Dag 67

Hejhopp.

Ja jösses vilket liv man lever.
I morse var jag irriterad över att mannen sade åt mig att gå upp på taket och fixa med all mossa som växer där. Det var ju egentligen ett perfekt tillfälle att få sitta i fred och lyssna på ljudbok samtidigt som jag jobbade. Men sur var jag.
Mannen skjutsade sonen till inskolningen för förskoleklass. Vi hade en och en halv timma själva hemma. Så tre vändor till återvinningen hann vi med, nu är den gamla oljetanken i källaren, tömd och nedsågad och bortforslad till återvinningen. Bra gjort av min man att klara av detta, och jag hjälpte ju till med återvinningen. Vi hann precis i tid för att hämta hem sonen igen. Efter detta gick jag upp på taket igen. Satt där i min ensamhet och det var ok. I efterhand var det nog det bästa på hela dagen.

När klockan närmade sig 13.30 kom dottern hem och min mamma kom hit, jag gjorde mig i ordning och vi åkte till Skövde för att köpa skor till barnen. Det gick ok, men barnen var griniga och jag med.

När vi står inne på skopunkten för att prova skor ringer min mobiltelefon, det är min chef, alltså rektorn på skolan. Han låter lite irriterad och stressad. Han har just fått ett samtal från en förälder till en av mina handledarelever. Denna elev har inte varit i skolan sedan påsk pga av olika orsaker. För två veckor sedan när vi hade temavecka var eleven på skolan och gjorde flera nationella prov som missats under frånvaron. Men två av proven fick eleven inte gjorda på grund av frånvaro. Jag har fört tätare kontakt med föräldrarna de sista veckorna och i måndags ringde pappan och bad mig kolla upp vad eleven behövde göra för att klara betyget G alla fall i kärnämnen. Jag började kolla detta i måndags och mailade och berättade att det bara var två prov. Jag skulle prata med berörda lärare och återkomma om tidpunkt för proven. Jag har inte hunnit prata med mina kollegor och idag var föräldern irriterad för att det drog ut på tiden. Rektorn var stressad och irriterad när han ringde mig.

Jag är känslig för när människor är lite hårda mot mig och får dåligt samvete för att jag inte levt upp till förväntningarna och kraven som ställs på mig som lärare. Blev deppig och sur. Nu vill jag inte åka till jobbet i morgon, jag vill inte ta kontakt med föräldrarna och jag har helt tappat sugen. Vill bara sticka huvudet i sanden och gömma mig där. suck. Men det är bara till att ta tjuren vid hornen, eleven slutar nian om några veckor och jag kan förhoppningsvis se tillbaka på detta som lärorikt.

Detta får mig att undra vad jag egentligen skulle vilja göra med mitt liv.

Med vikten går det bra. Hade ett bra resultat på vågen i måndags. Det är jag glad över. Måste klämma några kilon till innan midsommar då jag börjar min upptrappning. Har nu gått ner drygt 18 kg, men för att nå samma vikt som för två år sedan skulle jag behöva gå ner ytterligare 11 kg. Jag hoppas kunna gå ner ytterligare 4 kg på resterande 4 veckor, gärna mer. Om jag klarar det 4 kg som jag hoppas på så skulle det innebära att jag har 7 kg kvar att gå ner och det hoppas jag kunna klara med hjälp av viktklubb. Målet är i alla fall att inte gå upp det igen även om jag inte når mitt rekordmål.

Nog nu, en promenad kanske?