Dag 71

Gahh kan inte någon skriva min uppsats färdigt åt mig?!?!?!? Jag kan inte fokusera alls.

Klarade kvällen igår utan att stoppa något i munnen, det får jag väl vara stolt över. Men sedan är det stopp. Jag har gjort det idag igen, ätit. Sörja skit! jag blir så trött på detta. När jag var nere på gymmet för att köpa soppor förut så undrade tjejen bakom disken hur det var och jag bestämde mig för att låta bli att ljuga, jag sa som det var och hon lovade att prata med min coach och be henne ringa mig. Det gjorde hon också, hennes instruktioner var ungefär som jag gissat men inte det jag ville egentligen. Jag var ju 2,5 kg från mitt mål i onsdags morse. I dag vet jag inte vad jag väger, men efter som jag inte rört på mig så mycket på grund av mina läxor och all stress den sista veckan så kanske vågen pekar upp igen. Att jag nallat en massa gör inte saken bättre. Men min coach sa det direkt, börja upptrappningen, du tar på dina muskler just nu och du mår så dåligt att du inte kommer att orka med detta. Börja upptrappningen och så ses vi på lördag så får vi se hur du känner dig då. SUCK, jag vill ju nå mitt mål, känner mig besviken på mig själv. Men jag är så orolig för så mycket just nu att jag inte känner någon glädje över någonting. Jag får massor av fina kommentarer, jag har gått ner 18-19 kg, det är inte illa men jag är ändå inte nöjd. Jag tycker inte att jag ser smal ut fast jag är nere i nästan 72 kg till mina 172 cm. Jag har ett BMI under 25 nu och anses inte överviktig längre, ändå är jag inte nöjd. Jag är deppig, har svårt att skratta och har tappat lusten till det mesta. Jag orkar inte städa, diska, laga mat eller göra något nyttigt, jag vill inte jobba och inte göra läxor, jag vill inte någonting. Så visst måste jag ta tag i livet innan jag bryter ihop helt, men jag vill ju nå mitt mål.
Dessutom kan jag inte trappa upp i morgon, mitt snack med coachen var för sent och affären är stängd, det finns ingen möjlighet att handla det jag behöver för att trappa upp. Men jag får försöka att se något positivt i det. Jag får möjligheten att i lugn och ro planera för min upptrappning och handla det själv i morgon. Hjärnan går trots allt på högvarv och har redan räknat ut att jag kanske kan testa att äta enligt upptrappning några dagar tills värsta stressen lagt sig och sedan gå tillbaka till sopporna igen om jag orkar.
Men det får vi väl se.
Nu måste jag skriva på min uppsats. Synd att det inte är lika enkelt som att blogga, då hade jag varit klar för länge sedan.

Upptrappning torsdag. wow