Dag 84

Nu er det ett tag sedan jag skrev. Jag började med min upptrappning dagen efter mitt förra inlägg.
Hur det gått?
Nja, så så där kan man väl milt sagt uttrycka det.
Det började redan samma kväll som jag gjort inlägget. Jag kunder bara inte låta bli utan små åt på kvällen. Dagen där på började jag som man skulle och det funkade bra hela dagen. På kvällen var vi bortbjudna och jag lyckades nog ganska bra tror jag. Men så när vi kommit hem så var jag i skåpen och rotade igen. Likadant varje kväll fram tills i går kväll. Nästan en vecka små ätande och inte lite heller. Mindre än tidigare men inte bra.
Så i lördags åkte jag till Stockholm för att träffa mina gamla au-pair vänner sedan min första period i USA 1992-1993. Vi har inte setts på 14 år så det var otroligt roligt. Men det innebar att alla måltider skulle intas i sällskap och ute på restauranger. Det blev inte helt lyckat. Även om jag tog sallad oftast. Men jag kunde inte stå emot frestelsen så det blev inte bara sallad kan jag säga.
Jag mådde så dåligt när jag satt på taget hem igår kväll att jag bestämde mig för att gå till baka på helfast soppor de närmsta dagarna och hoppas att jag kan klara en riktigt uppstart om några dagar.
Jag är så grymt besviken på mig själv och mår verkligen inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag är vrål hungrig just nu men ska ta min sista soppa om en stund.
Jag är livrädd för att gå upp allt ihop igen, jag vet att jag måste klara detta men det är så svårt. Jag har helt fallit tillbaka i mina gamla vanor, jag äter i smyg och jag har svårt med storleken på portionerna. Dagarna går hyfsat men kvällarna är jag som besatt.
Snart börjar semestern och jag kommer att gå hemma med barnen själv. Hur i all sin dar kommer jag att klara det? Det är ju så sjukt att jag kan göra så mot mig själv. Kan nästan förstå de som är alkoholister eller de som säger sig höra röster. Jag har inte kontroll och mår skitdåligt över det.

Ja det var ingen upplyftande blogg det här. Men idag var det detta jag behövde skriva om och då får det bli så. Jag har betalat alldeles för mycket pengar och energi på att hålla skenet uppe. I dag mår jag skit och då skriver jag det.
Konstigt känner mig tonårstrotsig, uppkäftig och knasig. Men det är väl för att jag är hungrig. I kväll har vi vårt sista gemensamma Xtra-möte. Känner mig kluven till att gå dit. Jag känner ju att jag misslyckats och jag kommer inte att kunna glädjas åt mötet. Men jag kommer att gå.
Jag misstänker att det blir en tidig kväll i dag igen. Det är ju så jag brukar hantera mina tuffa kvällar när jag är sugen och det är jag verkligen nu.

Nu är det dags att sluta skriva om deppigheter. Om en stund ska vi fira min svägerska och sedan åker jag till Xtra. Får väl ser hur det går.
Ha det så bra alla!