fredag 29 augusti 2008

3 veckor

Hur är det möjligt att tiden kan gå så fort???
Jag börjat jobba igen, jag har haft elever snart 2 veckor. Hur kan det komma sig att jag inte vet vad jag vill göra när jag blir stor? jag är ju trots allt 35 år.
Trodde jag ville bli lärare, läste till det, skulle vara färdig med utbildningen julen 2002, men hade lite rester kvar när julen kom. Nu har det gått 5 ½ år och jag fick ut min examen i juni i år. Men jag har jobbat sedan januari 2003.
Under våren har jag kompletterat upp sammanlagt 20 högskolepoäng, varav 5 var ett examensarbete. Jag har pluggat 50% på en slöjdutbildning på distans, jobbat 70% som slöjdlärare och gått ner 20 kg med soppor, utöver detta har jag flera olika sociala engagemang, familj hem och hus. När sommarlovet kom tog jag lov och jag känner att jag skulle behöva ha lov fortfarande, trots att jag varit ledig i 7 veckor. Jag har inte lust att göra någonting! Jag beter mig som en lat otacksam fjolla. Men jag ids inte. Jag har inte lust att laga mat, jag har inte lust att åka till jobbet, jag har inte lust att städa, diska, damma eller något i den stilen. Jag tröttnar på allt jag tar mig för efter bara en kort stund. Tog fram ett pussel eftersom det regnade så mycket, plus att jag älskar att pussla, men nu har jag kört fast och har inte tittat åt pusslet på över en vecka. Helt förslappad har jag blivit. Vad är det som är fel?
Någon sa att jag kanske tagit ut mig mer än jag förstått i våras.. jo kanske är det så, men jag har ju vilat i 7 veckor! Det borde väl hjälpa. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. har börjat med mitt godis igen. Försöker varje dag att sluta men mår efter några timmar rent fysiskt dåligt så då åker jag dit igen. De som säger att man inte kan vara beroende av socker kan slänga sig i väggen, för det jag upplever när jag inte får godis är ren och skär abstinens. Kan inte förklara det på något annat vis.

inbillade mig att jag skulle klara av maten bättre när jag började jobba eftersom man kommer in i fastare rutiner då. Men trots att jag jobbat sedan den 12 augusti har jag inte hittat några fasta rutiner ännu. Måste verkligen ta mig i kragen. det är bara det att det är så mycket jag borde göra och då får jag inget gjort. Måste bena ut det hela och ta en liten sak i taget. Det låter ju smart, men jag vet ju att jag har så svårt att göra det.

Ibland tänker man på allt ont i världen, allt som kan hända, alla elaka människor osv. Men ibland är det ändå så att man är sin egen värsta fiende. Jag förstör ju för mig själv och min familj genom att börja med mitt ätande igen. Ätande (med det menar jag godis och fel mat) = viktuppgång = deppig = sårad familj. Det borde ju räcka som anledning till att sluta äta godis och fel mat. Jag vill ju inte gå upp mina kilon igen.

Varför ska man alltid börja på en måndag? Ja säg det, det borde gå att börja vilken dag som helst. Man har ju olika bortförklaringar varje dag. Men om vi säger så här då......
i helgen ska vi på 90 års kalas i småland. Det är min mans storsläkt, alltså ett kalas som inte inträffar så ofta har bara hänt 1 gång tidigare och vi har haft sällskap sedan 95. Inte läge att börja trassla allt för mycket med maten. Plus att vi tar husvagnen i helgen så helgen är inte bra att starta på. Men på måndag kan jag i alla fall sätta mig ner och skriva en meny för de närmsta 3 dagarna. Det borde jag klara av. Meny för tisdag, onsdag och torsdag. Så måste det bli.

Om detta inlägg är så mycket mindre deppigt än det förra vet jag inte. Men jag måste börja ta mig upp ur denna nedåtgående spiral.

Vill dela med mig av ett så gott recept. Har hittat grunden till det på Annas blogg på Metrobloggen. Men jag gör på mitt sätt.

2 ägg
250 g keso
lite lite bacon skuret i strimlor eller annat rökt kött
kantareller
3 msk dinkel mjöl


Jag steker kantarellerna.
Rör ihop keso, ägg, dinkel och bacon.
När kantarellerna är stekta rör jag ner dem i smeten.
Stek sedan plättar av smeten, ca 1 matsked smet/plätt. ( Sådan matsked man äter med, rågad)
Man ska inte steka på för hög värme och man måste steka ganska länge på första sidan för att smeten ska stanna så att den går att vända på.

Detta tillsammans med en vanlig sallad eller kanske en råkostsallad med vitkål och morot är urgott.

Jag vet inte om den är i enlighet med Xtra men kan inte vara helt fel. Det går att använda alla möjliga ingredienser, färska örter mm, bara fantasin sätter gränser.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!!! Det är klart att det vänder. Har också hamnat i diket rejält just nu men låter det vara för tillfället tills jag känner att jag stressat ner lite för jag får värsta paniken ibland när vi ska iväg någonstans som i helgen tex. Skulle på kräftskiva hos sambons bror och sena som vanligt är vi, skulle göra ostpaj som inte var riktigt klar men vi skulle minsann åka i tid så jag tog ut den och skulle sätta den på golvet i baksätet- det slutade med att den gled ur formen, sambon fick rusa in på Kvantum o köpa sådanadär frysta pajer för paj skulle vi iaf ha med, vi surar men kvällen blev bra iaf :-)
Ullared var rätt ok.