blir bortbjuden osv. Jag kommer förstås inte in i ketos men kommer förhoppningsvis kunna gå ner några kilon ändå. Jag börjar så, sen hoppas jag hitta en lösning på träningen när jag kommit in i mina nya rutiner med maten.

Jag tycker nog ändå att jag mår lite bättre. Inte jätteglad men inte särskilt deppig just nu heller. En bra period med andra ord.

Har dock ett bakslag ekonomiskt igen. Förlorade ju mitt bankkort i början av december förra året. Någon utnyttjade detta och handlade saker på internet för mina pengar.. Fick dock ersättning från banken. Men det var lite att ordna med.
För två veckor sedan hände det igen, nästan. NU var inte kortet borta men någon har handlat på kontot ändå. Det behövs ju inget kort för att handla på internet utan det räcker med att skriva av koder från kortet. Förmodligen är det så det gått till i alla fall. Det är polisanmält och de jobbar på det. Men det fattas ju ändå 1100 kronor från mig. För två veckor sedan var jag på banken för att fixa med detta. De klippte mitt "nya" kort och spärrade det. Skulle sedan beställa ett nytt åt mig. Men det visade sig att de glömt det och jag fick mitt nya kort först i går. Så nu måste jag in på banken med mitt nya kort för att skaffa ny kod, lämna kopior av polisanmälan osv osv. Men det ska nog ordna sig.

Dags att ta itu med lunchen för sonens räkning.

2010

Morr. Började skriva ett inlägg härom dagen men när jag inte hann skriva färdigt det så blev datorn stående och när jag kom tillbaka var allt jag skrivit borta.
Orkade inte börja om från början utan stängde av.

I dag är det lördag och vid den här tiden brukar jag få ha 2 timmar för mig själv. Mannen brukar spela innebandy med gänget och då följer barnen med, deras kompisar följer med sina pappor.

Men idag blev det inte så. Dottern har en kompis här och de bestämde sig för att stanna här istället. Så nu har jag blivit syfröken på en lördag. De har fått lov att använda symaskinen och jag har tagit fram en liten kasse med lite tygbitar. Så nu knåpas det för fullt. Men de vill ha hjälp mest hela tiden.

För att vara lite ego och skriva om mig då.

Har ju gått på tabletter ett tag nu och om några veckor är det dags för ett nytt besök hos min läkare. Tror att resultatet blir att jag kommer trappa ner på tabletterna eftersom jag inte känner minsta förändring. Är inte särskilt deppig, inte särskilt glad. Ingen berg- och dalbana med andra ord, men jag håller mig på den nedre skalan.

Vikten då. Jag tog mod till mig härom dagen och ställde mig på vågen. Det var ungefär lika illa som jag trodde. Jag gissade fel på resultatet med ett halvt kilo, vågen visade lite mindre än jag befarat.

Det värsta är väl att jag inte känner inspiration till att göra just någonting. Sopporna, är jag frestad att ta till, vet ju att det blir snabbt resultat. Men jag vet också att efter tre tappra försök så går jag upp alltihop efteråt och kroppen klarar inte det just nu. Den tar stryk av min jojo bantning. Dessutom har jag inte pengar till soppor och betalning till Lifeclub.

Jag förstår att jag måste ändra mina matvanor, komma igång med rörelse osv men jag känner inte att jag orkar ta tag i det. samtidigt som jag deppar ihop över min viktökning. Har gått upp alla de dryga 20 kilo som jag gick ner våren 2008. Då har jag ändå kört en omgång soppor under våren 2009 också. Kläderna passar inte och jag skäms över min kropp. Orkar inte se den och mina veck stör mig rent fysiskt. Ändå, trots att jag snart när tresiffrigt på vågen och vägen mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller nyförlöst orkar jag inte ta tag i situationen.

Har senaste veckan varit förkyld och då orkat ännu mindre än tidigare. Ingen rörelse alls, bara mat och annat gott. Nu är dock skåpen tömda. Finns inget mer sparat från julen. Bra på sätt och vis.

I går kväll satt jag länge och lyssnade på min ljudbok som var så spännande att jag inte kunde sluta lyssna. Hade svårt att somna när jag väl la mig och kunde inte sluta tänka på framtiden på olika vis.

Kom fram till några saker.
Ska verkligen göra mitt bästa för att komma i säng tidigare under de närmsta veckorna. Jag har helt vänt på dygnet under lovet och går ständigt trött. Det var jag innan lovet också.
Men nu ska jag försöka sikta på att lägga mig vid 22 tiden och inte senare än 22.30. Måste få min sömn, verkar har ett omättligt behov av sömn.
Då kanske jag orkar liter mera.

Maten då? Jag vet inte vad jag ska göra, känner att jag inte borde göra för stora förändringar utan små till en början som jag klarar av. Enligt min samtalscoach ska jag försöka att inte ska mina egna misslyckanden, det är jag nämligen bra på. Samtidigt som van vill ha ett snabbt resultat och är frestad att ta i med hårdhandskarna. Mitt förnuft säger mig att jag måste gå på de små förändringarna, annars halkar jag bara tillbaka till mitt gamla beteende. men kläderna, spegeln, egot och självförtroendet säger att jag behöver bli av med en massa och det snabbt.

Vad gäller rörelse måste jag hitta något som roar mig. Efter Let's dance igår tänkte jag i mitt stilla sinne att dans kanske vore något. Men jag har lite svårt för pardans. Så det får bli någon annan dans. Får klura på det.
Skulle ju kunna kolla om aerobics skulle funka, men jag vill gärna se vad det är jag ger mig in på innan jag gör det. Måste se om det ser ut att vara något som jag klarar av, men på gymmet får man inte kolla på under passen. Klura, klura.

Jobbet. Började egentligen i torsdags, men eleverna kommer först på måndag. Har dock varit hemma med förkylning och ögoninflammation. Så på måndag börjar allvaret. Lite ångest känner jag, det måste jag erkänna. Vet ju att jag vill ändra på så mycket i mitt sätt att undervisa men kommer inte fram. Orkar inte, hinner inte, är lite rädd osv osv. Känner inte någon panik att skaffa ett nytt arbete, men tankarna går ändå åt det hållet. Jag vill inte känna ångest för något som tar en så stor plats i mitt liv och tar så mycket av min tid. Man blir inte yngre.

Ja det var starten på 2010. NU gäller det att sätta far på skutan.

Längesedan

Det har inte duggat tätt mellan min inlägg det sista.
Det beror inte så mycket på att jag mått jätte dåligt utan att jag har haft en del för mig.
Betygen skulle ju sättas och det var stressande, mannen har varit i Brasilien i 10 dagar, barnen har varit sjuka, jag har varit krasslig mm mm. Som det kan vara ibland helt enkelt.

Vikten är katastrof, planen var att jag skulle ha godisförbud fram till jul, men det sket sig kan man väl lugnt säga. Jackan jag köpte i höstas för att ha i vinter kan jag med nöd och näppe dra upp dragkedjan på.

Annars så knallar det på. Jag har ökat dosen på mina tabletter men det känns ingen skillnad alls.
Min samtalscoach berättade förra gången att hon kommer att gå i pension i April. Jag kände lite panik. Får jag gå till någon annan? Får jag klara mig utan samtal? Kommer jag inte vara i behov av samtal?
Men varför ta ut det redan, det är ju flera månader kvar.

På jobbet går det ok. Jag ska fortsätta till våren. Fram till mitten av oktober tyckte jag att det var hemskt, sedan gick det bättre. Men nu det sista har det varit lite tufft igen. Eleverna känner av att det är jul och lov snart, några är oroliga för sina betyg, andra bryr sig inte ett dugg. De som fått ett annat betyg än de hoppats på känner sig orättvist behandlade och går på ganska hårt. Man måste vara beredd att försvara sitt omdöme och betyg. Får niorna är det ju dessutom slutbetyg i slöjd. Tufft och jag mådde inte helt ok efter att ha blivit mer eller mindre påhoppad av flera elever som högljutt protesterade över sina betyg.

Här hemma har jag inte orkat hålla ordning, får liksom inte så mycket gjort. Faller lätt tillbaka i gamla vanor. På morgonen tänker jag att "i kväll ska jag....." när kvällen kommer är man färdig. när barnen somnat kommer den stora tröttheten över mig och jag ids inte göra mycket mera än att sitta en stund vid datorn, titta på Tv eller lösa korsord.
Jag kan komma på mig själv med att jag inte ringt mina vänner på en evighet. Jag har börjat hålla mig för mig själv. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har så länge jag kan minnas varit hur social som helst, både irl och per telefon.
Så fast jag ser en miljard saker som behöver göras får jag inget gjort, och ju mindre jag gör desto mer blir det som behöver göras. Moment 22.

Det är torsdag och jag är ledig. Har varit på biblioteket och lånat böcker. Har handlat åt min sjuka mamma och lånat hennes bil. Vår gamla bil som jag hade hemma idag gick inte att komma in i nu när det är -7 ute. Jag fick cykla med dotterns till skolan i morse.
I morgon ska jag på samtal och efter det lämna blod. Så jag drar mig till jobbet strax före 12. har lovat elever som inte är klara att jag ska finnas där i morgon. Är inställd på ett mindre kaos för det har det varit förut i veckan.
I tisdags råkade en elev ställa i från sig strykjärnet lite tokigt och det stod emot min jacka. Det blev ett fult märke på den men det var på ett ställe som inte syntes så mycket så jag sa att det var lugnt. Sedan upptäckte jag att det var ett sort märke till, som syns och att dragkedjan smält. Så i dag har jag varit och köpt en ny jacka. En som jag kan få om mig. Skolan ersätter. Så då löste sig problemet med för tight jacka.

Nu måste jag ta hand om köket. har frostat av frysen idag och nu måste resten tas hand om.