Jag bestämde mig nästan redan i går för att var hemma idag, finns väl flera anledningar.
Dels för att de jag pratat med råder mig att stanna hemma, att inte köra huvudet i kaklet utan kliva av innan det är kört.
Dessutom så ville jag verkligen inte dit.
Å andra sidan så är det ju så att jag var hemma i fredags och att hålla på att vara hemma varannan dag är ingen idé, har ju redan betalt två karensdagar i förra veckan.
Pratade ju med min rektor i fredags så hon var medveten om situationen. Hon ringde för övrigt i morse och talade om att hon bokat tid hos företagshälsan åt mig i morgon kl 08. Vilket innebär att jag inte åker till jobbet i morgon heller.
Det är ju en vacker dag ute så jag ska försöka komma ut på en promenad, det är ju det minsta jag kan göra när jag är hemma. Båda barnen har slutat skolan nu och sonen följde med en kompis hem och dottern slappar lite innan hon har träning. Så det vore heltok att gå en sväng.
Är fortfarande väldigt kluven i tanken och kan inte riktigt sätta ord på mina tankar som snurrar i ett vansinnigt tempo. Har svårt att skriva....märkte det redan i morse när jag skrev ner arbetsinstruktioner till vikarien. Jag måste gå till baka och ändra en massa, bokstäverna i orden stämmer hyfsat men inte ordningen, kastar om bokstäver hej vilt och mellanslag på fel ställe.
Men så länge jag inte tänker så mycket på jobbet så mår jag hyfsat.
måndag 3 september 2012
söndag 2 september 2012
Söndag
Dagen som brukar innebära hjärtklappning från lunch.
Den har ännu inte slagit till men det kan bero på att jag så gott som bestämt mig för att inte gå till jobbet i morgon. Men då får jag lite oroskänslor över det också...vem ska göra genomgångarna med eleverna som de behöver för att komma igång, inte lätt att få någon vikarie att fixa det...jag vet att jag är ganska bra på den delen, eller i alla fall så tror jag det själv. Så varför kan jag bara inte masa mig dit i morgon och göra mitt jobb utan ångest? Förstår det inte.
Känslor och tankar är extremt komplexa.
Skönt att inte tänka på jobbet, plötsligt mår jag bättre.
Strax där efter känner jag stark oro för att jag inte vill jobba, vad är det med mig? Är jag bara en latmask?
Det skulle passa bättre att gå hem om ca 2 veckor, då de kommit igång lite....men orkar jag så långt?
Det bästa vore om jag gick hem!
Om jag blir sjukskriven vad händer då med mitt jobbsökande?
Kan jag söka jobb i "lugn och ro" då?
Hur ser en potentiell ny arbetsgivare på min sjukskrivning?
Skönt att inte behöva åka till jobbet.
Men jag borde ju fixa de där sakerna som jag lovat eleverna..
Mitt sjuka ätbeteende har eskalerat de sista 2 veckorna till att nästan vara som för ett år sedan.
Men det kommer helt i skymundan i min oror för jobbet.
Jag äter inte som jag borde jag rör inte på mig som jag borde och jag förstänger det delvis, eller leker struts i vanlig ordning. Suck
Mitt i eländet så kommer ändå lite konstruktiva tankar fram....
I natt låg och jag gjorde skisser i huvudet över hur jag skulle vilja snickra en ny sänggavel och vilka smarta lösningar jag skulle kunna ha. Även den där hyllan som jag tittat på så länge...jag har hittat en beskrivning på hur man snickrar en sådan...jag tror att jag klarar av det.....sovrummet har vi inte gjort mycket med rent estetiskt, säng, nattduksbord, garderob och byrå that's it. Plötsligt har en helt ny bild av vårt sovrum tagit plats i min hjärna och jag vill börja jobba med det. Får bilder och ideer! Skaparlusten försöker leta sig fram lite försiktigt, i alla fall i huvudet. Den stora utmaningen är att få händerna att ta vid.... men suget finns. Blommor, gardiner, sy kläder, snickra, skriva, borra och måla......många ideer trängs i mitt huvud. Får man syssla med sådant om man är sjukskriven?
Så dyker jag igen.
Så fort jag kan koppla bort jobbet så kommer ångesten över kroppen.....
Men just nu är ändå tanken att om jag nu skulle bli sjukskriven så har jag i alla fall tid med promenader igen....det måste väl vara ok att gå promenader om man är sjukskriven. Men jag vill ju inte bli sjukskriven, eller vill jag det? Borde jag bli sjukskriven?
GAaaah!
Den har ännu inte slagit till men det kan bero på att jag så gott som bestämt mig för att inte gå till jobbet i morgon. Men då får jag lite oroskänslor över det också...vem ska göra genomgångarna med eleverna som de behöver för att komma igång, inte lätt att få någon vikarie att fixa det...jag vet att jag är ganska bra på den delen, eller i alla fall så tror jag det själv. Så varför kan jag bara inte masa mig dit i morgon och göra mitt jobb utan ångest? Förstår det inte.
Känslor och tankar är extremt komplexa.
Skönt att inte tänka på jobbet, plötsligt mår jag bättre.
Strax där efter känner jag stark oro för att jag inte vill jobba, vad är det med mig? Är jag bara en latmask?
Det skulle passa bättre att gå hem om ca 2 veckor, då de kommit igång lite....men orkar jag så långt?
Det bästa vore om jag gick hem!
Om jag blir sjukskriven vad händer då med mitt jobbsökande?
Kan jag söka jobb i "lugn och ro" då?
Hur ser en potentiell ny arbetsgivare på min sjukskrivning?
Skönt att inte behöva åka till jobbet.
Men jag borde ju fixa de där sakerna som jag lovat eleverna..
Mitt sjuka ätbeteende har eskalerat de sista 2 veckorna till att nästan vara som för ett år sedan.
Men det kommer helt i skymundan i min oror för jobbet.
Jag äter inte som jag borde jag rör inte på mig som jag borde och jag förstänger det delvis, eller leker struts i vanlig ordning. Suck
Mitt i eländet så kommer ändå lite konstruktiva tankar fram....
I natt låg och jag gjorde skisser i huvudet över hur jag skulle vilja snickra en ny sänggavel och vilka smarta lösningar jag skulle kunna ha. Även den där hyllan som jag tittat på så länge...jag har hittat en beskrivning på hur man snickrar en sådan...jag tror att jag klarar av det.....sovrummet har vi inte gjort mycket med rent estetiskt, säng, nattduksbord, garderob och byrå that's it. Plötsligt har en helt ny bild av vårt sovrum tagit plats i min hjärna och jag vill börja jobba med det. Får bilder och ideer! Skaparlusten försöker leta sig fram lite försiktigt, i alla fall i huvudet. Den stora utmaningen är att få händerna att ta vid.... men suget finns. Blommor, gardiner, sy kläder, snickra, skriva, borra och måla......många ideer trängs i mitt huvud. Får man syssla med sådant om man är sjukskriven?
Så dyker jag igen.
Så fort jag kan koppla bort jobbet så kommer ångesten över kroppen.....
Men just nu är ändå tanken att om jag nu skulle bli sjukskriven så har jag i alla fall tid med promenader igen....det måste väl vara ok att gå promenader om man är sjukskriven. Men jag vill ju inte bli sjukskriven, eller vill jag det? Borde jag bli sjukskriven?
GAaaah!
tisdag 28 augusti 2012
Samma skit igen
Jaha här sitter jag då, 2 veckor in på terminen och mår i princip som förra året vid samma tid.
Är inte riktigt sjukskriven ännu men som det känns nu är det väl bara en tidsfråga.
Gick till min rektor förra måndagen och talade om att jag ville ta tjänstledigt, hon var förstående och stöttade mig, vilket var skönt. Förra året satt jag bara och tjöt och vad än folk sa till mig så tyckte jag att det låt ok.
Jag var inte beredd att sluta jobba som lärare, ville inte offra mina långa lov och tyckte att jag skulle vara en looser om jag slutade.
I år känner jag att loven inte kan väga upp känslan jag har för mitt arbete och att jag inte kan gå som lärare i 25 år till utan måste få göra något annat med mitt liv, något för mig meningsfullt.
Så mitt beslut känns rätt och riktigt.
Problemet är nu att hitta ett annat jobb och att hitta en ersättare på min tjänst annars kan jag inte ta ledigt.... så lite moment 22 är det.
Stressen över jobbsituationen tar ut sin rätt på kropp och psyke, jag sover inte så bra, vaknar med en vansinnig huvudvärk och jag känner mig under isen. Jag gråter lätt men inte inför folk, håller en fin fasad... hur länge det nu håller.
Lektionerna som jag haft hittills har funkat bra så jag ska väl inte klaga men det känns ändå ohållbart. Folk tror att jag är stark för att jag håller minen men kanske att de genomskådar hur jag mår genom allt mitt prat.
Stressen gör också att jag inte orkat gå mina promenader, jag gick minst 1 timma varje morgon i över 5 veckor, nu har jag inte gått på en vecka. Jag har återfallit i godisträsket också så det känns riktigt illa.
Jag behöver ett nytt jobb nu och de hänger inte på träd. Har ringt runt en hel del men det har inte gett något napp, det är lite av en nedgång på de flesta ställen tydligen...
Nyss skulle jag dessutom ändra layout på min blogg och det gick åt pipan, den som är där nu får jag helt enkelt inte bort och den funkar ju inte alls....stön.
Jaha det var livet hos mig för stunden..
Är inte riktigt sjukskriven ännu men som det känns nu är det väl bara en tidsfråga.
Gick till min rektor förra måndagen och talade om att jag ville ta tjänstledigt, hon var förstående och stöttade mig, vilket var skönt. Förra året satt jag bara och tjöt och vad än folk sa till mig så tyckte jag att det låt ok.
Jag var inte beredd att sluta jobba som lärare, ville inte offra mina långa lov och tyckte att jag skulle vara en looser om jag slutade.
I år känner jag att loven inte kan väga upp känslan jag har för mitt arbete och att jag inte kan gå som lärare i 25 år till utan måste få göra något annat med mitt liv, något för mig meningsfullt.
Så mitt beslut känns rätt och riktigt.
Problemet är nu att hitta ett annat jobb och att hitta en ersättare på min tjänst annars kan jag inte ta ledigt.... så lite moment 22 är det.
Stressen över jobbsituationen tar ut sin rätt på kropp och psyke, jag sover inte så bra, vaknar med en vansinnig huvudvärk och jag känner mig under isen. Jag gråter lätt men inte inför folk, håller en fin fasad... hur länge det nu håller.
Lektionerna som jag haft hittills har funkat bra så jag ska väl inte klaga men det känns ändå ohållbart. Folk tror att jag är stark för att jag håller minen men kanske att de genomskådar hur jag mår genom allt mitt prat.
Stressen gör också att jag inte orkat gå mina promenader, jag gick minst 1 timma varje morgon i över 5 veckor, nu har jag inte gått på en vecka. Jag har återfallit i godisträsket också så det känns riktigt illa.
Jag behöver ett nytt jobb nu och de hänger inte på träd. Har ringt runt en hel del men det har inte gett något napp, det är lite av en nedgång på de flesta ställen tydligen...
Nyss skulle jag dessutom ändra layout på min blogg och det gick åt pipan, den som är där nu får jag helt enkelt inte bort och den funkar ju inte alls....stön.
Jaha det var livet hos mig för stunden..
måndag 6 augusti 2012
Sista veckan
Inleder min sista semestervecka idag, har lyckats hålla jobbet borta från tankarna ganska ok under sommaren. Har nog bestämt mig för att söka en annan tjänst efter jul en slöjdtjänst på en skola i samhället där jag bor. Känner att personen som har haft tjänsten tidigare har gjort ett väldigt bra jobb så det finns en helt del tvivel hos mig att jag skulle göra ett lika bra jobb som henne men söka ska jag. I dagsläget är jag inte behörig eftersom jag inte fått ut alla mina sista poäng från LiU så jag får väl ligga på det lite.
Saken är den att detta förmodligen kommer att bli mitt sista försök som lärare. Funkar det inte bättre än det gör nu så säger jag upp mig för att göra något annat. Jag kan inte fortsätta att leva för mina lov. Tiden mellan loven måste ju funka också.
Beslutet att sluta har gett mig lite sinnesro antar jag, för när jag gick på semester fanns samma tunga känslor som jag upplevde i augusti förra året då jag blev sjukskriven, så tunga känslor har jag för mitt jobb.
Vi får se hur det blir.
Vikt och träning då?
Jag kan fortfarande gå och nalla i skåpen och även om det inte alls är i samma stil som för ett år sedan så är det ändå ett sjukt beteende och kan lätt spåra ur. SÅ på något hemskt vis så kommer det bli skönt med rutiner igen. Men jag måste ju lära mig att hantera ledighet och ha egna rutiner så att jag klarar semester mm.
Träningen...jag går mina promenader men inget händer på vågen. Kan det vara att kroppen vant sig vid att få sin morgonpromenad och jag tränat upp en viss kondition under de här veckorna så att det nu krävs annan rörelse? Så idag blev det promenad och intervall. Har ingen aning om hur lång tid det tog eller hur många steg jag tog men det kändes i kroppen efteråt. Jag fick en hyfsad sväng kanske ca 4-5 km mot vanliga mornar då jag går 6½ km. Efter det så tog jag en runda i spåret på ca 2½ km. Jag testade samma intervaller som jag gjorde i våras springa 2 stolpar, gå 2, springa 2 gå 2 och göra så hela varvet. Jag var riktigt svettig när jag kom hem och det roliga var att jag kände att jag hade mer kraft under de delar när jag sprang nu än jag hade i våras så lite kondis har det nog gett att gå minst 1 timma varje morgon i snart 4 veckor.
Så nu ska jag testa det någon mer gång under veckan och så ska jag se om jag kan ta promenad med stavar under någon promenad denna veckan. Sedan får jag väl bita i det sura äpplet och testa lite armhävningar och situps. Se om det gör någon skillnad. För jag älskar ju mina promenader.
Det är lika bra att försöka komma igång för nu märker jag ju att kroppen inte vill släppa ifrån sig sina kilon på samma sätt som tidigare, och det känns ju strålande när man bara kommit halvvägs. Får fråga min nya handledare på Mando på onsdag när jag kommer till Alingsås. Han är dietist och tillika muskelbyggare om jag inte tar fel på kroppshyddan hans. Kanske kan jag få mer träningstips då.
Det värsta är att jag har på känn att vågen i Alingsås kommer att visa på + på onsdag och då vet jag att jag kommer att bli hysterisk. Låter ju som ett trevlig första möte med min nya handledare, snacka om lågvattenmärke... hehe.
Jag har ju aldrig tränat och har ingen erfarenhet eller kunskap kring allt detta, visst kan jag googla men det är svårt att hitta bra information. Det finns många teorier och det gäller att solla.
Tanken jag har haft när jag gått mina promenader är ändå att när jag blir smalare och skinnet kanske börjar bli lite väl hängigt så får jag väl börja styrketräna lite så att jag jag kan sträcka huden lite med muskler. Vet inte om det funkar så men det borde kunna hjälpa lite framförallt på armarna och kanske ryggen. Mage lår och bröst är väl inte så mycket att göra åt. Ännu har viktnedgången dock gått relativt långsamt och jämt. Ca 6 hg i veckan varje vecka sedan årsskiftet fram tills nu då vill säga. Så ännu har jag inte så mycket tillo häng och huden har hängt med hyfsat, men jag är inte klar. Hoppas jag.
Nu förväntas jag snart laga middag och jag har ingen aning om vad jag ska göra så det får nog bli äggmacka hos familjen i dag.
Saken är den att detta förmodligen kommer att bli mitt sista försök som lärare. Funkar det inte bättre än det gör nu så säger jag upp mig för att göra något annat. Jag kan inte fortsätta att leva för mina lov. Tiden mellan loven måste ju funka också.
Beslutet att sluta har gett mig lite sinnesro antar jag, för när jag gick på semester fanns samma tunga känslor som jag upplevde i augusti förra året då jag blev sjukskriven, så tunga känslor har jag för mitt jobb.
Vi får se hur det blir.
Vikt och träning då?
Jag kan fortfarande gå och nalla i skåpen och även om det inte alls är i samma stil som för ett år sedan så är det ändå ett sjukt beteende och kan lätt spåra ur. SÅ på något hemskt vis så kommer det bli skönt med rutiner igen. Men jag måste ju lära mig att hantera ledighet och ha egna rutiner så att jag klarar semester mm.
Träningen...jag går mina promenader men inget händer på vågen. Kan det vara att kroppen vant sig vid att få sin morgonpromenad och jag tränat upp en viss kondition under de här veckorna så att det nu krävs annan rörelse? Så idag blev det promenad och intervall. Har ingen aning om hur lång tid det tog eller hur många steg jag tog men det kändes i kroppen efteråt. Jag fick en hyfsad sväng kanske ca 4-5 km mot vanliga mornar då jag går 6½ km. Efter det så tog jag en runda i spåret på ca 2½ km. Jag testade samma intervaller som jag gjorde i våras springa 2 stolpar, gå 2, springa 2 gå 2 och göra så hela varvet. Jag var riktigt svettig när jag kom hem och det roliga var att jag kände att jag hade mer kraft under de delar när jag sprang nu än jag hade i våras så lite kondis har det nog gett att gå minst 1 timma varje morgon i snart 4 veckor.
Så nu ska jag testa det någon mer gång under veckan och så ska jag se om jag kan ta promenad med stavar under någon promenad denna veckan. Sedan får jag väl bita i det sura äpplet och testa lite armhävningar och situps. Se om det gör någon skillnad. För jag älskar ju mina promenader.
Det är lika bra att försöka komma igång för nu märker jag ju att kroppen inte vill släppa ifrån sig sina kilon på samma sätt som tidigare, och det känns ju strålande när man bara kommit halvvägs. Får fråga min nya handledare på Mando på onsdag när jag kommer till Alingsås. Han är dietist och tillika muskelbyggare om jag inte tar fel på kroppshyddan hans. Kanske kan jag få mer träningstips då.
Det värsta är att jag har på känn att vågen i Alingsås kommer att visa på + på onsdag och då vet jag att jag kommer att bli hysterisk. Låter ju som ett trevlig första möte med min nya handledare, snacka om lågvattenmärke... hehe.
Jag har ju aldrig tränat och har ingen erfarenhet eller kunskap kring allt detta, visst kan jag googla men det är svårt att hitta bra information. Det finns många teorier och det gäller att solla.
Tanken jag har haft när jag gått mina promenader är ändå att när jag blir smalare och skinnet kanske börjar bli lite väl hängigt så får jag väl börja styrketräna lite så att jag jag kan sträcka huden lite med muskler. Vet inte om det funkar så men det borde kunna hjälpa lite framförallt på armarna och kanske ryggen. Mage lår och bröst är väl inte så mycket att göra åt. Ännu har viktnedgången dock gått relativt långsamt och jämt. Ca 6 hg i veckan varje vecka sedan årsskiftet fram tills nu då vill säga. Så ännu har jag inte så mycket tillo häng och huden har hängt med hyfsat, men jag är inte klar. Hoppas jag.
Nu förväntas jag snart laga middag och jag har ingen aning om vad jag ska göra så det får nog bli äggmacka hos familjen i dag.
fredag 3 augusti 2012
Dagen efter
Ja inte för att jag är bakfull eller så, har ju aldrig varit full så en statistisk omöjlighet, tyvärr? Som tur är?
I går var den värsta dagen på evigheter.
Började på morgonen och höll i hela dagen. Ville helt lämna hus och hem och bara förvinna. Det var inget bra. Höll på att krypa ur mitt eget skinn, mådde inte bra alls. PMS tror jag.
Då mår jag dåligt för allt, jag är arg som ett bi och helt omöjlig att umgås med. Det var dock sonens födelsedag så jag fick försöka att lägga band på känslorna.
Vikten är ju naturligtvis en del i det hela. Beskrev ju härom dagen hur det stod till med vikten så jag tror inte att jag behöver skriva någon repris. När den helt värdelösa dagen så sakteliga drog sig mot sitt slut skulle jag vattna min mammas blommor eftersom de är bortresta, förra gången råkade jag sätta i gång larmet och naturligtvis så även igår. Great! Min mor har väldigt gott om blommor, och jag tror att jag fick torka upp spillt vatten kring varannan kruka....oboy!
Sedan gjorde jag det, det mest idiotiska på hela dagen. Jag åkte för att köpa mig en mjukglass och en chokladbit. Satte i mig allt med hull och hår. Så har jag inte gjort på över 8 månader.
Om jag mådde bra efteråt? Nja vad tror ni?
Om jag nu har sådan nojja för att få plus på vågen och vågen har stått still i 2 veckor trots 1 timmas promenad varje morgon och i går faktiskt 85 minuter promenad på morgonen. Varför i all världen smäller jag i mig glass och godis??? Jag är sjuk! Helt himla otrolig.
Det värsta är att jag vill ha mer, mer glass och godis.
Vägen känns mest som en rondell just nu!
I går var den värsta dagen på evigheter.
Började på morgonen och höll i hela dagen. Ville helt lämna hus och hem och bara förvinna. Det var inget bra. Höll på att krypa ur mitt eget skinn, mådde inte bra alls. PMS tror jag.
Då mår jag dåligt för allt, jag är arg som ett bi och helt omöjlig att umgås med. Det var dock sonens födelsedag så jag fick försöka att lägga band på känslorna.
Vikten är ju naturligtvis en del i det hela. Beskrev ju härom dagen hur det stod till med vikten så jag tror inte att jag behöver skriva någon repris. När den helt värdelösa dagen så sakteliga drog sig mot sitt slut skulle jag vattna min mammas blommor eftersom de är bortresta, förra gången råkade jag sätta i gång larmet och naturligtvis så även igår. Great! Min mor har väldigt gott om blommor, och jag tror att jag fick torka upp spillt vatten kring varannan kruka....oboy!
Sedan gjorde jag det, det mest idiotiska på hela dagen. Jag åkte för att köpa mig en mjukglass och en chokladbit. Satte i mig allt med hull och hår. Så har jag inte gjort på över 8 månader.
Om jag mådde bra efteråt? Nja vad tror ni?
Om jag nu har sådan nojja för att få plus på vågen och vågen har stått still i 2 veckor trots 1 timmas promenad varje morgon och i går faktiskt 85 minuter promenad på morgonen. Varför i all världen smäller jag i mig glass och godis??? Jag är sjuk! Helt himla otrolig.
Det värsta är att jag vill ha mer, mer glass och godis.
Vägen känns mest som en rondell just nu!
torsdag 2 augusti 2012
inte vimsig!
Tittade just på sommarens bilder....och hur tänkte jag?
Jag är fortfarande FET!!!!!!
Morgonens humör kom just tillbaka!
Jag är fortfarande FET!!!!!!
Morgonens humör kom just tillbaka!
Vimsig
Jag måste vara schizofren.
Helt makalös till att må olika från dag till dag eller timma till timma.
I går hade jag en ganska bra dag, det var vår bröllopsdag och vi firade med att gå på fin restaurang på kvällen. Nu mår jag inte så bra över all mat jag åt =ångest.
På lördag ska vi på bröllop = ångest.
Jag har sedan årsskiftet gått ner snart 20 kg men sista 3 veckorna står vågen stilla här hemma. Hur är det möjligt? Jag hade gått ner i vikt efter vår resa till Holland, då gick jag 5 gånger på 14 dagar, jag åt chips till maten på kvällen och jag var på restaurang och åt helt galen mat vid 2 tillfällen.
Sedan jag kom hem har jag gått en timma varje morgon inte ätit chips osv. Vågen visar mer än innan resan till Holland, va??? Jag får krupp!!!
Kommer väl att bryta ihop på tisdag när jag ska till Mando i Alingsås. Dessutom ska jag få en ny handledare på Mando, har haft en tjej som heter Anna hela tiden en hon slutade för några veckor sedan och när jag kommer dit på tisdag ska jag träffa Johan, dietist och muskelknutte. Känns fint att introducera sin nya handledare med ett sammanbrott! Yay!
Jag kan vissa dagar tycka att jag är ganska stolt över att jag gått ner mina första 20 kilo, har lika mycket kvar. Jag har börjat klä mig i lite mer figurnära kläder.
Fick ett ryck häromdagen och räknade ut mitt BMI, BIG misstake!!! Jag är fortfarande fet!!! INte bara överviktig utan fet!!! Vilken gå käftsmäll det var! Tackar.
Det gick någon dag och jag träffade på en kompis och hennes väninna A. A hade gått ner 60 kg på 2 år med hjälp av Gastic Bypas operation. Hon var 4 cm kortare än mig och vägde 4 kg mer än mig. Vi ser så TOTALT olika ut jag kände mig smal bredvid henne.
Det gick någon dag igen och jag gick en av mina promenader, gick förbi ett skyltfönster och inser....att jag är FET!!!
Men jag ger snart upp, jag orkar inte detta.
Skulle beskriva mig själv med ett ord för ett tag sedan, kom inte på något först men efter mycket grubblande så slog det mig. TROLL. Ni vet de där lyckotrollen...
Risigt hår, förvisso inte grönt eller rosa som dotterns troll, riktigt så allvarlig 40-års kris har jag inte.
Många små rynkor runt ögonen när jag ler,
Hängande bröst,
Fet mage,
Stor bak och breda fötter.
Mitt i prick!
Kanske att jag har lite längre ben men annars stämmer det fint!
Gahhhhh!
I morse slog dessutom hormonerna till med stora släggan. Vaknade arg som ett bi, kunde inte skaka av mig känslan. Höll på att krypa ur skinnet, kände mig helt galen. Skitarg och smått hysterisk firade jag sonens födelsedag med resten av familjen, lyckades hålla masken hyfsat. Därefter skulle vi gå promenad, mötte min väninna efter 200 m och hon frågade hur det stod till hon såg direkt att jag var helt off.
Efter promenaden mådde jag bättre, det fick bli en lång promenad, gick i 85 minuter och kom drygt 1 mil.
Maken som gick med hade ju grundat med tårta till frukost medan jag grundat med yoghurt och havreringar. Han tog yoghurt och havreringar när vi kom hem. Vi skulle åka in ett ärende till stan och maken pratar om hur hungrig han redan är och hur det liksom pirrar i benen efter promenaden....Men va f---- jag kände inget i benen jag var inte hungrig fast jag ätit min frukost nästan 2 timmar innan han åt sin.... Orättvist är vad det är. Varför förbränner han mer än mig?
Nu får det vara nog med gnäll, jag tar en middagslur!
Helt makalös till att må olika från dag till dag eller timma till timma.
I går hade jag en ganska bra dag, det var vår bröllopsdag och vi firade med att gå på fin restaurang på kvällen. Nu mår jag inte så bra över all mat jag åt =ångest.
På lördag ska vi på bröllop = ångest.
Jag har sedan årsskiftet gått ner snart 20 kg men sista 3 veckorna står vågen stilla här hemma. Hur är det möjligt? Jag hade gått ner i vikt efter vår resa till Holland, då gick jag 5 gånger på 14 dagar, jag åt chips till maten på kvällen och jag var på restaurang och åt helt galen mat vid 2 tillfällen.
Sedan jag kom hem har jag gått en timma varje morgon inte ätit chips osv. Vågen visar mer än innan resan till Holland, va??? Jag får krupp!!!
Kommer väl att bryta ihop på tisdag när jag ska till Mando i Alingsås. Dessutom ska jag få en ny handledare på Mando, har haft en tjej som heter Anna hela tiden en hon slutade för några veckor sedan och när jag kommer dit på tisdag ska jag träffa Johan, dietist och muskelknutte. Känns fint att introducera sin nya handledare med ett sammanbrott! Yay!
Jag kan vissa dagar tycka att jag är ganska stolt över att jag gått ner mina första 20 kilo, har lika mycket kvar. Jag har börjat klä mig i lite mer figurnära kläder.
Fick ett ryck häromdagen och räknade ut mitt BMI, BIG misstake!!! Jag är fortfarande fet!!! INte bara överviktig utan fet!!! Vilken gå käftsmäll det var! Tackar.
Det gick någon dag och jag träffade på en kompis och hennes väninna A. A hade gått ner 60 kg på 2 år med hjälp av Gastic Bypas operation. Hon var 4 cm kortare än mig och vägde 4 kg mer än mig. Vi ser så TOTALT olika ut jag kände mig smal bredvid henne.
Det gick någon dag igen och jag gick en av mina promenader, gick förbi ett skyltfönster och inser....att jag är FET!!!
Men jag ger snart upp, jag orkar inte detta.
Skulle beskriva mig själv med ett ord för ett tag sedan, kom inte på något först men efter mycket grubblande så slog det mig. TROLL. Ni vet de där lyckotrollen...
Risigt hår, förvisso inte grönt eller rosa som dotterns troll, riktigt så allvarlig 40-års kris har jag inte.
Många små rynkor runt ögonen när jag ler,
Hängande bröst,
Fet mage,
Stor bak och breda fötter.
Mitt i prick!
Kanske att jag har lite längre ben men annars stämmer det fint!
Gahhhhh!
I morse slog dessutom hormonerna till med stora släggan. Vaknade arg som ett bi, kunde inte skaka av mig känslan. Höll på att krypa ur skinnet, kände mig helt galen. Skitarg och smått hysterisk firade jag sonens födelsedag med resten av familjen, lyckades hålla masken hyfsat. Därefter skulle vi gå promenad, mötte min väninna efter 200 m och hon frågade hur det stod till hon såg direkt att jag var helt off.
Efter promenaden mådde jag bättre, det fick bli en lång promenad, gick i 85 minuter och kom drygt 1 mil.
Maken som gick med hade ju grundat med tårta till frukost medan jag grundat med yoghurt och havreringar. Han tog yoghurt och havreringar när vi kom hem. Vi skulle åka in ett ärende till stan och maken pratar om hur hungrig han redan är och hur det liksom pirrar i benen efter promenaden....Men va f---- jag kände inget i benen jag var inte hungrig fast jag ätit min frukost nästan 2 timmar innan han åt sin.... Orättvist är vad det är. Varför förbränner han mer än mig?
Nu får det vara nog med gnäll, jag tar en middagslur!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)