måndag 13 oktober 2008

suck

Klockan är strax efter åtta på måndags morgonen. Jag väntar på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Dottern hade konstig hosta igår. På kvällen började hon må illa och ha ont i halsen. Influensa tänkte jag och tyckte att det var en ovanligt illa vald tidpunkt då mannen är bortrest. Så jag kunde inte somna igår kväll, lyssnade efter varje hostning och undrade om det skulle bli mer än hosta.
Har varit uppe i natt några gånger, ibland har jag gett henne av hennes inhalator då hennes andning varit påverkad. Typiskt vi som har tid på barn på sjukhuset på onsdag, tänk om det varit idag. I morse när jag vaknade lät det inte alls bra, hon hade flämtande andning, korta grunda andetag. Gav henne lite medicin och ringde sjukvårdsrådgivningen. De sade åt mig att vända mig till vårdcentralen och där står jag nu. De borde ringa när som helst.
Just nu låter det inte så illa om henne. Det piper lite men annar är hon ganska pigg.
Jobbet får väl fnatt, förra veckan var jag hemma och nu hemme för vård av sjukt barn. De tror väl att jag inte trivs. Det gjorde jag inte heller i och för sig, inte förut, men jag tycker att det lossnat lite.

har knappast hunnit fundera på hur jag själv mår.
Ett beslut har jag dock tagit, det kan verka sjukt men jag ska testa en ny diet. LCHF tror jag den kallas. Har läst Dr Dahlgrens bok, En bok av Sten Sture Skaldeman och så Anna JD Jacobssons blogg på Metro. Jag måste bli kvitt mitt sockersug. Om jag inte blir kvitt det så kommer det aldrig att gå vägen.

Nu har jag pratat med Vårdcentralen, vi blir hemma idag och i morgon, men vi behövde inte åka fram till någon doktor så vida hon inte blir sämre. Men det verkar ju som om jag kan hålla det i schack genom inhalatorn här hemma. Får se hur dagen blir.

1 kommentar:

Tråktanten sa...

Hej! Hur går det för dig? Lchf är inte alls sjukt. Jag tror fullt och fast att det är en jättebra kosthållning och har provat ett flertal gånger :o) Man får äta jättegod mat och är mätt och belåten lääänge. MEN, som Tony Irwing säger, jag har aldrig lyckats helt med att säga adjö till allt godis och alla kakor.Efter några dagar bryter jag ihop vid tanken på att aldrig mera få smaka godis. Trots att suget rent kroppsligt säkert försvinner, så finns det kvar mentalt...
Men jag tror ändå att det är bra, det är väl därför jag försöker om och om igen :o) Finns ju så många som mår bra och går ner i vikt!
Jag vet inte om du hittat till kolhydrateriFokus.se , där finns man mycket intressant!
Lycka till!