Ändrat läge

Sedan jag skrev senast har en hel del förändrats.

På måndagen hade jag först ett samtal via telefon med min läkare på vårdcentralen. Det bestämdes att jag skulle ta en halv tablett till av mina tabletter.
Sedan var det dags för samtal med min samtalscoach (vet inte vad jag ska kalla henne). Det var ett bra samtal och det kändes som att vi närmar oss delar av roten till att jag mår som jag gör. Då menar jag mest min dålig självkänsla.

Efter detta samtal var det dags för jobb och efter det dags för nästa samtal på Previa som är vår företagshälsovård. Ett långt samtal men bra. Det jag önskade var att inte gå hem utan att om möjligt få stöd under några av mina lektioner för att ha någon att bolla med osv.

På tisdagen var jag helt förbi, men jobbade min korta dag.
Onsdagen lika så.
Torsdagen var jag hemma och jobbade.
Fredagen närmade sig och jag hade blivit lovad att få hjälp på alla tre lektionerna....

Men på väg till jobbet på fredagen brast det. Hjärtklappning och huvudvärk, tårarna sprutade och jag mådde så dåligt. Väl på jobbet satt jag kvar i bilen en liten stund för att samla mig.
När jag kom in i arbetsrummet var det någon som frågade mig någonting och då brast det igen. Kollegorna fick ta hand om mig och den hjälp som jag skulle ha fick helt sonika starta upp lektionerna själv. Hon har dock jobbat på skolan i över 30 år så vi snackar veteran.
Försökte sansa mig och skulle sedan gå till kopieringsrummet för att fixa lite kopior på några papper.
Där blev jag konfronterad av vår speciallärare, rörande en sak som hon tagit upp med mig tidigare under veckan. Av någon underlig anledning kunde slå det ifrån mig, kunde snabbt räkna ut att det faktiskt var hon själv som handlat tokigt.

På väg från kopieringen sprang rektor i fatt mig och berättade att hon bokat in ett nytt möte för oss båda på Previa klockan 11 samma dag. Då brast det igen....suck.

Det tog ett tag innan jag kom ut till slöjdsalen för att hjälpa min kollega.

Samtalet på Previa var tufft men bra. Det bestämdes att jag skulle sjukskrivas på halvtid under september och att jag skulle få extra stöttning på flera lektioner. Men jag hade svårt att ta in att jag skulle behöva vara sjukskriven, det har jag aldrig varit, eller jo det har jag men det var efter gallstensanfall och galloperation och liknande. Jag känner att mina kollegor får ta smällen och det är svårt. Vet inte varför en det var svårt att ta in, samtidigt som jag kände att jag verkligen inte orkade jobba mera än det som sagts.

Så på den vägen är det.

Jag jobbar lite varje dag utom på torsdagar. Jag har stöd hela onsdagen och fredagen men jag jobbar bara en av lektionerna på fredagar. Det är ju helt otroligt att jag fick sådant stöd.

I måndags tog jag nya blodprover, misstänker att de inte visar något nytt utan att jag på pappret mår hur bra som helst. Jag är helt enkelt bara, fet lat och otacksam.
Men själv känner jag mig oerhört trött, känns som om jag har en ständig förkylning i kroppen. Dock utan snuva, halsont eller feber. Tung och seg i kroppen, tung i huvudet och liksom som en dimridå i skallen. Jag har svårt att koncentrera mig, svårt att minnas. Jag blir lätt irriterad och less på saker och ting. Får liksom ingenting gjort, inget alls.

På Previa frågade de om jag led av självmordstankar och det gör jag inte. Men ibland känner jag ändå att det vore skönt att inte finnas.

Usch ja, nu blev det deppigt värre. Men eftersom jag känner att det är viktigt att jag skriver ner saker för att minnas och för att i efterhand kunna se tillbaka på tiden som varit och se hur mycket bättre jag mår senare så fortsätter jag att skriva när jag orkar.

Maten då?
Var på Liseberg i lördags och då havererade min diet. Och nu är det svårt att ta sig i kragen igen. Det söta har ju lite varit min snuttefilt när jag mått dåligt och att inte ha den nu har varit svårt. Så jag måste göra ett nytt försök med LCHF men inte just idag.