söndag 14 februari 2010

Varför?????

Åh jag blir så frustrerad!!!
Tycker att jag kommit fram till en bra variant av soppdiet och ändå få äta lite.
Det går bra när jag jobbar men helt uruselt när jag är hemma. Vilken tur att jag har sportlov i drygt en vecka nu då!
Jag har abstinens, det kliar i kroppen och jag är orolig, rastlös och kollar i skafferiet flera gånger i timman. När jag är ensam hemma orkar jag inte stå emot frestelserna och småäter lite i alla fall.

Tittar på TV där de gör reklam för godis, chips och annat som jag är sugen på. Eller varför inte en solresa?? Eller de underbara reklamerna för rökare som vill sluta. VARFÖR finns det stöd och hjälpmedel för att slippa röka men inte för att bli kvitt sitt sötsug??? VARFÖR???? Jag håller på att få panik här och mår dåligt av att misslyckas hela tiden. Skulle nästan göra vad som helt för lite choklad just nu.

I morgon ska jag ställa mig på vågen, har inte vägt mig sedan jag började i måndags. Har inte några större förhoppningar om att det ska bli så mycket neråt men jag hoppas verkligen att det visar något nedåt i alla fall! Det enda positiva är väl att jag för fösta gången verkligen inte vägt mig varje dag som jag brukar.

Nu måste jag rusa till köket för att fixa maten till familjen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har läst din blogg av o till, du gnäller o gnäller, har du ingen karaktär alls, har själv gått ner 20 kg, inte lätt men med motivation går det, så ta tag i det nu, för ett bättre läge lär det aldrig bli.....Lotta

Lena sa...

Fy vilken taskig kommentar ovan... själv vet jag precis vad du går igenom och klarar inte av det själv heller. Har man inget bra eller uppmuntrande att säga tycker jag man kan hålla tyst. Eftersom jag inte orkar med människan ovan så länkar jag inte till min blogg... Kram

BantarUlle sa...

Haha, Ja du Lotta visst gnäller jag! Men det är ju därför jag har min blogg. För att min familj ska slippa höra mitt gnäll. Som du kanske märkt så har jag inte skrivit så ofta det sista. Det är för att jag för det mesta mår bra och mest skriver när jag verkligen känner att det är motigt och jobbigt. Har du ingen egen blogg som jag kan läsa som uppmuntran?