Äntligen

Ja i morgon kommer förhoppningsvis sängarna. Ringde företaget som sålde sängarna och de svarade att de räknade med att kunna köra ut dem i morgon. Jippi!!!

Jag har jobbat måndag och tisdag och är ledig resten av veckan. Det är gott. Och det behövdes.
Men lugnt blir det aldrig.
Jag ska boka in två utvecklingssamtal, så jag måste ringa lite.
Måste skriva omdömen till åttorna senast den 1 november så jag har lite att göra.

Denna veckans tema har blivit Vårdcentralen.
I måndags ringde jag tidsbokningen för att få tala med en specifik läkare. Denna kunde inte höra av sig förrän under tisdagen. Så jag talade med vårdcentralen tre gånger måndag och tisdag, plus en gång med läkaren.
I dag har vi besökt VC för att dottern behövde lämna mera blod för tester.
I morgon ska jag till Livsstilsenheten för ett samtal och konditionstest.
På fredag ska jag träffa läkaren.
Synd att mitt frikort gick ut i förra veckan.
Men sedan hoppas jag att det dröjer ett tag innan jag behöver dit igen.

Jag återkommer väl om resultatet på min undersökning senare.
Och hur bra de nya sängarna var i verkligheten.

Varför?

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Tog lite paus i städandet och hamnade framför datorn.
Kollade alla andra bloggar jag följer och eftersom jag måste logga in med mitt "andra" login för att kunna kommentera vad ni andra skrivit så tänkte jag skriva lite själv också. Men jag vet inte riktigt om vad.

I torsdags var jag och mannen min lediga tillsammans, lillebror var ju hemma från dagis eftersom det är min lediga dag, men storasyster fick snällt gå till skolan, dock slapp hon ju fritids.
Vi gav oss iväg till en liten avkrok mitt ute på slätten och skulle där hitta en sängbutik tillika sängfabrik. Och tro det eller ej, vi hittade dit utan GPS. Hon som hjälpte oss kunde sin sak och vi hittade varsin säng som passade oss fint. Vi hade extra tur, mellan 21/9-21/10 hade de 25 % rabatt, vi var där den 22/10 men på grund av ett fel i en annons skulle erbjudandet gälla tills den 1/11. Så vi fick rabatt. Vi slog till och köpte sängar med ställbar huvud och fotända. Min säng blev en extra fast, visste inte ens att det fanns. Eftersom jag gärna ligger på mage så var det bra med en fast säng. Leverans beräknas till nästa vecka.....åh jag vill a dem nu. Fatta vad besviken jag blir om det dröjer ytterligare en vecka....

I går var jag lektionsfri, det var gott. Jag lämnade barnen på dagis och fritids, åkte sedan till mitt samtal på vårdcentralen. Tänk att en timmas samtal kan gå så snabbt! Det känns som om jag pratar och pratar, orden bara bubblar. När coachen flikar in frågor och tankar kan jag ibland svara på en gång, ibland blir jag helt perplex och vet inte vad jag ska säga, jag har inte tänkt tanken och kan inte tänka den heller. Det är väldigt skönt att få olika synvinklar av min coach.
Nu diskuterar vi åter igen att sätta in tabletter på grunda av att jag är på väg ner i en svacka igen. Vissa dagar är helt outhärdliga andra helt ok, vissa dagar börjar det bra för att sedan gå brant utför och jag mår jätte dåligt. Jag klarar inte stressen alls, antingen struntar jag blank i att jag inte hinner med eller så blir jag jätte stressad och fräser och är jätte irriterad. Tabletter skulle kanske få mig på ett jämnare humör, vilket skulle var skönt för både mig och min omgivning. Mina barn och min stackars man har ju fått stå ut med mina humörsvängar.
Det känns främmande att börja med tabletter igen, jag tycker ju åter igen inte att jag mår SÅ dåligt. Men det verkar som om jag ändå kan vara hjälpt av dem. Dessutom så finns det en svag förhoppning att jag kan ta tag i min vikt om jag mår lite bättre. Då borde jag i alla fall inte fortsätta att gå upp i vikt. Jag har ju gjort raketen på vågen. Har gått upp minst 15 kg sedan mitten av juli. Det känns i kroppen, min hud svider och kliar, jag börjar känna av alla hudveck och kläderna sitter illa, i de fall jag kommer i dem.

I nästa vecka ska jag till vårdcentralens livsstilsenhet för att se om de kan hjälpa mig. Jag fick själv välja om jag ville vara med på ett konditionstest. Det var frivilligt och det var inte alla som ville göra detta. Jag vill gärna, då får jag ju möjlighet att få svart på vitt om jag gör framsteg.

Åh jag tror jag blir tokig.....
Grannen håller på att lägga om sin plattgång. Nu "paddar" han för att få det jämt och fint. Det vibrerar i hela huset. Har extremt svårt för dessa dova vibrerande läten. HU!

Kämpar vidare.

Det var inte i går jag skrev senast precis.
Har tänkt skriva flera gånger men det har liksom inte blivit av.

Men nu så tar jag mig lite tid.

Jag har åter igen större humörsvängar. I dag har varit en ganska bra dag, har haft två jätte bra lektioner idag.
I morgon blir det en intensiv dag eftersom jag måste vikariera hela förmiddagen och sedan har en långkörare på eftermiddagen. Lektion 11.50 -15.15 är inte helt skoj. Det ska vara 5 minuter mellan passen men det blir det ju aldrig. Men på torsdag är jag ledig, då ska vi åka och kika på sängar.
Fredag är jag inte ledig men har inga lektioner. Då har jag bokat in samtal men min coach, sedan utvecklingssamtal med två av mina handledarelever.

Nästa vecka har eleverna lov men jag jobbar måndag och tisdag.
Mannen åker till Göteborg för begravning på måndag och sedan åker han vidare till Schweiz några dagar på konferens. Nu återstår bara att se om han ska till Brasilien på konferens i December. Jippi!!!!!

Jag har bestämt mig för att söka nytt jobb. Det har jag kanske skrivit förut men så är det. Det kostar inget att söka och man kan alltid tacka nej om man skulle mot förmodan bli erbjuden ett jobb och man inte våga ta det.
Men jag måste bort från skolan ett tag. Jag orkar ju vare sig med mig själv eller min man och våra barn efter en dag på jobbet. Jag är för mesig och eleverna märker det på en gång. Då kör de över mig direkt. Jag vet att jag borde tuffa till mig men det är bara inte sådan jag är.

I lördags var jag på bröllop. Makens kusin gifte sig. Det är andra bröllopet i samma familj sedan slutet av augusti och bla därför kunde/ville jag inte ha samma klänning som då. Dessutom är den lite tight nu, har ju rusta iväg på den berömda vågen. Ville inte gå på bröllopet, skyllde på allt möjligt. Jag orkade inte, hade inte lust, jag hittade inget att ta på mig, hade egentligen inte pengar att köpa kläder för heller. Osv osv. Men så hittade jag en klänning som gick om mig. Då hade jag ju inte det att skylla på längre. Började ställa in mig på att jag ändå skulle gå.
Då ringer en god vän, jag får erbjudandet att följa med till en fotografering under just lördagen. man blir sminkad och blir sedan fotad.
Detta har jag velat göra SÅÅÅ länge och ville inte missa detta tillfälle. Jag vet att det finns i Göteborg också men nu skulle de till grannstaden och det var ju såååå roligt.
Jag valde därför att göra fotograferingen och sedan stressa till bröllopet.
Och så blev det. Korten visar jag någon annan dag, för den som har mig som vän på Facebook så finns de där.

Min man köpte mig en X-trainer i söndags. Det var det enda jag gjorde när jag gick till gymmet. Använde X-trainern i 45 minuter. Nu har jag en hemma och har inte någon bra ursäkt till att inte röra på mig. Suck!!!! Fniss. Körde på den i 30 minuter i söndags, är ju lite ringrostig har inte varit på gymmet på många månader. I går jobbade jag till klockan var 21.30, så då skippade jag att träna, i dag har jag spelat badminton i 60 minuter så i morgon är det dags att köra ett nytt pass.

Har försökt att skärpa mig med godiset i några dagar och det har gått hyfsat. Jag äter en rejälare frukost på morgonen och det gör lite skillnad.
Just nu väger jag samma som jag gjorde när jag började med extravaganza sopporna för över ett år sedan. Jag gick ju ner i vikt under våren med sopporna också men har gått upp nästan 15 kg sedan slutet av juli. Det har gått extremt fort och resulterat i att huden kliar, jag inte kommer i några av mina kläder och mår ganska dåligt. Provade 46 på flera klänningar i förra veckan och fick inte upp dragkedjan. Jag satte mig ner i provhytten och grät en skvätt.

Nu gör jag så att jag hellre tar en macka en en godis, inte det bästa men det håller mig någorlunda i schack, jag frossar inte i godis i alla fall.
På torsdag i nästa vecka ska jag till livsstilsenheten på Vårdcentralen. Jag kommer att få svara på ett frågeformulär innan dess och jag kommer i samband med detta besök att bli erbjuden ett konditionstest. Det var frivilligt men jag vill. Det brukar vara det enda sättet för mig att förstå att jag förbättrat mig, att det finns svart på vitt.

Nu måste jag ta mig en dusch och sedan sova.

Pyton!

I dag vaknade jag deppig. Vad roligt :S

Har gått omkring som en osalig ande hela förmiddagen. På vippen att gråta och vet inte varför.
Sådana här dagar är pest. Mannen som brukar vara så förstående blir nästan arg på mig. Undrar vad han ska göra för att gör mig glad. Han förstår inte att jag mår så här ibland, att han inte gjort något och att han kanske inte kan göra så mycket just nu för mig heller. Suck!

Varför mår jag så här idag, jag mådde ju ganska bra tidigare i veckan?
Inget särskilt har hänt heller. Förutom vågen i måndags och mitt bantningsfusk hela veckan!

I dag har i alla fall två väninnor hört av sig och undrat om jag vill följa med ut på promenad och jag har tackat ja till båda. Så i dag kommer jag i alla fall att röra på mig lite och komma ut i friska luften.

Tänk ändå att maten och vikten ska behöva ta så stor plats i mitt liv.
När jag satt på samtalet i går och vi pratade om att jag tröstäter, kunde jag först inte hålla med helt. Jag äter ju mycket även när jag mår bra. Men så slog det mig med full kraft.... den stora frågan...........hur vet jag det? När mådde jag riktigt bra senast?
Inser när jag sitter där att jag inte varit riktigt glad någon längre tid på riktigt länge. Skrämmande, jag har ju så mycket att vara glad över. Min depression håller på att sakta kväva mig. Jag är inte alls fri från min depression, jag ÄR stressad, fast jag försöker att slå det ifrån mig. Jösses, jag måste vända skutan innan jag blir galen. Det var så jag tänkte igår. Nu ska jag ta tag i min situation och försöka slå i backen, försöka att sakta vända skutan. Och idag vaknar jag stel i kroppen, öm i nacke och axlar, tung i huvudet och tung i sinnet.
Livet kan vara tufft och ändå har jag ju det egentligen bra. Frustrerande.

Jag vimsar och jag fladdrar, jag vet inte något hur jag har det. Tankarna gör mig lite förvirrad, de stannar ju inte så länge.

Just nu skulle jag vilja ta en restresa till något fint ställer där jag kan vara för mig själv, tänka, promenera och sova. Läsa i lugn och ro, och försöka hitta mig. Det är väl där i det stora jobbet ligger just nu, att hitta tillbaka till mig själv. För jag vill inte vara en gnällig person, jag vill var optimistisk, glad och tacksam. Inget som man ställer om på en kafferast, jag vet men jag måste börja jobba med det. Det kommer att ta tid och jag kommer att behöva hjälp, jag kommer att trilla tillbaka i gamla vanor och tankar men jag måste börja.
Någon resa är det inte tal om för plånboken klarar inte någon sådan påfrestning. Men jag klirar på om jag inte skulle kunna åka någonstans över dagen i morgon. Mannen var borta måndag till fredag förra veckan och kommer att vara borta måndag till torsdag kommande vecka så jag skulle behöva ha en dag för mig själv. Måste bara klura ut vart jag ska ta vägen. Det beror ju på vädret lite också.

snurrigt nu

Ja det är verkligen snurrigt.

I måndags bestämde jag mig, jag ska öka nya jobb. Egentligen känner jag mig inte helt klar med det jag gör nu, men jag kommer inte att orka.
Så jag bestämde mig. Det kostar inget att söka andra jobb, och vem vet om jag ens får något annat jobb, men söka dem kan jag alltid.

I tisdags på den ena lektionen med niorna så var de lite oförskämda, jag var inte på humör och var less på allt deras tjafs. Så jag gick bara från tjejerna som tjafsade och gav dem väl en blick. De förstod nog att jag blev irriterad och började kvittra om att det bara var på skoj.
Jag sänkte mig till en femtonårings nivå, ställd mig framför dem och tittade på dem och sa något i stil med. -ja det var ju roligt, oj vad jag skrattar. De försökte försäkra mig om att det bar var på skoj, och jag svarade liknande varje gång. Ja åh vad skoj, jag tror jag skrattar ihjäl mig, hahaha vad roligt det var. De är stora nog för att förstå min ironi och de skämdes nog en smula. resten av lektionen gick bra och vi hade riktigt trevligt.

På onsdagen var jag spänd inför de två lektionerna som jag har på eftermiddagen med åttorna, det är veckans värsta lektioner.
Försökte mentalt förbereda mig. Hade strax innan lektionen hittat ett intressant jobb på arbetsförmedlingens hemsida på nätet så jag hade tankarna lite på det.
Eleverna gick i gång som vanligt, vrålade efter hjälp och tjafsade. Jag höjde rösten och sa rakt ut att jag inte är någon himla betjänt som kommer springande för att de knäpper med fingrarna.
Jag fick inte oväntat lite mothugg, de fick ju inte tillräckligt med hjälp. Det är sant men vad kan jag göra? Jag är ensam och de är 18 stycken. Man kan inte hjälpa dem så fort i slöjden som i ex matte. Det tar tid, plus att de inte alltid kan jobba vidare på egen hand. Jag passade tillbaka frågan. Jag tog gärna emot förslag på hur vi skulle få till det så att flera skulle få hjälp. De klurade en liten stund och sedan gjordes en kölista på tavlan. Resten av lektionen gick hyfsat.
En ganska bra början på veckan trots allt.

Är det mitt beslut att söka nya jobb som påverkar mig?

På viktfronten är det kaos. Vägde mig i måndags och väger nu lika mycket som jag gjorde förra våren när jag började på VX första gången. Det känns, jag kommer inte i mina kläder över huvudtaget. Allt skaver och gör ont.

Jag har letat info på internet på ett läkemedel som heter reductil som ska hjälpa till att hålla hungerkänslor i schack. Träffade en läkare i dag för att diskutera detta.
Om jag hade stått på mig hade hon skrivit ut dem åt mig. Hade bestämt mig för att stå på mig. Men jag gav vika för hennes förslag trots allt.

Efter lite dividerande kom vi fram till att jag skulle få komma till livsstilsmottagningen. Där ska jag få stöttande samtal för att komma igång med träning, lite tips och råd kring mat och kommer att få testas. De ska testa kondition, mäta fet mm. Det kan vara en bra start. Om jag efter att ha gått dit ett tag inte ser någon skillnad på vikten så kan vi prata om det igen.
Hon ville hellre ge mig samma medicin som jag åt i vintras mot min depression, hon var övertygad om att jag tröst äter. Och det är nog sant till viss del. Men inte helt. Jag äter när jag mår bra också. Ingen skillnad. jag äter alltid godis och kakor.

Lördag.

I dag har jag monterat ihop min vävstol igen. Den fick ju abrupt monteras ned när vi fick in vatten i källaren i somras.
Nu står den på mitt arbetsrum, när den monterades upp första gången hade vi ju en inneboende i mitt arbetsrum. Nu har denne flyttat till egen lägenhet.
Skulle behöva rensa på hyllor och skrivbord också, men det har jag inte lust med just nu. Om en och en halv timma kommer min svägerska med sin familj för att ha lite lördagsmys med oss. Så tills dess vill jag ha duschat och fixat lite.

Det sista har jag börjat intressera mig för utsmyckningen av mitt hem. Efter att ha bott i olika lägenheter under några år så köpte vi huset där vi bor nu. Vi har bott här sedan 2003, vi renoverar steg för steg. För snart 2 år sedan renoverade vi vardagsrum och hall och trapphuset som finns i hallen. Alla väggar blev vita och golvet ek. Min rädsla för att sätta upp saker på väggarna har jag burit med mig länge. Jag tycker att jag är så osäker på vart jag vill hänga upp mina saker och vad jag vill hänga upp, så för att slippa en massa onödiga hål så har jag inte satt upp så mycket, eller snarare nästan inget alls.

Men nu är jag på gång. Jag köpte tyg i förra veckan som jag monterade på en stor frigolitskiva. Denna vet jag precis var jag ska placera, men har inte fått upp den ännu. För något år sedan köpte jag en stor tavla på IKEA med en stor röd ros på. Den får sitta där den sitter. Men det finns en stor vit vägg kvar. Den vill jag nu gå lös på. Där vill jag sätta svarta ramar i olika storlekar med bilder på familj och vänner i svart/vit. Runt dessa vill jag ha svarta bokstäver som bildar ord som till exempel, FAMILY, FRIENDS, LOVE, JOY, FAITH och GRACE. Jag tror att det kan bli bra. Nu måste jag få tag i passande ramar och bokstäver i lagom storlek.

I trapphuset finns ytterligare en brutalt stor och vit vägg. Denna ska jag göra en schablon på har jag tänkt. Har varit i en färgbutik och hittat schabloner i XL. Nu ska jag bara bestämma vilken av dem jag vill ha och vilken/vilka färger jag ska måla med.

Jag är lite på G med andra ord. Men för stunden mest i tanken.

Jag känner mig mer schizofren än någonsin.
Samtidigt som jag för första gången på länge har idéer och tankar om hur jag vill få till det i mitt hem och känner mig ganska nöjd med det så bär jag på helt motstridiga känslor.
För några veckor sedan fick min man prata mig till jobbet. Jag var på väg att vända när jag körde till jobbet och ringde min man och var helt ifrån mig. han pratade med mig och jag fortsatte till jobbet. Det ar en onsdag, första lektionen gick bra, det är en guld klass att ha. Men eftermiddagen är det närmsta katastrof man kan komma.
Jag har pratat men min samtalscoach om detta, jag nämnt det för min arbetsledare och tog upp det med rektorn. Dumt kanske man kan tycka men min "kurator" undrade om jag behövde sjukskrivas. Och det vill jag inte. Det förbättrar inte min situation det minsta. Jag har inte gjort vad jag kan för att ändra på det hela och jag har inte tagit hjälp av ledarna heller.
Det har gått hyfsat vissa daga och andra helt åt skogen som på vilket vanligt jobb som helst antar jag. Men så i onsdags hade jag väldigt ont i huvudet när jag vaknade. Jag var spänd i nacke och rygg, valde att stanna hemma. På torsdagen var jag ledig och när jag skulle in till jobbet i går hade jag snudd på hjärtklappning. Det kändes som om jag varit ledig i flera veckor från skolan.
Men det gick ganska bra.

Tankarna flyger runt i min arma skalle. Det är snurrigt nu. Ska försöka ben upp det lite.

Vikt: Jag har gått upp massor, får inte på mig mina kläder, har inte råd att köpa nya, vill inte köpa större kläder, ska jag söka för det?, ska jag testa LCHF igen? GI? måste röra på mig mera, måste bli kvitt mitt godissug, vad ska jag göra?

Jobb: ska jag jobba kvar? Vad skulle jag vilja jobba med? Vad passar jag att jobba med och finns det möjlighet att jobba med det? Vad händer om jag inte vill ha slöjden till våren?

Familj: Är jag självisk? jag gnäller och klagar för mycket, vill inte att mina barn ska bli som jag, måste lära dem att äta bra, måste ta mig mera tid till dem, mer tid för min man, sluta göra slut på våra pengar, måste hitta lite positiv kämpaglöd, lära mig att hålla bättre ordning,

Vänner: Varför blir vi aldrig bortbjudna längre? Är det jag som är gnällig och trist eller jobbig? Snackar jag för mycket? Tycker inte mina vänner om mig längre? Vill de inte bjuda mig för att de inte orkar lyssna på mig? Lyssnar jag inte tillräckligt på dem?

Ja detta är något av det som snurrar runt i en enda röra i mitt huvud.

Ska på bröllop om två veckor, jag har inget att ta på mig, inget att ha på fötterna och jag känner mig fetare och pluffsigare än på länge, jag vill inte gå på bröllopet.

Och nu har jag gjort det igen!!!!!!! Gnäll mig igenom ett helt inlägg på min blogg. Vem orkar läsa sådant!