Hemma efter en vecka på resande fot.
Jag vet ju att den veckan är en av de värsta, ur matsynpunkt, på hela året. Jag lyckades hålla mig i skinnet under början av veckan men sedan gick det snabbt utför. Släppte helt på alla måsten och "unnade" mig det jag ville ha. Nu sitter jag här och vågen pekar på mer än när jag började med Viktklubb, har ett sockersug som heter duga och känner mig deppigare än på länge. Hur reagerar kropp och knopp på det?! Jo hjärnan smider hela tiden planer på hur ag ska komma över min sockerkick. Jag sett till att det inte finns något fikabröd eller godis hemma. Men just nu vill jag bara dra något gammalt över mig och helt gå i ide för ett tag fram över.
Och då har jag ändå nyss vaknat efter en lång eftermiddagslur.
Jösses jag borde sättas på avvänjning på klinik. Känner mig rastlös och hispig. Varför finns inte plåster och tabletter mot socker när det finns mot nikotin. Jag blir ju helt nipprig. Det värsta är att jag inte tar mig för något. Borde städa, plocka in mer från husvagnen, tvätta lite, vika in ren tvätt osv. Men jag blir helt passiv, sitter bara och får inget gjort,allt cirkulerar kring mitt sug och min frustration att inte får tag i något sött. Det är ju verkligen helt sjukt.
Börjar sakta få lite ångest för att vi bjudit hem gäster i morgonkväll, jag måste städa, jag måste få i ordning i huset, jag måste laga en massa mat. Gud jag ids inte. Jag har ingen lust att städa, orkar inte vara trevlig, orkar inte ha gäster. Vad är det för fel på mig. Nu måste det snart vända annars blir det inte bra.
2 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig! Sockersuget som gör en helt galen, oförmögen att tänka på något annat än hur man ska komma över något sött att kicka igång hjärnan med.
Åh, vad jag känner igen mig i allt du skriver- skillnaden är att du vågar skriva det, det gör inte jag för jag mår så dåligt över det att jag inte vågar skriva om det för det är så pinsamt. Du är grym bara så du vet och hoppas att vi snart kan träffas igen! Kram
Skicka en kommentar