Dag 4

Ja ni läste rätt.
Det är tredje gången i ordningen som jag skriver dag 4. Jag kör er period med soppor igen.
En kollega har börjat och vi peppar varandra, så ännu är det ok. Men det känns att det är inne i den jobbiga fasen i början. Jag är lite trött, grinig och yr, men jag får försöka få i mig lite vatten.
Det blev så här till sist. Det verkar inte som om jag kan hålla mig till två soppor och ett mål mat utan att fuska. Så nu försöker jag med ren kur med soppor ett tag. Min man försöker att få mig till att sätta ett mål men jag har så svårt för det. Det enda jag kan komma på är att jag gärna vill kunna använda samma sommarkläder som förra året. Har bland annat en jeansklänning som jag hemskt gärna skulle vilja kunna använda. Den var väl tight redan när jag köpte den så den är nog bara använd en gång. Hur många kilon jag skulle behöva gå ner vet jag inte. Att gå ner till samma som för 2 år sedan känns inte rimligt, det känns som en dröm. För att nå samma vikt som sommaren för 2 år sedan skulle jag behöva gå ner nästan 30 kg. Då gick jag ner 22-24 kg. Men om jag orkar så skulle jag gärna gå ner 20 kg. Men jag vet ju vad det innebär i tid. Pust.

Jag mår annars ganska bra. En envis förkylning biter sig kvar men annars är allt ganska bra tycker jag. Rent psykiskt mår jag bättre än på länge. Fortfarande känslig för motgångar men hämtar mig snabbare. Så jag hoppas att jag klarar sopporna lika bra denna gång. Så här bra har jag ju inte mått tidigare när jag provat sopporna, kanske är jag starkare. Eller så lurar jag mig själv, det återstår att se. Jag gör ett försök i alla fall. Min man stöttar mig fullt ut även om både han och jag inte tycker att det är så värst bra för kroppen att åka jojo så här. Att jag inte kan ta till sopporna varje vår utan måste hitta ett sätt att förhålla mig till maten. Men jag kände panik så det fick bli så här. Om inte annat så blir det förhoppningsvis en liten kick att gå ner lite.

Denna gången har jag hittills inte ställt mig på vågen varje dag. Vägdag blir på måndagar, så jag ska verkligen göra mitt allra bästa för att inte ställa mig på vågen mer än en gång i veckan. Ska bli SÅÅÅÅ spännande att ställa sig på vågen på måndag, även om jag är medveten om att det mest är vätska man går ner i början. Men det ger mig förhoppningsvis en liten extra kick att fortsätta. Önskar att jag hade fört någon statistik över min viktminskning för 2 år sedan. Minns inte hur mycket jag jag ner per vecka då. Tror att jag skrev lite men var finns dessa papper??? Städa kanske? Tror verkligen att jag borde göra det, något på mitt arbetsrum luktar inte gott.

Förra helgen var vi i Branäs och åkte skidor. Det var skoj men jobbigt. Är man otränad och väger närmare 100 kg så känns det i kroppen. Mina gamla slalompjäxor som jag tejpade förra året fick följa med i år också, men de höll inte.
Tur att ingen filmade mig när jag skulle ta mig tillbaka till bilen för att byta pjäxor.......
Kom upp till Branäs torsdag lunch. Köpte liftkort och började åka, det skulle dröja ca 5 timmar innan vi fick nyckeln till stugan. Åkte några åk, tog oss ner till gondolliften, tog av skidorna och märkte på en gång att något kändes konstigt. Ser ganska snart att höger pjäxa fått två sprickor. Åker liften upp och när jag ska ta på mig skidorna igen lossnar en stor bit från min pjäxa. Fniss. Jag bestämde mig för att gå ner för backen för att ta mig till bilen och byta till kompisens pjäxor som jag tagit med i fall om att....
Börjar min vandring, ner för berget. Väljer att inte gå i pisten utan mellan två pister. Det dröjer inte länge förrän även vänster pjäxa ger upp. Väl nere vid bilen och den låsta stugan. Har jag i stort sett bara innertofflan kvar i båda pjäxorna. Den ena pjäxans överdel fanns kvar men det var allt som fanns kvar av skalet. Det var kallt, blött och halkigt att ta sig ner med innertofflor i ca 50 cm snö kan jag lova. Att bära på skidor och stavar och halka runt och emellanåt trampa ner i djup snö måste sett lustigt ut. Väl nere i bilen fick jag bara på mig en av kompisens pjäxor, den andra gick inte att få på. Hade bara provat den ena pjäxan innan vi åkte....Gapskratt.
Saken blev ju inte bättre av att jag vid det här laget var i ett extremt behov av en toalett.

GUD vilken röra!!!! Men det ordnade sig. Jag fick ta på mig mina kängor, ta bilen runt berget och ner i dalen för att hitta en toalett och hyra pjäxor.
Vilken resa..... men kul har vi haft även om jag hade ont och var förkyld.

Mycket nu

Det är en av de få gånger som jag skrivit på min blogg på jobbet. Men jag var på jobbet till klockan 19 i går, bara för att åka hem och laga färdigt köttfärssåsen som maken börjat med. Ska åka lite skidor i helgen och då lovade vi att göra ett storkok. Nattade sedan barnen och därefter skrev jag omdömen tills klockan var lite efter midnatt.
I dag jobbar jag till 20. Sedan måste jag hem för att tvätta lite, måste ju ha lite rena kläder att ta med till skidåkandet.

Vill börja med att tacka för de awars jag fått. Jag har fått två lika och jag läser kanske bara 4-5 bloggar så jag tackar och bockar men skickar det tyvärr inte vidare.

I dag känner jag mig lite deppig. Inte så farligt men lite nedstämd ändå.
Det känns så hopplöst med vikten. Det borde inte vara så svårt, men det är det.
Förutom vikten så mår jag just nu riktigt bra. Det beror nog på flera olika saker och jag är tacksam för att jag mår bättre. Men vikten grumlar lyckan.
Orkar inte ens klaga mer över vikten just idag.

Får väl städa efter mina elever, i kväll kommer elever från åk 6 hit med sina föräldrar för att få se de olika valalternativ man har när det gäller elevensval i åk7.
Känns lite fånigt att jag ska behöva visa det, jag har inte ens sjuorna och vet fortfarande inte om det är jag som kommer att vara slöjdlärare på denna skola i höst. Men det är väl bara att gilla läget.

Städa lite alltså.
Hm.... det känns lite skumt att få hit en massa okänt folk. Jag har ju aldrig gjort detta förr, ska jag plocka fram lite saker att visa? Vad i så fall? På pappret som elever och föräldrar kommer att få står det att man bland annat kan prova på quiltning och batik mm. Jasså, oj, det hade jag int en aaaaning om. Det har ingen berättat för mig. Jag har bara varit här sedan augusti men visste inte att det var så det var tänkt. Vill börja fundera över hur jag skulle vilja ha det till hösten, men det vill jag ju inte göra förrän jag vet om jag få vara. Jaja det ordnar sig nog, och jag har ju en stund på mig att fundera på hur jag vill göra i kväll. Det är ju 3 timmar kvar. Men jag åker inte hem i mellan.

Städa var det alltså....

OK

Det blir inte av att jag skriver så ofta. Men jag följer alla andras bloggar varje dag. Det som är lite fånigt är att jag måste logga ut från ett konto och in på ett annat för att kunna lägga kommentarer. Låter inte svårt och jobbigt men ändå är det en av orsakerna till att jag sällan kommenterar. Måste försöka bli bättre på det.

I dag är det min lediga dag. Har sedan augusti varit ledig på torsdagar. Det är gott att få en liten paus. Men sen sista tiden kan jag väl inte klaga på att jag inte fått några pauser.
Älskar ju att få kvällarna för mig själv, under OS har jag verkligen fått det. Jag har suttit vid tv.n i sovrummet och mannen vid tv.n i gillestugan.
Båda var vi lediga under vecka 7. Förra veckan jobbade jag måndag och tisdag, sedan stängdes skolan för snön. Det var rasrisk på några ställen och kommunen kunde inte garantera säkerheten när taken skulle röjas. Så onsdag och fredag blev vi hemma med uppgifter.

Denna veckan jobbade jag i måndags, i tisdags var jag ledig för att ta sonen till sjukhuset. Han skulle operera in rör i öronen och skrapa bort en körtel. I går var jag åter på jobbet. Dagens sista lektion blev en hit. Fyra elever, resten var på prao. På fredag har jag heller inga elever på grund av prao, men jag har gott om saker som jag behöver göra ändå så det passar ganska bra.
På måndag är det kompetensutvecklings dag och inga elever.
Fredagen veckan därpå är jag ledig för att åka till Branäs. Vecka 12 blir nog en hel arbetsvecka och vecka 13 har vi lov. Total röriga veckor med andra ord.

Runt påsk hoppas jag få reda på hur det blir till hösten. Det jag kan få reda på är om jag får behålla tjänsten. Personen som jag vikarierar för måste bestämma sig innan påsk om hon vill vara kvar på den tjänst som hon provat på nu under ett år. Hon vill gärna fortsätta vet jag men det beror ju på om hon kan få en tjänst där. Får hon det så är chansen stor att jag får stanna kvar. Om jag inte får stanna kvar så vet jag nog inte så mycket mer om hösten förrän framåt juni. Just nu känns det som om jag vill stanna kvar.

Tycker att det mesta är ok just nu. Det är en skön känsla. Det största problemet är väl min vikt. Men det jobbar jag ju med lite. Med betoning på lite. Det funkar inte just nu helt enkelt. En föredetta kollega petade mig i magen i förra veckan och frågade om det var tillökning på gång. Jag blev lite ledsen först. Men dagen därpå hade jag släppt det. Hon såg mig ju under min viktnedgång för två år sedan då jag gick ner över 20 kg. Jämför man så är jag ju enorm nu. Väger mer än när jag började med sopporna våren 2008. Man får väl se det som en spark i baken!!! Och den behöver jag ju uppenbarligen. Men jag får det inte att funka.

Har väl hamnat i en sen trotsålder eller kanske det är 40-års kris. Rimmar illa med att jag mår bättre än på länge men så är det. Gjorde ingen direkt tonårsrevolt så det är väl den som drabbar mig lite sent! Fniss

Nå ja, dags att ta itu med livet. Tvätta, städa, gå till biblan, virka mm.

Jaja

Snön vräker ner, det som inte kommer uppifrån kommer från sedan tidigare uppskottade högar. Mycket snö blir det.

Har varit ute en kort sväng till affären men annars tror jag vi håller oss hemma. Det känns ok det också. Tacos i kväll till melodifestivalen ser jag fram emot.

Hur går det med maten då?
Som väntat.
Har ju varit ledig denna veckan, det brukar påverkar mycket och sällan till det positiva.
I måndags var jag hos en kusin som jag sällan träffar, prioriterade att ta en kaka.
I tisdags träffade jag gamla kompisar från högskoletiden, vi träffas ca en gång om året. Prioriterade en macka med dem.
I onsdags var vi i skövde och badade med barnen då tror jag att jag skötte mig hyfsat.
I torsdags var vi i falköping och träffade goda vänner till min man, dem känner jag inte så väl så då åt jag det som serverades.
I går skötte jag mig ganska bra fram till kvällen då vi hade tjejmiddag.

I dag har det gått bra ännu så länge. Jag tycker att det är lättare att hålla mig till min diet när jag jobbar så att det skulle bli lite si och så denna veckan var jag inställd på.
Eftersom jag har slarvat några dagar innebär det att jag klarar helgen med de soppor som jag hade i skåpet. Skulle till gymmet för att köpa soppor i dag men de hade stängt kassan på grund av snön. Men jag klarar mig tills i morgon. Det hade jag inte gjort om jag inte slarvat, fniss.

Men på måndag jobbar jag igen och då måste jag ta tag i det igen.

Känner mig ganska nöjd med det hela, trots att jag fuskat en smula. Att vara ledig med barnen och även mannen är lite speciellt och då får det bli så här.

När jag läser kommentarerna som jag får på min blogg så är det ju oftast andra bloggare som jag "känner" som kommenterar. Men ibland när det står anonym så tycker jag att det är lite synd att man inte kan få chansen att veta vem det är eller kolla om de också har en blogg som man kan läsa.

Men nu börjar det dra ihop sig till en sen lunchsoppa. För jösses vad det knorrar i magen.

PS: Sedan så tror jag inte att jag är ensam om att använda min blogg som lite klagomur, det är här jag fritt får utlopp för mina tjuriga tankar.DS

Varför?????

Åh jag blir så frustrerad!!!
Tycker att jag kommit fram till en bra variant av soppdiet och ändå få äta lite.
Det går bra när jag jobbar men helt uruselt när jag är hemma. Vilken tur att jag har sportlov i drygt en vecka nu då!
Jag har abstinens, det kliar i kroppen och jag är orolig, rastlös och kollar i skafferiet flera gånger i timman. När jag är ensam hemma orkar jag inte stå emot frestelserna och småäter lite i alla fall.

Tittar på TV där de gör reklam för godis, chips och annat som jag är sugen på. Eller varför inte en solresa?? Eller de underbara reklamerna för rökare som vill sluta. VARFÖR finns det stöd och hjälpmedel för att slippa röka men inte för att bli kvitt sitt sötsug??? VARFÖR???? Jag håller på att få panik här och mår dåligt av att misslyckas hela tiden. Skulle nästan göra vad som helt för lite choklad just nu.

I morgon ska jag ställa mig på vågen, har inte vägt mig sedan jag började i måndags. Har inte några större förhoppningar om att det ska bli så mycket neråt men jag hoppas verkligen att det visar något nedåt i alla fall! Det enda positiva är väl att jag för fösta gången verkligen inte vägt mig varje dag som jag brukar.

Nu måste jag rusa till köket för att fixa maten till familjen.

Lite bättre

Det är drygt en månad sedan jag sist skrev.
Har tänkt skriva flera gånger men det blir liksom bara inte av.
Men nu ska jag försöka få ner några ord. Kanske till och med många.

Besöket hos läkaren som jag skrev om i förra inlägget resulterade inte alls i det jag trodde.
Både min läkare och några av mina närmsta väninnor tyckte nog att jag verkade må bättre.
Jag fortsätter med tabletterna ett tag till.

Jag har dock fortsatt min negativa resa med godiset och annan onyttig mat och vågen visar nu på en rekordvikt. Så här mycket har jag nog nästan aldrig vägt utan att vara gravid eller nyligen fått barn. Inte bra.

Jag är frestad att ta till sopporna och kommer nog på sätt och vis göra det också men inte fullt ut. Jag kommer att ta soppa till frukost och lunch men äta middag med min familj, under kontrollerade former förstås. Då kommer jag att hålla nere kalorierna men ändå inte avstå allt vad mat heter. Kan äta med familjen som jag tycker är viktigt. Kan äta om jag blir bortbjuden osv. Jag kommer förstås inte in i ketos men kommer förhoppningsvis kunna gå ner några kilon ändå. Jag börjar så, sen hoppas jag hitta en lösning på träningen när jag kommit in i mina nya rutiner med maten.

Jag tycker nog ändå att jag mår lite bättre. Inte jätteglad men inte särskilt deppig just nu heller. En bra period med andra ord.

Har dock ett bakslag ekonomiskt igen. Förlorade ju mitt bankkort i början av december förra året. Någon utnyttjade detta och handlade saker på internet för mina pengar.. Fick dock ersättning från banken. Men det var lite att ordna med.
För två veckor sedan hände det igen, nästan. NU var inte kortet borta men någon har handlat på kontot ändå. Det behövs ju inget kort för att handla på internet utan det räcker med att skriva av koder från kortet. Förmodligen är det så det gått till i alla fall. Det är polisanmält och de jobbar på det. Men det fattas ju ändå 1100 kronor från mig. För två veckor sedan var jag på banken för att fixa med detta. De klippte mitt "nya" kort och spärrade det. Skulle sedan beställa ett nytt åt mig. Men det visade sig att de glömt det och jag fick mitt nya kort först i går. Så nu måste jag in på banken med mitt nya kort för att skaffa ny kod, lämna kopior av polisanmälan osv osv. Men det ska nog ordna sig.

Dags att ta itu med lunchen för sonens räkning.

2010

Morr. Började skriva ett inlägg härom dagen men när jag inte hann skriva färdigt det så blev datorn stående och när jag kom tillbaka var allt jag skrivit borta.
Orkade inte börja om från början utan stängde av.

I dag är det lördag och vid den här tiden brukar jag få ha 2 timmar för mig själv. Mannen brukar spela innebandy med gänget och då följer barnen med, deras kompisar följer med sina pappor.

Men idag blev det inte så. Dottern har en kompis här och de bestämde sig för att stanna här istället. Så nu har jag blivit syfröken på en lördag. De har fått lov att använda symaskinen och jag har tagit fram en liten kasse med lite tygbitar. Så nu knåpas det för fullt. Men de vill ha hjälp mest hela tiden.

För att vara lite ego och skriva om mig då.

Har ju gått på tabletter ett tag nu och om några veckor är det dags för ett nytt besök hos min läkare. Tror att resultatet blir att jag kommer trappa ner på tabletterna eftersom jag inte känner minsta förändring. Är inte särskilt deppig, inte särskilt glad. Ingen berg- och dalbana med andra ord, men jag håller mig på den nedre skalan.

Vikten då. Jag tog mod till mig härom dagen och ställde mig på vågen. Det var ungefär lika illa som jag trodde. Jag gissade fel på resultatet med ett halvt kilo, vågen visade lite mindre än jag befarat.

Det värsta är väl att jag inte känner inspiration till att göra just någonting. Sopporna, är jag frestad att ta till, vet ju att det blir snabbt resultat. Men jag vet också att efter tre tappra försök så går jag upp alltihop efteråt och kroppen klarar inte det just nu. Den tar stryk av min jojo bantning. Dessutom har jag inte pengar till soppor och betalning till Lifeclub.

Jag förstår att jag måste ändra mina matvanor, komma igång med rörelse osv men jag känner inte att jag orkar ta tag i det. samtidigt som jag deppar ihop över min viktökning. Har gått upp alla de dryga 20 kilo som jag gick ner våren 2008. Då har jag ändå kört en omgång soppor under våren 2009 också. Kläderna passar inte och jag skäms över min kropp. Orkar inte se den och mina veck stör mig rent fysiskt. Ändå, trots att jag snart när tresiffrigt på vågen och vägen mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller nyförlöst orkar jag inte ta tag i situationen.

Har senaste veckan varit förkyld och då orkat ännu mindre än tidigare. Ingen rörelse alls, bara mat och annat gott. Nu är dock skåpen tömda. Finns inget mer sparat från julen. Bra på sätt och vis.

I går kväll satt jag länge och lyssnade på min ljudbok som var så spännande att jag inte kunde sluta lyssna. Hade svårt att somna när jag väl la mig och kunde inte sluta tänka på framtiden på olika vis.

Kom fram till några saker.
Ska verkligen göra mitt bästa för att komma i säng tidigare under de närmsta veckorna. Jag har helt vänt på dygnet under lovet och går ständigt trött. Det var jag innan lovet också.
Men nu ska jag försöka sikta på att lägga mig vid 22 tiden och inte senare än 22.30. Måste få min sömn, verkar har ett omättligt behov av sömn.
Då kanske jag orkar liter mera.

Maten då? Jag vet inte vad jag ska göra, känner att jag inte borde göra för stora förändringar utan små till en början som jag klarar av. Enligt min samtalscoach ska jag försöka att inte ska mina egna misslyckanden, det är jag nämligen bra på. Samtidigt som van vill ha ett snabbt resultat och är frestad att ta i med hårdhandskarna. Mitt förnuft säger mig att jag måste gå på de små förändringarna, annars halkar jag bara tillbaka till mitt gamla beteende. men kläderna, spegeln, egot och självförtroendet säger att jag behöver bli av med en massa och det snabbt.

Vad gäller rörelse måste jag hitta något som roar mig. Efter Let's dance igår tänkte jag i mitt stilla sinne att dans kanske vore något. Men jag har lite svårt för pardans. Så det får bli någon annan dans. Får klura på det.
Skulle ju kunna kolla om aerobics skulle funka, men jag vill gärna se vad det är jag ger mig in på innan jag gör det. Måste se om det ser ut att vara något som jag klarar av, men på gymmet får man inte kolla på under passen. Klura, klura.

Jobbet. Började egentligen i torsdags, men eleverna kommer först på måndag. Har dock varit hemma med förkylning och ögoninflammation. Så på måndag börjar allvaret. Lite ångest känner jag, det måste jag erkänna. Vet ju att jag vill ändra på så mycket i mitt sätt att undervisa men kommer inte fram. Orkar inte, hinner inte, är lite rädd osv osv. Känner inte någon panik att skaffa ett nytt arbete, men tankarna går ändå åt det hållet. Jag vill inte känna ångest för något som tar en så stor plats i mitt liv och tar så mycket av min tid. Man blir inte yngre.

Ja det var starten på 2010. NU gäller det att sätta far på skutan.