Skit skit skit

Jag klarade det inte.
Vilken överraskning.
Just nu känns allt så himla värdelöst och hopplöst. Sitter på min kammare och tjuter, tårarna sprutar och det svider i mitt torra skin och exem.
Men det är väl rätt åt mig.
Är verkligen ur deppig, det märkliga är hur snabbt dem kom över mig. Har haft en bra dag fram tills nu.
Allt har rasat samman och jag känner mig som ..............ja jag vet inte, hittar inte orden. Mannen har rest till Grekland på konferens, jag sitter här med barnen men skulle helst vilja var för mig själv.
Jag är så trött på alla olika dieter, alla olika guru, alla olika metoder att komma till rätta med sin vikt. Allt känns hopplöst, någon säger si någon säger så, vad i all världen är rätt? måste man testa varje ny diet för att se om det är den som gäller för mig?
Just nu har jag snöat in på att jag vill ha en viss sorts glass, den finns inte i vår butik, jag måste i så fall åka minst 2 mil för att köpa den, jag har egentligen inte pengar till det och borde inte ens äta den. Jag vill inte att barnen ska se att jag köper den och jag ...........äh, det är så löjligt.

Varför kan jag inte bara hålla mig till halvfarts maten och försöka hålla mig till det? varför kan jag inte slå dövörat till för alla andra dieter för en stund. Men jag har väl hakat upp mig på mitt godis begär.
Jag har verkligen kommit in i en brutal svacka, där jag inte tror mig klara någonting. Jag tror inte att jag gör ett bra jobb, vare sig det gäller, hemmet, familjen, mannen, jobbet, studier, dieter eller motion. Hur kan det bli så jobbigt så snabbt. Nu måste jag snabbt torka tårarna för om en liten stund ska jag skjutsa dottern till Funky Kidz då kan man inte vara rödgråten.

KAOS!! Det är väl det närmsta jag kan komma till att beskriva hur allting känns just nu.
Jag får se om jag orkar skriva mera i kväll och se omjag kan bena itu mina känslor och bekymmer.

Inne på dag 2

Hur sjukt låter det inte att vara inne på dag 2 igen. Suck och stön. Har glömt när jag slutade räka dagar från min första omgång. Och har helt förträngt hur många dagar jag höll på över huvudtaget.
Jag minns bara det som är riktigt trist och det som är riktigt roligt, resten är ett enda virrvarr.
I all fall så klarade jag gårdagen ganska bra. Drack väl lite för lite, men det tar ett tag att komma in i drickandet igen. Hade lite problem med toabesöken som det var. Skulle skjutsa en lärare från min skola till en annan ort för att denna skulle åka buss vidare. När jag lämnat av henne fick jag nästan panik. Orten är för mig okänd, och toa var det akutbehov av. Såg en stor ICA butik och rusade dit, bara för att upptäcka att man var tvungen att beta en 5:a. Jag hade 0 kr i kontanter! PANIK!!!!
Fikc rusa mot stationen igen för at kolla om där fanns toalett. Hoppet var inte stort och min förvirrade hjärna började okontrollerat söka efter utvägar. Men jag hade tur, det fanns toalett på stationens fik och jag räddades. På eftermiddagen hade vi marknad på torget i vår lilla ort. Åter blev läget akut, men där vet jag ju var jag ska ta vägen så det löste sig , men det var ändå kris. Blir ju så extremt nödig så fort!

På kvällen var det lite extra körigt, utveklingssamtal för dottern och resa till en ort ca 1 timma från hemmet. Det var stressigt och jag tog en bar i stället för en soppa på kvällen, det är ju inte tillåtet på helfart men jag resonerade som så att det är i alla fall bättre än att äta mat eller godis.

På kvällen var jag SÅÅÅÅ hungrig, fick gå och lägga mig när jag kom hem från min träff med lärarna från universitetet. Vet inte hur jag ska klara 10-14 dagar, men jag måste försöka.

Klockan är bara strax före 10 på fredags förmiddagen. En lång dag med pluggande och ropande skåp ligger farmför. Just nu är det inga problem men har blir eftermiddagen?
Det får jag ta då. Nu får jag passa på att plugga innan det ev blir tuffare.

Who am I kidding?

Ja vem i all sin dar försöker jag lura.
Har inte vågat ställa mig på vågen på ett tag. har försökt att intala mig att jag börjar bli lite bättre på det här. men när jag inte fick på mig mina jeans i går morse, de jag köpte i somras....nog för att de åkt med i tumlaren och säkert dragit ihop sig lite så går det inte längre, jag var tvungen att ställa mig på vågen. Då kom chocken. Den hänger i ännu en dryg halvtimma senare. Nu får det bli soppa några dagar för att komma på rätt köl igen. Min coach får säga vad hon vill. Min man ska ändå vara borta hela nästa vecka så why not? Börjar nu, i dag om en liten stund. Det kommer att bli djuriskt svårt, jobbigt och helt enkelt super trist.....men vad är en bal på slottet.......om man inte kommer i klänningen.
Så är det. Nu får vi se hur många klagande inlägg om dagen det blir de närmsta dagarna. Det är ändå värt ett försök, ska jag vara nere i min vikt till jul måste jag få en kicksstart.
Dags för soppa!

Nytt försök

Det är lördag och jag borde som vanligt göra annat än att sitta här. Planen var att jag skulle åka till affären för att köpa smörgåspålägg inför kvällen. Men mannen har åkt till innebandyträning med båda bilnycklarna, jag blev lite uppgiven och slog mig ner här för att skriva om min nya plan. Men just nu kom jag på idén att ta cykeln fram, man måste ju inte ta bilen....
Jag ska bara skriva några ord om min nya strategi innan jag ger mig iväg.

Godis är ju som bekant en stor del i mitt liv, oavsett om jag vill det eller inte.
I torsdags tog jag på nytt beslutet att klara dagen utan godis,kakor, bullar och annat sött.
Tro det eller ej men jag klarade det.
Fredagen var tuff eftersom jag pluggade hemma och då finns skåpen där hela tiden. Jag åt lite smörgåsrån, knäckebröd och torkad frukt men inget godis.
På kvällen tittade vi på semesterbilderna tillsammans med några goda vänner. Jag kan se på bilderna att jag gått upp sedan sommaren. Men ska sanningen fram så kunde jag faktiskt titta på bilderna på mig själv utan att tycka att det såg allt för hemskt ut. Jag vill se ut så igen!
Det känns lite som om det hände något då. Jag beslutade mig för att nu måste jag kämpa, jag vill se ut så igen!

Jag tror inte att jag kommer att kunna leva ett liv utan godis, inte just nu, men jag måste hitta en strategi kring godis som funkar för mig och just nu. Planen är att bara äta godis på lördagar, det gäller kakor, bullar mm också. Jag får köpa lite godis och det ska helst vara hårda som jag suger på länge då behövs det inte lika många. Vi får se om det håller men det är helt klart värt ett försök. Ska se om jag hinner få ihop en meny i morgon inför veckan som kommer, det vore toppen.

Livet känns lite ljusare,tungt men inte lika tungt. Detta trots att jag känner att en förkylning är på gång. Jag är inte strålande lycklig men jag är nog på väg uppåt. Nu behöver jag bara krafterna igen.

Dags att sätta sig på cykeln till affären.

Igen

Tankarna snurrar, jag försöker forma texten till mitt inlägg och fastnar direkt när jag ska sätta en titel på det hela.
Ja ibland är det inte lätt.
Har i flera veckors tid kämpat med mitt sockersug. Jag har förlorat varje dag. Jag kan inte kontrollera det.
Mina kläder börjar sitta åt och jag blir deppig över det faktum att jag inte kan "skärpa" mig. Äter för stora portioner, för mycket sött och gott.
Vaknar varje morgon med samma löfte......IDAG ska jag klara mig utan att äta något sött. I alla fall inte godis, kakor och liknande. Men så trillar jag dit innan jag vet ordet av. Och har jag väl börjat finns det ingen hejd, då har jag ju redan misslyckats så då fortsätter jag lite till.
Har gått loss på smörgåsar, det är ju så enkelt och smidigt. Jag ids inte laga mat.
Min coach har frågat om jag inte kan skriva ner mina tankar om varför jag tar till det söta. Men ska sanningen fram så kan jag inte ofta ge någon anledning, jag kan vara glad, ledsen, upprörd, uttråkad, irriterad, trött eller vem vet....det spelar ingen roll. Suget finns där mest hela tiden. Den enda dagen jag inte små åt hela tiden var en dag när jag hade en hektisk eftermiddag fast på ett positivt sätt: Då hade jag inte tid att tänka på mat eller godis, men så är det ju inte ofta.
I dag kom maken hem från 5 dagar i Paris, han påpekade lite försiktigt att jag nog kanske började lägga på mig lite igen. Och det är ju så sant, går inte att förneka.

I dag har jag klarat mig hittills. Har inte tagit något sött mer än tuggummi. Har inte småätit ännu heller. Men så fort jag kom hem och började fundera över vad som behövdes handlas så gick min hjärna i gång på vad som vore gott.
jag måste bara klara av en hel dag utan godis eller kakor. Det ska gå. Men vad är en dag om jag trillar dit i morgon igen?

Saken är den att jag inte kan förlika mig med tanken att jag är överkänslig mot socker och ska hålla mig undan sådant. Ska jag aldrig mera få äta godis? Jag kan på något vis nästan förstå alkoholister, rökare och snusare. Det är inte en lätt kamp man har med sina beroende-demoner. För beroende är jag helt klart. Alla andra får tycka och tro vad de vill. Men detta är ingen enkel match och det har inte med min karaktär att göra.

Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur detta.
Försöker hela tiden tänka att jag ska skriva upp en meny för veckorna för att göra det enklare för mig. Jag vet att det funkar bättre då, men jag orkar inte sätta mig och skriva den förbaskade menyn. En fet spark där bak skulle jag nog behöva. Uppmuntran kanske skulle hjälpa........ jo det önskar jag att det gjorde men det tar inte alltid på mig. Jag blir bara mer besviken på mig själv för att jag inte klarar av att leva upp till det som alla peppar mig till. Låter sjukt, jag vet, men det är så jag funkar.

Nu går plötsligt hela bloggen i svart, fast solen skiner och det är underbart höstväder ute. Jag känner mig inte så deppig egentligen, men jag var tvungen att få det ur mig. Det som gnager i mig natt som dag. Den ständiga tanken på mat, godis, mackor, kakor. Den ständiga deppigheten över att inte orka, och inte klara av att hålla vikten, att inte kunna hålla mig borta från godis och att inte kunna bryta gamla vanor.

Måste ta mig samman, får försöka fixa en meny och röra på mig lite. Det ska ju egentligen inte vara omöjligt........... eller hur. Det ska ju vara möjligt..........att yta ut gamla vanor mot nya och att hitta en balans som gör att jag inte behöver tänka på detta sätt varje dag livet ut.

Sjuk

Jaha, så vart man sjuk då.
Tidpunkten är illa vald. I morgon, eller snarare i dag var planen att vi skulle ha kalas för vår prinsessa. Hon fyllde år förra söndagen och nu skulle det bli kalas. Men så blir det nog inte.
Vi åkte till min svägerska med familj på lördagskvällen för att spela spel. Vi beställde mat från byns Kinarestaurang. Det var mitt förslag, någon annan hade nämnt att de skulle äta Kinamat och jag vart så sugen. Kyckling blev det för min del, fett så det förslår men jag gjorde det ändå.
Vi kom hem strax före midnatt och allt var frid och fröjd. Men så vid 01 tiden vaknade jag av att jag hade ont i magen. Efter en stund gick jag iväg till badrummet. Det ena ledde till det andra och det otäcka hände. Fy vad otäckt det är. Borde inte klaga det har inte hänt på............säkert 6 år. Men det är ändå inte roligt någon stans.

Så nu sitter jag här, halv två på natten, huttrar och fryser, skakar lite granna, men vågar inte gå och lägga mig, tänk om jag behöver gå igen. Det vill jag ju inte, men det bestämmer man ju inte helt själv. Nu är då den stora frågan.........................magsjuka eller matförgiftning? Kalaset får vi väl blåsa av, liksom barndansen och barnkalaset som prinsessan skulle på innan sitt eget kalas. Suck......... Hur gör man i sådana här situationer? Inge roligt.

Suck

Ja inte har jag tid att sitta här och skriva egentligen men jag bara måste få ur mig lite tankar och frustration.

I dag började jag på allvar att hålla koll på vad jag äter, i alla fall i dag. Målet är att jag ska klara av att hålla koll i drygt en månad framåt men vi får se hur det går.
Har tidigare använt mig av viktklubb via aftonbladet och tycker att det har varit vettigt. Man håller koll på kalorierna och får egentligen äta allt.
Så jag loggade in för första gången på länge. Har ju kvar mitt medlemsskap.
Satte upp att jag ville förlora några kilon, bara för att komma till baka till min målvikt, inte många kilon. Satte ett datum när jag ville nå målet osv. Den räknade ut att jag behövde ligga på ca 1400 kalorier om dagen, precis som på XV, så det passade ju fint.
Ligger inte helt bra till när det gäller fördelningen idag men jag håller ännu så länge mina kalorier. det har gått bra fram tills nu på eftermiddagen, nu kommer suget och jag håller på att bli tokig. Men jag ska klara det. Jag måste det!

På tisdag åker jag till Linköping och då blir genast rutinerna rubbade. Så vi får väl se hur detta lilla projekt går. Men jag kommer att kunna äta allt bara jag håller koll. Undrar hur det går? Men det får visa sig senare.

Sitter och sliter med mina projekt som jag ska ha med till Linköping på tisdag men det går inte min väg. Byxorna som jag trasslar med nu i flera dagar börjar ta sig. Bara för att jag ska klippa av linningen för kort, kan klippa ut en ny men har inget mellanlägg kvar så jag kommer ingen vart förrän i morgon då jag kan skaffa mera.
Så då tog jag tag i nästa projekt, en blus eller skjorta. Det går inte heller. Jag tvekar och velar och det stämmer inte alls. Suck, detta är inte roligt. Vill bara gå och lägga mig. Men det går inte. Klockan är bara halv 6 och vi ska snart äta lite kvällsmat och sedan ska jag natta barnen. Mannen ska hjälpa min far med datorn och han blir borta en stund i kväll. Nu känns det som om jag skulle vilja vara hemma från jobbet i morgon. Bara sitta med mina projekt och strunta i allt annat. Men det kan jag ju inte. Det skulle vara allt för genomskinligt, det har hänt en gång förut i samband med att jag skulle åka till Linköping. Brukar ju få mina små sammanbrott innan jag åker dit. Stress och nervositet gör väl sitt. Har sovit dåligt denna gången, drömmer en massa konstigt också. Någon annan gång har jag haft värk i kroppen, andnöd mm. Så jag mår relativt bra denna gången. Tänk att man kan reagera så fysiskt på något som man upplever psykiskt.

Nåja, nu har jag lättat mitt hjärta lite och måste ta i tu med mitt liv.