söndag 9 maj 2010

Dag 49

Söndag igen.
I morgon är det vägdag och jag känner mig nervös. Har väl mentalt ställt in mig på ett mål för min viktminskning. Inser att jag förmodligen inte kommer att nå så långt som jag drömt om. Jag kommer inte att att hålla på längre än till midsommar. Kommer att trappa upp midsommarveckan. Men för att nå mitt mål måste jag gå ner i snitt 1.4 kg per vecka. Det känns inte som om det är möjligt. Så plötsligt kändes allt jobbigt igen.
Måste dricka mera för att få det att funka. I går drack jag bara ca 1 liter. I dag har jag inte druckit något ännu. Är grinig idag.
Var i Skövde med min mamma i går och provade en blus på H&M. har en liknande sedan tidigare som jag köpt på B.I.B, nu provade jag den största på vanliga avdelningen. Jo jag fick på mig den, för den var så töjbar, men det såg inte snyggt ut. Får nog gå ner minst 5 till innan det kommer att funka. Suck.
Dessutom har jag helt tröttnat på sopporna. Inte så konstigt efter sju veckor. Men det är minst 6 veckor kvar. Det kommer säkert att gå men ibland är jag farligt nära att äta något. Men jag vet ju att om jag gör det så kommer jag definitivt inte att nå mitt mål. När jag kollade hur mycket jag gick ner förra året när jag testade sopporna så gick jag ner 13 kg på 8 veckor. Nu hade jag klarat drygt 13kg på 6 veckor. Så jag ligger bra till men jag väntar fortfarande på någon platå, inte för att jag vill att den ska komma men för att jag tror att den kommer att dyka upp. Och den kan förstöra allt.

Hela familjen verkar vara helt galen idag.
Dottern bryter ihop för att hon inte känner sig trygg när hon ska spela fotbollsmatch. Hon är ovan. Sonen vill stanna hemma med pappa men pappa ska följa med dottern till fotbollen. När sonen blir tillsagd att ta på sig tjocka kläder så att han inte blir kall, bryter han ihop också. Stackars mannen min. Själv är jag inte på bättre humör, PMS eller nått. Fryser gör jag också. Får nog ta mig ett bad när jag blir ensam om en stund.

Nu har jag gnällt så det räcker.
Det verkar som om jag får mitt jobb, men jag tror inte på det förrän jag skriver på pappret. Så ännu är det inte säkert.

1 kommentar:

Lena sa...

Inte konstigt att du börjar bli trött på sopporna, men försök att inte tala om för dig själv att du inte kommer att klara det. Det mentala är ju viktigt!! Säger du till dig själv att du kommer att klara det så gör du det. Själv är jag på dag 2 och mår skit, men det var väntat. Yrslig och skakig så det har inte blivit några promenader denna helgen. Skit också, jag som är med i en stegtävling. Men det må vara hänt, ligger ändå så långt efter att en vinst i mitt lag inte är aktuell. Snarare handlar det om att inte komma sist. Ha en skön söndag och hoppas ni alla är på bättre humör snart. Jag har skaffat Skype nu, så om du vill tjöta bort en stund är det bara att hojta. Heter zitalena1 där. KRAM