Tålamodet tryter

Nu är det verkligen kämpigt.
Det tar emot som katten att ge sig ut på promenad, när jag väl tagit mig ut är det inget större problem men att bara resa sig upp, klä på sig och få på skorna är en kamp.

I dag har jag fått lite gjort här hemma men inte på långa vägar så mycket som jag tänkt från början. Fick en idé om att åka till Mölndal och hälsa på Lena men kände nästan på en gång att jag inte var säker på om jag skulle orka med det riktigt. Men jag ville verkligen åka.
Så visade det sig att Lena fortfarande kände sig hängig så jag beslutade mig för att inte åka just idag.

Det har ändå varit en trevlig dag på det stora hela. Min väninna kom förbi en stund och det var ett tag sedan vi sågs så det var uppskattat.
Jag har fixat köket så att det ser hyfsat ut liksom badrummet.

Jag har provbakat kakor som jag tänkte baka med barnen i söndagsskolan i morgon. Det var då det började gå snett. Jag smakade på degen och jag smakade på kakorna. Jag var så sugen på godis att jag nästan började lipa.
När jag ett bra tag senare kom ut på min promenad tänkte jag bara på hur gärna jag ville fortsätta att äta sött och chips, att jag kommer att få ett + på vågen på måndag igen osv.
Plötsligt insåg jag att jag inte ätit middag och att det var hungrig jag var och inte enbart sugen på gott. Hade ju varit bra att tänka på tidigare. Tänk att mat och godis kan ge sådan ångest!!!

Nåväl jag gick i en timma så jag har kommit upp i drygt 11 000 steg, men nu börjar oron gnaga över vågen på måndag. Behöver gå ut på en minst lika lång promenad i morgon och verkligen äta som jag ska för att ha en chans att åtminstone få +-0 på måndag. Men jag tror ju förstås att det kommer att bli ett plus. Så fastän jag vet att det är fel så väljer jag nu att inte äta min middag och min kvällsmellis för att kompensera att jag åt kakor... Gud var ska detta sluta?

Jag är liksom less på att inte få äta godis och kakor. Jag vet att jag kommer att få äta det så småning om men inte just nu. Efter det jobbiga besöket i Alingsås i måndags är det ganska kämpigt att äta rätt och just nu känns det mer som en diet än en livsstil. Hur mesigt som helst....
Det är viktigare nu än någonsin att hålla i och inte ge efter för suget efter godis, kokor och chips och oviljan att ge sig ut på promenad.

Lite deppig just nu, förut var jag arg. Humöret växlar en del.