Blandade känslor

Men suck!
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.

Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.

Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.

Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.

Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!

Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.

Så nu är det nog dags att avsluta.

Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.

Varning

Ja det är väl bäst att varna för långt inlägg.

Jag har mycket som behöver ut och jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa eller lyssna på mitt ältande av alla tankar och problem. Men vart ska jag då göra av alla tankar om inte här.

Träffade min coach i torsdags, det var ett väldigt bra samtal vi hade och det kändes om om det var givande.
Det min coach kommenterar hela tiden är att jag ju verkar veta hur jag ska göra osv, jag har liksom svaren på frågorna jag själv ställer, men ändå händer inget.
Jag förstod ju att jag gått upp en del, har ju vägt mig på min egen våg. Även på gymmets våg visade det plus, men hon kunde tala om för mig vad som var fett och vad som vad muskler osv. Så uppgång i fett var inte så farligt. Hon frågade vad jag skulle göra åt detta, och jag svarade på ren impuls att det var halvfart som gällde. Och det var helt rätt. Men jag har kommit in i ett stadie där jag inte ids göra någonting. Jag vill inte laga mat, jag vill inte städa, jag vill inte göra läxor, jag vill inte någonting. Är less, helt enkelt.

Det är svårt att förklara hur man känner, så det kommer nu en massa svammel för att jag ska försöka reda ut mina känslor och tankar.

Våren har varit hektisk för mig, examensarbete utöver jobb på70% och plugg 50%. Soppdiet, träning, familj, hus hem och andra saker som rör min vardag. När så äntligen examensarbetet var klart gick luften ur mig alldeles. Men jag hade inte tid att vila, det gällde först att planera midsommar, efter det var barnens kusin på besök, har ordnat bjudning på mannens arbete för utländska gäster, vi har haft gäster, det var varit dåligt väder, planering av husvagnssemster och så var vi då borta en vecka på denna semester. Jag har landat i någon konstig fas. Nu börjar jag få panik över att det bara är 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Hjärnan börjar nu gå in i tankar kring arbetet, läxorna på kursen, vi måste måla huset och garaget, om en vecka fyller lillebror år och då måste jag fixa kalas. Mitt allt detta ska jag hitta en strategi för vad jag ska äta, när jag ska äta och få fason på det. Hjärnan min varvade ut helt och hållet, lade sig i dvala i några dagar och har nu gasat i gång i 200 på bara några dagar. Hur är det möjligt?

Att gå på stranden i år känns inte mycket bättre än tidigare år. Ja jag har gått ner i vikt, men jag trivs ändå inte att strutta runt i bikini. Mitt återstående fläsk är löst och sladdrigt. När jag går dallrar det och jag har lagt mig till med en smygande gång för att det inte ska "fladdra" för mycket. Jag som alltid älskat att bada fryser som en hund efter en liten stund i poolen till och med. Varför blir det så här? Det jag klart jag förstår varför men jag vill inte!

Att bada i bikini var ingen höjdare. Min i vanliga fall ganska väl tilltagna byst har blivit en aning plattare. De är lika stora men plattare. Och vad händer när man badar? Jo de himla åbäkena flyter som aldrig förr. Har ju full sjå men att få ner dem i bikinin igen när man ska kliva upp ur badet.

Hur svårt ska det vara att äta rätt då? Inget småätande och inget sött.

Läser just nu en bok som heter "Sockerbomben". När jag i går kväll läste de inledande raderna förstod jag att jag hittat en bok som gäller mig. Det som författaren skrivit i början stämde på pricken med det jag känner. Att jag eventuellt har ett sockerberoende har jag länge anat, och de som säger att det det inte finns något sådant bryr jag mig inte om. Det här är så jag känner. Jag har ett matmissbruk och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Har väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer skulle kunna äta godis, kakor och vitt bröd. Men vi får se vad boken har att komma med.

I går var jag på Kållandsö med goda vänner. Jag åt precis som jag tror att jag ska och kände mig nöjd. Men hela tiden fick jag brottas med tankar som: När jag åker hem kanske barnen somnar i bilen, då kan jag kika in på ICA och köpa något gott, eller köpa en glass i kiosken eller äta.... Min hjärna går igång på sådant hela tiden. Det är urjobbigt att hela tiden känna som om man har en röst i huvudet som säger åt en att göra saker som man vet att man inte borde. Vad gör man?
Den har svaret på detta borde på nobelpriset. I vad vet jag inte men något borde den få.

Vilket svammel. Min coach sa att jag liksom blir kidnappad av mina egna känslor och tankar och det stämmer nog på något vis. Hon och jag ska börja jobba med detta redan nästa vecka. Det tror jag blir bra. Det krävs lite av mig själv och jag hoppas att jag kommer att klara av det.

Träffade min coach i torsdags, åt rätt hela dagen i går, fram tills jag kom hem klockan 10, då stoppade jag i mig sådan jag inte borde.
Idag började jag bra men har redan trillat dit igen. Jag vill ju klara detta!!! Hur i all sin dar ska jag klara av det när det inte ens går i 24 timmar? Jag blir ju så trött på mig själv.

Det är väl något som jag måste jobba med att inte ställa för höga krav, jag når ju aldrig upp till de krav jag ställer på mig själv och då känner jag mig misslyckad hela tiden.
Åter igen tror jag mig veta vad som är felet, jag analyserar allt hela tiden. Men jag tar mig inte ur situationen.

För mig är det viktigt vad andra tänker och tycker om mig och om min familj. Jag är känslig och lättstött. Min bästa väninna är ute på Kållandsö för en vecka eller två. Vi ringer ofta och vi promenerar ofta tillsammans. Det tar mig 40 minuter att åka till henne, men plötsligt har vi inte hörts på några dagar. Jag tror genast att hon är trött och less på mig, att hon vill ha en paus från mitt snattrande och ständiga klagande.

Nepp, nu får jag ge mig. Jag tröttar ju till och med ut mig själv med mitt gnällande.
Ska jag ta bort inlägget?
Nej det får stå kvar. Jag måste ju ha något att se till baka på. Minnas hur deppig jag var. När jag kommer ut på andra sidan menar jag. När jag tagit mig igenom detta måste jag kunna läsa hur jag upplevde det.
Nog.

Jag vet!

Vilken dag!
Det har varit hur varmt som helst, jag har nästan inte orkat gå ut för det varit så varmt. Tänk vad konstigt, antingen gnäller man att det är för kallt eller så gnäller man för att det blir för varmt.
Nå ja, har inte gjort allt för mycket idag, det har varit skönt.

Har liksom hela dagen gått och väntat på att klockan skulle bli 16 så att jag skulle träffa min coach. Först planerade jag att jag skulle gå dit en timma tidigare för att passa på att träna, av någon anledning fick jag dock för mig att kolla öppettiderna under sommaren och det var väl tur. De hade stängt en stund mitt på dagen och öppnade inte förrän 16 igen.

Som vanligt är det så att jag egentligen vet vad jag ska göra och hur jag ska göra för att komma till rätta med mina problem när det gäller mat och motion. Men jag klarar inte av att göra verklighet av det. I min hjärna analyseras mycket av det jag säger och gör under dagen. Jag tänker på om jag har sagt något eller gjort något för att såra någon annan, eller om jag betett mig på ett sätt som gör att någon i min omgivning tänkt något om mig. Svårt att förklara men saken är den att jag hela tiden känner det som om jag tänker på mig själv fast jag ofta tänker vad andra tycker och tänker om mig och vad jag sagt och gjort.

Jag har ett kontrollbehov, det har jag fått inse, det har tagit tid att förstå. Men nu ser jag det. Det var viktigt för mig att vår husvagnssemester blev så bra som möjligt för hela vår familj. Jag tvättade i nästan en vecka innan vi åkte, för att allt skulle vara rent så att jag kunde ta med det jag tyckte vi behövde. Jag har tänkt på vilka middagar och luncher vi kunde tänkas äta och då tagit med torrvaror i stor utsträckning för att slippa köpa i dyra semesterorts butiker. Tvättmedel tog jag med i fall om att det skulle bli nödvändigt att tvätt under tiden. osv osv. Min man fick i uppdrag att kolla över bilen och packa sina kläder. Resten tog jag hand om . Nu jobbade min man fram tills samma dag i reste men ändå. Jag gav honom de sysslor som jag tyckte att han borde klara. Resten ville jag ha koll på själv. Det är ju inte klokt så knäpp man kan vara. Varför gör jag så?

Jag vet att för att gå ner de där kilona som jag gått upp sedan jag slutade med sopporna måste jag gå på halvfart ett tag, jag behöver inte gå på soppor igen. Men jag måste ha en plan och en strategi för att klara av det. Och det är den jag ska planera nu i kväll, plus att packa inför morgondagens utflykt och koka pasta till pastasalladen, plus bädda rent, plus diska osv.

Det måste gå, jag vill inte småäta och gå tillbaka till mitt gamla beteende men jag orkar inte laga mat och fixa med allt. Hade nog så mycket att stå i under våren att jag nu inte har lust och ork att göra någonting. Släppte allt som hade med skola och jobb att göra för en stund. Bara för att stessa upp mig över andra saker. Nu är jag redan stressad över det faktum att jag börjar jobba om 3 veckor. Allt jag måste göra.......... Känner mig som en ekorre. Så trött jag är på det.

men slut med klagan, det är ju bara en sak att göra..... Ta tag i skiten och sluta klaga!
Häpp, nu gäller det att ta sig i kragen!
Kom igen!

Hemma igen

Ja, då var jag hemma igen.
Hur det har gått?
Nja, så där.
Inte helt bra men när jag tog mod till mig i morse för att väga mig så tror jag inte att jag så här direkt kan se att vågen rusat iväg heller.
Jag har ätit en del onyttigt och jag har småätit precis som jag trodde men jag har också gått en morgon promenad på en timma varje morgon utom i går. Så på det stora hela är jag nöjd.

Vi har haft en underbar vecka med många av våra godaste vänner.
Det låter som om vi är en kringresande cirkus. I år var vi 8 familjer som bokat camping ihop. 16 vuxna och 17 barn i åldrarna 1,5 år till 8 år. Det kom utöver detta 2 familjer i vår bekantskapskrets för att tillbringa några dagar med oss. Så som mest var vi 22 vuxna och lika många barn. Fullt ös, men SÅ roligt. Barnen leker så bra tillsammans men i år kunde man märka en liten gnutta kontroverser, men inget allvarligt under 9 dagar tillsammans.

I dag renar jag klädkammaren i källaren, det är välbehövligt. Har renat bland gamla papper och prylar, tänk vad mycket man samlar på sig. Det ska bli trevligt att känna att det finns lite plats att stuva in en massa "nya" saker på. =)

Ska träffa min coach på torsdag, det ska bli skönt att träffa henne igen. En av tjejerna i vår grupp skrev ett mail till mig häromdagen hon har en dotter på 16 och kunde inte köra soppor så länge som hon tänkt. Hon har i stället kört halvfart och lyckats gå ner 11-12 kg på det viset. SÅ strongt. Jag är verkligen imponerad.

Nu är det dags för middag.
Hörs snart igen.

I dag åker vi

Ja idag blir en hektisk dag. Jag har tvättat i en vecka och nu har jag äntligen tömt hela tvätthögen. Det finns nästan inte någon smutsig tvätt kvar i detta hus. Vi har fått gå i gamla tråkiga kläder de sista dagarna, allt för att jag vill kunna ta med kläder till semestern. Man måste ju packa för 9 dagar regn och 9 dagar sol. Det är ju så svensk sommar är. Så det är inte lite kläder vi behöver ta med oss. Plus att det blir så mycket att tvätta när man kommer hem så det är skönt om tvättkorgen är tom.

Städade husvagnen i går och började packa ut lite torrvaror. I dag ska resten ut, stolar, bord, alla kläder, kylvaror mm mm.
Så nu kommer jag inte kunna sitta här mer idag och inte den närmsta veckan heller.
Håll nu tummarna för mig tjejer, måste klara av den här kommande veckan. Det är tufft just nu att motstå allt gott som kommer att erbjudas närmsta dagarna. Blir det dåligt väder vet jag att det blir mycket fika. En liten fördel för mig är dock att jag har en förmåga att skärpa mig när folk ser på. Att inte gå lös på kakfaten när människor tittar på. Nu vet ju alla som ska med på resan att jag kämpat hela våren så de förstår om jag inte fikar. Nu är det bara min lilla hjärna som ska förstå att jag kämpat hårt hela våren och inte ska förstöra för mig själv.

Ha det så gott!

Skärpning

TACK!
Hur gott är det inte att ha sina Xtra vänner på nätet. Ni är verkligen GULD värda.
Har ju haft det lite deppigt ett tag och har inte hanterat mat situationen alls bra.
Funderade på att gå på sopporna lite igen, men med den planering som nu råder så lyckas jag inte med det heller.
I dag lagar jag mat hela dagen, för i kväll ska vi äta mat med min mans arbetskamrater, igen.
Så hemmagjorda köttbullar blir det åter igen. Gästerna är amerikaner och de älskar mina köttbullar. Egenhändigt tillverkad potatissallad och lite annat smått och gått står också på menyn.

Men nu har det utarbetats en plan i min lilla hjärna.
Från början tänkte jag att jag omöjligt kan bli av med de extra kilon, som kommit de sista veckorna, snabbt nog. Sopporna skulle fram igen på helfart.
Nu tänker jag så här:
Om jag äter som jag ska på halvfart så är det nog förmodligen färre kalorier om dagen än när jag går och små äter och äter sådant jag inte ska äta. Så kan man fortsätta att gå ner i vikt på halvfart när man gått på soppor så borde jag kunna göra det nu när jag "svullat" också.

Så idag blev det keso och ägg till frukost, den gillar jag, enkel och god. En frukt till detta också.
Som mellan,ål har jag tagit en halv bar chokladMint. Den gillar jag också. Har inte utformat resten av dagen ännu, men jag vet att det blir köttbullar och sallad till middag och att jag kan ta min andra halva av min bar till mellanmål innan dess. Men lunchen??? Det underlättar inte när manhar mycket att göra och man hamnat helt ur tidsrytmen under semestern. Så hur jag ska hinna få i mig en måltid till innan vi åker till Skövde vet jag inte. I nödfall tar jag keso och ägg igen. Keson måste ätas upp innan den blir dålig. Ingen höjdar dag rent matmässigt men det känns som om jag är en röd tråd på spåren och att jag börjar ana vägen mellan trädstammarna. För en liten utflykt från vägen har jag nog milt sagt varit ute på.

Just nu sitter barnen i badkaret, de blev så sura för att de inte fick bara ute. Det är ju trots allt bara 15 grader ute plus att jag inte vill stå ute och kolla på när de badar. Jag tog mig en stund här i stället.
Nu ska jag fortsätta med min matlagning. Vilket himla meck. Måste ta med mig stekpannan för att värma köttbullarna i, det finns ingen ugn på min mans arbetsplats. Måste ta med skålar och annat också, för sådant finns inte. Så gud vet om jag får med mig allt. Ska utöver maten och diverse husgeråd få med mig leksaker. De besökande från USA ska vara här i Sverige i 5 veckor. Det svenska sommarvädret har gjort att de ofta sitter inne i lägenheten och deras två barn 3 och 5 år håller på att bli halvt galna. Så vi ska ta med lite leksaker så att de får lite att pyssla med.

Ja så det var dagens uppdatering.
Åter igen!
TACK alla ni som engagerar er och kommenterar. Det är så mycket värt och kan förändra en dag totalt.

Uppgiven

Ja det är väl så jag känner mig. Uppgiven.
Klarar inte av livet utan soppor särskilt bra. Har mailat min coach och kommer att träffa henne "first thing" när hon kommer tillbaka efter semestern. Men tills dess är det flera veckor varav en i husvagn med familjen och en massa kompisar runt husvagnsknuten. Vet redan hur det blir med mycket glass och fika. Måste mentalt ställa in mig på att äta frukt i stället. Det har varit några jobbiga veckor och jag har bara vågat ställa mig på vågen en gång och det var inga siffror jag kände mig stolt över precis.

Men i övrigt går det ganska bra. Min man har varit bortrest i en vecka och jag brukar inte göra många knop när han är borta men ja har gjort massor. I alla fall för att vara mig. Har tagit varannan dag kan man säga. Varannan dag har jag tagit det lugnt och varannan dag har jag gjort en massa.

Söndag 29/6 körde till Landvetter för att lämna min man.
Måndag 30/6 letade efter min borttappade bok, hittade den, lämnade den, hälsade på en kompis, hämtade dottern hos en kompis osv.
Tisdag 1/7 plockade 10 liter jordgubbar, träffade kompisar tillsammans med barnen, handlade, tvättade, rensade jordgubbar, satte jordgubbssaft.
Onsdag 2/7 saftade, syltade, satte rabarbersaft, solade, tvättade mm
Torsdag 3/7 klippte gräs, åkte till grann staden med min mamma och barnen, städade lite, var ute med tjejerna på kvällen
Fredag 4/7 lämnade ett stort lass på Second Hand, lämnade 2 lass på återvinningen, pantade 2 säckar PET-flaskor, handlade, tvättade, planterade om mina rosor, rensade landet, vattnade, tvättade, bäddade rent, bytte batteri i min gamla klocka, mm
Dessutom har jag lyckats med konststycket att hålla diskbänken ren och snygg hela veckan. Vilket väl egentligen är helt normalt men väldigt duktigt för att vara mig.

Så på det stora hela är jag ganska nöjd med det jag gjort. Nu ska jag fortsätta att fixa denna veckan för på fredag kväll åker vi väg med husvagnen. Jag har gjort en lång lista över saker som måste göras och en lista med saker som vore bra att göra om vi hinner. I år kan jag för första gången börja packa redan idag om det skulle vara så att lusten faller på. Husvagnen står ju redan här ute och väntar. Förut har vi hämtat den husvagn vi hyrt dagen innan vi ska åka och då blir det lite mer stressigt. Jag kommer säkerligen att stressa det sista i alla fall, för det är sådan jag är, men jag har möjligheten att börja redan nu. Men jag kör på med min tvättmaskin, tvättar någon tvätt varje dag för att ha rena kläder tills vi åker.

Min man hade med sig en ring hem från Köln, tyvärr passade den inte så nu måste jag kolla upp om den går att byta i Sverige. Den var jätte fin i rhodium och swarowski kristaller.

Klockan har blivit lite drygt 10 på förmiddagen och det är dags att dra igång dagen på allvar.

Underara vänner!

Vilka underbara vänner man har!
I måndags ringde en av mina vänner och berättade att hon och några till av mina vänner tänkte ta med mig ut på en liten picnic på torsdag. De ville belöna mig för mitt kämpande under våren och de ville därför fira lite, de ville fira mig, fira att de tagit del av kämpandet genom att gå promenader med mig osv. Så klockan 18 på torsdag kommer de för att hämta mig, vi ska då åka till gatuköket för att köpa sallad och sedan åka upp till Kinne-Kulle för att gå en promenad och äta vår sallad ute i det gröna. Låter underbart. Jag fick fixa barnvakt eftersom mannen inte är hemma, men det gick hur bra som helst.

Jag har försökt att "soppa" lite i början av veckan för att hitta balansen igen. Är det bara jag som inte klarar att hålla fingrarna i styr. Skulle behöva skicka någon annan till affären, det är allt för mycket som lockar, skulle behöva slänga allt som jag inte kan äta här hemma. Men jag bor ju inte själv, måste ju lära mig att hantera detta. Men det är så svårt.

Den här gången gick soppandet bra i 1,5 dagar. I går sprack det. Får försöka igen.
Ska maila min coach direkt och prata med henne lite. Det här går inte för sig.