Attans

Jag är så besviken.
Besviken på mig själv.
Det har gått bra med min nya livsstil, jag äter som jag ska, (trodde jag), jag har kommit igång med mina promenader.
I torsdags åkte vi på långhelg till Branäs med makens familj, dvs svärföräldrarna, svåger och svägerskan med hennes familj. Allt som allt 12 personer. Vi har så trevligt när vi åker i väg och det är en av årets höjdpunkter.
Jag åt på min "mandolean" när vi kom fram till Branäs på torsdagen men det var pizza på pizzasallad på vågen så det var ju inte bästa maten. Resten av dagarna har jag ätit som jag ska (trodde jag). I går söndag var jag dock tvungen att äta utan min "mandolean" hela dagen. Inget frossande dock.
Det var själva mat-delen av det hela.

Då kommer vi till motionen. När vi kom upp till Branäs på torsdagen så hämtade jag och maken ut våra skidor och pjäxor mm som vi bokat via internet. Så långt var allt väl. Tog på pjäxorna och gick till bilen för att lämna in skor mm som inte behövdes i backen. Väl framme vid bilen hade jag redan så ont att jag såg "stjärnor". Ni vet sådana där krumelurer som flimrar ibland när man är snurrig eller så. Fick spänna upp pjäxorna och sedan försöka ta mig upp i gondol-liften. Det gick ändå hyfsat och jag åkte en hel del den dagen.
På fredagen hade jag så ont i mina vader efter de kramper jag haft dagen innan och av att åka slalom tung och otränad. Kunde inte åka mycket men tog mig fram och tillbaka till baken med skidor och pjäxor, även upp och ner i lift och backe några få gånger.
Lördagen var likadan.
I söndags åkte jag lite mera igen.

Jag är så besviken på mig själv.
Jag har ätit mig så fet att jag inte orkar någonting.
Jag har ätit mig så fet att jag ser ut som ett missfoster.
Jag är i vägen för mig själv. Magen och brösten tar emot när jag ska böja mig ner, knäna knakar och smäller till när jag ska resa mig upp. Jag flämtar och svettas så fort jag tar mig för någonting. Om jag brukade använda mig av svordomar så hade det stått en massa sådana här just nu.

Kommer ner till Alingsås i dag på morgonen och upptäcker att vågen visar upp 0.5 kg. Inte så mycket kan tyckas men det knäckte mig helt.
På väg hem kunde jag bara tänka på godis och till sist kunde jag inte motstå frestelsen utan köpte godis. Helt otroligt att man kan göra så när man just fått redan på att man gått upp lite vikt. För jag vet ju resultatet. Helt himla sjukt.

Efter en stund med min godispåse mådde jag ju så dåligt att jag nästan var beredd att kräkas. Men det gjorde jag inte. Nu sitter jag här med ångesten skavande och mår apa.
Det är nästan 2 timmar tills jag är hemma från jobbet, och då bara för att hämta barn på fritids och sedan direkt skjutsa till judo och hämta på simning osv . Så ska jag laga mat och plocka upp allt som var med till fjällen som ligger dumpat innanför dörren i hallen.

I dag är de en skitdag!!!
Men jag ska i alla fall ta itu med mina nya uppdrag från Alingsås. Nu ska jag upp i 9000 steg per dag mot tidigare 7000 steg.
Potatisgratäng som varit min räddare i nöden vid flera tillfällen under de senaste veckorna innehåller för mycket kalorier så den får jag plocka bort, jag ska inte längre använda mig av Creme Fraiche i matlagningen och en del annat som jag förstått var fel med min mat det sista. Men det gick ju bra de första veckorna men inte nu?

Ah, skitsamma. Det ordnar sig, men just nu känns det lite deppigt.