Det tar på dagarna som är kvar. Det känns skönt och jag ska göra mitt bästa för att planera vad jag ska äta de första dagarna. Jag vet att jordgubbar inte borde finnas med första dagarna. Men försök stoppa mig från att stoppa några jordgubbar i munnen på midsommarafton!!!!
Klockan närmar sig 15 och jag har klippt gräsmattan, rensat mitt lilla land och planterat min citronmeliss. Gillar att ha några blad i mitt vatten det blir så friskt då.
I kväll kommer mannens syster med familj hit. Pratade först om grillning, men eftersom vädret är milt sagt ostadigt, bestämde vi oss för att baka pizza. Vi har en sten som man lägger längst ner i ugnen på galler och sedan bakar alla sin egen pizza som man bakar på denna sten. Det är så gott. kommer att bli tufft, men jag måste övertala mig själv att jag kan baka det någon annan dag och få smaka då. Det är lätt att säga just nu, men det kommer att blir tråkigare i kväll när man inte äter.
Firandet av min kusin i går var trevligare än väntat, vilket det ofta blir när jag är negativt inställd. Det var nog knappast någon som märkte att jag inte åt. Det var många där och folk tog sig mat lite huller om buller. Men det var mycket kallskuret och frukt så om jag hade ätit hade det varit ganska ok mat. Pratade med goda vänner och flera av mina kusiner. Det var så trevlig och vi blev kvar en bra stund. Till sist ville våra barn åka hem och då gjorde vi det.
Jag och mannen satte oss för att titta på en film, men efter ett tag stängde vi av filmen, den var inte bra. "Vi hade i alla fall tur med vädret. Igen" Vi tröttnade. Tittade på Youtube istället. Älskar att se de där filmerna med tabbar. Ibland undrar man ju hur ont det gjorde men andra saker kan jag skratta åt tills tårarna rullar. Så fånig är jag. Jag kan bara inte sluta skratta åt vissa saker.
På måndag ska jag städa i min slöjdsal. Jag är ganska nöjd med att det bara är en sal att städa i år, vanligtsvis är det ju två. Men jag ska ändå åka till skolan som jag tagit tjänstledigt från. Kommer inte att få jobba där till hösten och de ville avtacka mig. Så jag ska dit en liten stund.De skulle bli bjudna på smörgåstårta, det lät gott. Men jag kan ju ta med mig en färdigblandad soppa. Har funderat på att baka ngåot och ta med mig eftersom jag slutar. Kanske citron och lime paj, den var grymt uppskattad på skolan där jag jobbar nu. Eller ska jag försöka mig på några smarriga kakor ur Leilas "A piece of cake". Där finns mycket smarrigt. Å andra sidan kanske jag ska göra något som jag testat förut och inte göra något helt nytt nu när jag inte får provsmaka själv. Det avgör saken. Paj får det bli.
Två dagar på jobbet kvar, sedan är det sommarlov, planering för midsommar och packning av husvagn. Det ska bli så gott. Har lite kvar på utbildningen att göra, ska göra mitt bästa för att göra så mycket som möjligt, utan att stressa nu i början av lovet. Annars kommer jag att stressa i slutet av lovet och det är inte kul.
Nu måste jag nog ta och plocka i ordning lite innan gästerna dyker upp.
lördag 13 juni 2009
fredag 12 juni 2009
7 dagar kvar.
Ja, nästa fredag får jag börja äta. Det ska bli gott.
Vågen var lite snällare mot mig idag, det var tur, annars hade jag nog blivit ledsen.
Men det är fortfarande en bit kvar att gå.
Kommer inte att nå mitt mål innan fredag, men med hjälp av min coach har jag bestämt hur jag ska gå till väga.
Mitt mål är inte en viss vikt, mitt mål är inte något speciellt mått på måttbandet, utan mitt mål är att byxorna och kjolarna som jag köpte förra sommaren ska gå på mig. Vet att jag var nere och studsade på min målvikt förra året. Men sedan gick jag upp lite och låg ganska stadigt på den vikten. Så när jag minns vad jag vägde förra sommaren på vår husvagnssemester så har jag 5-6 kg kvar innan jag når det.
Mitt humör har levt lite berg- och dalbana med mig det sista. Kraschade ju i förra veckan, i mitt sinne hade jag redan börjar min resa till USA, när det inte blev av så vart jag så besviken.
Sedan har väl stressen jag känt inför sista turen till universitetet tagit ut sin rätt. Det brukar ju påverka mig en hel del. Så nu måste jag försöka att ta tag i de restuppgifter jag har på min utbildning så att jag kan lägga det bakom mig.
Om en stund ska vi åka till min kusin för att fira att han tagit studenten. Jag vill inte åka. jag tycker att det känns lite skämmigt att inte äta något. Mina mostrar är inte alltid så nådiga i sina kommentarer. Jag har inte druckit så mycket som jag borde, vilket resulterat i huvudvärk, borde häva i mig en massa vatten, men då vet jag att jag får ont i magen.
Dotterns slutade ettan idag, trist med regnet. Hennes skola firar inte avslutningen i någon kyrka utan i FolketsPark. Långt ifrån alla får plats och vi fick stå upp, efter en stund gick det inte längre. Min rygg sa i från och jag fick gå och sätta mig utanför själva salen där avslutningen var. Som tur var samlades klassen inne i stället för ute när de tackade sin fröken. Nu har familjen ätit jordgubbstårta två gånger och vem vet, det kanske blir mer tårta innan dagen är över.
Träffade min coach i onsdags och det känndes bra, jag tror att jag har koll på vad js aska börja äta på fredag. Och följande tiden också. Sedan får ajg se hur jag lyckas följa det. Men det vore bäst för mig själv om jag tog denna chansen på allvar.
Hade även samtal med min samtalscoach i går. Det kändes också bra, det var två veckor sedan sist och många tankar har snurrat i min hjärna sedan dess. Det känns så lungt och fridfullat att få sitta ner hos henne. Hon frågar och jag svarar och tänker. Det gör mig gotto ch jag känner att jag nog börjat min resa men är just i starten. Detär en lång väg att gå för att bli snällare mot mig själv och tro lite mer på mig själv och min förmåga.
Vågen var lite snällare mot mig idag, det var tur, annars hade jag nog blivit ledsen.
Men det är fortfarande en bit kvar att gå.
Kommer inte att nå mitt mål innan fredag, men med hjälp av min coach har jag bestämt hur jag ska gå till väga.
Mitt mål är inte en viss vikt, mitt mål är inte något speciellt mått på måttbandet, utan mitt mål är att byxorna och kjolarna som jag köpte förra sommaren ska gå på mig. Vet att jag var nere och studsade på min målvikt förra året. Men sedan gick jag upp lite och låg ganska stadigt på den vikten. Så när jag minns vad jag vägde förra sommaren på vår husvagnssemester så har jag 5-6 kg kvar innan jag når det.
Mitt humör har levt lite berg- och dalbana med mig det sista. Kraschade ju i förra veckan, i mitt sinne hade jag redan börjar min resa till USA, när det inte blev av så vart jag så besviken.
Sedan har väl stressen jag känt inför sista turen till universitetet tagit ut sin rätt. Det brukar ju påverka mig en hel del. Så nu måste jag försöka att ta tag i de restuppgifter jag har på min utbildning så att jag kan lägga det bakom mig.
Om en stund ska vi åka till min kusin för att fira att han tagit studenten. Jag vill inte åka. jag tycker att det känns lite skämmigt att inte äta något. Mina mostrar är inte alltid så nådiga i sina kommentarer. Jag har inte druckit så mycket som jag borde, vilket resulterat i huvudvärk, borde häva i mig en massa vatten, men då vet jag att jag får ont i magen.
Dotterns slutade ettan idag, trist med regnet. Hennes skola firar inte avslutningen i någon kyrka utan i FolketsPark. Långt ifrån alla får plats och vi fick stå upp, efter en stund gick det inte längre. Min rygg sa i från och jag fick gå och sätta mig utanför själva salen där avslutningen var. Som tur var samlades klassen inne i stället för ute när de tackade sin fröken. Nu har familjen ätit jordgubbstårta två gånger och vem vet, det kanske blir mer tårta innan dagen är över.
Träffade min coach i onsdags och det känndes bra, jag tror att jag har koll på vad js aska börja äta på fredag. Och följande tiden också. Sedan får ajg se hur jag lyckas följa det. Men det vore bäst för mig själv om jag tog denna chansen på allvar.
Hade även samtal med min samtalscoach i går. Det kändes också bra, det var två veckor sedan sist och många tankar har snurrat i min hjärna sedan dess. Det känns så lungt och fridfullat att få sitta ner hos henne. Hon frågar och jag svarar och tänker. Det gör mig gotto ch jag känner att jag nog börjat min resa men är just i starten. Detär en lång väg att gå för att bli snällare mot mig själv och tro lite mer på mig själv och min förmåga.
onsdag 10 juni 2009
Neeeeej
Dagen har rasat.
Inget blir som jag tänkt!!!!
Frissan ringde just. Undrade varför jag inte kom.
Jag hade blandat ihop dagarna.
Jag skulle klippa mig idag klockan 10 dottern i morgon klockan 17.
Suck.
Så min välplanerade dag sket sig kan man väl säga.
Sådant gillar jag inte.
Nu fick jag en ny klipptid på torsdag i nästa vecka. Vet inte hur det ska ordna sig med barnvakt, men jag har ju tid på mig att kolla runt.
Och jag som har förberett dottern på klippning i dag med allt vad det innebär. SUCK!
Nu känner jag mig grinig igen. Att vågen pekade upp i morse gör inte saken bättre. Nu vill jag bara ligg i sängen och inte göra någonting.
Måste gnälla lite till.
läste i aftonbladet i går att det sålts så mycket av en nyligen receptbefriad viktmedicin. Den ska fungera som Xenical ungefär. Alltså mot fett om jag fatta rätt. Men mitt bekymmer är inte fett i första hand. Mitt bekymmer är socker. När kommer det plåster mot det. Nicotinplåster finns. Antabus finns, "Fettantabus" finns men när kommer det något för mig som missbrukar socker? VA?????
Hur länge ska man behöva vänta på något sådant? Det lär ta kortare tid att försöka gå på avvänjnng själv. Men en gång en sockermissbrukare alltid en sockermissbrukare.
Nu är det bäst jag stänger av innan jag blir ännu jobbigare.
Inget blir som jag tänkt!!!!
Frissan ringde just. Undrade varför jag inte kom.
Jag hade blandat ihop dagarna.
Jag skulle klippa mig idag klockan 10 dottern i morgon klockan 17.
Suck.
Så min välplanerade dag sket sig kan man väl säga.
Sådant gillar jag inte.
Nu fick jag en ny klipptid på torsdag i nästa vecka. Vet inte hur det ska ordna sig med barnvakt, men jag har ju tid på mig att kolla runt.
Och jag som har förberett dottern på klippning i dag med allt vad det innebär. SUCK!
Nu känner jag mig grinig igen. Att vågen pekade upp i morse gör inte saken bättre. Nu vill jag bara ligg i sängen och inte göra någonting.
Måste gnälla lite till.
läste i aftonbladet i går att det sålts så mycket av en nyligen receptbefriad viktmedicin. Den ska fungera som Xenical ungefär. Alltså mot fett om jag fatta rätt. Men mitt bekymmer är inte fett i första hand. Mitt bekymmer är socker. När kommer det plåster mot det. Nicotinplåster finns. Antabus finns, "Fettantabus" finns men när kommer det något för mig som missbrukar socker? VA?????
Hur länge ska man behöva vänta på något sådant? Det lär ta kortare tid att försöka gå på avvänjnng själv. Men en gång en sockermissbrukare alltid en sockermissbrukare.
Nu är det bäst jag stänger av innan jag blir ännu jobbigare.
9 dagar kvar
Ja nu börjar målet närma sig. I alla fall tidsmässigt.
Är på ovanligt dåligt humör, det var jag i går också.
I går hade jag laddat för veckans värsta lektion, men det var inte så farligt. Jag var inställd på totalt värdelös lektion och då kunde det ju inte bli värre, men det blev inte så illa som jag befarat. Nu har jag haft mina sista lektioner för detta läsåret. Och det känns skönt. Hade tänkt att åka till jobbet och städa i dag men sonen hostar fortfarande och är lite krasslig så jag få vara hemma med honom. Får se om han kan gå till dagis i morgon. Det är väl tveksamt.
Gårdagen var allt annat än bra trots att lektionen inte blev så illa som jag trott.
I flera av de slöjdsalar som jag arbetat finns det en spis. Detta för att man även bedriver lite hemkunskap i textilslöjdens lokaler. Så i går bakade en av lärarna kladdkakor i muffinsformar tillsammans med sina elever. De rörde ihop smeten i sitt eget klassrum men kakorna skulle gräddas hos mig. Det var en prövning må jag säga, när hela salen luktar nygräddade kakor större delen av dagen. När väl lektionerna var slut skulle vi ha konferens, då fanns det liknande kakor på bänken i personalrummet plus en rabarberkaka. Jag gick.
När jag hämtade dottern på fritids hade de bakat bullar, och doften av nybakade bullar hängde kvar i lokalen. Mums. Snålvattnet flödade och jag fick nästan torka mig kring munnen.
Till sakenhör att jag INTE fuskat utan är helt fokuserad på att jag ska börja äta på midsommarafton. Förra veckan fick jag bra resultat på vågen och hoppet att kanske ändå nå målet framstod inte som helt omöjligt. Jag var inställd på att vågen skulle plana ut denna veckan men inte att den skulle lägga på 0,5 kg sedan i söndag. Vad i hela friden. Nu är jag ju redan på dåligt humör ochklockan är inte ens 9 på onsdags morgonen. Suck. Det blir en lång dag.
Det ska hända en del i dag också.
Har tid med min coach klockan 15.30. Måste ta med snorig son... hur löser jag det?
Men så uppenbarade sig lösningen på det hela, hoppas jag.....
Dottern ville cykla till skolan idag, och det fick hon. Jag har en klipptid för henne klockan 17 i eftermiddag och innan dess måste jag borsta henne. Brukar inte frissan göra det? Kanske ni undrar. Men dottern har hår ner till rumpan, detta borstas inte varje dag och det är lättast att göra det i duschen med håret fullt med balsam.
Så så här der lösningen ut.
Dottern behöver inte stanna på fritids utan cyklar hem klockan 13.30 när skolan slutar. Hon får duscha och borstas när hon kommer hem. Därefter flätar jag håret så att det håller sig någorlunda tills frissabesöket.
När klockan närmar sig 15.30 tar jag med båda barnen till gymmet, det finns ett nytt barnrum och det är lugnare när de är tillsammans. Jag får mitt samtal medm in coach och sedan kan vi åka till frissan.
Låter det omöjligt? Hm, vi får se hur det går. Men schemat är inte jätte tight, det finns utrymme för lite oväntade händelser, om de inte tar allt för lång tid. =)
Senare har jag styrelsemöte klockan 19 i kväll. Det brukar inte vara så trist när man väl är där men jag drar mig för att åka dit ändå. Det brukar dessutom bjudas på riktigt smarriga mackor. Suck.
Annars så ......tja vad ska jag säga.
Jag kommer inte i mina byxor som jag hade förra sommaren, vilket var målet.
Jag vill inget hellre än att börja äta men är samtidigt rädd, för jag vill inte gå upp i vikt igen.
Mitt förhållande till mat har ju egentligen inte ändrats efter mina sopperioder. Ok, jag lyssnar inte så mycket på CD'n, kanske borde jag det. Men jag har en annan CD med självbildträning som jag tycker bättre om. Får lyssna lite mer på den.
Om sonen mår bättre ska jag på mitt samtal med min samtalscoach i morgon bitti. Det blir ett av de sista innan sommaren. Gillar att prata med henne och känner mig ganska lugn när jag kommer där i från.
Sedan har jag gjort en fuling. Jag bokade tid för klippning och slingning hos frissan till klockan 10 i morgon. Hade ju tänkt att dottern är i skolan, vilket hon är. Och att sonen är på dagis, men nu vet jag inte om han är tillräckligt frisk för att gå till dagis, så jg vet inte hur jag ska lösa det hela. Dessutom får han ju egentligen inte vara på dagis om jag klipper mig. Planen var ju att jag skulle jobba i morgon och se detta som en tidig lunchtimma. Eftersom soppan inte tar så mycket tid från min lunch. Nu måste jag lösa detta...... Behöver min klipptid både för hårets skull och för att jag är i behov av lite egen lyxtid.
Jaja, vi får se hur dagen går, om jag orkar återkommer jag med rapport i kväll annars så kommer den väl i morgon.
Ha en bra dag!
Är på ovanligt dåligt humör, det var jag i går också.
I går hade jag laddat för veckans värsta lektion, men det var inte så farligt. Jag var inställd på totalt värdelös lektion och då kunde det ju inte bli värre, men det blev inte så illa som jag befarat. Nu har jag haft mina sista lektioner för detta läsåret. Och det känns skönt. Hade tänkt att åka till jobbet och städa i dag men sonen hostar fortfarande och är lite krasslig så jag få vara hemma med honom. Får se om han kan gå till dagis i morgon. Det är väl tveksamt.
Gårdagen var allt annat än bra trots att lektionen inte blev så illa som jag trott.
I flera av de slöjdsalar som jag arbetat finns det en spis. Detta för att man även bedriver lite hemkunskap i textilslöjdens lokaler. Så i går bakade en av lärarna kladdkakor i muffinsformar tillsammans med sina elever. De rörde ihop smeten i sitt eget klassrum men kakorna skulle gräddas hos mig. Det var en prövning må jag säga, när hela salen luktar nygräddade kakor större delen av dagen. När väl lektionerna var slut skulle vi ha konferens, då fanns det liknande kakor på bänken i personalrummet plus en rabarberkaka. Jag gick.
När jag hämtade dottern på fritids hade de bakat bullar, och doften av nybakade bullar hängde kvar i lokalen. Mums. Snålvattnet flödade och jag fick nästan torka mig kring munnen.
Till sakenhör att jag INTE fuskat utan är helt fokuserad på att jag ska börja äta på midsommarafton. Förra veckan fick jag bra resultat på vågen och hoppet att kanske ändå nå målet framstod inte som helt omöjligt. Jag var inställd på att vågen skulle plana ut denna veckan men inte att den skulle lägga på 0,5 kg sedan i söndag. Vad i hela friden. Nu är jag ju redan på dåligt humör ochklockan är inte ens 9 på onsdags morgonen. Suck. Det blir en lång dag.
Det ska hända en del i dag också.
Har tid med min coach klockan 15.30. Måste ta med snorig son... hur löser jag det?
Men så uppenbarade sig lösningen på det hela, hoppas jag.....
Dottern ville cykla till skolan idag, och det fick hon. Jag har en klipptid för henne klockan 17 i eftermiddag och innan dess måste jag borsta henne. Brukar inte frissan göra det? Kanske ni undrar. Men dottern har hår ner till rumpan, detta borstas inte varje dag och det är lättast att göra det i duschen med håret fullt med balsam.
Så så här der lösningen ut.
Dottern behöver inte stanna på fritids utan cyklar hem klockan 13.30 när skolan slutar. Hon får duscha och borstas när hon kommer hem. Därefter flätar jag håret så att det håller sig någorlunda tills frissabesöket.
När klockan närmar sig 15.30 tar jag med båda barnen till gymmet, det finns ett nytt barnrum och det är lugnare när de är tillsammans. Jag får mitt samtal medm in coach och sedan kan vi åka till frissan.
Låter det omöjligt? Hm, vi får se hur det går. Men schemat är inte jätte tight, det finns utrymme för lite oväntade händelser, om de inte tar allt för lång tid. =)
Senare har jag styrelsemöte klockan 19 i kväll. Det brukar inte vara så trist när man väl är där men jag drar mig för att åka dit ändå. Det brukar dessutom bjudas på riktigt smarriga mackor. Suck.
Annars så ......tja vad ska jag säga.
Jag kommer inte i mina byxor som jag hade förra sommaren, vilket var målet.
Jag vill inget hellre än att börja äta men är samtidigt rädd, för jag vill inte gå upp i vikt igen.
Mitt förhållande till mat har ju egentligen inte ändrats efter mina sopperioder. Ok, jag lyssnar inte så mycket på CD'n, kanske borde jag det. Men jag har en annan CD med självbildträning som jag tycker bättre om. Får lyssna lite mer på den.
Om sonen mår bättre ska jag på mitt samtal med min samtalscoach i morgon bitti. Det blir ett av de sista innan sommaren. Gillar att prata med henne och känner mig ganska lugn när jag kommer där i från.
Sedan har jag gjort en fuling. Jag bokade tid för klippning och slingning hos frissan till klockan 10 i morgon. Hade ju tänkt att dottern är i skolan, vilket hon är. Och att sonen är på dagis, men nu vet jag inte om han är tillräckligt frisk för att gå till dagis, så jg vet inte hur jag ska lösa det hela. Dessutom får han ju egentligen inte vara på dagis om jag klipper mig. Planen var ju att jag skulle jobba i morgon och se detta som en tidig lunchtimma. Eftersom soppan inte tar så mycket tid från min lunch. Nu måste jag lösa detta...... Behöver min klipptid både för hårets skull och för att jag är i behov av lite egen lyxtid.
Jaja, vi får se hur dagen går, om jag orkar återkommer jag med rapport i kväll annars så kommer den väl i morgon.
Ha en bra dag!
måndag 8 juni 2009
11 dagar kvar
Så gott att denna dag är över. Men jag fasar för morgondagen. Veckans värsta lektion är mellan 8.40 - 10.00 i morgon. Brukar vara helt genomsvett efter 10 minuter.
Dagen har gått bra, det har varit ganska lugnt.
De två första lektionerna hade jag inga elever för de var på skolresa. Det gav mig möjlighet till att börja med den extremt väl behövda städningen. Så nu har jag ett skrivbord att sitta vid, det var bara en stor hög med saker förut. Jag fick hjälp att montera mina skenor som jag ska hänga saker på. Upptäckte dock att jag kunnat köpa flera plastbyttor att hänga på skenorna. Men det får bli nästa gång jag kommer till IKEA.
I morgon är sista dagen som jag har elever. Det är skönt, båda jag och eleverna börjar bli lite lagom less på skolan. Det är svårt att bedriva några vettiga lektioner.
Hade tänkt att åka till jobbet på onsdag för att fortsätta städa, men det ser ut som om jag måste vara hemma med sonen som har feber och hosta. Men jag kom lite längre med städningen idag än jag tänkt mig så det är lugnt. Dessutom behöver jag göra en beställning av varor, och innan dessa kommer är det inte så stor ide att göra så mycket i skåpen, då får jag bara plocka om allt när varorna kommer.
Har varit en sväng till jouren med sonen i kväll, han hostar så han nästan kräks när han ligger ner. Men det var ingen större fara med honom. Så vi tog vägen förbi McDonalds så han fick en hamburgare att gnaga på på hemvägen. Åh vad jag blev sugen.
När vi kom hem fick jag duka bort kvällsmaten som stod kvar på bordet, då blev jag sugen igen.
ser fram emot att få äta snart!!!
Då ska jag laga Annas kesoplättar, mmmm de är så goda, särskilt med stekta kantareller i.
Nu ska jag titta på tv en stund.
Dagen har gått bra, det har varit ganska lugnt.
De två första lektionerna hade jag inga elever för de var på skolresa. Det gav mig möjlighet till att börja med den extremt väl behövda städningen. Så nu har jag ett skrivbord att sitta vid, det var bara en stor hög med saker förut. Jag fick hjälp att montera mina skenor som jag ska hänga saker på. Upptäckte dock att jag kunnat köpa flera plastbyttor att hänga på skenorna. Men det får bli nästa gång jag kommer till IKEA.
I morgon är sista dagen som jag har elever. Det är skönt, båda jag och eleverna börjar bli lite lagom less på skolan. Det är svårt att bedriva några vettiga lektioner.
Hade tänkt att åka till jobbet på onsdag för att fortsätta städa, men det ser ut som om jag måste vara hemma med sonen som har feber och hosta. Men jag kom lite längre med städningen idag än jag tänkt mig så det är lugnt. Dessutom behöver jag göra en beställning av varor, och innan dessa kommer är det inte så stor ide att göra så mycket i skåpen, då får jag bara plocka om allt när varorna kommer.
Har varit en sväng till jouren med sonen i kväll, han hostar så han nästan kräks när han ligger ner. Men det var ingen större fara med honom. Så vi tog vägen förbi McDonalds så han fick en hamburgare att gnaga på på hemvägen. Åh vad jag blev sugen.
När vi kom hem fick jag duka bort kvällsmaten som stod kvar på bordet, då blev jag sugen igen.
ser fram emot att få äta snart!!!
Då ska jag laga Annas kesoplättar, mmmm de är så goda, särskilt med stekta kantareller i.
Nu ska jag titta på tv en stund.
söndag 7 juni 2009
12 dagar kvar
Det är söndag och 12 dagar kvar, men söndagen är snart slut så det börjar närma sig 11. Gott, ser fram emot att få börja äta, men det går ganska bra med sopporna nu när jag ser slutet.
I dag har jag inte mått så bra. Har legat i sängen hela dagen, klev upp runt 17 tiden. Huvudvärk och lite öm i kroppen. Har druckit för lite i flera dagar så det är väl därför. Försöker dricka en del nu på kvällen.
Lillebror har haft hosta i flera dagar men inte mer än så, i går kväll kände jag att han var lite varm, men han hade hållit i gång med kompisar så jag visste inte om han hade feber eller ej. Han somnade under soffbordet efter att gästerna gått. Han hade feber, inget snack om saken, han fick alvedon och vi bar upp honom i hans säng. Han var stekhet hela natten. I dag har han mått bättre och vi har inte märkt av någon feber, men hostan är kvar. Mannen kikade jsut in och berättade att sonen har 38 i feber och att han stannar hemma i morgon. Men jag ska inte klaga, barnen har inte varit mycket sjuka under den sista tiden.
Vågen var inte lika snäll idag som i går men ändå positivt sedan förra veckan. Jag hade ju fuskat den veckan så förra veckan var det +0,1 kg, i dag var det - 3,4 kg sedan förra söndagen. Nu planar det säkert ut denna veckan. Så jag tror inte att jag når mitt mål som jag hade hoppats nå till midsommar. För att nå mitt mål skulle jag behöva gå ner 4-5 kg på 11 dagar. Det kan gå men jag är inställd på att det ingte kommer att funka så blir jag inte besviken. Målet hade varit att nå strax under min målvikt för att ha utrymma för något kilo som ofta kryper sig på när jag börjar äta igen. Men nu har jag mera tid att ta promenader denna veckan så med lite tur så når jag i alla fall mitt mål.
Jag har en konstig smärta i höger sida strax över höftbenet, vet inte vad det är, har haft det till och från under några veckor nu. Inte någon huggande smärta men det känns lite som håll. Det känns i bland när jag andas och framför allt när jag tar djupa andetag. Knepigt.
Hoppas inte det blir värre.
Hämtade ut mina nya glasögon i måndags. Jag kommer att lämna in dem i morgon igen. De ser inte bra ut. Jösses så knepigt optikern har monterat dem. Svårt att förklara hur de ser ut men jag gör ett försök. Det är bruna plastbågar jag köpt, längst ut i sidorna kan man se glipor mellan glas och både, det borde man inte kunna göra. Bågen har en konstig krök på ett ställe där de inte ska vara krökta. Så jag måste gå tillbaka med dem i morgon och i fråga sätta att de ser ut som de gör. Sådant gillar jag inte. Tycker inte om att behöva gå tillbaka och påpeka saker som inte är bra. Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta tjuren vid hornen, få ändan ur vagnen och gå dit. Suck. Ska be en kollega på jobbet i morgon att ta sig en titt, hon jobbade hos en optiker innan hon pluggade till lärare.
I dag har jag inte mått så bra. Har legat i sängen hela dagen, klev upp runt 17 tiden. Huvudvärk och lite öm i kroppen. Har druckit för lite i flera dagar så det är väl därför. Försöker dricka en del nu på kvällen.
Lillebror har haft hosta i flera dagar men inte mer än så, i går kväll kände jag att han var lite varm, men han hade hållit i gång med kompisar så jag visste inte om han hade feber eller ej. Han somnade under soffbordet efter att gästerna gått. Han hade feber, inget snack om saken, han fick alvedon och vi bar upp honom i hans säng. Han var stekhet hela natten. I dag har han mått bättre och vi har inte märkt av någon feber, men hostan är kvar. Mannen kikade jsut in och berättade att sonen har 38 i feber och att han stannar hemma i morgon. Men jag ska inte klaga, barnen har inte varit mycket sjuka under den sista tiden.
Vågen var inte lika snäll idag som i går men ändå positivt sedan förra veckan. Jag hade ju fuskat den veckan så förra veckan var det +0,1 kg, i dag var det - 3,4 kg sedan förra söndagen. Nu planar det säkert ut denna veckan. Så jag tror inte att jag når mitt mål som jag hade hoppats nå till midsommar. För att nå mitt mål skulle jag behöva gå ner 4-5 kg på 11 dagar. Det kan gå men jag är inställd på att det ingte kommer att funka så blir jag inte besviken. Målet hade varit att nå strax under min målvikt för att ha utrymma för något kilo som ofta kryper sig på när jag börjar äta igen. Men nu har jag mera tid att ta promenader denna veckan så med lite tur så når jag i alla fall mitt mål.
Jag har en konstig smärta i höger sida strax över höftbenet, vet inte vad det är, har haft det till och från under några veckor nu. Inte någon huggande smärta men det känns lite som håll. Det känns i bland när jag andas och framför allt när jag tar djupa andetag. Knepigt.
Hoppas inte det blir värre.
Hämtade ut mina nya glasögon i måndags. Jag kommer att lämna in dem i morgon igen. De ser inte bra ut. Jösses så knepigt optikern har monterat dem. Svårt att förklara hur de ser ut men jag gör ett försök. Det är bruna plastbågar jag köpt, längst ut i sidorna kan man se glipor mellan glas och både, det borde man inte kunna göra. Bågen har en konstig krök på ett ställe där de inte ska vara krökta. Så jag måste gå tillbaka med dem i morgon och i fråga sätta att de ser ut som de gör. Sådant gillar jag inte. Tycker inte om att behöva gå tillbaka och påpeka saker som inte är bra. Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta tjuren vid hornen, få ändan ur vagnen och gå dit. Suck. Ska be en kollega på jobbet i morgon att ta sig en titt, hon jobbade hos en optiker innan hon pluggade till lärare.
lördag 6 juni 2009
13 dagar kvar!
Nu har jag äntligen kommit hem från universitetet. Det var förhoppningsvis sista gången jag var där. Har fortfarande en del rester som jag behöver få gjorda, men de hoppas jag kunna maila över och skicka foton på. Så ännu är jag inte klar. Men jag behöver kanske inte åka dit igen.
I vanliga fall brukar jag åka kvällen innan för att slippa stressa så på morgonen, det är 30 mil till Linköping och att köra dem samma dag som manhar föreläsningar mellan 9-19 är ingen höjdare. Men denna gången hade jag inte fått övernattning mer än en natt, så det fick gå. Hade en blus att sy färdigt innan denna träffen, jag sydde ihop den häromdagen, den satt riktigt illa, såg ut som Dolly Parton fast det var tomt innanför blusen. Har relativt stor byst, men blusens rynkor gjorde att blusen blev lite väl puffig framtill. Så jag fick sprätta isär allt ihop, rita av mönsterdelarna en storlek mindre och klippa om alltsammans. Redan gällde det att få ihop allt igen. Det hann bli rätt sent på onsdagskvällen, jag slet som bara den. Plötsligt ringde min mobil, det var alarmet, det var dags att gå upp för att packa och göra sig i ordning. Men jag hade ju inte ens laggt mig. Ujuj.
Jadet fick ju gå. Packade och fixade mig i en hast och gav mig iväg. Körde bara en bit själv, resten av resan åkte jag med en klasskamrat. Jag slumrade ca 10 minuter under resan men annars var jag vaken. Höll mig vaken hela dagen på föreläsningarna. Det var opponentskap som gällde. Vi skulle försvara våra uppsatser. Kan inte påstå att jag helt följde med i vad alla andras uppsatser handlade om men jag var vaken, med nöd och näppe stundvis.
På torsdagskvällen hade vi avslutningsfest. Alla bidrog med något, jag köpte engångsglas, engångsmugar och te. Köpte mig en flaska mineralvatten med smak för att festa till det lite. De andra grillade och en massa goda saker. Men det går bra nu när jag vet att jag ska börja äta den 19 juni. Men jag var så trött, frös gjorde jag också. rummet vi samlades i kallas för grottan, det ligger i källaren på ett gammalt hus, det är som en ett gammalt källarrum sedanmedeltiden, lågt i tak, välvda stentak, ljudet var enormt fast rummet var relativt litet. Eftersom jag har lite problem med att höra vad folksäger i ett stort sorl tyckte jag snabbt att det blev lite jobbigt. Att vara trött och frysa gjorde inte saken bättre. Jag drog mig tillbaka till mitt rum efter mindre än 2½ timma. Bäddade sängen, ställde mig i duschen för att värma mig och kröp sedan ner i sängen runt klockan 21. Har en lagt in en CD med självförtroende träning på min MP3 och satte på den. Lars-Eric Uneståhls magiska röst, gjorde att jag som vanlgit somnade på tre röda sekunder. Sov gott hela natten, och var hur trött som helst när klockan ringde för väckning.
Dagen gick bra och när klcokan var 15.30 vände vi hemmåt igen. Ett snabbstopp på IKEA i Jönköping och jag var hemma före 20.00. Försökte hämta ut mitt paket med tankini på ICA innan jag åkte hem men det var fel på datorn så jag ska göra ett nytt försök i dag.
Ojoj, det blir ett långt inlägg idag. Orkar ni? Annars är det bara att strunta i mitt svammel. Jag har bara ett stort behöv av att skriva av mig så att jag inte glömmer.
I början av veckan hade vi lite samtal i familjen om min mans eventuella resa till USA. Han skulle ev på konferens till Seattle. Jag var där som Au-pair 1992, och har inte varit där sedan dess. Skulle gärna hänga på dit men det var inte det som saken gällde just nu. Mannen planerade att ev göra en liten avstickare till Chrlottesville där vi bodde i 4 månader för 3 år sedan. Då fick jag fnatt, det är ju jag som tjatat i drygt 2½ år att få åka tillbaka för att hälsa på. Jag måste erkänna att jag blev lite deppig. Då frågar min mamma om jag inte kan följa med dit. Förklarade att det inte fins på kartan att familjen ska kunna ge sig iväg, tre flygbiljetter är lite mer än vi klarar av just nu. Men då hände det något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Min mor frågade när svärföräldrarna hade semester och om inte de tillsammans kunde ta hand om våra barn så att vi skulle kunna åka. Jag stod nog med öppen mun är jag rädd.
genast började min lilla turbio hjärna jobba för högtryck. Hoppet tändes.
kanske jag skulle kunna åka äntligen???
Surfade samma kväll efter biljettpriser, hittade för 6500 kronor inklusive tåg till Stockholm och Arlanda. det var ju för dyrt. Sms:ade mamma dagen efter och förklarade läget. Då kommer näste surprice. Hon kunde tänka sig att hjälpa mig med lite av pengarna. Wow. Jag började känna ett mindre glädjerus.
På kvällen surfade jag åter efter priser. Hittade en liknande resa för det sammanlagda priser 4800. Det var ju mycket bättre. Jag börajde prata med min man, han var väl lite tystlåten, tillsist fick jg säga åt honom att säga vad han tyckte. Jag var ju i det nämaste i extas vid det här laget.
Efter en stund resonerade så kom vi fram till att vi nog inte hade pengar trots att jag kunde låna till resten av resan av mamma. Man måste ju betala tillbaka även till mammor. Och det skulle kännas tungt ekonomiskt. Det är ju sant, men jag blev så besviken. Det blev en mindre kraschlanding. Åh vad deppig jag blev.
Men planen vi gjorde upp var att jag ska spara tills nästa år och försöka göra resan då. Och det får jag väl acceptera,m en det satt långt inne.
Nu har det gått några dagar och jag har sansat mig. Men lite deppig är jag fortfarande.
Men mitt i deppandes är i alla fall vågen snäll mot mig. Min man sa i morse att min rumpa blivit lös!!! Va?! Hur ska man ta en sådan kommentar? Han menade inget illa med det utan förklarade att det nog berodde på att jag gått ner i vikt och att huden inte hängt med och at den därför kändes lös. Och det är nog sant. För när jag tänker efter så minns jag att jag upplevde att trots min viktminskning förra året tyckte jag att låren fladdrade när jag gick, så jag måste gått väldigt konstigt på stranden när jag gick i badkläder. Tyckte att mitt lösa hull rörde sig mer än jag varit van vid. Fniss. Ja det är väl konstigt att jag alltid hittar något att störa mig på när det kommer till mig själv. Oftast inte bara en sak utan många. Måste ta tag i det.
Men nu ska jag avsluta mitt svammel. Antar att texten är full av mystiska stavfel och annat lustigt, men det bjuder jag på idag. Nu ska jag ut i solen!
I vanliga fall brukar jag åka kvällen innan för att slippa stressa så på morgonen, det är 30 mil till Linköping och att köra dem samma dag som manhar föreläsningar mellan 9-19 är ingen höjdare. Men denna gången hade jag inte fått övernattning mer än en natt, så det fick gå. Hade en blus att sy färdigt innan denna träffen, jag sydde ihop den häromdagen, den satt riktigt illa, såg ut som Dolly Parton fast det var tomt innanför blusen. Har relativt stor byst, men blusens rynkor gjorde att blusen blev lite väl puffig framtill. Så jag fick sprätta isär allt ihop, rita av mönsterdelarna en storlek mindre och klippa om alltsammans. Redan gällde det att få ihop allt igen. Det hann bli rätt sent på onsdagskvällen, jag slet som bara den. Plötsligt ringde min mobil, det var alarmet, det var dags att gå upp för att packa och göra sig i ordning. Men jag hade ju inte ens laggt mig. Ujuj.
Jadet fick ju gå. Packade och fixade mig i en hast och gav mig iväg. Körde bara en bit själv, resten av resan åkte jag med en klasskamrat. Jag slumrade ca 10 minuter under resan men annars var jag vaken. Höll mig vaken hela dagen på föreläsningarna. Det var opponentskap som gällde. Vi skulle försvara våra uppsatser. Kan inte påstå att jag helt följde med i vad alla andras uppsatser handlade om men jag var vaken, med nöd och näppe stundvis.
På torsdagskvällen hade vi avslutningsfest. Alla bidrog med något, jag köpte engångsglas, engångsmugar och te. Köpte mig en flaska mineralvatten med smak för att festa till det lite. De andra grillade och en massa goda saker. Men det går bra nu när jag vet att jag ska börja äta den 19 juni. Men jag var så trött, frös gjorde jag också. rummet vi samlades i kallas för grottan, det ligger i källaren på ett gammalt hus, det är som en ett gammalt källarrum sedanmedeltiden, lågt i tak, välvda stentak, ljudet var enormt fast rummet var relativt litet. Eftersom jag har lite problem med att höra vad folksäger i ett stort sorl tyckte jag snabbt att det blev lite jobbigt. Att vara trött och frysa gjorde inte saken bättre. Jag drog mig tillbaka till mitt rum efter mindre än 2½ timma. Bäddade sängen, ställde mig i duschen för att värma mig och kröp sedan ner i sängen runt klockan 21. Har en lagt in en CD med självförtroende träning på min MP3 och satte på den. Lars-Eric Uneståhls magiska röst, gjorde att jag som vanlgit somnade på tre röda sekunder. Sov gott hela natten, och var hur trött som helst när klockan ringde för väckning.
Dagen gick bra och när klcokan var 15.30 vände vi hemmåt igen. Ett snabbstopp på IKEA i Jönköping och jag var hemma före 20.00. Försökte hämta ut mitt paket med tankini på ICA innan jag åkte hem men det var fel på datorn så jag ska göra ett nytt försök i dag.
Ojoj, det blir ett långt inlägg idag. Orkar ni? Annars är det bara att strunta i mitt svammel. Jag har bara ett stort behöv av att skriva av mig så att jag inte glömmer.
I början av veckan hade vi lite samtal i familjen om min mans eventuella resa till USA. Han skulle ev på konferens till Seattle. Jag var där som Au-pair 1992, och har inte varit där sedan dess. Skulle gärna hänga på dit men det var inte det som saken gällde just nu. Mannen planerade att ev göra en liten avstickare till Chrlottesville där vi bodde i 4 månader för 3 år sedan. Då fick jag fnatt, det är ju jag som tjatat i drygt 2½ år att få åka tillbaka för att hälsa på. Jag måste erkänna att jag blev lite deppig. Då frågar min mamma om jag inte kan följa med dit. Förklarade att det inte fins på kartan att familjen ska kunna ge sig iväg, tre flygbiljetter är lite mer än vi klarar av just nu. Men då hände det något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Min mor frågade när svärföräldrarna hade semester och om inte de tillsammans kunde ta hand om våra barn så att vi skulle kunna åka. Jag stod nog med öppen mun är jag rädd.
genast började min lilla turbio hjärna jobba för högtryck. Hoppet tändes.
kanske jag skulle kunna åka äntligen???
Surfade samma kväll efter biljettpriser, hittade för 6500 kronor inklusive tåg till Stockholm och Arlanda. det var ju för dyrt. Sms:ade mamma dagen efter och förklarade läget. Då kommer näste surprice. Hon kunde tänka sig att hjälpa mig med lite av pengarna. Wow. Jag började känna ett mindre glädjerus.
På kvällen surfade jag åter efter priser. Hittade en liknande resa för det sammanlagda priser 4800. Det var ju mycket bättre. Jag börajde prata med min man, han var väl lite tystlåten, tillsist fick jg säga åt honom att säga vad han tyckte. Jag var ju i det nämaste i extas vid det här laget.
Efter en stund resonerade så kom vi fram till att vi nog inte hade pengar trots att jag kunde låna till resten av resan av mamma. Man måste ju betala tillbaka även till mammor. Och det skulle kännas tungt ekonomiskt. Det är ju sant, men jag blev så besviken. Det blev en mindre kraschlanding. Åh vad deppig jag blev.
Men planen vi gjorde upp var att jag ska spara tills nästa år och försöka göra resan då. Och det får jag väl acceptera,m en det satt långt inne.
Nu har det gått några dagar och jag har sansat mig. Men lite deppig är jag fortfarande.
Men mitt i deppandes är i alla fall vågen snäll mot mig. Min man sa i morse att min rumpa blivit lös!!! Va?! Hur ska man ta en sådan kommentar? Han menade inget illa med det utan förklarade att det nog berodde på att jag gått ner i vikt och att huden inte hängt med och at den därför kändes lös. Och det är nog sant. För när jag tänker efter så minns jag att jag upplevde att trots min viktminskning förra året tyckte jag att låren fladdrade när jag gick, så jag måste gått väldigt konstigt på stranden när jag gick i badkläder. Tyckte att mitt lösa hull rörde sig mer än jag varit van vid. Fniss. Ja det är väl konstigt att jag alltid hittar något att störa mig på när det kommer till mig själv. Oftast inte bara en sak utan många. Måste ta tag i det.
Men nu ska jag avsluta mitt svammel. Antar att texten är full av mystiska stavfel och annat lustigt, men det bjuder jag på idag. Nu ska jag ut i solen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)