torsdag 1 mars 2012

Tiden går fort

Det är första mars och jag har inte skrivit på drygt 2 veckor.

Jag blev själv sjuk efter mitt förra inlägg och mår fortfarande inte prima, hostan vägrar att ge sig.
Resultatet har ju blivit att jag inte varit ute på promenad varje dag som jag kommit igång med tidigare. Eftersom jag gick upp i vikt efter att ha uteslutit promenaderna under våra 4 dagar i "fjällen" så började paniken krypa sig på. Därför har jag inte följt mitt matschema till punkt och pricka. Och vips så var man utanför banan igen.

SÅ nu gäller det att börja med de dagliga promenaderna igen och att äta som jag bör.
I går kraschade jag helt och åt choklad och kakor mm, resultatet blev det vanliga. Lätt illamående resten av dagen och en krypande ångest över mitt tilltag.

Vaknar i dag och tänker som vanligt, i dag ska jag klara av att följa mitt matschema och gå en extra lång promenad eftersom jag slutar tidigt idag.
Vad jag tänker just nu???? Vet ju att det finns chokladbollar kvar i mitt skåp i klassrummet......om jag skulle mumsa i mig en......
Sjukt!!! Sjukt är vad det är.

1 kommentar:

Lena sa...

Som du själv konstaterade är vi väldigt lika. När jag är inne i samma gamla banor är dock skillnaden att jag inte tänker "jag skall mumsa i mig det där" utan jag bara gör det. Tänker gör jag efteråt. Vaknar varje morgon med goda intentioner. Tack och lov är dessa dagarna så mycket färre efter operationen, kanske för att jag har fått bra minne och minns att jag mår mer skit än vad jag brukade om jag åt... Men det är det automatiska mönstret jag vill åt... Kram på dig!