Men hjälp!!!!
Hur kan det komma sig att vissa dagar bara är så värdelösa?
Jag är sur utan anledning och känner mig allmänt avig. Fattar inte detta.
Solen skiner äntligen, men Ulle vill bara sitta inne. Jag njuter av det fina vädret på mitt sätt och jag skäms.
I dag har jag hittills varit i affären och handlat, that's it. Inget mera. Inte diskat. Inte tvättat, vare sig hus eller kläder. Skulle helst vilja dra iväg, vart vet jag inte. Ullared, Nordstan, Torp, Överby, Göteborg, Stockholm, USA, inte vet jag, bara bort. Själv. Jag vill bara vara för mig själv ett tag. Inte för att jag skulle vara själv på något av dessa ställen men jag skulle inte behöva bry mig om så mycket mera än mig själv.
Jag borde vara glad, ska ju börja äta på måndag. Det är ju så hett efterlängtat... men det är väl det som oroar. Ätandet, att jag ska falla tillbaka i gamla vanor, att jag är så sugen på allt. jag måste ju försöka hålla portioner nere, motionera, äta bättre och framför allt inte så mycket. Oron inför ätande, vikt och annat gnager. Saker jag borde göra men inte orkar.
Är jag på väg ner igen? Inte i vikt utan i sinnet. Börjar det bli mörkt igen. Upplevde ju att jag mådde så bra tidigare i våras, nu känns det inte så längre. Oro igen.
Borde njuta av min ledighet. Borde glädjas åt min viktminskning. Borde vara glad och njuta.
Måste skriva av mig mina negativa tankar, sätta ord på dem. Då kanske jag kan ta mig i kragen.
Har just grävt ett hål i marken på baksidan av huset. Ska sätta ner min lilla svartvinbärsbuske där. Måste bara gödsla först. Det är ju alltid något!
I går tog min mamma med mig till en av butikerna i vårt lilla samhälle, jag hittade ett par 3/4 långa jeans som satt bra. Snälla mamma köpte dem till mig. Det var storlek 42 och det var en go känsla. Det var inte i går jag kunde ha det. Men så vet jag ju att jag drar lite mindre storlek över baken än över övre delen av kroppen.
Hepp, nog med depp!
3 kommentarer:
Du har inte funderat på om din depresion faktiskt beror på att du går ner i vikt? Har träffat på många som blir deprimerade när de gått ner i vikt, detta för att de inte tycker att de är värda att må bra. Själv har jag inte råkat ut för det (än), men det är inte ovanligt. Behöver du ett andrum vet du att min dörr står öppen!! Kram
Nej det har jag inte funderat på. Har ju varit deppig när inte gått ner i vikt också. Just nu skyller jag på att jag är nervig inför ätandet och för att jag inte ätit på så länge.
Du jag skulle jätte gärna komma ner och hälsa på dig. Vi skulle nästan kunna boka in en dag så småning om. Så att jag har något att se fram emot. Mannen börjar sin semester veckan efter midsommar. Då är jag lite mer ledig.
Morr på min son!!! Han gnäller över all mat. Han gillar inte det och han gillar inte det. Inte mos, inte köttfärssås, inte tacofärs, inte ditten och inte dutten. Hur kul är det att stå i köket och laga mat, som man inte får äta själv och sedan mötas av det! Jag blev sur idag.
Dottern däremot äter och hon äter gärna. Börjar bli lite orolig, hon börjar bli lite väl rund om magen. Stora portioner, men hon äter mat. Hon kan äta kakor och kex också men hon är den av barnen som kan ha godis kvar i flera dagar. Sonen äter allt sött han kan komma åt! Men han är ändå spinkig.
Ja jösses vilka bekymmer man kan ha.
Skicka en kommentar