Trillade dit idag igen.
Att det ska vara så vansinnigt svårt att hålla sig ifrån det man inte borde äta.
I dag stod det chips kvar i skålar nere i gillestugan när jag kom dit. Plötsligt så vräker jag i mig, precis som förr.
Det var ju inte så smart och så fort man kommer till sans nockas man av det dåliga samvetet och ångesten.
Första instinkten är ju att inte äta något mera på hela dagen som straff. Men det är ju ohållbart.
Kompensera med en lååång promenad då. Bättre än inget. Så det blev en promenad på nära på 2 timmar. 15000 raska steg. Men det är ändå inte nog för att förbränna chipsen jag åt.
Varför ska det vara så svårt att ta in att det inte är värt att stoppa i sig skiten om man tror att man ska klara av att förbränna det. Skulle ju behöva gå i 4 timmar till om det skulle vara någon idé.
Det enda som plötsligt är solklart är ju varför man ser ut som man gör. Har ju inte rör på mig så mycket men ätit som en häst.
Så nu vet jag ju att det är + på vågen i morgon. Varför gör jag så här mot mig själv?
För att ändå få fram något positivt så har jag nog inte promenerat så här flitigt någonsin. Måste åtminstone försöka hålla dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar