Hur står det till egentligen?
Jag mår åter dåligt, gråter och är så deppig. Tvivlar på allt, tror att jag är en börda för alla, ringer inte till någon av risk att allt ska välla ur mig.
Milde tid jag har väl massor av vänner, men jag vill inte belasta dem med mina bekymmer. Har tappat kontrollen. Inget är roligt, inget funkar. Min man skrev hem från Grekland att vi kanske kunde åka till Örebro över lovet så kunde vi bada, jag kunde kanske gå på relaxen i stället för att bada. Men jag känner inte för det. Jag tvivlar på att jag går i min bikini som jag köpte i somras. Husvagnen har vi ställt in för säsongen och bo på hotell tycker jag inte att vi har råd med.
måste börja tänka på jul och viner. Barnen behöver kläder och vi vet ju att det alltid plockar iväg runt jul. Dessutom behöver vi få i ordning det sista här hemma i vardagsrummet. Allt kostar pengar.
Tvivlar på mitt val av yrke, tvivlar på min kompetens att plugga.
Jag klarar ju inte av det. Jag får ingenting gjort, jag ids ju inte städa, det ser ut som sju svåra år hemma. Jag gör ju inte mina läxor jag planerar inte mina lektioner ordentligt, jag får inget gjort. Lekte med tanken att ta tjänstledigt för att komma i kapp i skolan mm. Men känner jag mig själv så kommer jag inte att få något gjort då heller.
Just nu suger allting.
Den enda lilla ljusglimten just för stunden är att jag åkte till affären för att köpa ägg, bröd och GODIS! Men så tyckte jag att jag hellre skulle köpa ost. Jag har ost hemma men den tycker jag inte om. Till saken hör att jag endast hade 100 kronor. Så jag stod en bra stund i affären.... till sist valde jag osten. jag köpte inte godis, bra för att vara mig, men jag vet att jag kommer banna mig själv i kväll när barnen har somnat att jag inte köpte det förbaskade godiset. Jag är ju redan sugen igen. Det sitter i hjärnan.
Dags att fundera ut någon kvällsmat.
Snap out of it!
3 kommentarer:
Stackare! Du är inte alls dålig. Du är bra på alla sätt. Och är det så att det är tungt så blir allt jobbigt. Men det kommer bli bättre. Heja heja!
Vilken svacka du har hamnat i! Jag tycker synd om dig! Vad gör det om du ringer en vän och bara bryter ihop? En sann vön förstår och kommeer att stötta dig! Lyssna på mentalträning den där med självbild tror jag att det är! Ställ inte så höga krav på dig själv försök att fokusera dig på en sak i taget. Att huset är skitigt eller stökigt kan du rent av skita i. Huvudsaken är att man mår bra inombords! Hoppas detta kan vara till lite hjälp! Jag å andra sidan håller på att separera och lägenheten ser ut som skiiit. Men jag har bestämt mig att inte göra mer än vad som krävs!
Vi är bara kvinnor inte några super människor!
Jag känner verkligen medlidande för dig som känner dig så nere just nu. Jag har läst större delen av din blogg och du verkar vara en jättehärlig tjej! Du har dessutom varit hur duktig som helst och gått ner i vikt! Låt dig inte bli deprimerad och låta dig tryckas ner bara för att det känns motigt just nu. Alla kommer vi till en period då motivationen sviker och vi går upp lite i vikt. Passa på att njuta av det goda och låt inspirationen komma tillbaka till dig så småningom =) Du klarar det =) Kram på dig.
Skicka en kommentar