lördag 3 oktober 2009

Lördag.

I dag har jag monterat ihop min vävstol igen. Den fick ju abrupt monteras ned när vi fick in vatten i källaren i somras.
Nu står den på mitt arbetsrum, när den monterades upp första gången hade vi ju en inneboende i mitt arbetsrum. Nu har denne flyttat till egen lägenhet.
Skulle behöva rensa på hyllor och skrivbord också, men det har jag inte lust med just nu. Om en och en halv timma kommer min svägerska med sin familj för att ha lite lördagsmys med oss. Så tills dess vill jag ha duschat och fixat lite.

Det sista har jag börjat intressera mig för utsmyckningen av mitt hem. Efter att ha bott i olika lägenheter under några år så köpte vi huset där vi bor nu. Vi har bott här sedan 2003, vi renoverar steg för steg. För snart 2 år sedan renoverade vi vardagsrum och hall och trapphuset som finns i hallen. Alla väggar blev vita och golvet ek. Min rädsla för att sätta upp saker på väggarna har jag burit med mig länge. Jag tycker att jag är så osäker på vart jag vill hänga upp mina saker och vad jag vill hänga upp, så för att slippa en massa onödiga hål så har jag inte satt upp så mycket, eller snarare nästan inget alls.

Men nu är jag på gång. Jag köpte tyg i förra veckan som jag monterade på en stor frigolitskiva. Denna vet jag precis var jag ska placera, men har inte fått upp den ännu. För något år sedan köpte jag en stor tavla på IKEA med en stor röd ros på. Den får sitta där den sitter. Men det finns en stor vit vägg kvar. Den vill jag nu gå lös på. Där vill jag sätta svarta ramar i olika storlekar med bilder på familj och vänner i svart/vit. Runt dessa vill jag ha svarta bokstäver som bildar ord som till exempel, FAMILY, FRIENDS, LOVE, JOY, FAITH och GRACE. Jag tror att det kan bli bra. Nu måste jag få tag i passande ramar och bokstäver i lagom storlek.

I trapphuset finns ytterligare en brutalt stor och vit vägg. Denna ska jag göra en schablon på har jag tänkt. Har varit i en färgbutik och hittat schabloner i XL. Nu ska jag bara bestämma vilken av dem jag vill ha och vilken/vilka färger jag ska måla med.

Jag är lite på G med andra ord. Men för stunden mest i tanken.

Jag känner mig mer schizofren än någonsin.
Samtidigt som jag för första gången på länge har idéer och tankar om hur jag vill få till det i mitt hem och känner mig ganska nöjd med det så bär jag på helt motstridiga känslor.
För några veckor sedan fick min man prata mig till jobbet. Jag var på väg att vända när jag körde till jobbet och ringde min man och var helt ifrån mig. han pratade med mig och jag fortsatte till jobbet. Det ar en onsdag, första lektionen gick bra, det är en guld klass att ha. Men eftermiddagen är det närmsta katastrof man kan komma.
Jag har pratat men min samtalscoach om detta, jag nämnt det för min arbetsledare och tog upp det med rektorn. Dumt kanske man kan tycka men min "kurator" undrade om jag behövde sjukskrivas. Och det vill jag inte. Det förbättrar inte min situation det minsta. Jag har inte gjort vad jag kan för att ändra på det hela och jag har inte tagit hjälp av ledarna heller.
Det har gått hyfsat vissa daga och andra helt åt skogen som på vilket vanligt jobb som helst antar jag. Men så i onsdags hade jag väldigt ont i huvudet när jag vaknade. Jag var spänd i nacke och rygg, valde att stanna hemma. På torsdagen var jag ledig och när jag skulle in till jobbet i går hade jag snudd på hjärtklappning. Det kändes som om jag varit ledig i flera veckor från skolan.
Men det gick ganska bra.

Tankarna flyger runt i min arma skalle. Det är snurrigt nu. Ska försöka ben upp det lite.

Vikt: Jag har gått upp massor, får inte på mig mina kläder, har inte råd att köpa nya, vill inte köpa större kläder, ska jag söka för det?, ska jag testa LCHF igen? GI? måste röra på mig mera, måste bli kvitt mitt godissug, vad ska jag göra?

Jobb: ska jag jobba kvar? Vad skulle jag vilja jobba med? Vad passar jag att jobba med och finns det möjlighet att jobba med det? Vad händer om jag inte vill ha slöjden till våren?

Familj: Är jag självisk? jag gnäller och klagar för mycket, vill inte att mina barn ska bli som jag, måste lära dem att äta bra, måste ta mig mera tid till dem, mer tid för min man, sluta göra slut på våra pengar, måste hitta lite positiv kämpaglöd, lära mig att hålla bättre ordning,

Vänner: Varför blir vi aldrig bortbjudna längre? Är det jag som är gnällig och trist eller jobbig? Snackar jag för mycket? Tycker inte mina vänner om mig längre? Vill de inte bjuda mig för att de inte orkar lyssna på mig? Lyssnar jag inte tillräckligt på dem?

Ja detta är något av det som snurrar runt i en enda röra i mitt huvud.

Ska på bröllop om två veckor, jag har inget att ta på mig, inget att ha på fötterna och jag känner mig fetare och pluffsigare än på länge, jag vill inte gå på bröllopet.

Och nu har jag gjort det igen!!!!!!! Gnäll mig igenom ett helt inlägg på min blogg. Vem orkar läsa sådant!

4 kommentarer:

Soulsister sa...

Jag orkade läsa och min spontana reaktion är att du måste inte ta tag i alla bitarna på en och samma gång. Ta en sak i taget. Prata med familj och vänner för att få veta hur det står till så slipper du undra.
Prata med rektorn, du kanske behöver vara sjukskriven en viss %? När man vaknar med huvudvärk och har hjärtklappning har man inte varvat ner under natten! Fortsätter detta kommer du gå in i väggen och det tar lång tid att återhämta sig. Stoppa det NU! Inte sen....

Bara en åsikt...
kram från mig

Anonym sa...

Jag håller med dig, du är en riktig gnällmaja. Allting i livet handlar om vilka val man gör. Du måste bara bestämma dig. Stå för ditt ord. Skjut inte upp saker, blir inte bättre av det. Själv är jag med i xtravaganza och går på helfart, gått ner 9 kg på 4 veckor. Så det går bara du VILL. Ta hand om dig / Lena

BantarUlle sa...

Soulsister: Nej det klart att jag inte kan ta tag i allt på en gång, men det är ju så mycket som flyger och far.
Lena: Ja ajg gnäller, har gjort två resor med XV, 12 veckor förra våren och 8 veckor denna våren. Jag har viktväktat, gått på GI, LCHF, jag har gått på Cambridgekuren mm mm . Är det så himla konstigt att man börjar bli less? Det är lätt sagt att stå för sitt ord, inte lika lätt i verkligheten. Men jag vet att det är sant.

Lena sa...

Jag tycker det känns viktigast att du ser till att trivas på jobbet. Antingen genom att ändra på hur du jobbar på ditt nuvarande jobb, eller också genom att byta jobb.
Hade ni bott närmare hade jag bjudit hem er ofta :) Tycker det var så mysigt när du var här, när kommer du nästa gång? :)

KRAMAR