7 dagar kvar.

Ja, nästa fredag får jag börja äta. Det ska bli gott.
Vågen var lite snällare mot mig idag, det var tur, annars hade jag nog blivit ledsen.
Men det är fortfarande en bit kvar att gå.
Kommer inte att nå mitt mål innan fredag, men med hjälp av min coach har jag bestämt hur jag ska gå till väga.

Mitt mål är inte en viss vikt, mitt mål är inte något speciellt mått på måttbandet, utan mitt mål är att byxorna och kjolarna som jag köpte förra sommaren ska gå på mig. Vet att jag var nere och studsade på min målvikt förra året. Men sedan gick jag upp lite och låg ganska stadigt på den vikten. Så när jag minns vad jag vägde förra sommaren på vår husvagnssemester så har jag 5-6 kg kvar innan jag når det.

Mitt humör har levt lite berg- och dalbana med mig det sista. Kraschade ju i förra veckan, i mitt sinne hade jag redan börjar min resa till USA, när det inte blev av så vart jag så besviken.
Sedan har väl stressen jag känt inför sista turen till universitetet tagit ut sin rätt. Det brukar ju påverka mig en hel del. Så nu måste jag försöka att ta tag i de restuppgifter jag har på min utbildning så att jag kan lägga det bakom mig.

Om en stund ska vi åka till min kusin för att fira att han tagit studenten. Jag vill inte åka. jag tycker att det känns lite skämmigt att inte äta något. Mina mostrar är inte alltid så nådiga i sina kommentarer. Jag har inte druckit så mycket som jag borde, vilket resulterat i huvudvärk, borde häva i mig en massa vatten, men då vet jag att jag får ont i magen.

Dotterns slutade ettan idag, trist med regnet. Hennes skola firar inte avslutningen i någon kyrka utan i FolketsPark. Långt ifrån alla får plats och vi fick stå upp, efter en stund gick det inte längre. Min rygg sa i från och jag fick gå och sätta mig utanför själva salen där avslutningen var. Som tur var samlades klassen inne i stället för ute när de tackade sin fröken. Nu har familjen ätit jordgubbstårta två gånger och vem vet, det kanske blir mer tårta innan dagen är över.

Träffade min coach i onsdags och det känndes bra, jag tror att jag har koll på vad js aska börja äta på fredag. Och följande tiden också. Sedan får ajg se hur jag lyckas följa det. Men det vore bäst för mig själv om jag tog denna chansen på allvar.

Hade även samtal med min samtalscoach i går. Det kändes också bra, det var två veckor sedan sist och många tankar har snurrat i min hjärna sedan dess. Det känns så lungt och fridfullat att få sitta ner hos henne. Hon frågar och jag svarar och tänker. Det gör mig gotto ch jag känner att jag nog börjat min resa men är just i starten. Detär en lång väg att gå för att bli snällare mot mig själv och tro lite mer på mig själv och min förmåga.