tisdag 1 november 2011

Ledig

Äntligen ledig.
Barnen har höstlov och eftersom jag inte jobbar heltid ska jag inte göra alla studiedagarna. Så jag jobbade heldag i går men är ledig resten av veckan.

Det var ett tag sedan jag skrev och sedan dess har en del ändrats.

Jag var sjukskriven 25% förra veckan men är inte sjukskriven alls från nu och framåt. Så nästa vecka ska jag jobba mina 79% igen. Har dock bett om att få fortsatt stöd i några veckor till. Så jag kommer att ha hjälp i slöjdsalen under fredagarna vecka 45 och 46. Sedan får vi se. Det kändes lite biffigt att plötsligt vara tillbaka på min "heltid" helt utan stöd samtidigt som omdömen för åk 8 ska skrivas och därefter alla utvecklingssamtalen ska klaras av. Lite väl stort steg från att varit sjukskriven men stöd i salen till att vara själv och ta till baka alla handledarelever och allt vad det innebär, så det var skönt att jag kan få lite extra stöd en tid till. Vem vet var jag landar annars.

I övrigt mår jag bra.
Det var för ganska exakt en månad sedan som allt plötsligt vände. Jag hade ett samtal med en mycket god vän i USA och började må bättre på det andliga planet.
Plötsligt kändes allt så mycket lättare och jag letade reda på gamla favorit skivor, satt i bilen till och från jobbet och sjöng för full halls. Det är ju som tur är ingen som hör mig i bilen!!!

Insåg plötsligt att jag glömt att ta mina tabletter i nästan en vecka. De ska man egentligen fasa ut långsamt. Testade ju förra hösten med att fasa ut med en halv tablett åt gången och när jag var nere på ½ tablett så rasade jag. Nu kunde jag sluta rakt av. Jag kände av yrsel i ca 2 veckor men sedan ingenting. Känns som om jag är i kontakt med mig själv igen. Börjar känna annat än tråk. Vilket är helt absurt att jag känner mig mer levande och gladare utan mina anti-depp tabletter än med. Mår helt klart bättre. Om jag har dippar? Jo det har jag men jag har också toppar och det har jag inte haft i någon större utsträckning på läääääänge. I nödfall har jag ju tabletterna kvar så jag kan börja med dem om det skulle behövas men det hoppas jag verkligen inte.

Mina samtal på Dialogen känns också rätt, rätt för mig mindre rätt för plånboken. 600:- varannan vecka är inte billigt, men värt det. Samtalen ger mig balans, vi gräver oss djupare in i mig och mina tankar utan att det är jättejobbigt. Börjar förstå varför jag ibland reagerar som jag gör eller tänker som jag gör. Har ännu inte riktigt verktygen för att handskas med det. Men tycker att det är en bra bit på vägen att förstå vad som ligger bakom, hur vissa saker har påverkat mig som person och som yrkesmänniska, förälder och hustru. Spännande och inte helt enkelt att förstå. Något som jag försökt att intala mig inte påverkat mig särskilt mycket visar sig ha påverkat mig långt mer än jag trott. Men jag går från samtalen stärkt och rent av med en känsla av lycka. Konstigt men sant.

Är allt bara bra nu då?
Nja det kan jag väl inte påstå. Jag kämpar fortfarande med måååånga saker. Bara för att jag kommit på varför jag reagerar på olika sätt vid olika händelser och tidpunkter innebär det inte att jag kan kontrollera mina känslor och reaktioner eller att de är mindre jobbiga när jag väl sitter i dem. Jag blir otroligt låg när jag tänker på min kropp, kastas rakt in i förtvivlan när jag ser den och känner den. Den hindrar mig på ett sätt jag inte tänkt på förut. Kan bero på att jag inte varit så här tjock utan att vara gravid eller efter en graviditet förut. Magen är i vägen, brösten lika så. Knäna tar stryk, vilket inte är så konstigt när man bär runt på en massa hela dagarna och står och går mycket. Kläder som jag kunnat ha tidigare i mina tjockisperioder funkar inte längre. Ser ut som en clown, inte nog med att bröst och mage putar ut, nu har även rumpan tagit sig en annan form.
Jobbet är inte alltid lättare, jag blir lätt stressad av de nya läroplanerna, nya betygskriterier och ny lärplattform. Känner inte att jag helt hänger med, fattar liksom inte, tar inte in, det låser sig.

Men det finns ändå ljuspunkter på ett annat sätt än tidigare. Vilket lättar upp vardagen.

Det var lite om hur dagsläget ser ut.

1 kommentar:

Lena sa...

Skönt att det i alla fall delvis börjar vända! Här känns det ganska grått kroppsligt... får se vad dietisten säger näst-nästa vecka. Det vore jättekul om du kunde ta dig en tur neråt Gbg så vi får ses! Kram