Ojoj

Försöker göra ett inlägg från min jobbdator men kan inte ens öppna sidan. Varför vet jag inte. Men inlägg kan jag tydligen göra. Det är rörigt nu. Har haft huvudvärk i en månad, den är inte borta långa stunder utan är med mig dagligen och ganska konstant. Det startade med akuthuvudvärk för en månad sedan och sedan har den hängt med, inte lika intensiv som när det startade men den finns där hela tiden. Har sök för det 2 gånger. Första gången blev diagnosen, Spänningshuvudvärk. Det har jag haft förr, någon dag eller del av en dag men inte under 1 månad. Har provat massage 3 gånger och sjukgymnast med akupunktur 5 gånger utan resultat. Och då pratar vi noll resultat, det har inte ens hjälp för stunden. Vid andra besöket hos läkare hade jag tänkt att man kanske skulle kunna ta ett blodprov för att se om det fanns någon bacill eller virus som var roten till det onda. Men det gjorde man inte utan det skickades en remiss till röntgen, så på onsdag i nästa vecka ska jag göra en skallrönten. Det känns väldigt dramatiskt och i min nuvarande sinnesstämning är jag helt och hållet övertygad om att det inte kommer att visa någonting. Den 21 ska jag sedan till sömnlab för att få låna hem en apparat som visar hur jag sover. Mycket nu. Anledningen till detta är att jag är trött mest hela tiden, kan sova var som helst och när som helst om jag bara fick möjlighet. Inte som narkolepsi där man inte kan kontollera sin vaken het. När denna remiss skrevs kunde jag sova hur mycket som helst. Det kan jag förmodligen fortfarande men min sömn är negativt påverkad av min huvudvärk och den verk som jag utvecklat i nacke, axlar och rygg. Det är ju förmodligen från dessa regioner huvudvärken härstammar och de känns verkligen av. På ett sätt som det aldrig gjort förr. Ja men det var väl en trevlig läsning. För att lägga till lite mer trams så har jag avslutat mina samtal med psykolog efter enbart 3 tillfällern. Så nu söker jag någon annan att prata med. Psykologen ingav inget förtroende.... eller vad tycker ni om detta? Vid första samtalet så frågade hon mig lite om min bakgrund, varför jag sökt hjälp osv. Jag berättade så mycket jag kunde. (Har ju inte svårt att prata!!!!=( I mitt ganska förvirrande tillstånd som svammlade jag väl på en del. Efter ca 30 minuter berättar hon att hon brukar lägga upp "behandlingen" på följande sätt. -"Jag brukar träffa mina pasienter 45 minuter per gång, jag brukar lägga upp det så att vi träffas varje vecka i 10 veckor.....därefter kommen någon förklaring till att man träffas 10 gånger..det beror på att det är så många gånger som man har råd att lägga per individ. Då betalar jag ju ända mitt samtal själv... Dessutom kunde jag ju välja själv om jag ville prata eller vara tyst vid dessa träffar. Men om jag var tyst så skulle ju inte samtalen hjälpa så mycket. Oh, no shit! Har ju sökt hjälpen själv och har pratat i en halvtimma. Har hon svårt att läsa av mig som person? Åh det kändes ju bra. Hade hon sagt att hon brukade träffas 10 gånger för att sedan göra en utvärdering hade det ju känts betydligt bättre för mig. Men jag kanske bara är känslig. Hon undrade om det var just min trötthet som vi skulle fokusera kring under våra samtal. Jag svarade att jag vill hitta tillbaka till mig själv, att jag liksom tappat bort mig själv på resans gång och att jag ville kunna förstå lite varför jag mår som jag gör i perioder. Tänker att jag vill få bukt med mina deppiga perioder. Jag vill må bra, tycka bättre om mig sjävl osv. MEN detta var ett alldeles för omfattande område att arbeta med under dessa 10 tillfällen vi skulle ses. Jag borde kanske söka mig till en privat psykolog tyckte hon. Hm ja, lite så gick tongångarna under första besöket. Jag var tveksam till att gå dit någon mer gång men beslutade mig för att gå ytterligare en gång, ge det en chans till. Besök nr 2 gjorde inget särskilt intryck så jag gick en tredje gång. Besök nummer 3. Jag får komma in i rummet, sätta mig i en stol. Hon sätter sig i den andra stolen. Hon är tyst. Jag börjar känna mig lite olustig och vet inte riktigt vad som är tanken.... Tillslut bryter jag tystnaden genom att säga att jag inte vet vart jag ska börja. Hon frågar om jag upplevt något sedan sist jag var där. Tankarna snurrar (vilket är en del av min problematik just nu. Det är kaos i min hjärna.) Börjar i någon ända av kaoset, hon flikar in några frågor här och var. Vi kommer bland annat in på självförtroende, vilket jag inte äger något större. Tycker att det är omöjligt att säga något som jag är bra på, det skulle vara att prata, vilket jag inte tycker är någon överdrivet positiv egenskap. Lider ofta av att jag pratat för mycket, att jag får ångest över att jag pratat för myckte när jag lägger på luren efter att ha pratat med någon, eller när jag sätter mig i bilen efter att hag varit borta hos någon. Alltså är detta något som jag upplever som ett problem. Svaret från psykologen? -"Ja du pratar en hel del. Du kanske borde tänka innan du pratar!" Ett fint råd tycker jag......... det kändes ju väldigt trevligt att få det liksom slängt tillbaka på mig. För det var så jag upplevde det hela. Jag blev tyst och tankarna snurrade på än vildare i mitt huvud. Hon frågade vad jag tänkte och tyckte jag såg ledsen ut. Det var jag. Så otroligt ledsen. Det är ju för katten kaos i huvudet, ingen röd tråd. Det är ju delvis därför som jag bett om hjälp. När jag tidigare gick på samtal upplevde jag att den kvinnan liksom ledde samtalen lite mera, jag kände mig fokuseras och fick hjälp att kanalisera mina destruktiva tankar och fick nya infallsvinkar som hjälpte mig mycket. Här kändes det mest som "rub it in". Jag vet ju att en del av min problematik är min ångest över vikten. Detta nämnde jag också någon gång under samtalet. Svaret på detta? -" Men är det enbart negativt med övervikt?" Ehhhhhh. Jag kan inte komma på något positivt. Det skulle vara att jag kan bada längre på somrarna eftersom mitt fett gör att jag inte fryser så lätt, eller som när vi var i fjällen, på grund av min vikt fick jag bättre glid under skidorna och åkte förbi min betydligt lättare svägerska på de flackare delarna av backen. Ärligt talat? Något positivt med övervikt? När jag kom hem grät jag, fick ringa en god vän för att prata av mig lite. På tordagen ringde jag och avbeställde min nästa tid. De frågade om jag ville boka en ny tid och jag sa att det behövdes inte, för jag var inte hjälpt av hennes samtal. Ge tiden till någon annan som vill ha den. Ska man så sedan ut i djungeln av psykologer osv i den "riktiga världen" utanför värdcentraler osv. Så är man ganska utlämnad. Det finns många, det är dyrt och det är kö. Man vet ju inte vad det är för individer. Osäkerheten växer. När så sedan huvudvärken går med mig varje dag så överskuggar den lite av mina negativa tankar. Nu har jag gnällt och skrivit av mig den värsta frustrationen. Detta är ju lite av min dagbok så det får bli min klagomur. Kan ju inte tjata sönder min omgivning. Har under den sista tiden läst en bok som jag tror mycket på. Hjärnkoll på vikten. Hade svårt att ta mig igenom den, konsentrationen är inte på topp. Nu följer jag upp med Hjärnkoll på maten. Ska försöka att lägga om min kost, väger mer än jag någonsin gjort utan att vara gravid eller att nyss ha fött barn. Varje dag, varje morgon är en kamp. Sitter på sängen och tittar på min garderob.....inte mycket passar vid det här laget. Ånget och depression tynger. Tar sedan på mig samma som jag gått i hela hösten och vintern, snart söndertvättat. Kjolen har jag fått knäppa upp och sätta ett gummiband i, mellan knapp och knapphål. Detta för att få någoan cm till i midjan. Nu orkar jag inte gräva ner mig mera.

Hej på er

Hej igen.
Tänkte att det var dags att göra ett inlägg, det var ju ett tag sedan.

Jag mår väl lite bättre än förra gången jag skrev men inte mycket.
Tabletterna gör ju sitt så jag är inte helt under isen som jag var då i januari.
Men är fortfarande nere på botten och rotar.

Nu har det blivit bestämt att jag ska in på undersökningar av olika slag. För det första blir det en sömnutredning, för att se om jag har sömnapneer. Sedan ska det ev kollas om jag är intolerant mot gluten. Blodproverna visade på normala värden men att jag ligger i nedre regionen när det gäller B12 och järn.
Trött är jag hela tiden, kan sova när helst jag lägger mig. Så fort jag tagit mig för något, spelar ingen roll vad, så är jag som en zombie nästa dag eller senare på kvällen.
Får se vad detta ger- är dock personligen övertygad om att jag förmodligen bara är extremt lat och ego.

Vikten vill jag inte prata om...

En stund sedan......

Har inte varit ute på bloggen på evigheter...
Har inte lust, har inte ork, har inte något vettigt att skriva om.
Har inte hindrat mig förr men nu gör det det.

Spiralen nedåt har accelererat ganska snabbt den sista tiden och i går ringde jag min läkare på vårdcentralen för att boka in ett besök. Vi pratade en liten stund och kom fram till att jag nog skulle må bra av att försöka komma i gång med samtal igen. Det tror jag skulle vara bra.
Har sedan i höstas sakta dragit ned på min medicin men fick nu rådet att börja trappa upp lite försiktigt. Inte kul men så här kan jag inte må.

Vikten är en del av bekymret. Jag är frestad att ta till sopporna men förstår någonstans innerst inne att det bara är en temporär lösning och att min kropp inte mår bra av att gå ner 20 kg varje vår för att sedan lägga på sig allt ihop igen. Men jag vill ju inte se ut så här....

Planen var att träna mig i form. Jag började lite försiktigt och det kändes ganska ok, men så plötsligt så fick jag ont i benet, tog det lugnt i några dagar och skulle sedan gå iväg till gymmet i går. Då fick jag en total härdsmälta på morgonen. Fick utbrott på sonen, på mig själv och gick och lade mig och sov i flera timmar. Läkaren frågade om jag kunde sova eller om jag behövde hjälp med det....Nix är det något jag kan så är det att sova.

Lever lite i en verklighetsflykt. Gör saker som får tiden att gå utan att jag gör något eller tänker så mycket. Orkar inte ta tag i livet helt enkelt. Trist inlägg, men jag hoppas att det vänder.... ska försöka komma ut på lite mera promenader nu när det inte är så isigt....

Kram på er
PS:Jag lever.

Hello!

Det var ett tag sedan jag skrev och det brukar bara betyda en sak. Att jag leker struts igen.
Att jag helt sticker huvudet i sanden och inte låtsas om mina bekymmer. Äter som en häst och motionerar minimalt! Idiot helt enkelt!

Det går åt skogen helt enkelt. Är inte uppe startvikten från i våras men jag knappar in på den, det är en sak som är säker.

I förra inlägget skrev jag om att jag kommit i gång med Zumba. Men det sket sig. Kom aldrig i väg på Zumba i den andra lokalen..har varit förkyld i 3 veckor och de 2 första veckorna var all sådan rörelse helt uteslutet, har nog inte varit så förkyld på evigheter. Har aldrig feber men det har jag haft denna gången. Även om jag inte är helt 100% fortfarande så kan jag inte skylla på det längre. Mannen har varit borta i veckan men det finns ju barnvakt, gymmet har barnrum osv. Det som det har hängt på lite den gångna veckan är väl ekonomin. 95:- per gång är dyrt.

Men egentligen är det väl så att jag är rätt lat och inte orkar ta mig för någonting.
Det är lite av moment 22. Har inte ork/lust att ta mig för något med motion, blir fetare och får ännu mindre ork och lust. På väg nedåt i spiralen igen.....vikten stör mig, mitt stök stör mig, mitt humör stör mig hela jag stör mig på mig själv.

Ta tag i det då ditt lata, feta skrälle! Sitt inte bara och klaga!!!! Gör nått!!!!
Att det ska vara så svårt!!!!! Fattar du trögt eller?????

Krasch

Ja det är bara att konstatera, det funkar inte med sopporna just nu.
Jag kunde lika gärna avbryta det hela och äta vanlig mat.
Det är inte ultimat att gå på soppa från frukost och fram till kvällen för att sedan äta en massa onyttigt. Så nu tar jag paus.
Ska försöka att få lite ordning på ätandet ändå.

Jag har ju varit ganska duktig på att röra mig under några veckor och jag har varit på Zumba tre veckor i rad.
Zumba på gymmet är ganska nytt och jag fick plats på första passet. Man kan börja boka platser till kommande veckas pass samtidigt som veckans pass börjar. Så om mitt pass börjar 18.15 på torsdagar så kan jag inte boka nästa veckas pass förrän tidigast när jag kommer ut från det passet som jag just genomfört. Har lyckats få plats tre gånger på raken vilket är en bedrift. Det har varit många som inte fått plats. Det har varit ett enormt tryck på platser. Första 2 veckorna fanns det bara pass på torsdagar. Från och med förra veckan så finns det pass tisdagar och torsdagar. Men så förra torsdagen fick jag inte plats på veckans torsdags pass, och i torsdags tänkte jag inte på att gå in och boka pass så nu finns det inga pass kvar. Zumbapassen fylls alltså på en timma efter att man kan börja boka plats.
Men så i går fick jag reda på att det kommer att finnas Zumba i en annan lokal från och med torsdag. 20:-/gång. På gymmet 95:-/gång.
Så det får testas den kommande veckan.
Oj vad rörigt det blev.

Har inte suttit vid datorn på en vecka. Fick låna svågerns avlagda IPhone för ett tag sedan och eftersom den går på det trådlösa nätverket här hemma så har jag mest använt den. Måste lära mig hur jag kollar alla bloggar via den och hur jag enkelt kan kommentera. Det borde ju gå. Så det är därför jag inte kommenterat någon på ett bra tag.

Jösses

Ja vart ska man börja?
Veckan som ligger bakom fungerade inte så bra, vad gäller soppor i alla fall. Men jag har rört på mig mer än jag brukar. 1 timma Zumba på torsdagen och fler promenader, plus lite Zumba hemma i gillestugan.
I går var det back on track igen..men så jobbade jag sent, kom på att jag var tvungen att åka till affären på hemvägen för att köpa pynt till dotterns tårta. Och nog kom jag ut ur affären med mer än det jag skulle ha. Halvvägs hem slängde jag ut det genom bilrutan.
I dag är det 3 veckor tills jag fyller år, det borde jag väl kunna klara av? Det ger en liten knuff på vågen och möjlighet för en bra uppstart i rätt riktning.

Har försökt att lägga fokus vid motion i stället för mat och framför allt godis.. det har gått hyfsat bra tycker jag. Har ju rört på mig mer än på länge, men så har jag ju inte skött maten så bra, det brukar så hyfsat under dagen för att sedan totalt haverera på kvällen..
Att vara ensam hemma är så skönt men jag hanterar inte maten så bra då...

I dag känner jag ändå att jag är ganska nöjd med min insats. Jag har bakat bröd och bullar, cyklat fram till affären två gånger, lämnat in låneböcker, tvättat några tvättar och hängt tvätt. Gjorde en tårta till dottern i morse och nu har jag egentligen "bara" lite disk kvar och kanske hinner jag någon eller några fler tvättar. Helt ok.

Känner redan nu att magen protesterar och att hjärnan lever sitt eget lilla liv.
Får nog ta en soppa eller lite vatten...

Varning!!!

Jag menar det verkligen! Läs inte detta inlägg om du inte orkar med en gnällspik!


Har lust att vråla ut min frustration, jag är så besviken på mig själv. Jag sitter banne mig nästan och lipar i skrivandets stund.
Efter vårens intensiva soppande gick jag ner mellan 20-25 kg. Jag var inte riktigt i mål på min dröm vikt men det dög för stunden. Upptrappningen skötte jag utmärkt i en vecka. Sedan gick allting snett. Och har gjort sedan dess. Jag har inte gått upp allt jag gick ner, riktigt så illa är det inte....ännu. Men det är där jag kommer att hamna om jag inte vänder trenden NU!

Tänkte ta en kort period med sopporna igen för att vända trenden, men jag klarar det inte. Jag har staplat fördelarna på hög. Har aldrig gjort det på hösten, bar när man kan trappa upp och sköta maten när man har fasta rutiner istället för lagom till sommarlovet, kläderna kommer att passa bättre och sitta skönare osv osv. Men ändå kör jag huvudet i väggen hela tiden. Skulle banne mig isoleras i skogen i norrland i en månad, skulle behöva in på behandlingshem. Jag är så arg, så himla arg. Är på ett fruktansvärt humör, fräser som en ....ja jag vet inte vad. Inte kan jag skylla på PMS heller för då är jag illa ute... är ju mitt i skiten just nu.....

Åh vilket trevligt litet inlägg!!!!!
Jag är helt enkelt helt himla less på mig själv! Hur svårt ska det vara att komma igång med rörelse och att äta rätt?! Skärp dig Ulle! Get a grip!
Nu kör du sopporna till den 5 oktober som du planerat! Kom igen!!!! Du klarar det!!!!