söndag 12 oktober 2008

Skit skit skit

Jag klarade det inte.
Vilken överraskning.
Just nu känns allt så himla värdelöst och hopplöst. Sitter på min kammare och tjuter, tårarna sprutar och det svider i mitt torra skin och exem.
Men det är väl rätt åt mig.
Är verkligen ur deppig, det märkliga är hur snabbt dem kom över mig. Har haft en bra dag fram tills nu.
Allt har rasat samman och jag känner mig som ..............ja jag vet inte, hittar inte orden. Mannen har rest till Grekland på konferens, jag sitter här med barnen men skulle helst vilja var för mig själv.
Jag är så trött på alla olika dieter, alla olika guru, alla olika metoder att komma till rätta med sin vikt. Allt känns hopplöst, någon säger si någon säger så, vad i all världen är rätt? måste man testa varje ny diet för att se om det är den som gäller för mig?
Just nu har jag snöat in på att jag vill ha en viss sorts glass, den finns inte i vår butik, jag måste i så fall åka minst 2 mil för att köpa den, jag har egentligen inte pengar till det och borde inte ens äta den. Jag vill inte att barnen ska se att jag köper den och jag ...........äh, det är så löjligt.

Varför kan jag inte bara hålla mig till halvfarts maten och försöka hålla mig till det? varför kan jag inte slå dövörat till för alla andra dieter för en stund. Men jag har väl hakat upp mig på mitt godis begär.
Jag har verkligen kommit in i en brutal svacka, där jag inte tror mig klara någonting. Jag tror inte att jag gör ett bra jobb, vare sig det gäller, hemmet, familjen, mannen, jobbet, studier, dieter eller motion. Hur kan det bli så jobbigt så snabbt. Nu måste jag snabbt torka tårarna för om en liten stund ska jag skjutsa dottern till Funky Kidz då kan man inte vara rödgråten.

KAOS!! Det är väl det närmsta jag kan komma till att beskriva hur allting känns just nu.
Jag får se om jag orkar skriva mera i kväll och se omjag kan bena itu mina känslor och bekymmer.

1 kommentar:

Lena sa...

Å vad tråkigt att du har det så jobbigt. Lider med dig och bävar för den dagen när jag själv hamnar där. Men jag tror på dig!!! Jag hoppas verkligen att du orkar reda upp det hela. Jag är helt fel person att säga detta, men kanske skulle du försöka att inte ställa så stora krav på dig själv? Mysa med dina ungar och bara "var" och försök att inte tänka på att det inte går som du vill. Jag hejjar på dig!! Mera styrkekramar!!!