snurrigt nu

Ja det är verkligen snurrigt.

I måndags bestämde jag mig, jag ska öka nya jobb. Egentligen känner jag mig inte helt klar med det jag gör nu, men jag kommer inte att orka.
Så jag bestämde mig. Det kostar inget att söka andra jobb, och vem vet om jag ens får något annat jobb, men söka dem kan jag alltid.

I tisdags på den ena lektionen med niorna så var de lite oförskämda, jag var inte på humör och var less på allt deras tjafs. Så jag gick bara från tjejerna som tjafsade och gav dem väl en blick. De förstod nog att jag blev irriterad och började kvittra om att det bara var på skoj.
Jag sänkte mig till en femtonårings nivå, ställd mig framför dem och tittade på dem och sa något i stil med. -ja det var ju roligt, oj vad jag skrattar. De försökte försäkra mig om att det bar var på skoj, och jag svarade liknande varje gång. Ja åh vad skoj, jag tror jag skrattar ihjäl mig, hahaha vad roligt det var. De är stora nog för att förstå min ironi och de skämdes nog en smula. resten av lektionen gick bra och vi hade riktigt trevligt.

På onsdagen var jag spänd inför de två lektionerna som jag har på eftermiddagen med åttorna, det är veckans värsta lektioner.
Försökte mentalt förbereda mig. Hade strax innan lektionen hittat ett intressant jobb på arbetsförmedlingens hemsida på nätet så jag hade tankarna lite på det.
Eleverna gick i gång som vanligt, vrålade efter hjälp och tjafsade. Jag höjde rösten och sa rakt ut att jag inte är någon himla betjänt som kommer springande för att de knäpper med fingrarna.
Jag fick inte oväntat lite mothugg, de fick ju inte tillräckligt med hjälp. Det är sant men vad kan jag göra? Jag är ensam och de är 18 stycken. Man kan inte hjälpa dem så fort i slöjden som i ex matte. Det tar tid, plus att de inte alltid kan jobba vidare på egen hand. Jag passade tillbaka frågan. Jag tog gärna emot förslag på hur vi skulle få till det så att flera skulle få hjälp. De klurade en liten stund och sedan gjordes en kölista på tavlan. Resten av lektionen gick hyfsat.
En ganska bra början på veckan trots allt.

Är det mitt beslut att söka nya jobb som påverkar mig?

På viktfronten är det kaos. Vägde mig i måndags och väger nu lika mycket som jag gjorde förra våren när jag började på VX första gången. Det känns, jag kommer inte i mina kläder över huvudtaget. Allt skaver och gör ont.

Jag har letat info på internet på ett läkemedel som heter reductil som ska hjälpa till att hålla hungerkänslor i schack. Träffade en läkare i dag för att diskutera detta.
Om jag hade stått på mig hade hon skrivit ut dem åt mig. Hade bestämt mig för att stå på mig. Men jag gav vika för hennes förslag trots allt.

Efter lite dividerande kom vi fram till att jag skulle få komma till livsstilsmottagningen. Där ska jag få stöttande samtal för att komma igång med träning, lite tips och råd kring mat och kommer att få testas. De ska testa kondition, mäta fet mm. Det kan vara en bra start. Om jag efter att ha gått dit ett tag inte ser någon skillnad på vikten så kan vi prata om det igen.
Hon ville hellre ge mig samma medicin som jag åt i vintras mot min depression, hon var övertygad om att jag tröst äter. Och det är nog sant till viss del. Men inte helt. Jag äter när jag mår bra också. Ingen skillnad. jag äter alltid godis och kakor.