Blandade känslor

Men suck!
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.

Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.

Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.

Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.

Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!

Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.

Så nu är det nog dags att avsluta.

Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.