Ledig igen

Nu har jag jobbat min vecka.
Det känns skönt att veta att man ska vara ledig en vecka.
Jag har ändå en hel del att göra inför resan på söndagen men jag hinner nog.
Sonen fick gips dagen innan resan förra året, i år drog han till med halsfluss. Så idag fick han kåvepenin. Så på söndag hoppas vi att han är smittfri, att ingen annan fått smittan och att han mår bättre. Konstigt nog så verkar han inte ha så ont, han klagar inte, men han vill inte äta och låter tjock i halsen. Han har haft lite feber men inte mycket. På onsdagen ringde de från dagis och sa att han somnat där på eftermiddagen. Han var slö och hängig, han klagade över magont och jag gick som på nålar hela kvällen och sov dåligt. Väntade på att han skulle kräkas, men så blev det inte. Han fick vara hemma med sin pappa på torsdagen, och på fredagr brukar jag plugga så då har jag varit hemma med honom. Ringde VC trax före halv 12, två minuter senare ringde de upp, och jag fick tid för honom kl13. Helt unik företeelse, hur gick det till? Men jag är så tacksam. Duktig var han också när de stack honom i fingret. Men han år inte allt för dåligt för att ha halsfluss.

Jag försöker känna in hur det känns att gå ner i tid. Eleverna på skolan som jag ska vara ledig från var så besvikna. Trist. De var så glada att det var jag som var där. Undrade om jag skulle vara där hela dagen om de verkligen skulle få ha mig på lektionen. Det känndes ju kul att de tycker om mig. Lite trist att släppa dem, för stunden. Men jag tror att det kommer att lösa sig. Det ringde en tjej som är utbildad slöjdlärare och som jobbar på en annan skola i kommunen en dag i veckan. Hon kunde ev tänka sig att ta vikariatet just för att det var en så begränsad tid, hon var inte intresserad av att "knycka" min tjänst. Puh.
Så jag hoppas verkligen att det blir hon som kommer. Det skulle kännas tryggt. På min rektor lät det som om de bara skulle komma överens, jag vet ju att vikarien ville ha lite mera i lön, för att hon åker långt.

Själv mår jag fortfarande ganska bra, får bara inget gjort. Samma gamla visa.
Så varför sitter jag här och skriver? ja det är är en bra och helt befogad fråga, men det är juså jag fungerar. Det som är trist och tråkigt och lite jobbigt, det skjuter jag gärna på framtiden och sedan får jag stressa i slutändan.
Men tvättmaskinen går, och maten som skall med till fjällen är lagad. Skidor, pjäxor och annan utrusning är hämtad, takboxen är på mm. Så en hel del är gjort men ändå vet jag att det är lite kvar att göra. Å andra sidan har jag hela dagen på mig i morgon.

Nu får jag nog ta och försöka få någonting gjort!
Trevlig helg!

Slut på lovet

Det är söndag kväll och sista lediga dagen på lovet går mot sitt slut.
Trist.
Men jag ska inte klaga, ska bara jobba i en vecka för att sedan ha en veckas föräldraledigt i fjällen.
Fick besked från CSN i veckan att de godkänner min ansökan om studielån och bidrag. Har meddelat min rektor beslutet och det visade sig vara lite svårare att fixa en ersättare än vi först trott. Men det är ju egentligen inte mitt bekymmer. Men jag bryr mig eftersom det är jag som förhoppningsvis ska ta hand om eleverna till hösten igen.

Så från och med 1 mars är jag tjänstledig 30% och arbetar 45% och bara på en skola.
Det ska bli skönt. Jag känner mig nöjd med mitt beslut och hoppas fortfarande att jag ska kunna ta tillvara på tiden på bästa sätt.

Jag har mått riktigt bra sista veckan. Börjar allt mer känna igen mig själv och mina egna tankar. Det känns skönt och lite oroväckande, mina gamla tankar börjar göra sig påminda. Men för stunden känner jag att jag kan ta det bättre än tidigare.
Mina samtal med min "stödperson" på VC är också bra. Får lite andra infallsvinklar på mina tankar. Hon ger mig andra sätt att tänka på. Låter konstigt kanske. Men jag menar att om jag nämner hur jag känner för något eller någon så kommer hon med förslag på hur det skulle kunna vara, inte bara hur jag ser på det och upplever det. Ofta frågar hon, -skulle det kunna vara så här också? Och då funderar jag utifrån det, och i bland ger det mig andra persepktiv på saker. Och det känns bra. Har ju sett allt så mörkt under en längre tid. Så samtalen värderar jag högt.

Så jag mår på det hela mycket bättre. Jag har ju perioden som ligger bakom att jämföra med och då kan jag säga att jag mår bra. För fy vad dåligt jag mådde för några veckor sedan. Det var inte roligt.
I dag har jag huvudvärk och det är säkert för att jag spänner mig inför morgondagens arbete. Det brukar jag ju göra. Lite oroväckande att huvudvärken hängt i hela dagen men jag tror ändå att det kommer att försvinna.

Ska strax ta ett bad med mannen, det brukar vi göra på söndagskvällarna, det är så gott att kunna sitta ner och prata. Kan ju inte gärna prata i telefon med andra när man badar och datorn gör sig inte heller så bra i badet. Det är vår lilla oas och ger oss möjlighet att ventilera tankar och funderingar i lugn och ro.

Ska försöka skriva en lista över vad som behöver göras innan vi reser på söndag. Måste tvätta en del och börja packa sådant som går att packa i förväg. Dessutom ska jag laga två middag att ta med. Vi är ju flera familjer så vi lagar två middagar var för att bara värma i stugan.
På lördag ska jag träffa mina gamla vänner från högskoletiden, det ska bli roligt. Så det händer lite i veckan som kommer.

Städning

I går gjorde vi slag i saken, vi bjöd in vänner för första gången på länge. Så gott.
Vi ringde dem i går kväll, i dag ringde några andra vänner och ville bjuda oss, så jag bjöd in dem också. Det var längesedan vi var två familjer här. För omväxlings skull ser inte huset ut som ett slagfält utan det har varit lite städning som gällt.
Jag har tagit mig tid att samma och fin lira lite. Det var en evighet sedan.
Så nu har jag badrummet och köket kvar, sedan kan jag i lugn och ro svabba golven och göra mig i ordning. För första gången på jag vet inte när kommer jag förhoppningsvis slippa stå med svabben i handen när gästerna kommer. Och jag kommer inte stå där eftersvettig efter hetsstädningen och snabbduschen heller. Möjligheten finns att jag slipper detta idag. En bra dag.
Ok, kontoret ser inget vidare ut men man kan inte få allt på en gång. Jag har ju avverkat större delen av tvättberget så nu ser man en ände på det också.
Nu hoppas jag bara på beviljande av studielån och att det löser sig med ersättare på jobbet. Och att jag kan klara av att disponera min tid på ett vettigt sätt så att jag hänger med bättre i skolan.

En skön lördag...just nu. Kanske jag kan hinna med ett varv i elljusspåret. För att få ljuset och den friska luften. Den gör mig minst lika gott som rörelsen.
God lördag på er alla!

Nu har jag bestämt mig.

I dag har jag skickat in min ansökan till CSN.
Det har suttit långt inne, men eftersom hösten och julen varit som den varit har jag nu bestämt mig.
Jag arbetar 45% på en skola 30% på en annan skola och pluggar 50% på halvfart.
I våras gjorde jag samma sak plus att jag skrev ett examensarbete utöver mina redan pågående studier, och så gick jag ju på min soppdiet. Det var för mycket inser jag nu. Då hade jag bara sommarlovet i sikte. Bara jag klarade det till sommarlovet så skulle allt ordna sig.
När sommarlovet var slut fanns det inte några krafter kvar, jag ville inte börja jobba. Inte bara så där lagom som man kan känna efter semestern. Jag ville verkligen inte jobba.
Men jag har slitit på berg- och dalbanan har mest varit dalar för mig och innan jul fick jag nog och sökte hjälp.
Nu börjar mina känslor komma tillbaka, jag börjar kunna tänka lite igen. Det har varit 6-7 veckor som jag varit avtrubbad och mått förhållandevis dåligt.
SÅ nu kände jag att det var läge att sätta mina planer i verket.
Om CSN godkänner min ansökan så kommer jag från och med vecka 10 att ta tjänstledigt från min ena skola. Jag kommer då att jobba 45% och plugga50%. Jag tror att det blir bra. Det räcker nog så för en stund. Min kurs på universitetet är ju klar i juni så det blir bara halva terminen jag tar studielån.

Det känns så skönt att jag tagit det beslutet. Hoppas att det går igenom. Har fått 95% grönt från min rektor.
Nu gäller det bara att ta till vara på tiden på bästa sätt, hoppas jag klarar det. Jag har ju inte världens bästa självdisciplin. Men om jag ska kunna jobba vidare som textillärare så måste jag försöka få ordning på min struktur och planering.

I går gjorde jag något som jag känner mig barnsligt stolt över.
Har ju inte gjort så mycket här hemma det sista. Mest sovit och vilat.
SÅ i går hade jag bestämt, jag ska göra en lista över saker som behöver göras. Men inte på allt som behöver göras. Jag skrev ner 4 enkla saker som jag tyckte att jag skulle hinna med.
Innan jag satte mig i sängen för att zappa på TV skulle jag ha gjort mina saker. Så jag satte igång och fixade allt utom en sak. Som jag gjort i dag i stället. Enkelt, kanske banalt men stort för mig. Om det hänger i? Ja det får vi se men jag klarade det en dag. Nu ska jag snart göra en liknande lista för dagen. Fast jag har redan fixat en av punkterna.....tvättar för fösta gången på länge. Det börjar ta på vårt tvättberg. Jippi!

Börjar vända

Har jobbat hela veckan, så gott som.
Hade en tid på vårdcentralen i onsdags så då jobbade jag halva dagen men annars har jag jobbat som vanligt. Visst har jag varit trött, men inte som förra veckan.
Läkaren hade inget vettigt svar att ge. Det var inte samma läkare som sist och denna läkare trodde egentligen inte på dessa mediciner i samma utsträckning som den jag träffade i december. Han sade att man kunde må som jag gjorde under den första tiden på dessa tabletter. Hade jag träffat honom i förra veckan hade jag bett honom sjukskriva mig för då orkade jag inte inte någonting. Men som det känns just nu så tror jag att det har börjat vända lite. Jag orkar mera och känner mig lite piggare. Men ändå är känslorna blandade. I början kände jag mig ju så avtrubbad och likgiltig, nu tycker jag att lite av mina gamla tankemöster kommer igen. Att jag inget kan och att jag är tjock igen, osv. Men att ta mera tabletter...nej det kommer inte på frågan.
För säkerhets skull fick jag lämna ett blodprov för att de skulle kolla blodstatus. Men jag vet redan att allt kommer att se bra ut. De skulle kolla ämnesomsättning, vitaminer och järn mm.

Men nu måste jag ta mig samman och komma i gång med att leva lite. Jag köpte mig en korsordstiding i går, mot bättre vetande. jag vet ju att jag har svårt att ta mig tid att göra annat när jag kommit i gång med mina korsord. Men jag kände att jag behövde det.
Orken har ju inte funnits alls på länge men i dag ska jag försöka att ta en promenad med en väninna för första gången sedan december. Det är verkligen på tiden.
Veckan som kommer ska jag ta tag i LCHF på allvar. Min man har kämpat på och hanhar lagat mat enligt denna plan, men vad har det hjälpt mig? Jag har ju ätit hans mat, men sedan köpt godis, då har ju dieten helt omvänd effekt. Fet mat tillsammans med socker och kolhydrater.
Men så i helgen försökte jag verkligen, men så gick jag förbi en godisskål och utan att jag tänkte på det stoppade jag i mig godis. Jag blev så förvånad när jag upptäckte att jag tuggade på någonting. Snacka om att vanan har hårda starka klor.

Ska försöka göra lite läxor denna omgång, ska till Linköping vecka 12 igen. Då vore det bra omjag hade jobbat i kapp lite. Har ju dessutom vecka 9 att se farm emot, då åker vi till Branäs för att åka skidor en vecka. Har inte fått svar på om jag får ledigt ännu, men det hoppas jag. Som lärare är jag ju ledig vecka 7 för sportlov, men vi får väl se vad rektorn säger.
Det blir trots allt en vår med många avbrott.
Började jobba vecka 2, var i Linköping vecka 3, sjuk vecka 4 jobbade vecka 5, ska jobba vecka 6, ledig vecka 7.
Jobbar vecka 8, ledig (hoppas jag) vecka 9.
Jobba veckorna 10 och 11, till Linköping vecka 12, jobba två veckor för att sedan ha påsklov vecka 15.
Sedan blir det jobbigt ;) då ska jag jobba nästan 10 veckor innan sommarlovet.
Får väl se hur våren blir.

Men på det stora hela känns det bättre. Så nu håller jag tummarna för att det får fortsätta uppåt.
Det vill säga att det går uppåt med livsgnistan och inte på VÅGEN!!!!! För nu måste det bli ett slut på kilona som vräker sig på. Ser på kort sedan sommaren och gråter nästan.