Det rör på sig!

Har ju helt glömt att skriva under senaste veckan.
Förra veckans resultat på vågen var 1.7 kg ner. Måste bero på att jag tog av koftan och hade varit på toa precis innan, det hade jag inte varit veckan innan då jag var lite missnöjd med -0.5 kg.

I dag visade vågen på ytterligare -0.9 kg. Så jag känner mig nöjd. Har lång väg kvar men är ändå nöjd.

Efterspelet på förra inlägget är ändå värt att nämnas....
Tyckte ju att måndagens lektion var något av det värsta på länge....
Döm om min förvåning när jag under sista lektionen på tisdagen plötsligt hör min egen röst eka ur en elevs telefon...
Känner direkt igen min röst och när den är inspelad.
Elever från måndagens lektion hade filmat en händelse under lektionen och lagt ut det på Facebook.
Först blev jag alldeles kall, sedan varm, sedan vansinnigt arg.
Hur skulle jag få reda på vem som lagt ut filmen?
Enda trösten i sammanhanget var att jag hade 90% koll på vad jag sagt i filmen och att det inte var något som jag på något vis skulle behöva skämmas över.
Anlägger en glad min och skojar glatt med den grupp som nu befinner sig i salen...
- Nej men...spelade de in i går.....ja de var ju ganska galna...var det den som lade ut det?
-Nej det var den! svarar en elev glatt.

Nu gäller att behålla lugnet!!!
Ser till att alla är i gång och har något att jobba med och tar sedan ett papper i bunten som ligger på skrivbordet och säger att jag bara måste kopiera ett papper och rusar sedan genom skolan till rektorsexpeditionen.
En av skolans 3 rektorer finns på plats.
Jag förklarar läget.
Rusar sedan tillbaka till lektionen.

Eleven blir kallad till rektor omedelbart, får radera filmen osv.

Får senare reda på att samma elev gjort samma sak tidigare.
Så vad händer nu?
Svar:
INGENTING!!!!

Va? Har skolan ingen handlingsplan för liknande händelser? Nepp tydligen inte.
Snacka tandlös skola.
Inga konsekvenser alls.

Jaja, jag talade om för eleverna vart skåpet skulle stå förra måndagen. Hade högläsning ur kura och läroplanen i slöjd och påpekade att det var ingen idé att be om VG när man inte når målen för G. Men de har ju 7 veckor kvar att jobba på, så det ska nog ordna sig bara de inser allvaret.

Inte allt för illa

Har varit nere i Alingsås nu på förmiddagen.
Det var lite stressigt på morgonen men jag kom dit nästan prick kl 9.
Det tar mig ca 75 minuter till Alingsås, eftersom det var jätte halt i morse var planen att åka redan klockan 7.15, skulle dessutom köra min lilla Toyota idag och den går inte köra lika snabbt som vår stora bil.
Men tidsschemat sprack....7.25 lämnade jag barnen på fritids, det hade ju varit ok om det inte vore för att jag insåg att jag glömt att packa ner sonens fika till skogspromenaden och hans gummistövlar. Dottern hade glömt överdragsbyxor. Så det blev till att lämna barnen, åka hem igen för att hämta det som var glömt och sedan åka tillbaka till skolan och knalla upp med alla saker till skolan innan jag kom iväg igen. Det gick dock ganska bar ändå.

Väl framme på Mando var det dags för vägning, jag glömde att gå på toa innan vilket jag alltid brukar göra. På Mando måste man be om nyckel till toan eftersom den alltid är låst, detta på grund av att kliniken även behandlar patienter med anorexi.
Vågen visade minus 0.5 kg. Jag var inte nöjd, hade hoppats på mera.
Men nu när jag hunnit fundera lite så är det ganska ok.
Målet är ju att gå ner 0.5 kg/vecka och då är jag ju på rätt väg. Sedan trodde nog Anna på Mando att jag skulle få se tydligare resultat på vågen redan nästa vecka. Så jag kämpar på.

Annars då?!
Jodå. Efter en hyfsad arbetsvecka förra veckan så var jag ganska nöjd. Ända fram till veckans sista lektion i fredags eftermiddag.....ja herre hjälp vilka ungar det finns... Det kommer att bli några dryga fredagseftermiddagar innan vi byter grupper vecka 13.
Men så kom nästa gäng i går......har nog sällan varit så nära att ringa hem till föräldrar som i går eftermiddag. Kompletta galningar....Morr. Det var så illa att det hänger i idag.... laddar för ett väldigt eldigt tal till dessa galningar nästa måndag!!

Försöker

Jag försöker verkligen!

Jag försöker att ändra mina vanor.
Funderar på hur länge man ska göra något för att det ska bli en vana och för att den ska hänga i.
Sedan i tisdags i förra veckan har jag gett mig katten på att jag ska klara den utmaning som jag står inför. Har sedan dess helt hållit mig till mitt matschema och gått de steg som jag ska i dagsläget.
Det har gått bra men varit lite jobbigt ibland.
Jag vill verkligen att detta ska funka och att jag kan ta till mig detta så att det blir en ny och god vana.
Förväntar mig inte att bli något träningsfreak men jag blir gärna biten av någon promenadbacill så att jag bara måste gå ut och gå. Men hur många dagar i rad behöver jag gå för att jag ska få den bacillen?

Jag har i vilket fall skött mig precis som jag ska under den gångna veckan och nu ser jag med spänning fram emot vägningen i Alingsås i morgon bitti. Samtidigt lite rädd för att det inte ska visa något positivt resultat allt. Jösses vad besviken jag skulle känna mig då. I så fall får jag nog låsa in mig i bilen och slänga nyckeln annars blir det nog en godiströst på vägen till jobbet.

Så jag är verkligen nyfiken.

Nu måste jag få gnälla lite också...
Har idag haft den mest hopplösa grupp i slöjd på länge...eller nja, sista gruppen i fredags var ingen höjdare heller. Vilka kompletta dårfinkar det finns. Säger bara det....det kommer att bli VÄÄÄLDIGT långa fredagseftermiddagar och måndagseftermiddagar de närmsta 9 veckorna.... STÖN!
Så nära som jag var att ringa hem till en hel hög med föräldrar som jag var i dag har jag inte varit på länge.
Därför börjar jag nu räkna ned mot sportlov!!! Det är tur att man har något att se fram emot annars hade jag blivit skvatt galen om nästa ledighet var föst i slutet av juni.

Gör det ändå

Ja egentligen borde jag inte skriva det men jag gör det som sagt ändå.

Sedan i tisdags har jag kört helt enligt reglerna.
Jag har ätit som jag ska och rört mig som jag ska.
Det ska bli spännande att få väga sig på tisdag och se om det ger resultat.

Men så kommer det ju en helg i mellan. Så nu gäller det att hänga i.

Hur lång tid tar det att skapa nya vanor egentligen? Måste googla...

Dag 1 på jobbet

Tack för att ni peppar ni tappra själar!
Det är ju som tur är inte så många som läser min klagan men jag är tacksam för det tillrop jag får.
Håller på att bättra på min egen koll på bloggar lite mera igen. Har helt legat nere vad gäller koll på andra sedan i våras.

Jag bestämde mig ju för att gå med i Rivstart 2012 och nu återstår att se vad det kommer att ge.
Jag har träff på Mando i morgon bitti igen och därmed också vägning.
Jag har haft lite bättre koll på maten men inte mycket. Det är svårt att komma igång med rätt mat efter ledigheten och helgerna. Men det är ju bara jag som kan ta tag i det och det är bara jg som inte går ner i vikt om jag inte skärper mig.
Hoppas ändå att det ska visa lite minus i morgon. Hoppas.
Chansen är liten men hoppas ändå.

I dag är det första dagen på jobbet sedan ledighet och jag hade verkligen ambitionen att jag skulle klara av att sköta maten bra från och med idag.
Så blev det inte.

Frukost och mellanmål gick bra.
Lunch hade jag ingen med mig för jag hade inte rester att ta med och orkade inte laga mat i går kväll. Därmed åt jag ute med kollegorna. Fläskfilé och potatisgratäng. Jag åt inte allt. Vet inte om det var ok eller inte för jag hade inte vågen med mig. Det tycker jag fortfarande är jobbigt. Att äta ute och ha mandolean-vågen med mig.

Mellis funkade bra, men så hittade jag en chokladbit på jobbet och vips så var den i munnen.
Det är verkligen inte lätt.

Så nu ska jag snart åka hem och då måste det planeras mat för resten av veckan så att jag inte råkar ut för samma sak igen. Det är ju där den stora förändringen ligger, att planera och strukturera.

Jag har rört på mig lite mer denna veckan men så i lördags så fick jag ont i benet. Ischias eller nått. Känns som om jag har grus i höften och ner mot knäet. Men idag har jag rört på mig lite mera i och med att jag jobbat så nu känns det lite bättre, har väl mjukat upp det lite. Så i dag borde jag få ihop mina steg igen.

Att det kan vara så svårt att lägga om vanorna lite granna. Det är ju inte så att jag äter pytte lite eller en massa konstig mat. Jag äter helt vanligt och ganska mycket men ändå så som man ska.
Jag har inte gått ner i vikt ännu vilket gör mig lite deppig, men jag har inte heller gått upp i vikt vilket jag borde vara lite glad över efter helgerna.
Jag ska nu i börja se till att få ihop 6000 steg per dag varav 1000 snabba vilket inte är mycket och den summan ska ökas på sikt. Men att få ihop de där fjuttiga stegen är svårare än väntat, måste få ändan ur soffan helt enkelt. Men det är ingrodda vanor helt klart.

Det ska gå dock.

Nu måste jag snart ge mig i väg ner på stan en sväng, frågan är bara om jag kommer att klara av att motstå frestelsen att köpa något gott!!!
Jaja, den som lever får se.

på't igen

Ja nu är det tillbaka på banan som gäller.
Var på Mando i går morse och under över alla under så visade vågen +-0. Det var jag efter omständigheterna väldigt nöjd med. Jag var inställd på ++.
Men jag behöver positiva resultat på vågen för att orka.
Hittade via Lenas sida länken till Rivstart 2012 och tänkte att det var lika bra att hänga på. -4 kg har jag satt som mål på 8 veckor och det vore väldigt roligt om jag klarade det.

Hur går det då?
Bra fråga.
Förut gick maten ok, men jag kom inte i gång med mina steg.
Nyss gick stegen bättre men maten var åt skogen och nu är allt åt skogen.
Men det är nystart idag.

Det är väl ändå konstigt... jag älskar ju att vara ledig från jobbet!!!! Eller?????
Jag tycker att jag lagar mat, utfordrar barnen och deras kompisar, jag diskar och jag tvättar och ingen ände ser jag. Maten funkar inte när jag inte har några som helst fasta rutiner, sover länge, är uppe länge, ger mig ut på något äventyr och har inte möjlighet att äta...

Så egentligen ser jag på något underligt vis fram emot att få komma tillbaka till vardagen igen. Fast jag inte trodde att jag trivdes på jobbet. Fniss.

Nå ja. Nog med klagan, det gick ju ändå hyfsat när jag vägde mig. Nu gäller det bara att vända trenden och inte ge sig!