Suck

Dag för lite uppdatering.
Inte mycket att skriva om.
Har mått så otroligt kass den sista veckan.
Om jag sov mycket under julen så är det inget mot vad jag gjort det sista.
I förra veckan,(v3) blev jag förkyld och låg hemma med feber måndag och tisdag. Tisdags kvällen bar det av mot universitetet för nästa del i min kurs. Jag sov urdåligt, missade sömntåget varje kväll. jag var trött vid 20 tiden och vi pluggade till 21-22. sedan kunde jag inte sova. Sov oroligt och vaknade flera gånger under natten, det brukar jag inte göra.
Men jag klarade dagarna i Linköping hyfsat, hade dock inte gjort mina läxor så jag fick stå där med skammen när jag skulle redovisa. Trist, ja men jag orkade inte bry mig så hårt som jag brukar.

På fredagen bar det av hemåt igen och det var skönt att komma hem. Lördagen innebar lite arbete i kyrkan, vi håller på att ordna ett barnrum för alla barnen där. Så jag städade ett förråd. Det tog större delen av dagen att fixa i kyrkan, på kvällen bjöd vi goda vänner på plankstek.
Söndagen var det möte i kyrkan, mot slutet var jag så trött att jag inte riktigt kunde hänga med på någonting. Väl hemma gick jag och la mig. Somnade ca 14, väcktes fram på eftermiddagen, åt lite och gick och la mig igen. Sov tills klockan ringde på måndag morgon. Var som en zombie hela dagen på jobbet, mådde så dåligt. Sjukskrev mig på tisdagen och har sovit hur mycket som helst. Kände mig något piggare på torsdag kväll och hyfsat på fredagen. Bestämde mig för att följa med till IKEA under lördagen. Och gissa vad......jag är helt slut i dag.
Var tog mina krafter vägen?????

Har ringt vårdcentralen för att kolla med en doktor varför jag mår så konstigt, har förstått att man ibland måste byta medicin för att alla inte passar alla. Får se vad de säger. Har i drygt en vecka gått med en så konstig känsla. Som om jag tagit en stark halstablett, mentolen brukar ju göra så att det känns lite kallt och friskt, så känns det i min hals och näsa. Men jag har inte tagit någon tablett och inte någon nässpray heller, känslan har sedan spridit sig och jag känner av den i huvudet. Känner en kall svidande känsla i huvudet fran och till. Extremt jobbigt,m en ingen jag frågar förstår vad det kan bero på. Kanske medicinen.

Det är jobbigt att inte förstå vad som händer med en själv, är inte sugen på mat alls men ge mig gärna godsaker av alla de slag. Det var inte det jag hade tänkt mig. Suck igen.
Vågar inte ens ställa mig på vågen, men en sak är säker, det finns inte mycket kvar i min garderob som jag ha på mig och till sommaren blir det en ny omgång kläder igen om inget görs.

Har försökt att gå på LCHF, vilket jag tror på men jag klarar ju inte av att hålla mig borta från godsaker.

Det var ju ingen uppmuntrande rapport precis men det är så här läget är just nu. Hoppas att det vänder.

Det har blivit ny vecka och jag börjar känna jobbångesten krypa sig på. Försöker övertyga mig själv om att vårterminen kommer att gå hur snabbt som helst. Jobbar en och en halv dag denna veckan, två dagar nästa vecka, för sedan bär det av till universitetet. Jobbar 3 veckor innan sportlovet, jobbar en vecka efter sportlovet, ledig vecka 9 för att åka skidor, vecka 12 till Linköping igen. Vecka 15 är det påsklov. Sedan är det oftast inte så mycket kvar innan sommarlovet. Det både skrämmer och känns bra på samma gång.

Jag har de senaste dagarna försökt att analysera hur jag mår. Det är inte det lättaste. Jag känner mig inte direkt avtrubbad, för mig betyder det att jag vore drogad och så känner jag mig inte. Jag känner att jag nog ändå har "kontroll". Men jag är konstigt lugn. Känner mig varken glad eller ledsen. Humöret är jämnare, jag får inte utbrott lika mycket som tidigare, är inte lika "stingslig". Men jag känner mig inte lika deppig, men inte heller lika glad. Jag känner mig "likgiltig". Bryr mig inte så mycket om vad som händer. Så kanske är jag avtrubbad och drogad? Men det vill jag ju inte. Men samtidigt är det skänt att känna att man ligger stilla och inte hela tiden är en vandrande berg och dalbana. Får se vad mitt samtal på fredag gör och vad hon säger om mina känslor för medicinen.

Det som varit värst det här jullovet har nog varit att jag är så trött, ständigt trött, skulle kunna sova hur mycket som helst. OM det har med medicinen att göra vet jag inte. Eller är jag bara trött, kroppen kanske säger ifrån nu, har ju slitit hårt ett tag och nu vill den kanske inte mera. Vad vet jag. Men hjälp! Hur ska jag klara av att jobba när jag är så här trött utan att göra någonting speciellt?

Ja det är väl så det är just nu.

2009

Första dagarna på det nya året.
Vi har haft det jätte trevlig under helgerna som varit. Vi har umgåtts mycket med våra vänner och familjer. Jag har helt släppt alla tankar på maten. Så till vida att jag ätit precis som jag velat.
Vet med mig att det inte är någon idé att göra för stor affär av maten under helgerna. Men när jobbet kommer i gång i nästa vecka så gäller det att göra ett nytt försök igen. Börjar jobba den 7 januari så det är mitt i veckan. Men innan dess är det ingen idé tycker jag.

Jag har gått i tre veckor på medicinen nu men känner igen skillnad. Vet inte vad jag ska känna heller? Ska på mitt nästa samtal om en vecka. Det första samtalet kändes bra men inte som jag tänkt mig. Det ska både bli spännande och lite jobbigt att gå igenom detta men jag tror att det kommer att göra gott i sista ändan.

För övrigt, vet jag inte vad jag ska säga. Jag kommer att avsluta XV i februari och i samband med det kommer jag att avsluta mitt medlemsskap på gymmet. Det kostar i nuläget 500 kr/mån för något som jag inte utnyttjar. Kan ju fortfarande gå och träna om jag vill, fast betala per gång. Jag köper kanske en crosstrainer att ha här hemma för pengarna i stället. Det är ju i stort sett det enda redskap som jag använt på gymmet.

I dag har vi varit vid dammen och åkt skriskor med barnen och några vänner, det är ganska skoj men oj vad ont i fötterna jag fick, behöver nya skridskor men det tar emot att köpa när man inte använder dem så ofta. Å andra sidan skulle det förmodligen bli de sista skridskorna som jag köper och någon dag kanske dottern kan ta över dem i så fall. Får väl kolla runt lite. Finns det skridskor för ankfötter, jag har ju så breda fötter.

Snart jul

Det har gått lite drygt en vecka sedan jag var hos läkaren och fick min medicin. Det skulle ju ta upp till 3-5 veckor innan den skulle göra någon skillnad och just nu känner jag ingen skillnad alls. Har varit extremt trött, skulle kunna sova hur mycket som helst. Vaknade en natt i veckan och mådde så illa, trodde säkert att jag skulle behöva kräkas, men det gjorde jag inte. Biverkningar av medicinen? Det kunde vara så att man kunde må illa mm. Nå ja, en gång är ingen gång.....

De ringde från vårdcentralen i veckan och jag fick en samtalstid på tisdag klockan 8 på morgonen. Dagen före julafton... men det är första samtalet och det borde mest handla om att känna av läget och kolla av vad vi ska samtala om, gissar jag.

Som vanligt när jag sitter här så borde jag egentligen göra något annat, till exempel, städa....
Det vore ju trevligt med ett städat hus till jul, men vi får se hur det går.
I morgon ska vi ge oss ut med alla andra för att söka julklappar. Vi vet på ett ungefär vad vi ska köpa men det kommer säkert inte att gå lika lätt som vi inbillar oss. Vi får väl se.

Ja nu är det inte många dagar kvar till julafton. Tre luckor kvar på barnens adventskalendrar, helt otroligt!

Nepp nu måste jag ta tag i städningen, vill ju inte behöva vara uppe hela natten. Det kommer nog att bli sena kvällar ändå, när man ska slå in julklappar. Det bukar ju gå snabbast att köpa julklappar om man slår in dem själv. Vilket är smidigt när man vill från affären snabbt, men inte lika roligt när man sitter med alla oinslagna klappar hemma några dagar senare.

Oj

I går tog jag mod till mig.
Jag ringde efter inrådan av min coach från VX vårdcentralen. Förklarade hur jag mådde och fick en tid 2 timmar senare hos en läkare. Kände mig osäker på vad jag skulle säga. Pratade med min bästa väninna och hon sa att jag förmodligen skulle överdriva en aning för att bli tagen på allvar.
Väl på vårdcentralen kände jag oro över vilken läkare jag skulle få. Såg en läkare springa förbi flera gånger som jag inte har den minsta tilltro till. Ångesten tilltog. Så plötsligt stod en helt okänd läkare framför mig. Hans namn minns jag inte. Han var från Island, bröt lite men var trevlig och sympatisk. Min vana trogen så så fick jag med en "elev" också. Det verkar vara min lott i livet var jag än hamnar, gynekologen, BB, tandläkaren mm.
Läkaren började fråga mig olika saker, jag svarade så gott jag kunde och överdrev inte. Fokus hamnade på hur jag kände mig otillräcklig och orkeslös mm. Efter en stunds samtal säger läkaren att han anser att jag lider av en depression och behöver medicin och samtal. Jag är skit-rädd för dessa mediciner efter som jag läst lite om dem i samband med att jag läst en bok om sockerberoende. Läkaren försökte lugna mig med att det inte var någon fara.
Jag hade under samtalets gång inte nämnt ett ord om mitt extremt dåliga självförtroende, men så säger läkaren... I sådan här tillstånd är det väldigt vanligt att man känner sig väldigt kass och tycker att man är dålig på allt och misstror sig själv. Mitt i prick. Jag kapitulerade för stunden.

Jag kände mig omtumlad efter läkarbesöket. Ringde min man för att prat med honom. Ringde min svägerska som arbetar som apotekare. Frågorna var många och jag kände mig som ett stort frågetecken. Hur kunde det vara så illa? Behövde jag verkligen medicin? Trodde inte att det var så illa ställt.

Läkaren tyckte jag skulle börja med tabletterna samma kväll. Jag tänkte först ge mig själv helgen att fundera, min man kände likadant. När jag senare pratade med min svägerska lugnade hon mig. Det visade sig att flera som finns i min närhet har använt sig av samma läkemedel och inte stött på några problem. Va? Inte hade jag en aning om att det finns så många runt mig som också mått så dåligt att de behövt medicin. Jag är inte själv! Inte för att jag trott att det bara var jag som mått så här men jag var inte medveten om att så många så nära mig upplevt liknande.
Men så kommer frågorna åter, de har ju inte samma hjärna som jag. Det som verkar vara ett bekymmer för mig är ju just med signalsubstanser och receptorer att göra, det är ju dessa som medicinen påverkar. Kan inte komma i håg vad som stod i boken.
Men jag beslutade ändå att börja med tabletterna.

Samtalen kommer att komma igång senare. Ska invänta att de tar kontakt med mig.
Omtumlande. Var inte förberedd på att det skulle bli så här. Så nu ska jag invänta att medicinen ska verka, det kan ta 3-5 veckor och innan den gör nytta kan jag faktiskt må till och med värre. Ja hjälp vilka svängar livet kan ta. Nu tycker min coach att jag ska släppa alla tankar på diet och mat och ta en sak i taget, det vore kanske klokt men det är svårare än man tror när man levt efter olika dieter i många år. Kan inte släppa det helt, är ju livrädd för att gå upp mera i vikt.

I dag har vi en lugnt helg det känns skönt!

Skit

Nu är jag där igen.
Jag klarade hela förra veckan fram till söndagen då vi åt julbord. Kunde helt enkelt inte stå emot det gottiga. Därmed var det kört. Har inte kunnat hålla mig borta från godiset efter det.

Jag tror verkligen på att äta så lite kolhydrater som möjligt, men klarar det inte.
Har ingen inspiration, kommer inte på något vettigt att äta. Tycker att mycket är äckligt.
Skulle äta naturell yoghurt med lite hallon. Blev hungrig för snabbt, skulle testa turkisk yoghurt fast utan hallonen, det gick bara inte. jag orkar ju inte steka omelett varje morgon.
Måste laga mera mat, dels för att äta hemma dels för att äta på jobbet. Men tiden finns inte, jag orkar inte, ids inte.

Har gått upp 10 kg sedan i somras. vet inte hur jag ska hantera det hela.
Orkar inte skriva om det ens.

Dag 5

Oj vilken flashback! Det var i mars jag skrev mina första inlägg på denna blogg och så började jag på dag 4. I mars var det dag 5 på XV soppor och nu är det dag 5 i Sten Sture Skaldemans variant av GI diet. Den kallas också för LCHF. Låg kolhydrat och hög fetthalt. Det har gått bra men det är fortfarande lite jobbigt och lite knepigt. Det finns ju en liten tyrann i min hjärna som talar om för mig att det är jobbigt och svårt, att det inte kommer att gå och att jag aldrig kommer att kunna leva utan socker och kolhydrater. Inget godis, kakor, vetebröd, vanligt bröd heller för den delen. Just i början ska jag hålla mig borta från frukt också för att slippa höja blodsockerhalten för mycket. Den är trots allt så att jag tycker det verkar rimligt att hålla sig borta från kolhydraterna i största möjliga utsträckning efter som de bildar sokcer och det då blir ett sug för mig. Men det är ändå inte helt utan kamp. Men vad är det.
Denna gången har jag inte orkat väga mig för att se vad mitt utgångsläge är. Jag vågar helt enkelt inte. Jag vägde mig för några veckor sedan och då var läget akut. Efter det har jag ätir ännu mera så resultatet kan inte var bra. Det västa är min innre konflikt.
Jag tror på det jag läser om kolhydraterna, det låter verkligen som det stämmer. Trots detta är jag livrädd, jag äter fetar mat än jag någonsin gjort, detta för att hålla mig mätt och äta mindre portioner, jag passar mig noga för kolhydraterna, några ska jag ju få i mig men inte så många.
Men ändå vågar jag inte tro att jag går ner i vikt. Den här gången är jag nämligen inte bara ute efter att gå ner några kilon, jag vill bli kvitt mitt godissug och det är det många som blir när de går på den här dieten.
Mitt problem är att jag skulle vilja lägga mycket mera tid på att läs in mig på dieten, men det hinner jag inte. Så fort jag tar fram boken så är det något annat som ska göras, boken har inte högsta prioritet, den kommer fram när jag ska sova och då blir det inte många rader lästa innan jag somnar med boken i knät, att jag dessuotm har svårt att koncentrera mig på kvällen gör inte saken lättare.
Men en dag så.
Försökte skissa på mina uppgifter som jag har i min nuvarande kurs på universitetet. Måste jobba natt och dag innan och efter jul om jag ska kunna vara lite ledig under julen. Vetju att de där mellandagarna går så snabbt och att det är så många man vill träffa.

Nå väl.
Dags att hänga en tvätt!