Jaha, så vart man sjuk då.
Tidpunkten är illa vald. I morgon, eller snarare i dag var planen att vi skulle ha kalas för vår prinsessa. Hon fyllde år förra söndagen och nu skulle det bli kalas. Men så blir det nog inte.
Vi åkte till min svägerska med familj på lördagskvällen för att spela spel. Vi beställde mat från byns Kinarestaurang. Det var mitt förslag, någon annan hade nämnt att de skulle äta Kinamat och jag vart så sugen. Kyckling blev det för min del, fett så det förslår men jag gjorde det ändå.
Vi kom hem strax före midnatt och allt var frid och fröjd. Men så vid 01 tiden vaknade jag av att jag hade ont i magen. Efter en stund gick jag iväg till badrummet. Det ena ledde till det andra och det otäcka hände. Fy vad otäckt det är. Borde inte klaga det har inte hänt på............säkert 6 år. Men det är ändå inte roligt någon stans.
Så nu sitter jag här, halv två på natten, huttrar och fryser, skakar lite granna, men vågar inte gå och lägga mig, tänk om jag behöver gå igen. Det vill jag ju inte, men det bestämmer man ju inte helt själv. Nu är då den stora frågan.........................magsjuka eller matförgiftning? Kalaset får vi väl blåsa av, liksom barndansen och barnkalaset som prinsessan skulle på innan sitt eget kalas. Suck......... Hur gör man i sådana här situationer? Inge roligt.
söndag 21 september 2008
söndag 7 september 2008
Suck
Ja inte har jag tid att sitta här och skriva egentligen men jag bara måste få ur mig lite tankar och frustration.
I dag började jag på allvar att hålla koll på vad jag äter, i alla fall i dag. Målet är att jag ska klara av att hålla koll i drygt en månad framåt men vi får se hur det går.
Har tidigare använt mig av viktklubb via aftonbladet och tycker att det har varit vettigt. Man håller koll på kalorierna och får egentligen äta allt.
Så jag loggade in för första gången på länge. Har ju kvar mitt medlemsskap.
Satte upp att jag ville förlora några kilon, bara för att komma till baka till min målvikt, inte många kilon. Satte ett datum när jag ville nå målet osv. Den räknade ut att jag behövde ligga på ca 1400 kalorier om dagen, precis som på XV, så det passade ju fint.
Ligger inte helt bra till när det gäller fördelningen idag men jag håller ännu så länge mina kalorier. det har gått bra fram tills nu på eftermiddagen, nu kommer suget och jag håller på att bli tokig. Men jag ska klara det. Jag måste det!
På tisdag åker jag till Linköping och då blir genast rutinerna rubbade. Så vi får väl se hur detta lilla projekt går. Men jag kommer att kunna äta allt bara jag håller koll. Undrar hur det går? Men det får visa sig senare.
Sitter och sliter med mina projekt som jag ska ha med till Linköping på tisdag men det går inte min väg. Byxorna som jag trasslar med nu i flera dagar börjar ta sig. Bara för att jag ska klippa av linningen för kort, kan klippa ut en ny men har inget mellanlägg kvar så jag kommer ingen vart förrän i morgon då jag kan skaffa mera.
Så då tog jag tag i nästa projekt, en blus eller skjorta. Det går inte heller. Jag tvekar och velar och det stämmer inte alls. Suck, detta är inte roligt. Vill bara gå och lägga mig. Men det går inte. Klockan är bara halv 6 och vi ska snart äta lite kvällsmat och sedan ska jag natta barnen. Mannen ska hjälpa min far med datorn och han blir borta en stund i kväll. Nu känns det som om jag skulle vilja vara hemma från jobbet i morgon. Bara sitta med mina projekt och strunta i allt annat. Men det kan jag ju inte. Det skulle vara allt för genomskinligt, det har hänt en gång förut i samband med att jag skulle åka till Linköping. Brukar ju få mina små sammanbrott innan jag åker dit. Stress och nervositet gör väl sitt. Har sovit dåligt denna gången, drömmer en massa konstigt också. Någon annan gång har jag haft värk i kroppen, andnöd mm. Så jag mår relativt bra denna gången. Tänk att man kan reagera så fysiskt på något som man upplever psykiskt.
Nåja, nu har jag lättat mitt hjärta lite och måste ta i tu med mitt liv.
I dag började jag på allvar att hålla koll på vad jag äter, i alla fall i dag. Målet är att jag ska klara av att hålla koll i drygt en månad framåt men vi får se hur det går.
Har tidigare använt mig av viktklubb via aftonbladet och tycker att det har varit vettigt. Man håller koll på kalorierna och får egentligen äta allt.
Så jag loggade in för första gången på länge. Har ju kvar mitt medlemsskap.
Satte upp att jag ville förlora några kilon, bara för att komma till baka till min målvikt, inte många kilon. Satte ett datum när jag ville nå målet osv. Den räknade ut att jag behövde ligga på ca 1400 kalorier om dagen, precis som på XV, så det passade ju fint.
Ligger inte helt bra till när det gäller fördelningen idag men jag håller ännu så länge mina kalorier. det har gått bra fram tills nu på eftermiddagen, nu kommer suget och jag håller på att bli tokig. Men jag ska klara det. Jag måste det!
På tisdag åker jag till Linköping och då blir genast rutinerna rubbade. Så vi får väl se hur detta lilla projekt går. Men jag kommer att kunna äta allt bara jag håller koll. Undrar hur det går? Men det får visa sig senare.
Sitter och sliter med mina projekt som jag ska ha med till Linköping på tisdag men det går inte min väg. Byxorna som jag trasslar med nu i flera dagar börjar ta sig. Bara för att jag ska klippa av linningen för kort, kan klippa ut en ny men har inget mellanlägg kvar så jag kommer ingen vart förrän i morgon då jag kan skaffa mera.
Så då tog jag tag i nästa projekt, en blus eller skjorta. Det går inte heller. Jag tvekar och velar och det stämmer inte alls. Suck, detta är inte roligt. Vill bara gå och lägga mig. Men det går inte. Klockan är bara halv 6 och vi ska snart äta lite kvällsmat och sedan ska jag natta barnen. Mannen ska hjälpa min far med datorn och han blir borta en stund i kväll. Nu känns det som om jag skulle vilja vara hemma från jobbet i morgon. Bara sitta med mina projekt och strunta i allt annat. Men det kan jag ju inte. Det skulle vara allt för genomskinligt, det har hänt en gång förut i samband med att jag skulle åka till Linköping. Brukar ju få mina små sammanbrott innan jag åker dit. Stress och nervositet gör väl sitt. Har sovit dåligt denna gången, drömmer en massa konstigt också. Någon annan gång har jag haft värk i kroppen, andnöd mm. Så jag mår relativt bra denna gången. Tänk att man kan reagera så fysiskt på något som man upplever psykiskt.
Nåja, nu har jag lättat mitt hjärta lite och måste ta i tu med mitt liv.
fredag 29 augusti 2008
3 veckor
Hur är det möjligt att tiden kan gå så fort???
Jag börjat jobba igen, jag har haft elever snart 2 veckor. Hur kan det komma sig att jag inte vet vad jag vill göra när jag blir stor? jag är ju trots allt 35 år.
Trodde jag ville bli lärare, läste till det, skulle vara färdig med utbildningen julen 2002, men hade lite rester kvar när julen kom. Nu har det gått 5 ½ år och jag fick ut min examen i juni i år. Men jag har jobbat sedan januari 2003.
Under våren har jag kompletterat upp sammanlagt 20 högskolepoäng, varav 5 var ett examensarbete. Jag har pluggat 50% på en slöjdutbildning på distans, jobbat 70% som slöjdlärare och gått ner 20 kg med soppor, utöver detta har jag flera olika sociala engagemang, familj hem och hus. När sommarlovet kom tog jag lov och jag känner att jag skulle behöva ha lov fortfarande, trots att jag varit ledig i 7 veckor. Jag har inte lust att göra någonting! Jag beter mig som en lat otacksam fjolla. Men jag ids inte. Jag har inte lust att laga mat, jag har inte lust att åka till jobbet, jag har inte lust att städa, diska, damma eller något i den stilen. Jag tröttnar på allt jag tar mig för efter bara en kort stund. Tog fram ett pussel eftersom det regnade så mycket, plus att jag älskar att pussla, men nu har jag kört fast och har inte tittat åt pusslet på över en vecka. Helt förslappad har jag blivit. Vad är det som är fel?
Någon sa att jag kanske tagit ut mig mer än jag förstått i våras.. jo kanske är det så, men jag har ju vilat i 7 veckor! Det borde väl hjälpa. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. har börjat med mitt godis igen. Försöker varje dag att sluta men mår efter några timmar rent fysiskt dåligt så då åker jag dit igen. De som säger att man inte kan vara beroende av socker kan slänga sig i väggen, för det jag upplever när jag inte får godis är ren och skär abstinens. Kan inte förklara det på något annat vis.
inbillade mig att jag skulle klara av maten bättre när jag började jobba eftersom man kommer in i fastare rutiner då. Men trots att jag jobbat sedan den 12 augusti har jag inte hittat några fasta rutiner ännu. Måste verkligen ta mig i kragen. det är bara det att det är så mycket jag borde göra och då får jag inget gjort. Måste bena ut det hela och ta en liten sak i taget. Det låter ju smart, men jag vet ju att jag har så svårt att göra det.
Ibland tänker man på allt ont i världen, allt som kan hända, alla elaka människor osv. Men ibland är det ändå så att man är sin egen värsta fiende. Jag förstör ju för mig själv och min familj genom att börja med mitt ätande igen. Ätande (med det menar jag godis och fel mat) = viktuppgång = deppig = sårad familj. Det borde ju räcka som anledning till att sluta äta godis och fel mat. Jag vill ju inte gå upp mina kilon igen.
Varför ska man alltid börja på en måndag? Ja säg det, det borde gå att börja vilken dag som helst. Man har ju olika bortförklaringar varje dag. Men om vi säger så här då......
i helgen ska vi på 90 års kalas i småland. Det är min mans storsläkt, alltså ett kalas som inte inträffar så ofta har bara hänt 1 gång tidigare och vi har haft sällskap sedan 95. Inte läge att börja trassla allt för mycket med maten. Plus att vi tar husvagnen i helgen så helgen är inte bra att starta på. Men på måndag kan jag i alla fall sätta mig ner och skriva en meny för de närmsta 3 dagarna. Det borde jag klara av. Meny för tisdag, onsdag och torsdag. Så måste det bli.
Om detta inlägg är så mycket mindre deppigt än det förra vet jag inte. Men jag måste börja ta mig upp ur denna nedåtgående spiral.
Vill dela med mig av ett så gott recept. Har hittat grunden till det på Annas blogg på Metrobloggen. Men jag gör på mitt sätt.
2 ägg
250 g keso
lite lite bacon skuret i strimlor eller annat rökt kött
kantareller
3 msk dinkel mjöl
Jag steker kantarellerna.
Rör ihop keso, ägg, dinkel och bacon.
När kantarellerna är stekta rör jag ner dem i smeten.
Stek sedan plättar av smeten, ca 1 matsked smet/plätt. ( Sådan matsked man äter med, rågad)
Man ska inte steka på för hög värme och man måste steka ganska länge på första sidan för att smeten ska stanna så att den går att vända på.
Detta tillsammans med en vanlig sallad eller kanske en råkostsallad med vitkål och morot är urgott.
Jag vet inte om den är i enlighet med Xtra men kan inte vara helt fel. Det går att använda alla möjliga ingredienser, färska örter mm, bara fantasin sätter gränser.
Jag börjat jobba igen, jag har haft elever snart 2 veckor. Hur kan det komma sig att jag inte vet vad jag vill göra när jag blir stor? jag är ju trots allt 35 år.
Trodde jag ville bli lärare, läste till det, skulle vara färdig med utbildningen julen 2002, men hade lite rester kvar när julen kom. Nu har det gått 5 ½ år och jag fick ut min examen i juni i år. Men jag har jobbat sedan januari 2003.
Under våren har jag kompletterat upp sammanlagt 20 högskolepoäng, varav 5 var ett examensarbete. Jag har pluggat 50% på en slöjdutbildning på distans, jobbat 70% som slöjdlärare och gått ner 20 kg med soppor, utöver detta har jag flera olika sociala engagemang, familj hem och hus. När sommarlovet kom tog jag lov och jag känner att jag skulle behöva ha lov fortfarande, trots att jag varit ledig i 7 veckor. Jag har inte lust att göra någonting! Jag beter mig som en lat otacksam fjolla. Men jag ids inte. Jag har inte lust att laga mat, jag har inte lust att åka till jobbet, jag har inte lust att städa, diska, damma eller något i den stilen. Jag tröttnar på allt jag tar mig för efter bara en kort stund. Tog fram ett pussel eftersom det regnade så mycket, plus att jag älskar att pussla, men nu har jag kört fast och har inte tittat åt pusslet på över en vecka. Helt förslappad har jag blivit. Vad är det som är fel?
Någon sa att jag kanske tagit ut mig mer än jag förstått i våras.. jo kanske är det så, men jag har ju vilat i 7 veckor! Det borde väl hjälpa. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. har börjat med mitt godis igen. Försöker varje dag att sluta men mår efter några timmar rent fysiskt dåligt så då åker jag dit igen. De som säger att man inte kan vara beroende av socker kan slänga sig i väggen, för det jag upplever när jag inte får godis är ren och skär abstinens. Kan inte förklara det på något annat vis.
inbillade mig att jag skulle klara av maten bättre när jag började jobba eftersom man kommer in i fastare rutiner då. Men trots att jag jobbat sedan den 12 augusti har jag inte hittat några fasta rutiner ännu. Måste verkligen ta mig i kragen. det är bara det att det är så mycket jag borde göra och då får jag inget gjort. Måste bena ut det hela och ta en liten sak i taget. Det låter ju smart, men jag vet ju att jag har så svårt att göra det.
Ibland tänker man på allt ont i världen, allt som kan hända, alla elaka människor osv. Men ibland är det ändå så att man är sin egen värsta fiende. Jag förstör ju för mig själv och min familj genom att börja med mitt ätande igen. Ätande (med det menar jag godis och fel mat) = viktuppgång = deppig = sårad familj. Det borde ju räcka som anledning till att sluta äta godis och fel mat. Jag vill ju inte gå upp mina kilon igen.
Varför ska man alltid börja på en måndag? Ja säg det, det borde gå att börja vilken dag som helst. Man har ju olika bortförklaringar varje dag. Men om vi säger så här då......
i helgen ska vi på 90 års kalas i småland. Det är min mans storsläkt, alltså ett kalas som inte inträffar så ofta har bara hänt 1 gång tidigare och vi har haft sällskap sedan 95. Inte läge att börja trassla allt för mycket med maten. Plus att vi tar husvagnen i helgen så helgen är inte bra att starta på. Men på måndag kan jag i alla fall sätta mig ner och skriva en meny för de närmsta 3 dagarna. Det borde jag klara av. Meny för tisdag, onsdag och torsdag. Så måste det bli.
Om detta inlägg är så mycket mindre deppigt än det förra vet jag inte. Men jag måste börja ta mig upp ur denna nedåtgående spiral.
Vill dela med mig av ett så gott recept. Har hittat grunden till det på Annas blogg på Metrobloggen. Men jag gör på mitt sätt.
2 ägg
250 g keso
lite lite bacon skuret i strimlor eller annat rökt kött
kantareller
3 msk dinkel mjöl
Jag steker kantarellerna.
Rör ihop keso, ägg, dinkel och bacon.
När kantarellerna är stekta rör jag ner dem i smeten.
Stek sedan plättar av smeten, ca 1 matsked smet/plätt. ( Sådan matsked man äter med, rågad)
Man ska inte steka på för hög värme och man måste steka ganska länge på första sidan för att smeten ska stanna så att den går att vända på.
Detta tillsammans med en vanlig sallad eller kanske en råkostsallad med vitkål och morot är urgott.
Jag vet inte om den är i enlighet med Xtra men kan inte vara helt fel. Det går att använda alla möjliga ingredienser, färska örter mm, bara fantasin sätter gränser.
fredag 8 augusti 2008
Gnäll
Åh vilken dag....
Jag har helt klart vaknat på fel sida idag. Inget känns bra. Jag kände det redan från början. Känner mig som en sur PMS kärring. Usch.
Vaknade stel och lite lätt ledbruten, har gjort det ett tag, samt att huvudvärken kommer och går. Behöver nog en ny säng men hur hittar man den bästa sängen för mig? Köper jag en så kan jag slå mig i backen på att det inte blir bra i alla fall, så jag vågar inte köpa någon. Suck. Ni förstår ju vart hän det barkar....
Kände mig ur irriterad när min man gjorde omelett till mig i morse, ni hör ju hur komplett galet jag beter mig. Borde gå och dra något gammalt över mig och vakna till en ny dag i morgon.
Är sugen på att måla garaget men det går inte i detta väder. Skulle gjort det när det var fint men då gnällde jag över att det var för varmt. Inte lätt att behaga "BantarUlle" idag.
Jag har 1000 saker som skulle behövas göras men jag "känner inte för det". har ingen lust med någonting. Skjutsade sonen till en kompis och fick dras med mig extremt sura dotter som var grinig för att hon inte fick leka med någon. Hon har bara lekt med någon 4 dagar av veckan 5 möjliga dagar. Så jag tyckte det var lillebror tur.
Sedan Jennys inlägg på min blogg för några dagar sedan har jag läst Annas blogg på nätet, vägen från 137 kg tror jag den heter. Så inspirerande läsning. Den metoden ville jag testa. Inte för att jag behöver banta för jag har ju gått ner. Men jag har lagt på mig några kg och de skulle jag gärna ta bort PLUS att jag så gärna vill bli kvitt mitt socker sug. Hennes diet skulle ju motverka detta. Så i måndags började jag. Men på kvällen blev det bio och restaurang och hela gänget köpte godis och jag kunde inte stå emot. Så i tisdags körde jag så gott jag kunde efter denna diet.
Det är inte lätt och min osäkerhet är stor, men jag försöker.
Jag brottas med mina känslor konstant. Är jag hungrig eller sugen. Jag åt en rejäl frukost kl 9, mellanmål kl 11, lunch kl 13.30 och nu är jag?????? hungrig? eller bara sugen. Mitt sug efter en macka, kaka, kex, glass, godis mm är enormt. jag är på gränsen till gråt hela tiden.
För att göra en jobbig sak jobbigare har jag mens. Då brukar jag ju vilja äta, timingen är perfekt, not! Att jag sedan har molande mensvärk och blöder jätte mycket för fösta gången på flera år gör ju saken helt outhärdlig.
Kan bara försöka intala mig själv att det är ytterligare en sådan där fas man ska igenom och att det är värst den tredje dagen. För annars vet ja inte vart detta kommer att sluta.
Jag har helt klart vaknat på fel sida idag. Inget känns bra. Jag kände det redan från början. Känner mig som en sur PMS kärring. Usch.
Vaknade stel och lite lätt ledbruten, har gjort det ett tag, samt att huvudvärken kommer och går. Behöver nog en ny säng men hur hittar man den bästa sängen för mig? Köper jag en så kan jag slå mig i backen på att det inte blir bra i alla fall, så jag vågar inte köpa någon. Suck. Ni förstår ju vart hän det barkar....
Kände mig ur irriterad när min man gjorde omelett till mig i morse, ni hör ju hur komplett galet jag beter mig. Borde gå och dra något gammalt över mig och vakna till en ny dag i morgon.
Är sugen på att måla garaget men det går inte i detta väder. Skulle gjort det när det var fint men då gnällde jag över att det var för varmt. Inte lätt att behaga "BantarUlle" idag.
Jag har 1000 saker som skulle behövas göras men jag "känner inte för det". har ingen lust med någonting. Skjutsade sonen till en kompis och fick dras med mig extremt sura dotter som var grinig för att hon inte fick leka med någon. Hon har bara lekt med någon 4 dagar av veckan 5 möjliga dagar. Så jag tyckte det var lillebror tur.
Sedan Jennys inlägg på min blogg för några dagar sedan har jag läst Annas blogg på nätet, vägen från 137 kg tror jag den heter. Så inspirerande läsning. Den metoden ville jag testa. Inte för att jag behöver banta för jag har ju gått ner. Men jag har lagt på mig några kg och de skulle jag gärna ta bort PLUS att jag så gärna vill bli kvitt mitt socker sug. Hennes diet skulle ju motverka detta. Så i måndags började jag. Men på kvällen blev det bio och restaurang och hela gänget köpte godis och jag kunde inte stå emot. Så i tisdags körde jag så gott jag kunde efter denna diet.
Det är inte lätt och min osäkerhet är stor, men jag försöker.
Jag brottas med mina känslor konstant. Är jag hungrig eller sugen. Jag åt en rejäl frukost kl 9, mellanmål kl 11, lunch kl 13.30 och nu är jag?????? hungrig? eller bara sugen. Mitt sug efter en macka, kaka, kex, glass, godis mm är enormt. jag är på gränsen till gråt hela tiden.
För att göra en jobbig sak jobbigare har jag mens. Då brukar jag ju vilja äta, timingen är perfekt, not! Att jag sedan har molande mensvärk och blöder jätte mycket för fösta gången på flera år gör ju saken helt outhärdlig.
Kan bara försöka intala mig själv att det är ytterligare en sådan där fas man ska igenom och att det är värst den tredje dagen. För annars vet ja inte vart detta kommer att sluta.
måndag 4 augusti 2008
GI
Tack Jenny för tipset om Annas sida på Metrobloggen. Jag blev inspirerad och tänkte att det kunde vara värt ett försök, testade de berömda kesoplättarna som Anna skriver om, de var lite kluriga men goda. Gjorde dem naturella idag. Det är ju något som man borde kunna äta även på halvfart med XV.
Men osäkerheten om vad jag borde äta är stor. Ska sätta mig och läsa i min bok som jag lånat på biblioteket och se om jag blir klokare.
Plötsligt har då dagarna rusat iväg igen. På tisdag om en vecka börjar jag jobba. Det känns overkligt på något vis.
I fredags firade jag och min man 10 årig bröllopsdag och vi var på restaurang och åt. Det var gott och jag blev SÅ mätt.
I lördags fyllde vår son 4 år och på kvällen kom goda vänner på besök,
i går söndag hade vi kalas för närmsta familjen så det blev kalas igen.
I kväll ska tjejerna åka till stan för att äta ute och gå på bio, Mamma Mia. Mitt "nya" liv har ju börjat och jag måste nu veta vad jag ska äta i kväll på restaurangen. Men det ska jag väl klara ut hoppas jag.
Det känns både lite skönt och lite trist att det är dåligt väder i dag. Jag var inställd på att måla garaget idag men det får vänta. Visst jag kan tvätta huset så att jag kan måla det efter garaget men där tog liksom energin slut. Jag skulle kunna städa mitt kontor så att jag skulle kunna sy, men nja....känner inte för det heller. En god bok och en lugn stund...det känner jag för. Eller en liten tupplur, eller ett varmt bad, eller .......
Klockan är strax efter 3 och halv 6 kommer mina vänner och plockar upp mig för kvällens äventyr. Ska kanske börja göra mig i ordning. Ett litet problem bara....vad i all sin dar ska jag ta på mig. Jag har ju slarvat med tvätten i veckan..... Får rota i garderoben en stund.
Men osäkerheten om vad jag borde äta är stor. Ska sätta mig och läsa i min bok som jag lånat på biblioteket och se om jag blir klokare.
Plötsligt har då dagarna rusat iväg igen. På tisdag om en vecka börjar jag jobba. Det känns overkligt på något vis.
I fredags firade jag och min man 10 årig bröllopsdag och vi var på restaurang och åt. Det var gott och jag blev SÅ mätt.
I lördags fyllde vår son 4 år och på kvällen kom goda vänner på besök,
i går söndag hade vi kalas för närmsta familjen så det blev kalas igen.
I kväll ska tjejerna åka till stan för att äta ute och gå på bio, Mamma Mia. Mitt "nya" liv har ju börjat och jag måste nu veta vad jag ska äta i kväll på restaurangen. Men det ska jag väl klara ut hoppas jag.
Det känns både lite skönt och lite trist att det är dåligt väder i dag. Jag var inställd på att måla garaget idag men det får vänta. Visst jag kan tvätta huset så att jag kan måla det efter garaget men där tog liksom energin slut. Jag skulle kunna städa mitt kontor så att jag skulle kunna sy, men nja....känner inte för det heller. En god bok och en lugn stund...det känner jag för. Eller en liten tupplur, eller ett varmt bad, eller .......
Klockan är strax efter 3 och halv 6 kommer mina vänner och plockar upp mig för kvällens äventyr. Ska kanske börja göra mig i ordning. Ett litet problem bara....vad i all sin dar ska jag ta på mig. Jag har ju slarvat med tvätten i veckan..... Får rota i garderoben en stund.
tisdag 29 juli 2008
Blandade känslor
Men suck!
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.
Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.
Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.
Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.
Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!
Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.
Så nu är det nog dags att avsluta.
Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.
Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.
Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.
Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.
Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!
Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.
Så nu är det nog dags att avsluta.
Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.
lördag 26 juli 2008
Varning
Ja det är väl bäst att varna för långt inlägg.
Jag har mycket som behöver ut och jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa eller lyssna på mitt ältande av alla tankar och problem. Men vart ska jag då göra av alla tankar om inte här.
Träffade min coach i torsdags, det var ett väldigt bra samtal vi hade och det kändes om om det var givande.
Det min coach kommenterar hela tiden är att jag ju verkar veta hur jag ska göra osv, jag har liksom svaren på frågorna jag själv ställer, men ändå händer inget.
Jag förstod ju att jag gått upp en del, har ju vägt mig på min egen våg. Även på gymmets våg visade det plus, men hon kunde tala om för mig vad som var fett och vad som vad muskler osv. Så uppgång i fett var inte så farligt. Hon frågade vad jag skulle göra åt detta, och jag svarade på ren impuls att det var halvfart som gällde. Och det var helt rätt. Men jag har kommit in i ett stadie där jag inte ids göra någonting. Jag vill inte laga mat, jag vill inte städa, jag vill inte göra läxor, jag vill inte någonting. Är less, helt enkelt.
Det är svårt att förklara hur man känner, så det kommer nu en massa svammel för att jag ska försöka reda ut mina känslor och tankar.
Våren har varit hektisk för mig, examensarbete utöver jobb på70% och plugg 50%. Soppdiet, träning, familj, hus hem och andra saker som rör min vardag. När så äntligen examensarbetet var klart gick luften ur mig alldeles. Men jag hade inte tid att vila, det gällde först att planera midsommar, efter det var barnens kusin på besök, har ordnat bjudning på mannens arbete för utländska gäster, vi har haft gäster, det var varit dåligt väder, planering av husvagnssemster och så var vi då borta en vecka på denna semester. Jag har landat i någon konstig fas. Nu börjar jag få panik över att det bara är 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Hjärnan börjar nu gå in i tankar kring arbetet, läxorna på kursen, vi måste måla huset och garaget, om en vecka fyller lillebror år och då måste jag fixa kalas. Mitt allt detta ska jag hitta en strategi för vad jag ska äta, när jag ska äta och få fason på det. Hjärnan min varvade ut helt och hållet, lade sig i dvala i några dagar och har nu gasat i gång i 200 på bara några dagar. Hur är det möjligt?
Att gå på stranden i år känns inte mycket bättre än tidigare år. Ja jag har gått ner i vikt, men jag trivs ändå inte att strutta runt i bikini. Mitt återstående fläsk är löst och sladdrigt. När jag går dallrar det och jag har lagt mig till med en smygande gång för att det inte ska "fladdra" för mycket. Jag som alltid älskat att bada fryser som en hund efter en liten stund i poolen till och med. Varför blir det så här? Det jag klart jag förstår varför men jag vill inte!
Att bada i bikini var ingen höjdare. Min i vanliga fall ganska väl tilltagna byst har blivit en aning plattare. De är lika stora men plattare. Och vad händer när man badar? Jo de himla åbäkena flyter som aldrig förr. Har ju full sjå men att få ner dem i bikinin igen när man ska kliva upp ur badet.
Hur svårt ska det vara att äta rätt då? Inget småätande och inget sött.
Läser just nu en bok som heter "Sockerbomben". När jag i går kväll läste de inledande raderna förstod jag att jag hittat en bok som gäller mig. Det som författaren skrivit i början stämde på pricken med det jag känner. Att jag eventuellt har ett sockerberoende har jag länge anat, och de som säger att det det inte finns något sådant bryr jag mig inte om. Det här är så jag känner. Jag har ett matmissbruk och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Har väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer skulle kunna äta godis, kakor och vitt bröd. Men vi får se vad boken har att komma med.
I går var jag på Kållandsö med goda vänner. Jag åt precis som jag tror att jag ska och kände mig nöjd. Men hela tiden fick jag brottas med tankar som: När jag åker hem kanske barnen somnar i bilen, då kan jag kika in på ICA och köpa något gott, eller köpa en glass i kiosken eller äta.... Min hjärna går igång på sådant hela tiden. Det är urjobbigt att hela tiden känna som om man har en röst i huvudet som säger åt en att göra saker som man vet att man inte borde. Vad gör man?
Den har svaret på detta borde på nobelpriset. I vad vet jag inte men något borde den få.
Vilket svammel. Min coach sa att jag liksom blir kidnappad av mina egna känslor och tankar och det stämmer nog på något vis. Hon och jag ska börja jobba med detta redan nästa vecka. Det tror jag blir bra. Det krävs lite av mig själv och jag hoppas att jag kommer att klara av det.
Träffade min coach i torsdags, åt rätt hela dagen i går, fram tills jag kom hem klockan 10, då stoppade jag i mig sådan jag inte borde.
Idag började jag bra men har redan trillat dit igen. Jag vill ju klara detta!!! Hur i all sin dar ska jag klara av det när det inte ens går i 24 timmar? Jag blir ju så trött på mig själv.
Det är väl något som jag måste jobba med att inte ställa för höga krav, jag når ju aldrig upp till de krav jag ställer på mig själv och då känner jag mig misslyckad hela tiden.
Åter igen tror jag mig veta vad som är felet, jag analyserar allt hela tiden. Men jag tar mig inte ur situationen.
För mig är det viktigt vad andra tänker och tycker om mig och om min familj. Jag är känslig och lättstött. Min bästa väninna är ute på Kållandsö för en vecka eller två. Vi ringer ofta och vi promenerar ofta tillsammans. Det tar mig 40 minuter att åka till henne, men plötsligt har vi inte hörts på några dagar. Jag tror genast att hon är trött och less på mig, att hon vill ha en paus från mitt snattrande och ständiga klagande.
Nepp, nu får jag ge mig. Jag tröttar ju till och med ut mig själv med mitt gnällande.
Ska jag ta bort inlägget?
Nej det får stå kvar. Jag måste ju ha något att se till baka på. Minnas hur deppig jag var. När jag kommer ut på andra sidan menar jag. När jag tagit mig igenom detta måste jag kunna läsa hur jag upplevde det.
Nog.
Jag har mycket som behöver ut och jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa eller lyssna på mitt ältande av alla tankar och problem. Men vart ska jag då göra av alla tankar om inte här.
Träffade min coach i torsdags, det var ett väldigt bra samtal vi hade och det kändes om om det var givande.
Det min coach kommenterar hela tiden är att jag ju verkar veta hur jag ska göra osv, jag har liksom svaren på frågorna jag själv ställer, men ändå händer inget.
Jag förstod ju att jag gått upp en del, har ju vägt mig på min egen våg. Även på gymmets våg visade det plus, men hon kunde tala om för mig vad som var fett och vad som vad muskler osv. Så uppgång i fett var inte så farligt. Hon frågade vad jag skulle göra åt detta, och jag svarade på ren impuls att det var halvfart som gällde. Och det var helt rätt. Men jag har kommit in i ett stadie där jag inte ids göra någonting. Jag vill inte laga mat, jag vill inte städa, jag vill inte göra läxor, jag vill inte någonting. Är less, helt enkelt.
Det är svårt att förklara hur man känner, så det kommer nu en massa svammel för att jag ska försöka reda ut mina känslor och tankar.
Våren har varit hektisk för mig, examensarbete utöver jobb på70% och plugg 50%. Soppdiet, träning, familj, hus hem och andra saker som rör min vardag. När så äntligen examensarbetet var klart gick luften ur mig alldeles. Men jag hade inte tid att vila, det gällde först att planera midsommar, efter det var barnens kusin på besök, har ordnat bjudning på mannens arbete för utländska gäster, vi har haft gäster, det var varit dåligt väder, planering av husvagnssemster och så var vi då borta en vecka på denna semester. Jag har landat i någon konstig fas. Nu börjar jag få panik över att det bara är 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Hjärnan börjar nu gå in i tankar kring arbetet, läxorna på kursen, vi måste måla huset och garaget, om en vecka fyller lillebror år och då måste jag fixa kalas. Mitt allt detta ska jag hitta en strategi för vad jag ska äta, när jag ska äta och få fason på det. Hjärnan min varvade ut helt och hållet, lade sig i dvala i några dagar och har nu gasat i gång i 200 på bara några dagar. Hur är det möjligt?
Att gå på stranden i år känns inte mycket bättre än tidigare år. Ja jag har gått ner i vikt, men jag trivs ändå inte att strutta runt i bikini. Mitt återstående fläsk är löst och sladdrigt. När jag går dallrar det och jag har lagt mig till med en smygande gång för att det inte ska "fladdra" för mycket. Jag som alltid älskat att bada fryser som en hund efter en liten stund i poolen till och med. Varför blir det så här? Det jag klart jag förstår varför men jag vill inte!
Att bada i bikini var ingen höjdare. Min i vanliga fall ganska väl tilltagna byst har blivit en aning plattare. De är lika stora men plattare. Och vad händer när man badar? Jo de himla åbäkena flyter som aldrig förr. Har ju full sjå men att få ner dem i bikinin igen när man ska kliva upp ur badet.
Hur svårt ska det vara att äta rätt då? Inget småätande och inget sött.
Läser just nu en bok som heter "Sockerbomben". När jag i går kväll läste de inledande raderna förstod jag att jag hittat en bok som gäller mig. Det som författaren skrivit i början stämde på pricken med det jag känner. Att jag eventuellt har ett sockerberoende har jag länge anat, och de som säger att det det inte finns något sådant bryr jag mig inte om. Det här är så jag känner. Jag har ett matmissbruk och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Har väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer skulle kunna äta godis, kakor och vitt bröd. Men vi får se vad boken har att komma med.
I går var jag på Kållandsö med goda vänner. Jag åt precis som jag tror att jag ska och kände mig nöjd. Men hela tiden fick jag brottas med tankar som: När jag åker hem kanske barnen somnar i bilen, då kan jag kika in på ICA och köpa något gott, eller köpa en glass i kiosken eller äta.... Min hjärna går igång på sådant hela tiden. Det är urjobbigt att hela tiden känna som om man har en röst i huvudet som säger åt en att göra saker som man vet att man inte borde. Vad gör man?
Den har svaret på detta borde på nobelpriset. I vad vet jag inte men något borde den få.
Vilket svammel. Min coach sa att jag liksom blir kidnappad av mina egna känslor och tankar och det stämmer nog på något vis. Hon och jag ska börja jobba med detta redan nästa vecka. Det tror jag blir bra. Det krävs lite av mig själv och jag hoppas att jag kommer att klara av det.
Träffade min coach i torsdags, åt rätt hela dagen i går, fram tills jag kom hem klockan 10, då stoppade jag i mig sådan jag inte borde.
Idag började jag bra men har redan trillat dit igen. Jag vill ju klara detta!!! Hur i all sin dar ska jag klara av det när det inte ens går i 24 timmar? Jag blir ju så trött på mig själv.
Det är väl något som jag måste jobba med att inte ställa för höga krav, jag når ju aldrig upp till de krav jag ställer på mig själv och då känner jag mig misslyckad hela tiden.
Åter igen tror jag mig veta vad som är felet, jag analyserar allt hela tiden. Men jag tar mig inte ur situationen.
För mig är det viktigt vad andra tänker och tycker om mig och om min familj. Jag är känslig och lättstött. Min bästa väninna är ute på Kållandsö för en vecka eller två. Vi ringer ofta och vi promenerar ofta tillsammans. Det tar mig 40 minuter att åka till henne, men plötsligt har vi inte hörts på några dagar. Jag tror genast att hon är trött och less på mig, att hon vill ha en paus från mitt snattrande och ständiga klagande.
Nepp, nu får jag ge mig. Jag tröttar ju till och med ut mig själv med mitt gnällande.
Ska jag ta bort inlägget?
Nej det får stå kvar. Jag måste ju ha något att se till baka på. Minnas hur deppig jag var. När jag kommer ut på andra sidan menar jag. När jag tagit mig igenom detta måste jag kunna läsa hur jag upplevde det.
Nog.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)