Ok trots allt

Var nere i Alingsås på Mando idag på morgonen, det var med stor bävan som jag klev på den förbaskade vågen. Men det gick bra - 0.5 kg. Så nu är jag tillbaka där jag var för 2 veckor sedan.

På ren ilska och frustration gick jag i 2 timmar i går.
Efter mindre än halva tiden trampade jag snett och stukade foten, likande en liten bit för att se om det gick och efter ett litet tag gick det helt ok så jag fortsatte att gå i drygt en timma till.
När jag kom hem fixade jag mat och satte mig fram för TV.n och åt. Började känna av foten lite men tänkte in så mycket på det, tills jag skulle ställa mig upp och duka av..... det gick inte.
Kunde inte stödja på foten. Fick bli sängen med foten i högläge, jösses vad det tog i och gjorde ont. Fick bli alvedon.
Maken trodde inte att jag skulle kunna köra till Alingsås i dag, att det skulle ta flera dagar innan foten var bra. Men gissa om jag vart glad när jag kunde gå på foten i morse, så det blev en tripp till Alingsås, däefter fortsatte jag ner till Lena i Mölndal för att låna filmer och äta lunch. Därefter en liten tripp till IKEA. Precis som jag önskat fast det verkade omöjligt från början.

Allt berodd dock på att maken var hemma med en krasslig dotter och för att han inte trodde att jag skulle kunna ta hand om henne om jag inte kunde gå. NU visade det sig att han själv nog var den som känt sig mest hängig idag. En talle i näsan.....inte lätt när man är man.

Jag får bryt!!!

Trillade dit idag igen.
Att det ska vara så vansinnigt svårt att hålla sig ifrån det man inte borde äta.
I dag stod det chips kvar i skålar nere i gillestugan när jag kom dit. Plötsligt så vräker jag i mig, precis som förr.
Det var ju inte så smart och så fort man kommer till sans nockas man av det dåliga samvetet och ångesten.
Första instinkten är ju att inte äta något mera på hela dagen som straff. Men det är ju ohållbart.
Kompensera med en lååång promenad då. Bättre än inget. Så det blev en promenad på nära på 2 timmar. 15000 raska steg. Men det är ändå inte nog för att förbränna chipsen jag åt.

Varför ska det vara så svårt att ta in att det inte är värt att stoppa i sig skiten om man tror att man ska klara av att förbränna det. Skulle ju behöva gå i 4 timmar till om det skulle vara någon idé.
Det enda som plötsligt är solklart är ju varför man ser ut som man gör. Har ju inte rör på mig så mycket men ätit som en häst.

Så nu vet jag ju att det är + på vågen i morgon. Varför gör jag så här mot mig själv?

För att ändå få fram något positivt så har jag nog inte promenerat så här flitigt någonsin. Måste åtminstone försöka hålla dem.

Tålamodet tryter

Nu är det verkligen kämpigt.
Det tar emot som katten att ge sig ut på promenad, när jag väl tagit mig ut är det inget större problem men att bara resa sig upp, klä på sig och få på skorna är en kamp.

I dag har jag fått lite gjort här hemma men inte på långa vägar så mycket som jag tänkt från början. Fick en idé om att åka till Mölndal och hälsa på Lena men kände nästan på en gång att jag inte var säker på om jag skulle orka med det riktigt. Men jag ville verkligen åka.
Så visade det sig att Lena fortfarande kände sig hängig så jag beslutade mig för att inte åka just idag.

Det har ändå varit en trevlig dag på det stora hela. Min väninna kom förbi en stund och det var ett tag sedan vi sågs så det var uppskattat.
Jag har fixat köket så att det ser hyfsat ut liksom badrummet.

Jag har provbakat kakor som jag tänkte baka med barnen i söndagsskolan i morgon. Det var då det började gå snett. Jag smakade på degen och jag smakade på kakorna. Jag var så sugen på godis att jag nästan började lipa.
När jag ett bra tag senare kom ut på min promenad tänkte jag bara på hur gärna jag ville fortsätta att äta sött och chips, att jag kommer att få ett + på vågen på måndag igen osv.
Plötsligt insåg jag att jag inte ätit middag och att det var hungrig jag var och inte enbart sugen på gott. Hade ju varit bra att tänka på tidigare. Tänk att mat och godis kan ge sådan ångest!!!

Nåväl jag gick i en timma så jag har kommit upp i drygt 11 000 steg, men nu börjar oron gnaga över vågen på måndag. Behöver gå ut på en minst lika lång promenad i morgon och verkligen äta som jag ska för att ha en chans att åtminstone få +-0 på måndag. Men jag tror ju förstås att det kommer att bli ett plus. Så fastän jag vet att det är fel så väljer jag nu att inte äta min middag och min kvällsmellis för att kompensera att jag åt kakor... Gud var ska detta sluta?

Jag är liksom less på att inte få äta godis och kakor. Jag vet att jag kommer att få äta det så småning om men inte just nu. Efter det jobbiga besöket i Alingsås i måndags är det ganska kämpigt att äta rätt och just nu känns det mer som en diet än en livsstil. Hur mesigt som helst....
Det är viktigare nu än någonsin att hålla i och inte ge efter för suget efter godis, kokor och chips och oviljan att ge sig ut på promenad.

Lite deppig just nu, förut var jag arg. Humöret växlar en del.

Skärpning

Läser inlägget från i går och skäms.

Jag måste på något vis ta mig ur vinkelvolten.
Sluta se mig själv som något offer, sluta tycka så himla synd om mig själv.

På rent trots åt jag upp resterna i godispåsen på vägen hem från jobbet.
Väl hemma så hade jag en hel del att göra och klockan hann bli ca 20.30 innan jag kom ut på min promenad. Skulle minsann se till att få ihop mina 9000 steg, minst.
I Alingsås säger de att jag behöver gå snabbare, ca 5000 steg på en halvtimma. Jag brukar hamna på ungefär 3500-4000 steg på en halvtimma. Så nu plockade jag på mig lurarna och spelade bra musik som jag tycker om som har lite mera fart. Det var lite svårt att gå till vissa av låtarna eftersom de gick lite väl snabbt, fick ta pytte steg om jag skulle hinna, det blev konstigt. Vissa låtar var lite lite konstig takt att gå till men jag höll farten ganska bra tyckte jag.

När jag kommer in visar det sig att jag gått 6717 steg på de 52 minuter jag varit ute. Om jag räknar ut snittet på det så blir det 129 steg i minuten och 3875 steg på 30 minuter. Inte ens i närheten av 5000 steg /30 min. Å andra sidan så kanske jag skulle klara det bättre om det var just en halvtimma jag gick och inte 52 minuter. Men jag behöver alltså gå mycket fortare.
Det får jag träna på. Fick i alla fall ihop närmare 11 000 steg så jag är ganska nöjd ändå.

Nu måste jag sona mitt smaskande från igår och se till att få ihop mina steg resten av veckan och gärna lite bonus-steg.

Kändes om en tung start på veckan och jag kände just vibbarna av en nedåtgående spiral, men så slog det mig med full kraft!!!!!
Jag är ledig nästa vecka!!! Håll ut nu.

Hehe, jag klagar över livet som lärare och funderar på nytt jobb, men hur skulle jag orka leva utan mina lov? Blir kvar ett tag till. Våren är ju underbar på så sätt.
Lov vecka 7,
lov vecka 14 och sedan 10 veckor till sommaren....
Den dagen då de tar bort loven så kommer jag inte att jobba kvar som lärare, det är ju det enda som får mig att orka.

Ha, se där nu blev det negativt igen.
Hur svårt ska det vara?
Kom igen nu!!!

Attans

Jag är så besviken.
Besviken på mig själv.
Det har gått bra med min nya livsstil, jag äter som jag ska, (trodde jag), jag har kommit igång med mina promenader.
I torsdags åkte vi på långhelg till Branäs med makens familj, dvs svärföräldrarna, svåger och svägerskan med hennes familj. Allt som allt 12 personer. Vi har så trevligt när vi åker i väg och det är en av årets höjdpunkter.
Jag åt på min "mandolean" när vi kom fram till Branäs på torsdagen men det var pizza på pizzasallad på vågen så det var ju inte bästa maten. Resten av dagarna har jag ätit som jag ska (trodde jag). I går söndag var jag dock tvungen att äta utan min "mandolean" hela dagen. Inget frossande dock.
Det var själva mat-delen av det hela.

Då kommer vi till motionen. När vi kom upp till Branäs på torsdagen så hämtade jag och maken ut våra skidor och pjäxor mm som vi bokat via internet. Så långt var allt väl. Tog på pjäxorna och gick till bilen för att lämna in skor mm som inte behövdes i backen. Väl framme vid bilen hade jag redan så ont att jag såg "stjärnor". Ni vet sådana där krumelurer som flimrar ibland när man är snurrig eller så. Fick spänna upp pjäxorna och sedan försöka ta mig upp i gondol-liften. Det gick ändå hyfsat och jag åkte en hel del den dagen.
På fredagen hade jag så ont i mina vader efter de kramper jag haft dagen innan och av att åka slalom tung och otränad. Kunde inte åka mycket men tog mig fram och tillbaka till baken med skidor och pjäxor, även upp och ner i lift och backe några få gånger.
Lördagen var likadan.
I söndags åkte jag lite mera igen.

Jag är så besviken på mig själv.
Jag har ätit mig så fet att jag inte orkar någonting.
Jag har ätit mig så fet att jag ser ut som ett missfoster.
Jag är i vägen för mig själv. Magen och brösten tar emot när jag ska böja mig ner, knäna knakar och smäller till när jag ska resa mig upp. Jag flämtar och svettas så fort jag tar mig för någonting. Om jag brukade använda mig av svordomar så hade det stått en massa sådana här just nu.

Kommer ner till Alingsås i dag på morgonen och upptäcker att vågen visar upp 0.5 kg. Inte så mycket kan tyckas men det knäckte mig helt.
På väg hem kunde jag bara tänka på godis och till sist kunde jag inte motstå frestelsen utan köpte godis. Helt otroligt att man kan göra så när man just fått redan på att man gått upp lite vikt. För jag vet ju resultatet. Helt himla sjukt.

Efter en stund med min godispåse mådde jag ju så dåligt att jag nästan var beredd att kräkas. Men det gjorde jag inte. Nu sitter jag här med ångesten skavande och mår apa.
Det är nästan 2 timmar tills jag är hemma från jobbet, och då bara för att hämta barn på fritids och sedan direkt skjutsa till judo och hämta på simning osv . Så ska jag laga mat och plocka upp allt som var med till fjällen som ligger dumpat innanför dörren i hallen.

I dag är de en skitdag!!!
Men jag ska i alla fall ta itu med mina nya uppdrag från Alingsås. Nu ska jag upp i 9000 steg per dag mot tidigare 7000 steg.
Potatisgratäng som varit min räddare i nöden vid flera tillfällen under de senaste veckorna innehåller för mycket kalorier så den får jag plocka bort, jag ska inte längre använda mig av Creme Fraiche i matlagningen och en del annat som jag förstått var fel med min mat det sista. Men det gick ju bra de första veckorna men inte nu?

Ah, skitsamma. Det ordnar sig, men just nu känns det lite deppigt.