Dagen efter

Ja inte för att jag är bakfull eller så, har ju aldrig varit full så en statistisk omöjlighet, tyvärr? Som tur är?

I går var den värsta dagen på evigheter.

Började på morgonen och höll i hela dagen. Ville helt lämna hus och hem och bara förvinna. Det var inget bra. Höll på att krypa ur mitt eget skinn, mådde inte bra alls. PMS tror jag.

Då mår jag dåligt för allt, jag är arg som ett bi och helt omöjlig att umgås med. Det var dock sonens födelsedag så jag fick försöka att lägga band på känslorna.

Vikten är ju naturligtvis en del i det hela. Beskrev ju härom dagen hur det stod till med vikten så jag tror inte att jag behöver skriva någon repris. När den helt värdelösa dagen så sakteliga drog sig mot sitt slut skulle jag vattna min mammas blommor eftersom de är bortresta, förra gången råkade jag sätta i gång larmet och naturligtvis så även igår. Great! Min mor har väldigt gott om blommor, och jag tror att jag fick torka upp spillt vatten kring varannan kruka....oboy!

Sedan gjorde jag det, det mest idiotiska på hela dagen. Jag åkte för att köpa mig en mjukglass och en chokladbit. Satte i mig allt med hull och hår. Så har jag inte gjort på över 8 månader.
Om jag mådde bra efteråt? Nja vad tror ni?
Om jag nu har sådan nojja för att få plus på vågen och vågen har stått still i 2 veckor trots 1 timmas promenad varje morgon och i går faktiskt 85 minuter promenad på morgonen. Varför i all världen smäller jag i mig glass och godis??? Jag är sjuk! Helt himla otrolig.

Det värsta är att jag vill ha mer, mer glass och godis.
Vägen känns mest som en rondell just nu!