Dag 4

Klockan är strax efter nio på kvällen.
Jag har inte fått så mycket gjort idag. Om jag skärper mig så kanske jag hinner/orkar komma igång med vävningen idag. Har små blåsor på fingrarna efter alla trådar som jag knutit i dag.
I morgon ska jag jobba, egentligen är det VFU men min mentor behövde vara ledig så hon undrade om jag ville jobba några timmar. Och ska jag ändå dit kan jag lika gärna tjäna lite på resan.

Jag är som vanligt grymt sugen på mat, tycker att allt luktar gott och skulle gärna äta. Men det ska jag ju inte. Men det känns tungt nu.
Vet ju att jag brukar tycka att kvällarna är jobbiga, skulle helst vilja ligga i sängen med min vetevärmare och kika på TV. Men jag måste få i mig min sista soppa, en del vatten till och komma lite längre med mina hemuppgifter.

Har varit i affären i dag, var tvungen att handla. Brukar lämna över det till min man när jag soppar, men han var inte hemma. Gick där i affären och tittade på allt gott, det luktade till och med mat. Då undrade jag i mitt stilla sinne hur detta ska gå vägen.

När jag soppade förra året började jag en månad tidigare på året, synd att jag inte tänkte på det i år. Om jag ska köra 8 veckor så hinner jag precis trappa upp lite till midsommar. Sallad på midsommar är inte fel, det ser jag fram emot. Men det är ju mycket innan dess.
Det kommer alltid vara bjudningar, kalas och annat. Men denna gången tycker jag att det känns jobbigare. Känner lite att jag misslyckades och kör en soppomgång igen. Vad ska folk tycka? Jag kanske kan leva med att jag behöver soppa igen. Men jag undrar vad andra ska tro? Ska på kalas i morgon. Vill egentligen inte tala om att jag soppar igen, men jag kommer ju inte att äta så det kommer ju avslöjas ändå.

Sedan är det eventuellt dags för en tur till Stockholm och träffa gamla au-pair kompisar sedan USA tiden. Vi ska gå ut och äta. Inte är det särskillt skoj att åka hela vägen till Stockholm och soppa dricka vatten på restaurangen. Dessutom vet de ju att jag gick ner i vikt förra våren då vi träffades efter att jag avslutat helfarten då. De kommer att tro att jag jojobantar.
Innan den eventuella träffen i Stockholm ska jag till Universitetet för sista gången. Då kommer vi också att gå ut för att äta. Efter denna träffen är kursen slut och jag antar att det finns flera i gruppen som jag kanske aldrig mera kommer att återse. Då känns det också fånigt att inte få delta på "riktigt". De vet också om att jag soppade förra året, de såg ju resultatet. När vi träffades innan påsk och sedan nästa gång i slutet av maj, jag hade gått ner 19 kg mellan träffarna. Det klart att det syntes. Ska jag nu soppa igen? De kommer att tycka att jag är en idiot, en looser, en fetfia som inte kan hålla koll på vad hon äter och som tar tillsopporna varje vår.
Plötsligt vill jag itne åka alls. Stockholm behöver jag ju inte åka till men universitetet är ett måste. Suck.
Jaja.
Ställde mig på vägen idag, fast jag skulle vänta tills söndag då jag gjort en vecka.
Ner 2,7 sedan i söndags, vet att det bara är vatten. Har inga ketosstickor, är för snål för det. Men jag vill ju egentligen veta. Är väl lite svullen och samlat på mig lite vätska eftersom jag brukar göra det en gång i månaden.

Livet känns lite tufft just nu. Jag borde ju inte gnälla, inte tycka så synd om mig själv. Jag är själv ätit mig fet, jag har själv valt att börja soppa igen och jag vet ju att sopporna är den enkla biten, den svåra biten är ju livet efter sopporna. Så spar energin, jag behöver den om 8 veckor.