Nu slutar jag räkna dagar, jag går ju inte på helfart längre.
Ja det där med att börja äta igen har varit en riktigt klurig historia. Jag faller tillbaka helt i gamla vanor. Smyger med mitt småätande och äter onyttigt mellan mina nyttiga mål. Förstår inte hur jag kan göra så här mot mig själv???? nådde ju min länge efterlängtade målvikt och sedan sabbar jag för mig själv. Helt otroligt fånigt.
När jag var på utvärderingen med min coach för några veckor sedan tog jag upp mitt dåliga självförtroende och dåliga självkänsla. Har väl under en tid nu anat att det kanske vore ide att prata med någon om mina känslor för mig själv, men.........ah, hur gör man? Vem tar man kontakt med? Kostar det något? Frågorna hopar sig och man håller det ifrån sig så gott man kan. Det är inte så att jag konstant mår dåligt över detta men det påverkar mig ju en helt del.
Kan ni föreställa er att ni hela tiden bortförklarar de komplimanger ni får genom att tänka att de bara säger det för att vara snälla, att de inte alls menar vad de säger. Att jag aldrig är nöjd med någonting, inte med mig, inte med mitt hem, inte med hur jag är, inte med mitt arbete, inte med det jag presterar aldrig. Jag har försökt att hitta roten till detta men behöver nog hjälp. Och min coach har gått på sådan utbildning och var villig att ta sig an mig gratis eftersom hon ser mig som en möjlighet att praktisera lite. Det kan ju aldrig skada. Kanske kan det också hjälpa mig när det gäller mitt beteende vad gäller mat.
I dag skjutsar jag och barnen mannen till landvetter, han åker till Köln idag, söndag, kommer hem på fredag och reser ut med vännerna lördag till söndag. Så jag är själv med barnen i en vecka. Det enda som oroar mig är maten. I övrigt känns det ok, det är många av mina vänner som är lediga och jag har en hel del att göra så det kommer att gå hur snabbt som helst. Men maten....... jag har redan beslutat mig för att frossa i kväll när barnen somnat och i morgon går jag på sopporna lite igen. Ställde mig på vågen härom dagen och det var inte roligt. Jag har ju fått inskaffa en helt ny garderob och det vore ju helt fruktansvärt att behöva lägga undan kläderna jag just köpt och känt mig så stolt över för att jag gått upp i vikt igen. Så ikväll ska jag äta i morgon är det slut! Inget mer. Måste ju klara detta. Att det ska vara så himla svårt. Sitter just och funderar på en låda med lås på att ha fikat i i husvagnen när vi åker iväg. För jag vet att jag kommer att göra mig ärenden in i vagnen för att stoppa i munnen om jag inte skärper mig.
Äh, vilket tråkigt inlägg! Inte roligt att behöva erkänna så här men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta skammen. Det verkar vara det enda som tar på mig. Jag vägrar ju att se mig som ett offer i vanliga fall så varför skulle det vara ok nu?
Nepp, nu ska jag bättra mig, nu har jag ju ätit det jag varit sugen på så nu får det räcka.
Kom igen Ulle!!!!!!
Hejja mig!!!!
Ha det så bra alla!! De säger att solen ska komma i veckan!! Hoppas, vill ju använda bikinin jag köpt, inte bara ha bruna armar i år igen!! =)
söndag 29 juni 2008
tisdag 24 juni 2008
Dag 92
Borde kanske sluta att räkna dagarna. Jag går ju inte på helfart längre.
Men fy vad jobbigt det är att äta rätt. Jag har allvarliga problem, har svårt att hålla fingrarna borta från sådant jag inte borde äta. Det underlättar inte med semester, ensam hemma med barnen.
Men i morgon är det nya tag som gäller. Ska skriva ner en meny för resten av veckan så att jag vet vad jag ska äta och när. Jag tror att det är det enda som funkar för mig. Jag måste hållas efter militäriskt för att detta ska gå vägen och jag inte ska lägga på mig vikt igen.
I går fick jag en överraskning. Mina svärföräldrar kom hit med en present till mig. Den var för att jag äntligen fixat min examen, nått min målvikt och pluggar utöver mitt vanliga arbete. Jag fick en så där typiskt onödig sak men ändå något jag önskat mig. En Soda Stream. Jag älskar ju mineralvatten och fick smak på eget mineralvatten och rabarbersaft. En riktigt höjdare. Min egen rabarbersaft har jag dessutom löjligt lite socker i om man jämför mot min jordgubbssaft. Så jag tror inte att den är så farlig heller. SÅ gott! Och jätte roligt.
Njuter av de första sommarlovsdagarna. För det känns som om det börjar först nu. Hade ju första dagen ledig i torsdags men då var det så mycket som skulle fixas inför midsommar.
Men listan över saker som skulle vara bra att göra kan göras hur lång som helst. Skulle vara så grymt bra om jag lyckades med konststycket att tömma barnens, min och mannens garderober på gamla kläder. En del kan nog gå till Second Hand annat till tippen. Utöver detta ska jag gå igenom en massa skrymslen och vrår, ska försöka att gå igenom klädkammaren i källaren och förråd, behöver göra oss av med en massa saker så att vi får lite rum. Ska eventuellt fixa en toa på källarplanet och då kan det vara bar om man kan komma fram till utrymmet i fråga. =)
Men just nu är det vardagsrum, kök och sovrum som gäller och tro mig, det räcker gott.
Måste sätta mig med min meny nu så att jag har en plan, en strategi för min fram tid. Det är viktigt!
Men fy vad jobbigt det är att äta rätt. Jag har allvarliga problem, har svårt att hålla fingrarna borta från sådant jag inte borde äta. Det underlättar inte med semester, ensam hemma med barnen.
Men i morgon är det nya tag som gäller. Ska skriva ner en meny för resten av veckan så att jag vet vad jag ska äta och när. Jag tror att det är det enda som funkar för mig. Jag måste hållas efter militäriskt för att detta ska gå vägen och jag inte ska lägga på mig vikt igen.
I går fick jag en överraskning. Mina svärföräldrar kom hit med en present till mig. Den var för att jag äntligen fixat min examen, nått min målvikt och pluggar utöver mitt vanliga arbete. Jag fick en så där typiskt onödig sak men ändå något jag önskat mig. En Soda Stream. Jag älskar ju mineralvatten och fick smak på eget mineralvatten och rabarbersaft. En riktigt höjdare. Min egen rabarbersaft har jag dessutom löjligt lite socker i om man jämför mot min jordgubbssaft. Så jag tror inte att den är så farlig heller. SÅ gott! Och jätte roligt.
Njuter av de första sommarlovsdagarna. För det känns som om det börjar först nu. Hade ju första dagen ledig i torsdags men då var det så mycket som skulle fixas inför midsommar.
Men listan över saker som skulle vara bra att göra kan göras hur lång som helst. Skulle vara så grymt bra om jag lyckades med konststycket att tömma barnens, min och mannens garderober på gamla kläder. En del kan nog gå till Second Hand annat till tippen. Utöver detta ska jag gå igenom en massa skrymslen och vrår, ska försöka att gå igenom klädkammaren i källaren och förråd, behöver göra oss av med en massa saker så att vi får lite rum. Ska eventuellt fixa en toa på källarplanet och då kan det vara bar om man kan komma fram till utrymmet i fråga. =)
Men just nu är det vardagsrum, kök och sovrum som gäller och tro mig, det räcker gott.
Måste sätta mig med min meny nu så att jag har en plan, en strategi för min fram tid. Det är viktigt!
onsdag 18 juni 2008
Dag 86
Jag är inne på den berömda tredje dagen. Och idag känns det. Ujuj vad jag är hungrig. Strutsfasonerna fick jag lägga undan i morse. Ställde mig på vågen och tyckte att resultatet var ok. När jag började trappa upp i förra veckan var jag egentligen 0,5 kg från mitt mål. Får se vad vågen säger i morgon. Men chansen finns att jag kan trappa upp i morgon med gott samvete. Får se om jag börjar upptrappningen i morgon eller på fredag morgon. Förmodligen i morgon. Åh vad jag saknar keso och ägg.
Idag håller jag på med de sista bitarna för min examen, men jag är trött och fryser, har ruskigt svårt att koncentrera mig, så det känns tufft. När tumlaren piper får jag springa och fixa med tvätten. Det tar sakta på mitt tvättberg men det ska nog hinnas med en hel del innan vi tar husvagnen på torsdag kväll eller freda förmiddag. Problemet är nog bara att hitta plats att hänga allt på. Och att det ska torka. Av någon oförklarlig anledning torkar jag mitt tvätt halvtorr i tumlaren och hänger det sedan. Inbillar mig att kläderna inte bli lika skrynkliga då, men det blir ju lite extra jobb. Lakan, handdukar, underkläder och en del annat torkar jag helt men, jaja, det funkar för mig.
Om en stund är dags för mat, eller soppa då. Men det ska bli gott i alla fall. Jag är SÅ hungrig.
Måste få i mig mitt vatten också, det är lika bökigt som vanligt.
Hoppas att det är uppehåll i morgon och att det finns fina jordgubbar kvar. För jag hade tänkt plocka lite i morgon. Bara för helgen, men ändå.
Hepp, dags att kämpa på med min tråkiga bok. Måste bli klar.
Idag håller jag på med de sista bitarna för min examen, men jag är trött och fryser, har ruskigt svårt att koncentrera mig, så det känns tufft. När tumlaren piper får jag springa och fixa med tvätten. Det tar sakta på mitt tvättberg men det ska nog hinnas med en hel del innan vi tar husvagnen på torsdag kväll eller freda förmiddag. Problemet är nog bara att hitta plats att hänga allt på. Och att det ska torka. Av någon oförklarlig anledning torkar jag mitt tvätt halvtorr i tumlaren och hänger det sedan. Inbillar mig att kläderna inte bli lika skrynkliga då, men det blir ju lite extra jobb. Lakan, handdukar, underkläder och en del annat torkar jag helt men, jaja, det funkar för mig.
Om en stund är dags för mat, eller soppa då. Men det ska bli gott i alla fall. Jag är SÅ hungrig.
Måste få i mig mitt vatten också, det är lika bökigt som vanligt.
Hoppas att det är uppehåll i morgon och att det finns fina jordgubbar kvar. För jag hade tänkt plocka lite i morgon. Bara för helgen, men ändå.
Hepp, dags att kämpa på med min tråkiga bok. Måste bli klar.
tisdag 17 juni 2008
Dag 85
Ujuj vad jag är hungrig, Så sugen igen.
Men jag tog just en soppa och pimplar vatten för att försöka hålla hunger och sug nere.
Min coach tyckte att jag gjorde rätt som tog några dagar på helfart med sopporna eftersom jag behövde en ny start. Det kändes bra att jag kunde komma på det för egen maskin.
Denna gång ska jag planera min upptrappning lite noggrannare. Ska försöka ha lite bättre fram förhållning och köpa hem goda ingredienser till sallader. Måste ju planera midsommar också, för då ska jag äta god, "RÄTT" mat.
Jag har fått mitt examensarbete godkänt så en tung sten har lyfts från mina axlar. Jag har städat båda mina slöjdsalar på två dagar istället för tre. Så i morgon ska jag skriva och skicka in ett referat på en bok och sedan har jag fixat min examen! Och när det mailet gått iväg har jag också sommarlov i 7 veckor. SÅÅÅÅÅÅ skönt.
Men man har ju lite att stå i inför midsommar, så lite mer stress blir det innan jag kan koppla av på allvar. Måste tvätta, för tvättberget håller på att ta över helt och hållet. För att inte tala om hur tomt det ekar i garderoben. =)
Nu ska jag försöka mig på konststycket att få mina små gulliganer i säng. Det är inte det lättaste när de är uppe i varv och det är ljust ute. Men i morgon är sista dagen på dagis och fritids på 7 veckor så jag får väl "stå ut". =)
Åhhhhh, va jag vill äta. Men jag ska gå på sopporna en eller två dagar till. Suck.
Men jag tog just en soppa och pimplar vatten för att försöka hålla hunger och sug nere.
Min coach tyckte att jag gjorde rätt som tog några dagar på helfart med sopporna eftersom jag behövde en ny start. Det kändes bra att jag kunde komma på det för egen maskin.
Denna gång ska jag planera min upptrappning lite noggrannare. Ska försöka ha lite bättre fram förhållning och köpa hem goda ingredienser till sallader. Måste ju planera midsommar också, för då ska jag äta god, "RÄTT" mat.
Jag har fått mitt examensarbete godkänt så en tung sten har lyfts från mina axlar. Jag har städat båda mina slöjdsalar på två dagar istället för tre. Så i morgon ska jag skriva och skicka in ett referat på en bok och sedan har jag fixat min examen! Och när det mailet gått iväg har jag också sommarlov i 7 veckor. SÅÅÅÅÅÅ skönt.
Men man har ju lite att stå i inför midsommar, så lite mer stress blir det innan jag kan koppla av på allvar. Måste tvätta, för tvättberget håller på att ta över helt och hållet. För att inte tala om hur tomt det ekar i garderoben. =)
Nu ska jag försöka mig på konststycket att få mina små gulliganer i säng. Det är inte det lättaste när de är uppe i varv och det är ljust ute. Men i morgon är sista dagen på dagis och fritids på 7 veckor så jag får väl "stå ut". =)
Åhhhhh, va jag vill äta. Men jag ska gå på sopporna en eller två dagar till. Suck.
måndag 16 juni 2008
Dag 84
Nu er det ett tag sedan jag skrev. Jag började med min upptrappning dagen efter mitt förra inlägg.
Hur det gått?
Nja, så så där kan man väl milt sagt uttrycka det.
Det började redan samma kväll som jag gjort inlägget. Jag kunder bara inte låta bli utan små åt på kvällen. Dagen där på började jag som man skulle och det funkade bra hela dagen. På kvällen var vi bortbjudna och jag lyckades nog ganska bra tror jag. Men så när vi kommit hem så var jag i skåpen och rotade igen. Likadant varje kväll fram tills i går kväll. Nästan en vecka små ätande och inte lite heller. Mindre än tidigare men inte bra.
Så i lördags åkte jag till Stockholm för att träffa mina gamla au-pair vänner sedan min första period i USA 1992-1993. Vi har inte setts på 14 år så det var otroligt roligt. Men det innebar att alla måltider skulle intas i sällskap och ute på restauranger. Det blev inte helt lyckat. Även om jag tog sallad oftast. Men jag kunde inte stå emot frestelsen så det blev inte bara sallad kan jag säga.
Jag mådde så dåligt när jag satt på taget hem igår kväll att jag bestämde mig för att gå till baka på helfast soppor de närmsta dagarna och hoppas att jag kan klara en riktigt uppstart om några dagar.
Jag är så grymt besviken på mig själv och mår verkligen inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag är vrål hungrig just nu men ska ta min sista soppa om en stund.
Jag är livrädd för att gå upp allt ihop igen, jag vet att jag måste klara detta men det är så svårt. Jag har helt fallit tillbaka i mina gamla vanor, jag äter i smyg och jag har svårt med storleken på portionerna. Dagarna går hyfsat men kvällarna är jag som besatt.
Snart börjar semestern och jag kommer att gå hemma med barnen själv. Hur i all sin dar kommer jag att klara det? Det är ju så sjukt att jag kan göra så mot mig själv. Kan nästan förstå de som är alkoholister eller de som säger sig höra röster. Jag har inte kontroll och mår skitdåligt över det.
Ja det var ingen upplyftande blogg det här. Men idag var det detta jag behövde skriva om och då får det bli så. Jag har betalat alldeles för mycket pengar och energi på att hålla skenet uppe. I dag mår jag skit och då skriver jag det.
Konstigt känner mig tonårstrotsig, uppkäftig och knasig. Men det är väl för att jag är hungrig. I kväll har vi vårt sista gemensamma Xtra-möte. Känner mig kluven till att gå dit. Jag känner ju att jag misslyckats och jag kommer inte att kunna glädjas åt mötet. Men jag kommer att gå.
Jag misstänker att det blir en tidig kväll i dag igen. Det är ju så jag brukar hantera mina tuffa kvällar när jag är sugen och det är jag verkligen nu.
Nu är det dags att sluta skriva om deppigheter. Om en stund ska vi fira min svägerska och sedan åker jag till Xtra. Får väl ser hur det går.
Ha det så bra alla!
Hur det gått?
Nja, så så där kan man väl milt sagt uttrycka det.
Det började redan samma kväll som jag gjort inlägget. Jag kunder bara inte låta bli utan små åt på kvällen. Dagen där på började jag som man skulle och det funkade bra hela dagen. På kvällen var vi bortbjudna och jag lyckades nog ganska bra tror jag. Men så när vi kommit hem så var jag i skåpen och rotade igen. Likadant varje kväll fram tills i går kväll. Nästan en vecka små ätande och inte lite heller. Mindre än tidigare men inte bra.
Så i lördags åkte jag till Stockholm för att träffa mina gamla au-pair vänner sedan min första period i USA 1992-1993. Vi har inte setts på 14 år så det var otroligt roligt. Men det innebar att alla måltider skulle intas i sällskap och ute på restauranger. Det blev inte helt lyckat. Även om jag tog sallad oftast. Men jag kunde inte stå emot frestelsen så det blev inte bara sallad kan jag säga.
Jag mådde så dåligt när jag satt på taget hem igår kväll att jag bestämde mig för att gå till baka på helfast soppor de närmsta dagarna och hoppas att jag kan klara en riktigt uppstart om några dagar.
Jag är så grymt besviken på mig själv och mår verkligen inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag är vrål hungrig just nu men ska ta min sista soppa om en stund.
Jag är livrädd för att gå upp allt ihop igen, jag vet att jag måste klara detta men det är så svårt. Jag har helt fallit tillbaka i mina gamla vanor, jag äter i smyg och jag har svårt med storleken på portionerna. Dagarna går hyfsat men kvällarna är jag som besatt.
Snart börjar semestern och jag kommer att gå hemma med barnen själv. Hur i all sin dar kommer jag att klara det? Det är ju så sjukt att jag kan göra så mot mig själv. Kan nästan förstå de som är alkoholister eller de som säger sig höra röster. Jag har inte kontroll och mår skitdåligt över det.
Ja det var ingen upplyftande blogg det här. Men idag var det detta jag behövde skriva om och då får det bli så. Jag har betalat alldeles för mycket pengar och energi på att hålla skenet uppe. I dag mår jag skit och då skriver jag det.
Konstigt känner mig tonårstrotsig, uppkäftig och knasig. Men det är väl för att jag är hungrig. I kväll har vi vårt sista gemensamma Xtra-möte. Känner mig kluven till att gå dit. Jag känner ju att jag misslyckats och jag kommer inte att kunna glädjas åt mötet. Men jag kommer att gå.
Jag misstänker att det blir en tidig kväll i dag igen. Det är ju så jag brukar hantera mina tuffa kvällar när jag är sugen och det är jag verkligen nu.
Nu är det dags att sluta skriva om deppigheter. Om en stund ska vi fira min svägerska och sedan åker jag till Xtra. Får väl ser hur det går.
Ha det så bra alla!
måndag 9 juni 2008
Dag 77
Men åh!!!
Bara för att jag bestämt att jag ska trappa upp i morgon så är jag grymt sugen på att äta redan nu. Får verkligen anstränga mig för att inte stoppa något i munnen.
Att det skulle vara så svårt när det bara är några timmar kvar.
På tal om att trappa upp så börjar jag bli väldigt osäker på vad jag ska äta. Har ju gått igenom det på våra träffar men då var jag så långt från målet att jag inte kunde ta till mig det hela riktigt. Vattenrika grönsaker, typ tomat, gurka, sallad? Vad mer?
Längtar tills i morgon! Men det ska bli lite jobbigt också. Nu måste jag ju fixa matlåda! =)
Bara för att jag bestämt att jag ska trappa upp i morgon så är jag grymt sugen på att äta redan nu. Får verkligen anstränga mig för att inte stoppa något i munnen.
Att det skulle vara så svårt när det bara är några timmar kvar.
På tal om att trappa upp så börjar jag bli väldigt osäker på vad jag ska äta. Har ju gått igenom det på våra träffar men då var jag så långt från målet att jag inte kunde ta till mig det hela riktigt. Vattenrika grönsaker, typ tomat, gurka, sallad? Vad mer?
Längtar tills i morgon! Men det ska bli lite jobbigt också. Nu måste jag ju fixa matlåda! =)
söndag 8 juni 2008
Kväll dag 76
Klockan har hunnit bli tio på kvällen. Har just kommit hem efter den första promenaden på länge. Det var så skönt att komma ut, det var friskt och lite blåsigt ute.
Konstigt, det känns inte alls som om jag nått målet, jag skyller på att jag druckit för lite och att det beror på vattnet. Tror fortfarande att vågen kommer att visa på mera i morgon.
Min träff med min coach var trevlig. Vi pratade om många olika saker och hon utvärderade de här veckorna som gått. Jag fick väga mig och på hennes våg klockan 16 vägde jag 71.1. När jag vägde in mig på hennes våg visade den 93.2. Alltså minus 22,2 kg. Jag fick följa med in en sal bredvid där de har en massa skivstänger till Bodypump. Hon hängde på 22 kg och bad mig lyfta. Akta ryggen sa hon och skrattade. Det var bara för stort att förstå, det vägde ju massor. Gå runt lite sa hon sedan. Men det orkade jag ju knappast. Det gick inte att ta in i min hjärna att det var så mycket jag gått ner. Kändes helt orealistiskt. Kommer ta ett tag att förstå det, men jag tyckte det var en häftig grej. Fick ju plötsligt möjligheten att försöka förstå vad jag burit på. Helt sjukt.
Hon kunde konstatera att jag låg back på vätskan och var tvungen att dricka mycket idag. Försöker, men kommer nog bara upp i 5 liter.
I morgon har vi skolutflykt, vi ska vara ute hela dagen och det känns mest bökigt att börja upptrappningen då, så jag har bestämt att börja min upptrappning på tisdag. Då ska vi äta middag med min mans arbetskamrat och chef så det känns bra att kunna vara med och äta i alla fall lite sallad. Det känns bra. Dessutom kommer jag att kunna sitta hela kvällen i morgon och planera min kommande veckas mat. Det ser jag fram emot, jag är ensam hemma i morgon. Eller ja, barnen är hemma men inte mannen min.
Så på tisdag ska jag börja äta. Helt sjukt! Men SÅ underbart!
Låg på golvet i badrummet igår med otrolig magknip upptäckte att hela magen hängde mot golvet det såg helt sjukt ut. Undrar hur mycket huden kommer att dra ihop sig nu efteråt. Hoppas att den stramar till sig lite till!!!
Dags för duschen och sängen!
Spännande att kolla vågen i morgon bitti!!!!
Konstigt, det känns inte alls som om jag nått målet, jag skyller på att jag druckit för lite och att det beror på vattnet. Tror fortfarande att vågen kommer att visa på mera i morgon.
Min träff med min coach var trevlig. Vi pratade om många olika saker och hon utvärderade de här veckorna som gått. Jag fick väga mig och på hennes våg klockan 16 vägde jag 71.1. När jag vägde in mig på hennes våg visade den 93.2. Alltså minus 22,2 kg. Jag fick följa med in en sal bredvid där de har en massa skivstänger till Bodypump. Hon hängde på 22 kg och bad mig lyfta. Akta ryggen sa hon och skrattade. Det var bara för stort att förstå, det vägde ju massor. Gå runt lite sa hon sedan. Men det orkade jag ju knappast. Det gick inte att ta in i min hjärna att det var så mycket jag gått ner. Kändes helt orealistiskt. Kommer ta ett tag att förstå det, men jag tyckte det var en häftig grej. Fick ju plötsligt möjligheten att försöka förstå vad jag burit på. Helt sjukt.
Hon kunde konstatera att jag låg back på vätskan och var tvungen att dricka mycket idag. Försöker, men kommer nog bara upp i 5 liter.
I morgon har vi skolutflykt, vi ska vara ute hela dagen och det känns mest bökigt att börja upptrappningen då, så jag har bestämt att börja min upptrappning på tisdag. Då ska vi äta middag med min mans arbetskamrat och chef så det känns bra att kunna vara med och äta i alla fall lite sallad. Det känns bra. Dessutom kommer jag att kunna sitta hela kvällen i morgon och planera min kommande veckas mat. Det ser jag fram emot, jag är ensam hemma i morgon. Eller ja, barnen är hemma men inte mannen min.
Så på tisdag ska jag börja äta. Helt sjukt! Men SÅ underbart!
Låg på golvet i badrummet igår med otrolig magknip upptäckte att hela magen hängde mot golvet det såg helt sjukt ut. Undrar hur mycket huden kommer att dra ihop sig nu efteråt. Hoppas att den stramar till sig lite till!!!
Dags för duschen och sängen!
Spännande att kolla vågen i morgon bitti!!!!
Morgon dag 76
Det är söndag förmiddag och jag gjorde som jag brukar på morgonen, toa besök, av med kläderna och sedan vägning. Jag stod länge och tittade, ända tills siffrorna slocknade. Ropade på min man, när han kom ställde jag mig på vågen igen och den visade samma siffror som nyss. Han flinade och gav mig en kram.
När jag var i Skövde igår drack jag allt för lite vatten, när jag kom hem fick jag jätte ont i magen och för första gången på ca 11 veckor var det inte harlortar som kom. Jag var rejält kass och hade jätte ont. Låg på golvet i badrummet och vred mig. Försökte få i mig vatten men landade väl på 2,5 liter max, på hela dagen. Inte bra.
Det måste vara av den anledningen som min våg i dag på morgonen visar 69.9 kg. Min drömvikt sedan över 10 år. Jag har satt målet på 70 kg, men den ultimata drömmen har alltid varit att det ska vara en sexa i början, även om det så bara blir 69.9 kg så just att det visa en sexa i början. I dag gjorde det de. Så i dag borde jag trappa upp. Men jag vill se att vågen pekar på det samma i morgon också, för i dag SKA jag få i mig mina 5-6 liter vatten. Ska väga mig på gymmet i eftermiddag så vi får se vad jag väger då.
Men det verkar som om jag skulle kunna äta lite på tisdag när vi är bortbjudna och att jag får äta mina jordgubbar på fredag. Jippi!!! Nu väntar jag med spänning, allt är hemköpt för upptrappningens första måltider, förutom tomater. Så det är bara att köra i gång i morgon om vågen säger så. Skumt, 1.5 kg på ett dygn. Måste ju vara vatten. Men eftersom jag åt förra helgen och i början av veckan så hade väl det samlats lite i tarmarna som skulle ut så det kanske är möjligt. Får fråga min coach idag. Återkommer väl kanske med rapport i kväll!
Sola lugnt nu!
När jag var i Skövde igår drack jag allt för lite vatten, när jag kom hem fick jag jätte ont i magen och för första gången på ca 11 veckor var det inte harlortar som kom. Jag var rejält kass och hade jätte ont. Låg på golvet i badrummet och vred mig. Försökte få i mig vatten men landade väl på 2,5 liter max, på hela dagen. Inte bra.
Det måste vara av den anledningen som min våg i dag på morgonen visar 69.9 kg. Min drömvikt sedan över 10 år. Jag har satt målet på 70 kg, men den ultimata drömmen har alltid varit att det ska vara en sexa i början, även om det så bara blir 69.9 kg så just att det visa en sexa i början. I dag gjorde det de. Så i dag borde jag trappa upp. Men jag vill se att vågen pekar på det samma i morgon också, för i dag SKA jag få i mig mina 5-6 liter vatten. Ska väga mig på gymmet i eftermiddag så vi får se vad jag väger då.
Men det verkar som om jag skulle kunna äta lite på tisdag när vi är bortbjudna och att jag får äta mina jordgubbar på fredag. Jippi!!! Nu väntar jag med spänning, allt är hemköpt för upptrappningens första måltider, förutom tomater. Så det är bara att köra i gång i morgon om vågen säger så. Skumt, 1.5 kg på ett dygn. Måste ju vara vatten. Men eftersom jag åt förra helgen och i början av veckan så hade väl det samlats lite i tarmarna som skulle ut så det kanske är möjligt. Får fråga min coach idag. Återkommer väl kanske med rapport i kväll!
Sola lugnt nu!
lördag 7 juni 2008
Dag 75
Vilken värme!!!
Jag fick vädret till trots med mig min svärmor till Skövde i dag för att leta kläder.
Det var inte lätt men jag köpte två linnen på Vero Moda och jag hittade även ett par jeans där, men köpte dem inte idag, ska fundera lite på dem,de var så låga i midjan, det är jag inte van vid.
Jag har köpt två olika bikinis, en med färger som jag älskar men modellen är lite knasig. En med knasiga färger men modellen är bra. Får prova dem senare så får vi se vad mannen tycker.
Jag har köpt en jeanskjol storlek 40 som är lite stor, men den fanns inte minde i Skövde så jag får kolla i stan på måndag.
Vita jeans har jag köpt och en jeansblus. Känner mig ganska nöjd, nu fattas bara vanliga jeans och shorts så känner jag mig nog ganska nöjd, skor och tunnare fleece också så är jag helt klar.
Nåja, det har gått bra de sista dagarna, jag känner mig inte lika deppig som för en vecka sedan och jag har inte slarvat sedan i tisdagskväll. På onsdagen tog jag nya tag eftersom jag vägde mig och såg att jag inte gått upp2 kg som jag trott utan 2 hg. I morse visade vågen att jag har 1,5 kg kvar. Om jag jobbar hårt så kanske jag kan börja trappa upp i veckan som kommer. Till skolavslutning och midsommar kan jag förmodligen äta!!!! YES! Vi är bortbjudna på tisdag och jag hade trott att jag skulle kunna äta då men det kommer jag inte. För jag tror inte att jag gått ner 1,5 kg på 3 dagar! Men huvudsaken är att jag kan äta jordgubbar med min dotter efter hennes första skolavslutning. Det känns viktigt.
Nu ska jag gå ut i det fina varma vädret. På vår tomt kommer det inte åt att blåsa så det är SÅ varmt.
Jag fick vädret till trots med mig min svärmor till Skövde i dag för att leta kläder.
Det var inte lätt men jag köpte två linnen på Vero Moda och jag hittade även ett par jeans där, men köpte dem inte idag, ska fundera lite på dem,de var så låga i midjan, det är jag inte van vid.
Jag har köpt två olika bikinis, en med färger som jag älskar men modellen är lite knasig. En med knasiga färger men modellen är bra. Får prova dem senare så får vi se vad mannen tycker.
Jag har köpt en jeanskjol storlek 40 som är lite stor, men den fanns inte minde i Skövde så jag får kolla i stan på måndag.
Vita jeans har jag köpt och en jeansblus. Känner mig ganska nöjd, nu fattas bara vanliga jeans och shorts så känner jag mig nog ganska nöjd, skor och tunnare fleece också så är jag helt klar.
Nåja, det har gått bra de sista dagarna, jag känner mig inte lika deppig som för en vecka sedan och jag har inte slarvat sedan i tisdagskväll. På onsdagen tog jag nya tag eftersom jag vägde mig och såg att jag inte gått upp2 kg som jag trott utan 2 hg. I morse visade vågen att jag har 1,5 kg kvar. Om jag jobbar hårt så kanske jag kan börja trappa upp i veckan som kommer. Till skolavslutning och midsommar kan jag förmodligen äta!!!! YES! Vi är bortbjudna på tisdag och jag hade trott att jag skulle kunna äta då men det kommer jag inte. För jag tror inte att jag gått ner 1,5 kg på 3 dagar! Men huvudsaken är att jag kan äta jordgubbar med min dotter efter hennes första skolavslutning. Det känns viktigt.
Nu ska jag gå ut i det fina varma vädret. På vår tomt kommer det inte åt att blåsa så det är SÅ varmt.
onsdag 4 juni 2008
Dag 72
Jag snacka om ber o- coh dalbana. I går var jag nära sammanbrott, i dag mår jag bättre. Affären var ju stängd igår så att trapp aupp i morse gick inte. I morgon skulle det ske.
Jag gjorde det som jag inte trode jag sjulle våga, jag ställde mig på vågen i morse och den pekade bara 2 hg upp sedan onsdags i förra veckan. Det sporrade mig och jag känner, just nu, att jag nog borde klara de där sista 2,7 kg i alla fall. Vid midnatt ska min uppsats vara iväg så om jag bara klarar kvällen och natten så borde jag klara resten också. Dessutom visar det sig att den enda lektion jag har i morgon är inställd, eleverna ska på skolresa. Jag får alltså efter att ha suttit uppe sent i natt möjligeht till sovmorgon innan jag ska vara på min VFU skola kl11.40. Det kanju inte bli bättre.
Så tankarna klockan 13 på onsdagen är att jag borde klara det sista också.
Återkom gärna efter klockan 19 i kväll, jag lär ha enhelt annan inställning! Men just nu gottar jag mig i att må bra och känna mig stark. Det är bäst att ta tillvara på detta tillfälle jag har inte dessa ofta. Och det brukar växla snabbt.
De sista veckorna har varit extremt hårda för mitt psyke. Stressen och sopporna har varit nära att knäcka mig. Jag har inte kunnat se några ljusglimtar i mörkret oavsett hur många snälla kommentarer jag fått. Jag har trots att jag har många goda vänner och en man som älskar mig haft svårt att finna en plats där jag kan gråta ut när det har känts för bedrövligt. Det har varit tufft. Jag har hela tiden hållt fasaden uppe, allt går bra och jag mår fint. Men när man inte orkar hålla fasaden uppe längre då blir det så himla tungt. man blir svag och bräcklig, man känner inte att de snälla kommentarerna hjälper, för man kan inte se det de andra ser. Visst kläderna blir större, måtten och vågen visar att man gått ner men man ser det inte med egna ögon. Skalet har blivit smalare men i sinnet är jag fortfarande stor och fet. Min identitet som jag dragits med så länge och som jag avskytt är inte längre min identitet. Det känns konstigt och jag hänger inte alls med. Stora Ulle har blivit mindre men förstår det inte själv, ser det inte själv och känner sig ändå inte nöjd. Så frustrerande.
Hepp, nu stormar mina elever in för dagens sista lektion. Tack och lov att det bara är några få dagar kvar tills sommarlovet.
Jag gjorde det som jag inte trode jag sjulle våga, jag ställde mig på vågen i morse och den pekade bara 2 hg upp sedan onsdags i förra veckan. Det sporrade mig och jag känner, just nu, att jag nog borde klara de där sista 2,7 kg i alla fall. Vid midnatt ska min uppsats vara iväg så om jag bara klarar kvällen och natten så borde jag klara resten också. Dessutom visar det sig att den enda lektion jag har i morgon är inställd, eleverna ska på skolresa. Jag får alltså efter att ha suttit uppe sent i natt möjligeht till sovmorgon innan jag ska vara på min VFU skola kl11.40. Det kanju inte bli bättre.
Så tankarna klockan 13 på onsdagen är att jag borde klara det sista också.
Återkom gärna efter klockan 19 i kväll, jag lär ha enhelt annan inställning! Men just nu gottar jag mig i att må bra och känna mig stark. Det är bäst att ta tillvara på detta tillfälle jag har inte dessa ofta. Och det brukar växla snabbt.
De sista veckorna har varit extremt hårda för mitt psyke. Stressen och sopporna har varit nära att knäcka mig. Jag har inte kunnat se några ljusglimtar i mörkret oavsett hur många snälla kommentarer jag fått. Jag har trots att jag har många goda vänner och en man som älskar mig haft svårt att finna en plats där jag kan gråta ut när det har känts för bedrövligt. Det har varit tufft. Jag har hela tiden hållt fasaden uppe, allt går bra och jag mår fint. Men när man inte orkar hålla fasaden uppe längre då blir det så himla tungt. man blir svag och bräcklig, man känner inte att de snälla kommentarerna hjälper, för man kan inte se det de andra ser. Visst kläderna blir större, måtten och vågen visar att man gått ner men man ser det inte med egna ögon. Skalet har blivit smalare men i sinnet är jag fortfarande stor och fet. Min identitet som jag dragits med så länge och som jag avskytt är inte längre min identitet. Det känns konstigt och jag hänger inte alls med. Stora Ulle har blivit mindre men förstår det inte själv, ser det inte själv och känner sig ändå inte nöjd. Så frustrerande.
Hepp, nu stormar mina elever in för dagens sista lektion. Tack och lov att det bara är några få dagar kvar tills sommarlovet.
tisdag 3 juni 2008
Dag 71
Gahh kan inte någon skriva min uppsats färdigt åt mig?!?!?!? Jag kan inte fokusera alls.
Klarade kvällen igår utan att stoppa något i munnen, det får jag väl vara stolt över. Men sedan är det stopp. Jag har gjort det idag igen, ätit. Sörja skit! jag blir så trött på detta. När jag var nere på gymmet för att köpa soppor förut så undrade tjejen bakom disken hur det var och jag bestämde mig för att låta bli att ljuga, jag sa som det var och hon lovade att prata med min coach och be henne ringa mig. Det gjorde hon också, hennes instruktioner var ungefär som jag gissat men inte det jag ville egentligen. Jag var ju 2,5 kg från mitt mål i onsdags morse. I dag vet jag inte vad jag väger, men efter som jag inte rört på mig så mycket på grund av mina läxor och all stress den sista veckan så kanske vågen pekar upp igen. Att jag nallat en massa gör inte saken bättre. Men min coach sa det direkt, börja upptrappningen, du tar på dina muskler just nu och du mår så dåligt att du inte kommer att orka med detta. Börja upptrappningen och så ses vi på lördag så får vi se hur du känner dig då. SUCK, jag vill ju nå mitt mål, känner mig besviken på mig själv. Men jag är så orolig för så mycket just nu att jag inte känner någon glädje över någonting. Jag får massor av fina kommentarer, jag har gått ner 18-19 kg, det är inte illa men jag är ändå inte nöjd. Jag tycker inte att jag ser smal ut fast jag är nere i nästan 72 kg till mina 172 cm. Jag har ett BMI under 25 nu och anses inte överviktig längre, ändå är jag inte nöjd. Jag är deppig, har svårt att skratta och har tappat lusten till det mesta. Jag orkar inte städa, diska, laga mat eller göra något nyttigt, jag vill inte jobba och inte göra läxor, jag vill inte någonting. Så visst måste jag ta tag i livet innan jag bryter ihop helt, men jag vill ju nå mitt mål.
Dessutom kan jag inte trappa upp i morgon, mitt snack med coachen var för sent och affären är stängd, det finns ingen möjlighet att handla det jag behöver för att trappa upp. Men jag får försöka att se något positivt i det. Jag får möjligheten att i lugn och ro planera för min upptrappning och handla det själv i morgon. Hjärnan går trots allt på högvarv och har redan räknat ut att jag kanske kan testa att äta enligt upptrappning några dagar tills värsta stressen lagt sig och sedan gå tillbaka till sopporna igen om jag orkar.
Men det får vi väl se.
Nu måste jag skriva på min uppsats. Synd att det inte är lika enkelt som att blogga, då hade jag varit klar för länge sedan.
Upptrappning torsdag. wow
Klarade kvällen igår utan att stoppa något i munnen, det får jag väl vara stolt över. Men sedan är det stopp. Jag har gjort det idag igen, ätit. Sörja skit! jag blir så trött på detta. När jag var nere på gymmet för att köpa soppor förut så undrade tjejen bakom disken hur det var och jag bestämde mig för att låta bli att ljuga, jag sa som det var och hon lovade att prata med min coach och be henne ringa mig. Det gjorde hon också, hennes instruktioner var ungefär som jag gissat men inte det jag ville egentligen. Jag var ju 2,5 kg från mitt mål i onsdags morse. I dag vet jag inte vad jag väger, men efter som jag inte rört på mig så mycket på grund av mina läxor och all stress den sista veckan så kanske vågen pekar upp igen. Att jag nallat en massa gör inte saken bättre. Men min coach sa det direkt, börja upptrappningen, du tar på dina muskler just nu och du mår så dåligt att du inte kommer att orka med detta. Börja upptrappningen och så ses vi på lördag så får vi se hur du känner dig då. SUCK, jag vill ju nå mitt mål, känner mig besviken på mig själv. Men jag är så orolig för så mycket just nu att jag inte känner någon glädje över någonting. Jag får massor av fina kommentarer, jag har gått ner 18-19 kg, det är inte illa men jag är ändå inte nöjd. Jag tycker inte att jag ser smal ut fast jag är nere i nästan 72 kg till mina 172 cm. Jag har ett BMI under 25 nu och anses inte överviktig längre, ändå är jag inte nöjd. Jag är deppig, har svårt att skratta och har tappat lusten till det mesta. Jag orkar inte städa, diska, laga mat eller göra något nyttigt, jag vill inte jobba och inte göra läxor, jag vill inte någonting. Så visst måste jag ta tag i livet innan jag bryter ihop helt, men jag vill ju nå mitt mål.
Dessutom kan jag inte trappa upp i morgon, mitt snack med coachen var för sent och affären är stängd, det finns ingen möjlighet att handla det jag behöver för att trappa upp. Men jag får försöka att se något positivt i det. Jag får möjligheten att i lugn och ro planera för min upptrappning och handla det själv i morgon. Hjärnan går trots allt på högvarv och har redan räknat ut att jag kanske kan testa att äta enligt upptrappning några dagar tills värsta stressen lagt sig och sedan gå tillbaka till sopporna igen om jag orkar.
Men det får vi väl se.
Nu måste jag skriva på min uppsats. Synd att det inte är lika enkelt som att blogga, då hade jag varit klar för länge sedan.
Upptrappning torsdag. wow
måndag 2 juni 2008
Dag 70
Jag ville nog mest skriva att det var dag 70. För något annat av intresse tror jag inte att jag har att berätta.
Sitter och kämpar med mina hjärnspöken för fullt. Efter att ha "nallat" i skåpen i tre dagar vågar jag inte väga mig, vill inte stoppa något i munnen idag, måste bryta trenden. Måste klara mina sista kilon så att jag kan äta med gott samvete. Men det underlättar inte när mannen är bortrest. Jag är hemma hemma med två sovande barn och skåpen i köket ropar till mig hela tiden.
Är så innerligt less på detta nu, varför ska det va så svårt att tappa de där sista kilona. VARFÖR?
När jag ändå är på värsta klagar humöret så kan jag väl fortsätta. Visst är det skönt att det är varmt men det är väl konstigt att det aldrig kan vara lite lagom. Antingen svin kallt och regn eller så varmt att man nästan inte orkar gå ut.
Skulle sitta med mitt examensarbete men så som jag mår just nu klarar jag inte av det heller. Är så totalt oinspirerad till allt just nu. Jag vill inte jobba, jag vill inte plugga, jag vill inte städa, diska, tvätta eller någonting. Jag vill shoppa, jag vill göra roliga saker och jag vill ÄTA!!!!
Men så vida inte skattepengarna kommer snart så blir det inga nya kläder till skolavslutningen och jag vet inte om min hett efterlängtade klippning och slingning heller kan bli av. Pengarna är slut. Det känns ju bra....det är ju bara den 2 juni för katten.
Ärligt talat, vad det känns SKIT just nu.
Tur att det snart är sommarlov, för jag står inte ut längre snart.
Nu ska jag lägga mig, det är ju ingen ide att sitta här och gnälla!
Sitter och kämpar med mina hjärnspöken för fullt. Efter att ha "nallat" i skåpen i tre dagar vågar jag inte väga mig, vill inte stoppa något i munnen idag, måste bryta trenden. Måste klara mina sista kilon så att jag kan äta med gott samvete. Men det underlättar inte när mannen är bortrest. Jag är hemma hemma med två sovande barn och skåpen i köket ropar till mig hela tiden.
Är så innerligt less på detta nu, varför ska det va så svårt att tappa de där sista kilona. VARFÖR?
När jag ändå är på värsta klagar humöret så kan jag väl fortsätta. Visst är det skönt att det är varmt men det är väl konstigt att det aldrig kan vara lite lagom. Antingen svin kallt och regn eller så varmt att man nästan inte orkar gå ut.
Skulle sitta med mitt examensarbete men så som jag mår just nu klarar jag inte av det heller. Är så totalt oinspirerad till allt just nu. Jag vill inte jobba, jag vill inte plugga, jag vill inte städa, diska, tvätta eller någonting. Jag vill shoppa, jag vill göra roliga saker och jag vill ÄTA!!!!
Men så vida inte skattepengarna kommer snart så blir det inga nya kläder till skolavslutningen och jag vet inte om min hett efterlängtade klippning och slingning heller kan bli av. Pengarna är slut. Det känns ju bra....det är ju bara den 2 juni för katten.
Ärligt talat, vad det känns SKIT just nu.
Tur att det snart är sommarlov, för jag står inte ut längre snart.
Nu ska jag lägga mig, det är ju ingen ide att sitta här och gnälla!
söndag 1 juni 2008
Dag 69
Ojoj, i morgon skrivar jag dag 70, det är inte klokt. Har jag hållit på så länge.
Jag fick vad jag förtjänade i går. Magen bråkade med mig hela dagen, det var inte kul. Att dessutom sitta på Klassfotboll i stekande sol och med enbart "BajaMajor" med kö till när magen kör som värst!!! Inte roligt. Om jag så bara lärt av min läxa men INTE jag fortsatte nalla i skåpet igår kväll. Så idag har jag total ångest. Vågar inte säga något till gubben heller. Så nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta med nallandet, det är slut med det nu. Jag ska dricka åtminstone 6 liter vatten idag eftersom det är varmt och jag gått en promenad, jag ska äta sallad på torsdagkväll när vi ska på 30 års kalas och sedan fortsätta med sopporna tills jag når mitt mål och jag ska inte ställa mig på vågen förrän på lördag morgon. Det är en vecka utan våg och vore ett rekord för mig. jag ska till gymmet för att väga mig på lördag kl 11 så planen är att väga sig hemma precis innan för att kunna jämföra vågarna lite. Hoppas jag klarar detta.
Ute fyller vi vatten i vår pool. Barnen sitter och tittar på, den fylls så långsamt och de är så otåliga att få hoppa i det SÅ kalla vattnet. jag vet ju hur det var förra året. Han bara släppa taget om dem när jag lyft ner dem i poolen när de skulle upp igen. Den värms ju inte så snabbt heller. Men förhoppningsvis kan vi få lite varmare vatten i den i sommar mot förra sommaren.
Mina kurskompisar i Linköping har inte sett mig sedan jag började med sopporna och de kände nästan inte igen mig. Det var roligt att träffa dem och det var kul att få den reaktionen. Här hemma ser ju mina vänner mig så ofta att de inte ser skillnaden på samma sätt som de som inte sett mig sedan jag började. Det var skoj. Nu tjatar barnen ihjäl mig snart. Får gå ut till dem.
Jag fick vad jag förtjänade i går. Magen bråkade med mig hela dagen, det var inte kul. Att dessutom sitta på Klassfotboll i stekande sol och med enbart "BajaMajor" med kö till när magen kör som värst!!! Inte roligt. Om jag så bara lärt av min läxa men INTE jag fortsatte nalla i skåpet igår kväll. Så idag har jag total ångest. Vågar inte säga något till gubben heller. Så nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta med nallandet, det är slut med det nu. Jag ska dricka åtminstone 6 liter vatten idag eftersom det är varmt och jag gått en promenad, jag ska äta sallad på torsdagkväll när vi ska på 30 års kalas och sedan fortsätta med sopporna tills jag når mitt mål och jag ska inte ställa mig på vågen förrän på lördag morgon. Det är en vecka utan våg och vore ett rekord för mig. jag ska till gymmet för att väga mig på lördag kl 11 så planen är att väga sig hemma precis innan för att kunna jämföra vågarna lite. Hoppas jag klarar detta.
Ute fyller vi vatten i vår pool. Barnen sitter och tittar på, den fylls så långsamt och de är så otåliga att få hoppa i det SÅ kalla vattnet. jag vet ju hur det var förra året. Han bara släppa taget om dem när jag lyft ner dem i poolen när de skulle upp igen. Den värms ju inte så snabbt heller. Men förhoppningsvis kan vi få lite varmare vatten i den i sommar mot förra sommaren.
Mina kurskompisar i Linköping har inte sett mig sedan jag började med sopporna och de kände nästan inte igen mig. Det var roligt att träffa dem och det var kul att få den reaktionen. Här hemma ser ju mina vänner mig så ofta att de inte ser skillnaden på samma sätt som de som inte sett mig sedan jag började. Det var skoj. Nu tjatar barnen ihjäl mig snart. Får gå ut till dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)